José Carreras

Vad härligt med en riktig slappedag!

Men nu får jag snart börja tänka på att
göra mej i ordning.

Vi ska ut med jobb ikväll - ett tidigt "julfirande".

Vi ska äta buffé, ingen julmat tack och lov,
och sedan blir det stand up med

Tomas Pettersson.

Lite annan typ av underhållning,
om man jämför med
lördagens musikkväll.

Det var pampigt.

Vi var på Malmö Arena
där vi började med en tre rätters meny
i en av restaurangerna.

Det var fullsatt och så fint dukat
med levande ljus på alla bord,
mest 5-armade kalendabrar.

Man kan utan att överdriva säga att:
I det utrymmet behövde man då inte frysa!
Men tjusigt var det.

Och underhållning var där.
Det satt en man och spelade på en flygel
under måltiden.

Vi träffade på M och B,
som också skulle äta innan,
så vi frågade,
när vi skulle bli visade till vårt bord,
om vi kunde få sitta tillsammans.

Och det var inga problem,
det skulle de ordna.

Och mycket riktigt,
de dukade om så vi kunde äta middagen
i varandras sällskap.

Sen kom då kvällens höjdpunkt:

Den lille mannen
med den stora rösten!

En av de tre legendariska tenorerna.

Så pampigt, så pampigt.

Malmö symfoniorkester
stod för musiken.

Men det var inte bara José Carreras
som stod för sången denna kväll.

Denna kväll fick vi även höra
Celine Byrnes fantastiska stämma.
En sopran som kommer från Irland.
Hon sjöng fantastiskt vackert!

Barytonen Carry Persson
från Beddinge (!)
bidrog också till att höja stämningen
på Malmö Arena.

Det var pampigt värre när han tog i med
" Till havs".

Men de största, stående, aplåderna
och mesta jublet fick ändå
José Carreras efter
"Granada".

Kan fortfarande få gåshud
bara jag tänker på det!

Elvis forever

Var på konserthuset i kväll

och såg föreställningen

"Elvis forever"

med

bl a Henrik Åberg

och

Jack Baymoore

samt ett band som kallar sig

SWE TCB Band.

Mamma hade fått det bl a

i födelsedagspresent av mej

och i kväll var det så dags.

I nästan två timmar

fick vi njuta av många, många kända låtar

och några mindre kända.

Det var jättetrevligt

och rejält med "gung",

märkte vi ända ner till rad 5, där vi satt.

Så många bra låtar!

Galainvigningen av Malmö Arena

Ja, då har man hunnit smälta lite intryck från den pampiga
galainvigningen av Malmö Arena igår kväll.

Det var en upplevelse att få vara "en i mängden" på plats.
Den här typen av tillställningar brukar man annars sitta och
titta på på TV:n.

Malmö Arena är en en pampig byggnad och när allt är klart
är det tänkt att entrésidan ska se ut på det här sättet.

Byggstarten var den 10 januari 2007. Hela bygget är
51 000 kvm stort.
12 500 personer ska få plats vid idrottsarrangemang
och vid nöjesarrangemang ska ca 15 000 personer få plats.
Det finns 72 st loger.

Den invändiga takhöjden är 22,5 meter fördelat på sju plan.
De sa något om att det finns 20 000 meter ventilationsrör
(stackars råttor!).

Annat onödigt vetande är att det finns 20 stycken kiosker
och snabbmatsställen. Totalt i alla restauranger och barer ska
det finnas plats för ca 3 200 personer.

Och så lär det finnas 800 dörrar och inte mindre än
370 toaletter!

Det viktigaste av allt: Plaststolar finns inte.
Stolarna har klädda sitsar och ryggstöd!

I dagens Sydsvenskan kan vi se oss själva på första sidan :-)

Vi hade fått
kanon-
platser
på rad 15.

Vi satt med
catwalken
precis framför
oss.
(Se bilden bredvid).
Tanten själv
är den i rött ...


Det var en pampig föreställning med namnet:
"Det svenska musikundret" som vi, ca 10 200 personer,
fick njuta av med artister som: Helen Sjöholm, Jill Johnson,
Andreas Johnsson, Fredrik Lycke, Kalle Moraeus,
Erika Sunnegård, Bröderna Olsen, Malmö symfoniorkester,
en jättekör, barnkör, Malmöflickorna ..... och så den mycket
trevlige Björn Kjellman, som var konferencier.

Huvudartisten var Robyn.

Naturligtvis var byggherren själv, Percy Nilsson,
också uppe och sa några ord.

Det knöts även svensk - danska band.


Denna kväll, med feststämning, musik, skratt, jubel
och applåder på våran egen .....


... lägges nu till minnena.

The Rat Pack

Kvällens "aktivitet" på Konserthuset
förde oss tillbaka i tiden.
Till tiden då Frank Sinatra, Sammy Davis Jr
och charmknutten Dean Martin hade sin
legendariska show på
Sand´s Nightclub i Las Vegas.

The Rat Pack

Även om man är född lite "för sent"
för att ha varit med på den tiden,
så har man sett mycket av dem
på TV och hört alla låtarna.

De som gjorde dessa tre herrars kopior
var suveräna!

Det blev mycket musik, dans,
skoj, mycket whiskey (!)
och många kända låtar som t ex:
New York, New York, Fly Me to the Moon,
That´s Amore, My Way, Sway
och många, många fler!

Den absoluta favoriten är
Dean Martin!
Vilka underbara låtar!!

I morgon när jag vaknar
ska jag rota runt i lådan
med ouppackade CD-skivor,
tror nämligen att jag har en
med honom.

Kopiorna Sammy Davis Jr, Frank Sinatra
och Dean Martin

Povel Ramel

Var på Nöjesteatern ikväll
och såg och lyssnade på
Kolla Povel,
en konsert med
Svante Thuresson, Anne-Lie Rydé,
Lotta Ramel, Mikael Ramel
och Stephan Lundin.

Gästartist var
Peter Harryson.

Temat på hela konserten var
Povel Ramels låtar.
Vi var med på en musikalisk resa
genom många, många av Povels låtar!

Helt fantastiskt vad den mannen kunde!

Vilket stort tomrum när han gick bort
i juni förra året, 85 år gammal.

Vocal Six

I går var jag med om en helt fantastisk musikupplevelse - igen.

A capellagruppen Vocal Six från Helsingborg hade konsert.
Det går bara inte att beskriva i ord hur bra de är! Helt fantastiska!


Jag har hört och sett dem några gånger innan och det kommer
jag att fortsätta med varje gång de kommer till Malmö åtminstone.
Både trevligt, roligt, njutbart och mycket underhållande! Helt fantastiska!

Lördagskvällen avslutades på en tapasrestaurang med god mat
och lite gott vin till.

Lagom ansträngning för tanten, som snart är ifatt igen!

Johnny Logan

Oh, vilken underbar konsert i går kväll!

Johnny Logan, den store nallebjörnen, har gått och blivit ...
en gråhårig äldre man som har fyllt 54 år i år.


Men vilken röst han har!!

Kommer så väl ihåg när han vann Melodifestivalen första gången.

På den tiden var Melodifestivalen årets händelse.
Då samlade man ihop vännerna och det var räkor och vin
eller ostbricka som gällde och så skulle man ju rösta.

Alla i sällskapet skulle välja ut en vinnare, sen fick man se
om någon hade lyckats pricka in Europavinnaren.

Jag kommer ihåg vännernas reaktion när jag redan efter
bara några takter sa: Oh, HAN måste vinna! Dom buade
ut mej bokstavligt talat.
Det var en mesig låt och inget ös alls i den! Hur kunde jag
tycka att "What´s another Year" skulle vinna?

Året var 1980 och jag lovar att jag strålade resten av den
kvällen när "han den mesige" stod som vinnare!

Men 1987 kom DEN låten! "Hold me now". Oh, vilken
underbar text! Den går rakt in i hjärtat på en.

Jag erkänner att det var lite tufft när han mot slutet tog
den låten. Där satt man i sin stol och kände hur tårarna
sakta men säkert trycktes upp i ögonen och sen blev det
ett häftigh blinkande för att, diskret, försöka förhindra
att de rann över.

Texten går rakt in i hjärtat på en. Rena fullträffen.
Mmmmmmm .....

"Don't, don't' close your heart to how you feel.
Dream, and don't be afraid the dream's not real.
Close your eyes, pretend it's just the two of us again.
Make believe this moment's here to stay.

Touch, touch me the way you used to do.
I know, tonight could be all I'll have with you.
From now on you'll be with someone else instead of me.
So tonight let's build this memory.
For the last time.

Hold me now, don't cry.
Don't say a word.
Just hold me now and I.
Will know though we're apart.
We'll always be together.
For ever in love.
What do you say when words are not enough.

Time, time will be kind once we're apart.
And your tears, tears will have no place in your heart.
I wish I, I could say how much I'll miss you when you're gone.
How my love for you will go on and on.

Hold me now, don't cry.
Don't say a word.
Just hold me now and try to understand that.
I hope at last you've found what you've been searching for.
And though I won't be there anymore.
I will always love you.

Hold me now, don't cry.
Don't say a word.
Just hold me now and I.
Will know though we're apart.
We'll always be together.
For ever in love.
What do you say when words are not enough.
What can I say now my words are not enough."