Kom till att tänka på, och inser, trots att det är något man
helst vill förtränga, att jag fortfarande har i färskt minne,
när jag skulle göra mej till, nu sen jag blev singel, och bjuda en
person på middag som i princip aldrig gör något i köket. Kokar
makaroner på sin höjd.
Vi skulle hjälpas åt att laga mat till och med, och det skulle bli
fläskfilé och till det skulle vi ha pommes frittes, fel, vi skulle
ha strips, och dem skulle vi själva fritera, jag har en fritös.
Såsen var färdig.
Jag har aldrig stekt kött i princip, men nu hade jag forskat lite
och fått tips på att man kan bryna fläskfilén lite runt om och så
göra den färdig i ugnen. I med en termometer så ringer den när
rätt temperatur har uppnåtts och köttet är klart.
Sagt och gjort. Jag i med termometern och när den ringde så
fick mitt besök i uppdrag att vara förste friterare, så jag sa:
"I med korgen" och han sänkte ner korgen och samtidigt tog jag
ut köttet ur ugnen och skulle skära ett snitt för att kolla så det
verkligen var klart. Men det såg alls inte färdigt ut så jag
hojtade: "Ta upp korgen igen, köttet är inte klart!"
Korgen togs upp igen, jag drog ut termometern och stack in den
i köttbiten från ett annat håll och då slog det på många grader!
Jag måste ha stuckit i termometern snett första gången.
Nåja, in med kötet i ugnen igen och tiden gick och till slut så
larmade den igen att graderna var uppnådda och på nytt ljöd
kommandot: "I med korgen!" och korgen med stripsen sänktes
än en gång ner i oljan, men även denna gången fick han avsluta
proceduren. I snittet jag hade skurit i köttet såg det inte alls
färdigt ut. Suck! Ut med termometern och i med den igen från
en annan vinkel och än en gång slog det på flera grader, så det
var bara till att sätta in köttet i ugnen igen och invänta signalen ...
Signalen ljöd och vi ut i köket. Han sänkte ner korgen i oljan
och jag tog ut köttet och skar ett snitt på ett annat ställe för
att "kolla läget" och ve och fasa när det såg lika ofärdigt ut nu!!
Han såg min min och slet upp korgen igen och de stackars
stripsen började verkligen se färdiga ut nu.
Nu var det lite grekisk-kinesisk-latinska ord (??) som kom
ur min mun och suckarna var mycket djupa när jag än en gång
drog ut termometern och stack in den i köttet igen och både
axlar och huvud hängde nere vid knävecken.
Vad ÄR det här för ett skämt?? Är termometern sönder? Har
ugnen gått sönder? Har jag fel temperatur?
Vi hade börjat bli rejält hungriga, så nu hoppades vi båda att
det mycket snart skulle bli mat!
Denna gången stannade vi ute i köket och satt nog och stirrade
på ugnsluckan båda två. Rätt vad det var så ljöd signalen igen
att temperaturen var uppnådd och vi reser oss mödosamt - jag
drar benen efter mej mot spisen och han drar benen efter sig
mot andra änden av diskbänken, där fritösen stod, och båda
hölt vi nog andan när jag tog ut köttet och skar ett par stycken
snitt, för säkerhets skull, och "kollade läget". Tror mitt leende
räckte från ena öronsnibben till den andra när det såg färdigt
ut och han sänkte ner korgen i oljan för sista gången.
Trots allt klydd, så blev det en god middag, som vi gemensamt
hade trollat fram. Tänker på händelsen emellanåt och kan inte
låta bli att le åt minnet.
Då lyckades vi bättre med negerbollarna, som vi gjorde vid ett
annat tillfälle.
På dem hade vi pärlsocker, hans favorit, den traditionella
varianten med kokosflingor och så min favorit: Doppade i
smält choklad och rullade i chokladströssel.
Mums! Det ska jag ta och göra en dag - när tiden räcker till :-)
