Jubileumsfest!

Lördagen började med att jag hämtade tjejerna
och så bar det av
till vår "favoritbutik" med alla tillbehör
och dekorationer till bl a våra ljusstakar.

Där handlade vi på oss en hel del,
så det ska bli kul att ha mer att variera med.

På kvällen var det så dags
för den stora festen.

Jag agerade chaufför
och hämtade de andra.

Ett par minuter efter sista "upplocket"
var vi ute på motorvägen
och 45 minuter senare
var vi så framme.

Dörrarna skulle öppnas 18:30
och vi var framme ca 18:20
och kön framför ingången var lång.
Det regnade inte, så det var ok
att stå där och vänta
tillsammans med alla andra festglada människor.

När vi så kom in, fick vi veta var vi skulle sitta
och började med att handla dricka.

Det blev snabbt fullt.
Vi var tydligen 380 föranmälda personer,
dvs fullsatt,
så det blev inget efterinsläpp.

Sedan blev det dags att ta för sig av maten
och det smakade gott!

Efter maten blev det lite underhållning
av medlemmarna i klubben,
som hade 10-årsjubileumsfesten ikväll.

Bl a lite "Singing in the rain" stämning
av linedansgänget.

Sedan blev det stort jubel,
när det var dags för nästa
underhållningsnummer :-)

Modigt gjort :-)
och jublet visste inga gränser.

Till sist började dansen
och det gigantiskt stora dansgolvet fylldes snabbt,
till duktige Tim McKays sång och musik.

Det var många trevliga timmar
med feststämning, dans och musik!

Lördag - dans i Danmark

Tog mej ur sängen något mörbultad i morse.
Alla timmarnas dans igår hade satt sina spår.

Men oh, vad kul det var!

Klockan 12.20,
en bit från påfarten till motorvägen mot Danmark,
mötte vi upp gänget,
som hade haft uppvisning i Lund.
Sedan styrde vi kosan mot "utlandet"
och dagens linedansevent.

Bil nummer ett hade GPS,
så vi kände oss säkra på att vi skulle hitta dit,
men vi som kom efter undrade vad som stod på
vid ett par tillfällen.

Bland annat blev det runt - runt i en rondell
innan GPS:en fick rätt på det
och inne i Köpenhamn slängde jag mej på tutan,
när jag såg vad ledarbilen var på väg att göra:
köra vi in på en enkelriktad gata!

Men det hjälpte inte,
han körde in och vad var där att göra?
Köra efter,
om man inte ville komma vilse i denna stora stad!
Varken jag eller mina passagerare
hade någon aning om var i Köpenhamn vi var.

Aj, aj, aj.
Men det gick bra.
Alla körde långsamt,
både vi och de tre bilarna vi mötte
och det blev en del skratt,
när vi pratade om det sen.

Kan nästan höra danskarnas kommentarer:
"Dessa svenskar!"

Vi var framme strax efter 13.30
och tog oss in i den jättestora salen
med våra ombytesväskor.
Vi hittade vårt bord,
kollade läget och sedan satte det igång kl. 14.00.

Trots askmoln och inställda flyg titt som tätt,
så hade den populäre koreografen Robbie
lyckats ta sig från England.

Det blev fyra timmar workshop,
då han lärde ut några av sina danser,
varvat med fridanser.

Mellan klockan 18 - 19 var det dags för mat.
Vid varje långbord fanns en buffé uppdukad
med fat och skålar,
och det smakade mycket gott.

Det hade ju gått många timmar sen frukosten.

Klockan 19 satte dansen igång igen.


Det blev en timmes dans till DJ
och därefter var det livemusik i en timme.

Det var en ordentlig blandning på danser.
Gammalt och nytt.
Enklare och lite svårare.
Vissa tryck på folks T-shirts var verkligen passande:


Eller standardfrasen:
"Oh, den känner jag igen!
Hur börjar den?"

Och efter några steg på början av dansen,
så brukar poletten ramla ner.
"Just det! Så går den!"

Sedan var det DJ:s tur igen en timme
och kvällen avslutades klockan 23
efter en timmes livemusik.

Sångaren var helt fantastisk.
Vilken röst!
Tankarna gick till Elvis när man hörde honom.

När det hela var slut,
då var man verkligen S L U T!

Men vilken trevlig dag och kväll!

När vi hade packat ihop våra grejor
och tagit oss ut till bilarna,
hade klockan hunnit bli 23.30
innan vi började resan tillbaka mot Sverige.

Först blev det en runda i Malmö,
så passagerarna kom hem till sig
och sen bar det av hem
och till sängen!

Strax före 01.00 var det en ljuvlig känsla
att få krypa ner
och låta kroppen och framförallt benen,
få sin välbehövliga vila.

Tala om att sova gott!

Lördag - en dag med tjejerna

Hämtade Y och A klockan 09:30
och sen bar det av till "den fina butiken" ,
som vi gick förbi i början av februari,
när vi skulle på revy i Svedala.

Det var stängt när vi gick förbi,
då, i början av februari,
så vi stod och tryckte näsorna
mot de fyra skyltfönsterna
och ville bara gå in och se oss omkring,
bland allt fint och hemtrevligt som verkade finnas där inne.

Och idag hade vi alla möjligheten,
att tillsammans göra den lilla utflykten.

Och vilken mysig affär!

Det var en fröjd att gå där och titta på allt fint!

Men vi inte bara tittade.
Det inhandlades en hel del.
Bl a så har vi lika dana ljusstakar till värmeljus,
med utbytbara dekorationsringar,
så det köpte vi alla på oss,
andra dekorationsringar,
så det går att variera stilen.

Y var först ut med en tredelad i svart,
som vi beundrade första gången vi var hos henne.

Sedan fick A en i sina ägor
och jag fick en av Y när hon var här för ett tag sen.

Himla trevlig och annorlunda!

Jag fick tre lika dana dekorationsringar som de yttersta,
så att jag kan ha tre lika dana om jag vill
och så fick jag den i mitten att bryta av med.

Svårt att fånga på bild,
men i mönstret på de yttre ringarna
finns den beiga färgen som mittringen har,
så det matchar perfekt!

Och idag köpte jag på mej fler ringar,
att kunna byta med.

Bl a dessa vita - jättesnygga!


Sen hann man hem ett par timmar
innan det var dags att ge sig iväg igen 15.10.
Först hämtade jag I, sen iväg till Y
och så sist så plockade vi upp A
och så bar det av till klubblokalen,
där vi dansar.
Det var dags för årsmöte kl. 16.00,
det första för min del.

Vi har hört så mycket från så många olika håll,
om vad som pågår i "kulisserna".
Det finns en liten "klick" som det hela tiden,
under en längre period, är så "oroligt" runt.
Dom verkar så missnöjda med så mycket
och sprider dålig stämning, är vi jättemånga som tycker.
Och länge har dom velat byta ut folk i styrelsen mot sig själva.

Och eftersom vi är jättenöjda med den styrelsen vi har,
de gör ett kanonjobb!
ville vi stötta med våra röster,
om det skulle gå så långt,
så vi ville för allt i världen inte missa detta möte.

Och jodå, visst kom det försök på att
"få in sig själva",
men dom hade inte en chans!
Samma namnförslag kom på flera poster,
men då kom det andra namnförslag,
på sådana som inte tillhör den "missnöjda" gruppen,
och det var en "skrällseger" vid omröstningarna,
så dom missnöjda var inte ens i närheten av att "komma in".

Det var ett mycket bra möte
och vi var jättemånga som reste oss med jätteleenden
för att ta plats vid borden,
där vi skulle äta av taccobuffén, som serverades.

Jättegott!

Efter maten blev det dans i nästan fyra timmar.
Inte för mej, jag var tvungen att vila foten,
så nu måste jag försöka få tag på andra skor,
så att jag kan både dansa och promenera
så mycket som jag egentligen vill,
men för tillfället inte klarar av.

Söndag

Under av alla under!

I morse vaknade jag inte förrän 08.40! Trodde inte mina
ögon när jag tittade på klockan. Jo, då. 08:40!

Så länge har jag inte sovit en morgon sen ... kommer inte
ens ihåg när. Vaknar ju alltid tidigt oavsett vad det är för
veckodag. Även när jag är ledig.

Igår lördag, fick jag tummarna loss och tog mej ut i förrådet
för att ta fram kartongerna till julsakerna. Efter lite stök och
bök fick jag gå tre gånger med säckakärran, så jag fick in
kartongerna som julsakerna skulle packas ner i.

Började med granen, som efter en stund låg prydligt
nersågad i en sopsäck. Sen började jag packa ner lite
julsaker, men kände att lusten inte fanns där riktigt.
Pratade istället länge i telefon och ventilerade en del och rätt
vad det var, var det dags att göra sig iordning.

Det var linedans som stod på programmet. En del hade
frågat om jag inte skulle dit, så det blev bestämt så. Det
började kl. 19:00 och slutade kl. 23.00.

Det blev en mycket trevlig kväll! Är glad för att jag bestämde
mej för att vara med, trots att jag känner att jag har glömt
så mycket och så har jag missat en hel termins danser, i
princip. Men jag lyckades "plocka" några danser på golvet,
så jag kunde vara med några varv och en hel del gamla
danser satt faktiskt kvar i minnet! En positiv överraskning!

Sen var det även trevligt att träffa på lite folk jag inte har
träffat på mycket länge.

Och idag är det dags igen på klubben. Två nya danser ska
läras, en på nybörjarkursen och en på fortsättningskursen.

Men innan det är dags att ge sig av, ska jag ha packat ner
alla julsakerna och tagit ut kartongerna i förrådet.

Egentligen vill jag bara ut och få frisk luft, och vädra tankar
och funderingar, men det är så kallt, - 4 grader och så blåser
det, så det känns mycket kallare, så jag ska försöka göra
lite nytta inne istället.

Vad är en sommarkväll 3?

Sista gången den här sommaren ...

Nu är det fler och fler sommaraktiviteter
som det är "sista gången för i år" för.

T ex dansen nere på Ribbersborgsstranden.

I onsdags var det sista gången med linedans
för den här sommaren.

Kommer att sakna de mysiga sommarkvällarna
där nere.

Miljön och till det:
vännerna, musiken, dansen,
vinden i håret, solnedgången över Öresund ...

Och på måndag är det sista
linedanskvällen i Folkets Park.
Tråkigt värre.
Det är så mysigt att dansa utomhus!

Ikväll är det linedans igen.
Men vi vet inte vilket vi ska välja.
Det lutar åt Staffanstorp,
men vi får se.

I går kväll var det sista allsångskvällen
på Pildammsteatern ...


... med Lasse Berggrensson.

Alltid lika välbesökt
och vilken stämning!

Där sitter vi :-)


Sommartider med sommaraktiviteter,
det är lite av livets njutning!

Härligt att få dansa bort några timmar ...

Vilket härligt avbrott i alla "måsten" igår!

Linedance i Folkets Park med danskompisarna ... ett lyft
för hela veckan!

Igår bojkottade vi dansen på stranden. Det fanns risk för
regn, så vi tog det säkra före det osäkra och valde parken,
för där är ett skyddande tak både över dansgolv och
sittplatserna. Så kan det regna hur mycket det vill!
Och det kom faktiskt två skurar inne i stan.

Trevligt var också att få träffa några av tjejerna jag
inte har sett på ett bra tag.

Musik, dans ... och sång! är bara för härligt!

Vad är en sommarkväll?

En sommarkväll kan t ex vara:

Sol
Blå himmel
Glada människor
Musik
Dans på utomhusdansbana
med fin utsikt ...

... dvs precis en sådan kväll som ikväll!

Hämtade tjejerna
och styrde kosan till ett ställe som heter
Blå Caféet,
där det var linedance.
Dom hade aldrig varit där innan
och tyckte också att det var ett mysigt ställe.

En gång i månaden
under sommaren
har de tydligen linedance där,
så vi ska se om våra kalendrar tillåter oss,
att åka dit fler gånger.

Blandat diverse ...

Ryggskottet jag drabbades av
fredagförmiddag på jobb,
börjar så sakteliga ge med sig.

Nu är lutningen framåt kanske 15 %,
så det går åt rätt håll.

Det är märkligt vad det ska hända saker hela tiden.
Det ena avlöser det andra.
Det här året kommer jag inte att glömma
med det första.

Man hinner resa sig
så P A N G!
kommer nästa grej.

Nåja.

Igår hade det värsta i ryggen dragit sig åt höger sida
och nu känns det som om det har svängt över
till vänstra sidan.

Fast jag böjde på knäna och inte bara ryggen,
när jag vid 10-tiden i fredags,
då vi skulle fika utomhus,
skulle ta upp något från marken,
så small det till.

Min arbetskollega sa:
"Vad var det? Var det din rygg?"

"Va?", svarade jag. "Vad då min rygg?"
Men när jag försökte resa mej,
insåg jag,
att ljudet som hade hörts,
tydligen hade kommit från min rygg.

Jag kunde inte räta ut ryggen!

Jisses, vad ont det gjorde i svanken!

Jag lyckades ta mej till mitt rum
och avsluta det jag hade påbörjat.
Bokningen av nästa veckas leveranser.

Tack och lov har jag höj- och sänkbart skrivbord,
så jag hittade en lagom höjd,
där jag kunde hänga framåtböjd
och komma åt tangentbordet.

Strax efter 13.00 var jag klar
och blev hämtad för skjuts hem.
Passagerarsätet skruvades ner
och jag ålade mej in
och fick halvlagt mej ner
och blev på detta vis transporterad hem.

Min egen bil har stått på jobb
sen i fredags, jag har ju inget behov av den,
jag kan ju inte förflytta mej ändå.

Lyckades komma ur bilen
och komma upp i lägenheten.
Och jag är såååååå glad,
att här är hiss
och att jag slapp gå i trappor.

Nästan dubbelvikt, hade jag problem,
med hur jag skulle kunna vila kroppen.

Sitta gick inte,
att stå och gå omkring nästan dubbelvikt
var så otroligt tröttande för kroppen,
som skrek efter vila.

Jag lyckades lägga mej ner
med benen högt upp
och somnade så från eländet.

Till natten var det omöjligt
att ligga på rygg
och jag har i två nätter
legat hopkrupen på sidan
med kroppen så kraftigt böjd,
att jag nästan har rört vid knäna med hakan.
Den ställningen kändes minst.

Men vilken procedur när jag skulle vända mej
för att ligga på andra sidan!

Nu känns det som om
hela överkroppen har blivit manglad.
Totalt mörbultad från svanken,
över hela ryggen och ut över axlarna.

Gå omkring nästan dubbelvikt,
äta stående i den ställningen,
har varit mina avbrott i allt liggande.

Jag önskar att jag hade
ett höj- och sänkbart skrivbord här hemma,
då kunde jag fördrivit lite tid vid datorn.
Men tar jag det i omgångar,
så går det :-).

Måste ju sysselsätta mej med något
emellanåt.

Och jag som har så mycket som hänger över mej!
Tänker då främst på deadlinen med bokslutet.

Men, men, det kunde varit värre.
Det kunde varit mitt i flytten!

Och det kunde varit mitt i dansterminen!

Såg förresten att lite bilder har lagts ut på nätet
från eventet med engelsmännen.
Extra kul var det att se,
att en del av bilderna jag tog
också har lagts ut.
De som fotograferar kommer bara själva med
om någon annan fotar,
så jag gjorde en insats!
Och vet då att jag själv kommer undan :-)

Avslutningsfesten på dansen
i torsdags var lite "ljummen".
Det var ingen van DJ som spelade,
så det var ett annat tempo
och knappt några önskelåtar spelades.

T , som hade kört motorcykel dit,
sa till mej,
att han hade tänkt ta med en extra hjälm,
men han insåg att det var för kallt ute
för en motorcykeltur.
Inte för hans del, med den munderingen.
Men jag hade ju "vanliga", tunnare kläder.

Vi fortsatte prata
och jag förstod på det han sa,
att han tycker att det inte är klokt,
vad folk kan hålla på.

Man kommer nog aldrig sluta att bli förvånad
över folks beteenden.

Nu är det dags för pillerfajt
med kisen.

Sen ska det bli spännande att se
hur mycket han äter
av extramaten jag tänker ge honom,
utöver torrfodret han alltid har i sin skål.

Sen får jag väl återgå till
att läsa, sova och tänka vidare.

Och prova att sätta mej på en stol!

Måste ju träna.
Jag ger det ett par dagar till,
sen är jag nog ok igen.

Mitt i veckan

Oh, vad spännande det ska bli,
att se hur många som dyker upp ikväll.

A och jag var i Helsingborg förra veckan
och träffade "gänget"
och en hel del nya människor.
Det bestämdes helt spontant,
att vi skulle träffas i Malmö ikväll,
så nu får vi se vem som dyker upp.

A tog på sig uppgiften att maila runt
till dom som hade lämnat sina mailadresser
och hon hade fått en hel del svar.

Dom vi brukar träffa, dyker nog upp som vanligt.
Och en av de nya "tjejerna" ringde mej precis
och sa att hon kommer med tåget.
Så det ska bli spännande.
Vi brukar alltid ha så kul när vi träffas.
Mycket skratt.
Härligt!

Igår kändes det lite vemodigt på dansen.
Sista "kurstillfällena".
Eftersom vi har avslutningsfest på torsdag,
så hade dom flyttat fortsättnings kursen
till tisdagen, efter nybörjarkursen.

Vi dansade igenom terminens danser
på båda kurserna
och stegade igenom de tre sista,
innan vi dansade dem.
Mycket nyttigt!
Nu ska man inte glömma bort dem bara :-)

Det slog mej igår,
att den här terminen har jag inte haft någon
som helst möjlighet,
att vara lika flitig som jag var förra.
Då letade jag upp danserna på YouTube
och dansade hemma.
Men den tiden har jag inte haft den här terminen.

Och när jag kom på det,
var det nästan, så jag sträckte på mej lite extra.
Danserna har fastnat utan extra träning!
Wauw!
Några har varit på mej, om att jag ska gå
fortsättning två kurserna också,
men jag vet inte.

Samtidigt som det är lite tråkigt att kurserna är slut,
så ska det bli skönt med ett litet uppehåll därifrån.
Dels behöver man vila hjärnan,
känner att mycket mer inte går in,
och dels ska det bli skönt,
att välja det umgänge man vill ha, när man dansar.

Alla klubbmedlemmar åker inte ut på extradanserna,
som övriga klubbar anordnar
och det har vi i "gänget" absolut inget att invända mot.
Tvärtom.

Speciellt när man ser hur vuxna människor kan bete sig.
Hur kan man bara få för sig,
att det är ok,
att man sätter sig U P P E på ett bord
med benen i kors?
U P P E på ett bord??
Hela lokalen är full med stolar
man kan sätta sig på och dra en annan stol till sig
att lägga upp benen på.

Detta har upprepats vid flera tillfällen
och många har reagerat varje gång,
eftersom det finns andra,
som både äter och sitter och fikar vid borden.

Helt ofattbart hur man bara kan få för sig något sådant.
Att gå in i en klubblokal,
hoppa U P P och sätta sig på borden med benen i kors ...
ja, man tror inte sina ögon!

Flera stycken har varit på väg för att säga ifrån
varje gång det har inträffat,
men en "varning" har gått ut hur reaktionen blir
vid "tillsägelser", så ingen har tagit på sig att
ifrågasätta beteendet.

Man kan ju undra om vederbörande gör lika dant hemma,
hoppar upp på köksbordet
och sätter sig med benen i kors ...
Ofattbart för väldigt många i alla fall.

Men dans kommer det att bli ändå,
hela sommaren,
tills kurserna börjar igen, tror slutet av augusti.

För min del blir det dans minst en gång
i veckan i alla fall,
men när jag tittar i almanackan,
så är det många veckor,
som det kommer att bli flera tillfällen!
Speciellt när Folkets Park startar.

Så det kommer att finnas många möjligheter,
att hålla danserna vid liv.
Och det är välbehövligt,
minnet är vad det är :-)

Vilken kanon dag igår!

Oh, vilken härlig dansdag/kväll det var igår!
Så trevligt!

Körde hemifrån kl 12.15,
för jag skulle hämta upp två dansvänner.
Jag brukar hämta och lämna A,
för hon har ingen bil.
Men på förmiddagen ringde telefonen
och det var en till som hade lite problem
med att ta sig dit på ett smidigt sätt.
Och det är också på vägen, så det är inga omvägar.

Det var mycket folk som redan hade kommit.
Vid 13.00 satte det igång.
Det varvades fridans med utlärning av fyra danser.
Så när klockan var 17.00
och det var dags för en paus
(borden skulle dukas om bl a)
så hade vi redan hunnit med många timmars dans.

Klockan 18 var det dags att äta.
Efter god mat satte så kvällens dans igång kl 19.00.

Det hade kommit mycket folk,
även folk från Danmark och Göteborg bl a.
Jättekul!

Och vilken stämning där var!!

Pat, koreografen, är en fröjd att titta på.
Det märks att hon har dansat i mååååånga år!
Vilken härlig människa!
Man blir glad bara man ser henne!

Och bandet! Vilka glädjespridare!
Dessa tre engelsmän har vekligen vanan inne
att fixa till feststämning!

Sångaren är helt otrolig!
Han inte bara sjunger suveränt,
denna lille man dansade runt på dansgolvet
bland oss.
Han inte bara ställde sig i ett led,
nej, han dansade spegelvänt, mitt emot,
gjorde extra utsvävningar och la till en massa
som snurrar och bockar och skojade till det
och hade ett fotarbete,
som gjorde att man bara gapade!
Och så sjöng han hela tiden!

Oh, vilken karl :-)

En annan har fullt upp med att hålla koll på stegen
och se till att man hamnar på rätt håll!

De sålde även lotter,
men alla hade inte tillfälle att köpa.
De som kom först till "kvällspasset"
hade missat lottförsäljningen,
så när det var dags för dragningen,
var där en del som inte hade lotter.

Gick bl a förbi ett par som jag träffar på
på alla tillställningar.
Lärde känna dem i Folkets Park förra året.
De kommer till oss också, med jämna mellanrum.

Frågade om de inte hade lotter, men det hade de inte.
Så jag gav dem en av mina fem
och önskade dem lycka till,
och gick sen, med deras protester efter mej,
med ett leende bort till "gänget",
så vi tillsammans kunde hålla tummarna
för våra lotter.

Såg då att även två tjejer,
som jag pratar och har mycket trevligt med,
stod lottlösa.

Så jag ilade fram till dem och gav dem vars en lott
och önskade även dem lycka till.

De protesterade, men jag kontrade bara med att
de inte kunde stå där sysslolösa under dragningen :-)

Det var många priser på bordet
och en av mina fem lotter gav utdelning.
En av tjejernas lottnummer ropades ut
och hon kom fram och ville ge mej lotten,
men jag sa nej, du har fått den,
gå nu fram och välj ut något!

Hon kom tillbaka med en bok
om hur man fixar till ett Spa i sitt eget hem.
Denna bok blev min senare under kvällen :-)

Hon hade fått en liknande nyligen av sin mamma,
så hon tyckte jag skulle ta denna.

Ja, vad gör man? :-)
Jag tackade och tog emot!


"Ditt privata spa.
Lyxiga skönhetskurer i ditt eget hem
med naturliga ingredienser"

Då har jag något att se fram emot
när höststormarna viner
och jag vill lyxa till det
i min lägenhet,
som jag ska flytta in i till hösten.

För tillfället har jag mer omkring mej
än jag hinner med.
Jag har en deadline till bokslutet,
den första juni,
vilket innebär att ingenting,
utöver det som finns inbokat,
kommer jag att ha tid till under maj månad.

Inga långa promenader förrän i juni
och det kommer att bli många långa och sena kvällar,
annars hinner jag inte med det.
De kvällar jag nu är hemma,
vill säga.
Misstänker att jag får ta några semesterdagar
för att hinna med.
Inget roligt att ha semester för att sitta och jobba,
men dygnet har ju bara 24 timmar.

Nåja, jag har några timmar idag,
innan det är dags för terminens sista danssöndag.

Vi fick förresten besked igår,
att det efter många om och men blir dans i Folkets Park
i sommar också.
Men upplägget blir inte som förra året,
varje söndag,
utan det blir tydligen när de inte har annat inbokat,
så dag och tid kunde tydligen variera.
Men det gör inget,
hellre så än inte alls.
Vi blev jätteglada i alla fall.

Idag är jag helt mörbultad i hela kroppen,
efter gårdagens maratondans.
Men det är det värt!
Så trevligt det var!

Och när gick vi??
Sist, så klart!
Av någon anledning blir det alltid så :-)
Det slutade strax efter kl 24.00
och det är skönt att det inte blir senare.
Precis lagom.
Vi hade ju ändå varit där sen strax före kl 13.00.
Flera stycken kom under kvällen fram och frågade,
om jag hade kommit hem ordentligt i torsdags,
vad omtänksamt av dem!

På hemfärden fick jag gjort tre stopp.
En tredje dansare undrade,
om det gick att lifta med mej hem
och eftersom vi kan vara max fyra i min lilla bil,
så gick det bra.
Även det var ingen omväg,
det stoppet var också i min färdriktning.

Så, nu är det en stärkande frukost,
som står på programmet
och sedan joba, jobba, jobba
tills det är dags att köra till dansen.

Slog mitt gamla rekord i stegräknartävlingen
i går förresten.

Kom upp i inte mindre än
30 316
steg under gårdagen.

Känner mej mer än nöjd :-)

En dag i dansens tecken

Då var den här - lördagen den 9 maj.
Dagen för Eventet på dansen.

Bandet The WestCoasters från England
kommer att spela live för oss
och en koreograf vid namn Pat Stott,
från samma land,
kommer att lära ut några danser.

Det hela börjar kl 13.00.
Då ska utlärning varvas med fridans
och det avslutas kl 17.00.
Sen har vi en timme på oss,
att fräscha till oss.
Och ombyte lär man behöva.

Det var något på 80 personer
som har anmält sig och betalat.
Och det är mycket folk som hjälps åt
att alstra värme!
Lokalen är ju inte jättestor.

Klockan 18.00 är det mat
och mellan kl 19.00 - 24.00
är det fridans.

Så det blir många timmars dans!

Ska bli kul att få tillbringa en dag
med så många glada människor,
som delar ens intresse för denna hobby.

En ny favorit!

Igår på dansen, så ramlade poletten ner angående
den nya dansen "Shamrock soup".
Om jag kunde begripa vad det var som var så svårt
med den i söndags :-).

När instruktören och hjälpinstruktören visade dansen,
så kom O fram och sa:
"Titta på deras fötter när de dansar mittpartiet. Försök
härma det, så får du nog rätt på stegen."

Jag tittade och kom på vad jag hade gjort för fel i söndags.
Varför vi - ja, vi var några stycken, faktiskt - inte fick rätt
på det partiet.

Så nu gick den som rinnande vatten!

Jag Ä Ä Ä Ä Ä L S K A R irländsk musik, så det kändes
så himla bra när poletten ramlade ner och jag satte dansen!

Yes, yes, yes!

"Shamrock Soup".

http://www.youtube.com/watch?v=CMUSZiraizU

Dans, dans, dans

I torsdags kväll efter kursen blev jag tillfrågad
om jag ville åka med till Ystad,
där det skulle vara en stor linedancefest
som igår, lördag.
Det har dom tydligen två gånger om året.

Jag sa att det jag hade haft inbokat
hade blivit inställt, så tid och möjlighet hade jag,
men sista anmälningsdagen var den 12 april,
så nu var det väl för sent att boka sig till maten?

Men jag ringde på fredagen och frågade
och fick till svar att de visst kunde få in en till
i deras bordsplacering.

Så jag åkte med
och mat fick jag också - gott!
och klockan 20.00 började dansen.

Så mycket folk!
En jättestor lokal med ett gigantiskt dansgolv
som faktiskt blev fullt
och folk var där från när och fjärran.
Jättekul!

Och många danser kunde jag var med på.
Kunde jag inte huvuddansen,
så var det bara till att kolla in de andra grupperna,
som bildades för att dansa alternativ
och så hoppade jag in i ett led.

En fantastiskt rolig kväll!

Det hela slutade klockan 01.00
och strax före begav vi oss av hemåt,
mycket nöjda med kvällen.

Var hemma strax efter 02.00 - rejält trött.

Först denna långpromenad på förmiddagen
och sedan alla dessa timmarna med dans.

Lördagen slutade i alla fall med
22 754 hopsamlade steg.

Fire on Ice - hu jeda mej!

Den var precis så rörig som jag mindes den.
Fick helt enkelt inte rätt på den.
Jisses.
Stod mitt i och hade problem att komma in i den,
när jag hade missat ett par steg.
Jag var i och för sig inte ensam om att ha problem,
men när man står där och försöker undvika
att kollidera med de runt om,
för att man inte får rätt på snurrarna,
då ser man inte att det är fler
som har samma problem.

Jag blev så less på mina "black-outer"
att jag, fegt, smög ur ledet,
när instruktören hade ryggen åt,
och ställde mej bakom en pelare
och tittade på de andra
och svor tyst inombords.

Men där stod jag inte så länge,
för rätt vad det är hör jag
instruktörens röst i högtalarna,
över musiken:
"Jag ser dej nog D! In i ledet igen!"
Varpå en hel del skrattar åt mitt tappra försök,
att göra mej osynlig bakom en pelare.

Så det var bara till att hoppa in i ledet igen,
bita ihop och försöka fokusera
på de partier i dansen som har fastnat
och försöka göra det bästa möjliga
åt de partier som jag inte får rätt på.
T ex att undvika att kollidera med de andra,
vilket i sin tur innebär,
att jag ska snurra - och åt rätt håll!

Jag sa till de andra,
att jag sätter dansen på torsdag,
då det är dags för andra utlärningstillfället.
Så nu får jag se till att göra det också :-)

Helt omöjligt tror jag inte att det är.
Men den är rörig - och svår.
Det sa till och med J - instruktören.

Efter dansen stod A, Y och jag
och pratade lite medan Y låste upp sin cykel.
T kom ut i sin "mundering",
han hade kört motorcykel
och vi stod och beundrade "vrålåket".
O , som har en Harley,
snackade lite motorcykel med T
och det blev dags för Y att cykla iväg
och A och jag och O hade följe till parkeringen.

Vi stod och pratade om naturen och fina platser
att åka till nu när allt börjar slå ut,
platser som både O och A kände till
och som jag aldrig hade hört talas om,
när T kom på sin motorcykel och stannade till.
Det gick inte att undgå att höra honom.
Vilket liv den för!

Men fräck är den.
Det hängde t om läderfransar från handtagen.
Tanten fick en åktur runt på parkeringen,
strålade säkert ifatt med solen,
om den hade varit framme,
och kom på att O för några månader sedan
hade lovat en åktur på sin Harley,
när det har blivit fint väder.
Och det kom han ihåg :-)

A skrattade åt mej
och de började snacka om att motorcykel,
det ska man åka i "glida-fram-fart".
Vissa kör ju som dårar, rent ut sagt.

Så det ser jag fram emot.
En "glida-fram-tur" på motorcykel
på backiga vägar med natur runt omkring.

Och dansen,
den sätter jag på torsdag, den sätter jag på torsdag,
den sätter jag på torsdag :-)

God natt!

Så underbart det K A N vara
här på vår planet ...

Som vädret för tillfället.

Helt otroligt vad härligt med denna oväntade värme!

Igår hade vi + 17 grader
och mamma lockade ut mej
på en timmes promenad
mitt i alla mina måsten,
som släpar efter sen två månader.

Ljuvligt, ljuvligt!
Oh, vad jag har saknat det!

Jag skulle så gärna vilja ta med Felix
på en liten runda,
men jag väntar lite till
och ser om hans gång blir bättre först.

Det har bättrats lite,
han drar inte så våldsamt åt vänster,
som i början av veckan.
Men det är fortfarande vingligt.

Få se om vädret i påsk
är promenadvänligt,
då ska jag prova att ta med honom ut.
Han älskar ju att kolla läget där ute,
så det ska bli intressant att se hur han reagerar.

Vår pillerfajt fortsätter på mornarna.
Någon gång lyckas jag få i honom den
på första försöket
och någon mogon trilskas han så,
så först efter fjärde eller femte försöket,
spottar han inte ut någon pilla igen.

Det är en pärs,
men han M Å S T E ju ha sin medicin,
så vad är där att göra?

Märkte igår efter promenaden,
hur dålig min kondition har blivit
de här två månaderna,
då jobbet har tagit över mitt liv

Så här är mycket som ska byggas upp igen.

Börjar längta efter en cykeltur,
men jag är inte människa
till att hitta nycklarna!

Får systematiskt leta igenom alla jackfickor,
alla väskor och lådor
och se om jag kan hitta dem.
Annars får jag såga upp låsen.

Igår fick jag tränat lite mer på min kondition.
Det var linedance på bygdegården i Tågarp.
Hämtade upp tre linedansare i Malmö
innan vi styrde kosan norrut.

A och jag fick dansat rätt mycket.
Alla önskelåtar vi hade skrivit upp
spelades
och sen tog vi alternativdanser
till de huvuddanser,
som vi inte kunde.
Men det är vi vana vid.

M och K kan så mycket mer än vi,
K i alla fall - hon är en flitig dansare.
Hennes bekant P, som har dansat i fyra år,
berättade han igår,
kan också många danser.

Så där vi ligger vi i lä, A och jag.

Men det kommer väl :-)

Det började 19.00
och vid 23.30 gav vi upp.
Vi skippade den sista halvtimmen.
Det känns lite mer lagom med fyra timmar,
fem är i mesta laget.

Idag är det snudd på att jag skippar dansen.

Den nya dansen på fortsättning 1
är verkligen något att bita i.
Den omtalade
"Fire and Ice".
Hu!

Dom hade den i slutet på förra terminen
men jag gav upp.
Fick helt enkelt inte rätt
på alla snurrar.
Så jag brydde mej inte om den.
Och man måste ju inte lära sig alla heller.

Men, det har gått några månader sen förra gången,
så jag ger den en chans till.
De behåller en eller två av danserna
från terminen innan
och lär ut på nytt,
därför kan det ibland bli en dans
som man redan kan
eller har en ny chans att lära sig.

A kan den inte heller,
men både B och L satte den
förra terminen
och tycker om den,
så man får väl göra ett försök.

Jag var där i och för sig bara en
av de två gångerna
man har på sig att sätta en dans,
så det hade kanske lyckats
om jag hade haft möjlighet att vara med
båda gångerna det var utlärning.
Men kan man inte vara med, så kan man inte.

Så det ska bli spännande ikväll.
Har även lite problem med den senaste dansen,
"Doctor´s order"
så jag vill först sätta den ordentligt.

Få se när vi värmer upp till de senaste danserna,
om jag lyckas få rätt på den.

Nu kallar plikterna.
Timmarna går fort tills jag ska iväg på dansen.

Ha en trevlig söndag!

Söndag

Idag är det första dagen sen i onsdags,
som jag kan andas ut riktigt.

Min lille kise ska skrivas ut imorgon,
så får vi se hur det går.

Idag var det glädjetårar som rann på kinderna,
när jag gick därifrån.

Jag känner en sån inre glädje och tacksamhet.
Vi fick lite tid till med varandra.
Det var inte dags att skiljas än.

Tack, tack, tack!

-------------------------------------------------

Var helt slut i morse när jag vaknade.
Hela kroppen skriker efter vila
och ledigt.
Time out från allt.

Men, det är några veckor kvar
på säsongen,
innan den kan anses vara över.
När det gäller detta.
Sen har vi ju nya säsonger som börjar
i princip direkt efter.

Men det ska inte vara lika jobbigt
som den som håller på och har varit.
Men vi får se med allt det nya.

Nu måste jag börja visa de andra detta nya
som jag håller på att lära mej,
så jag kan ta lite ledigt.

Annars kommer det att sluta
med förskräckelse.

Körde iväg till jobb och skulle försöka
reda ut lite problem som dök upp igår,
innan jag körde där ifrån.
Tiden räckte inte till
för börja titta på det igår,
så jag fick köra dit idag.
Men tyvärr blev jag inte klokare.

Filöverföringen från Holland
fungerade inte
och till och med faxprogrammet
i datorn la av.
Jag fick stå och trycka in nummerna
manuellt, som innan,
så jag fick sållat ut,
vilka som tvunget skulle ha besked idag.

Får fortsätta imorgon med strulet.

Sen åkte jag till djursjukhuset
för att hälsa på min lille Felix.

Det var en annan sköterska
som kom med honom idag.
Hon hade även med sig matskålen
och sa att han har ätit lite dåligt de här dagarna,
så det går kanske bättre med sällskap.

Jag blev lite fundersam.
Innan hade de sagt
att han hade ätit med god apetit ju ...

Nåja, hon lämnade oss själva i rummet
och jag satte ner skålarna på golvet
och la mattan de alltid har med, på golvet
och även Felix ställde jag ner.

Och nyfiken som han är,
så skulle han direkt börja undersöka rummet.

Han tog sikte på väggen bredvid dörren
och började förflytta sig.

Han vinglade fram och tillbaka,
hej å hå, han pinnade på.
Ramlade omkull,
men skyndade sig att samla ihop benen
och kämpade sig upp igen
och fortsatte att förflytta sig.

Vingel, vingel, hej å hå,
han pinnade på
-
ramlade
och kämpade på med att ta sig upp
och fortsatte dit,
han hade bestämt sig för att gå.

Han kom fram och fick luktat sej runt.
Sen vände han och tittade mot
väggen mitt emot
och jag såg hur han tog sats
och fick fart på sina små ben
och med blicken fokuserad på hörnet,
styrde han kosan dit.

Vingel, vingel,
hej och hå, han pinnade på
-
ramlade
och fick samlat ihop sina ben
och kämpade sig upp igen
och fortsatte målmedvetet mot hörnet.
Väl framme var där mycket att lukta på
tydligen,
för han undersökte hörnet väldigt noga.

Sen vände han igen,
fick syn på stolen, där jag hade lagt min jacka,
och styrde sin vingliga färd dit.

Han stannade nedanför, tittade upp på sitsen,
lutade sig bakåt för att ta sats och hoppa upp,
men när framtassarna hade lämnat golvet
med ca en centimeter,
så såg man riktigt hur han i slow motion
sakta men säkert tippade bakåt i stället.

Han dråsade omkull,
samlade ihop alla sina kroppsdelar
och tog sig upp igen och gjorde ett nytt försök
med att hoppa upp på stolen.

Men, när framtassarna än en gång
kom ca en centimeter över golvet
så började han låååååångsaaaaaamt
tippa baklänges istället.
Och medan han tippar bakåt,
så vänder han och tittar på mej
och mitt i allt eländet,
så kan jag faktiskt inte låta bli att le.

Han påminde inte om en berusad längre,
det var ett annat vinglande nu.
Det var mer som ett litet barn,
som kämpar på med att lära sig gå.
Dom ramlar omkull
och kämpar sig upp igen
och fortsätter.

Jag går i alla fall fram till honom
och lyfter upp honom på stolen,
där min jacka ligger
och han dyker ner och

borrar ner huvudet
och stryker sina kinder mot tyget
och har startat sitt brummande.
Han lägger sig ner och rullar nästan runt
på jackan.
En bra stund ligger han där och spinner
medan jag pratar med honom
och klappar honom.

Sen lyfter jag ner honom på golvet igen.

Medan han vinglar fram - ramlar - tar sig upp
och fortsätter,
så sätter jag mej på golvet med ett leende.
Han är så söt och envis där han kämpar på.

Han vänder sig om och ser,
att jag har satt mej på golvet
och tvärvänder för att ta sig fram till mej.

Men än en gång får han inte med sig bakdelen,
så han ramlar omkull,
men kämpar sig upp på alla fyra
och innan han tar sats och går mot mej,
så är det precis som om han suckar högt
och sen sätter han fart på sina små ben.

Vingel, vingel,
hej å hå, han pinnar på
och kommer fram till mej
och kravlar sej upp
på mina utsträckta ben
och lägger sig till ro på mina lår.
Jag känner hur hans lilla hjärta slår
av ansträngningen
och mitt eget hjärta håller på att svämma över.

Så sitter jag på golvet med honom i knäet
och klappar honom medan han spinner,
tills det är dags att gå.

Jag fick i alla fall veta att vetrinären tycker
att han är så pigg, även om han fortfarande
är vinglig, så han skulle skrivas ut imorgon.

Så det ska bli intressant.

Och skönt att få hem honom igen.

Jag får träffa vetrinären imorgon
när jag ska hämta honom
och det ska bli intressant att höra,
vad hon säger.

När jag körde från sjukhuset till dansen,
så var det glädjetårar som rann på mina kinder.

Samtidigt som jag kände en sådan lättnad
så blev jag plötsligt väldigt matt.
Och trött.
All oro släppte liksom.

Jag funderade på att skippa dansen
och åka hem och vila istället,
med jag var ju så nära,
så jag körde dit i alla fall.

Det var repetition
och de första 1,5 timmarna gick ok.
Sen var det lite paus
innan fortsättningskursens repetition.
B tog en dricka och Y och jag anslöt oss
och då kände jag hur trött jag var.
Skulle jag orka 1,5 timmar till?
"Klart du gör", sa B.

Vi drog ett djupt andetag
och gick in och ställde oss
och det gick rätt så bra,
tills vi närmade oss slutet.

Då var det precis som om luften gick ur mej
och jag blev helt nollad.
Kunde inte hålla reda på stegen
på den sista dansen.

Jag hade annat som susade rundor i huvudet.
Funderade på hur jag skulle lösa morgondagen.

Massor på jobb
och så ska jag hämta Felix.
Ska jag ta med honom de sista timmarna
på jobb
eller ska jag åka hem med honom
och sen tillbaka till jobb?
Nej, jag vill inte lämna honom ensam
så just nu lutar det åt att han får
följa med till jobb de sista timmarna,
så jag har honom under uppsikt.

Jag får ta med mat- och vattenskålar
och hans låda till jobb imorgon bitti,
och transportburen, kom jag på.
Så kan jag stänga till dörren till mitt rum,
så kan han vara där,
medan jag jobbar undan det sista.

Han kan ju alltid lägga sig i buren
om han inte vill gå och undersöka rummet.

Oh, vad glad jag är!

Dessa fyra dygnen har varit så tomma
utan hans närvaro här hemma.
Vilket stort tomrum den lille krabaten
kan lämna efter sig.
Men nu ska det fyllas igen
och glädjen och tacksamheten i mej
känner inga gränser!

Tack, tack, tack
-
vem det nu är jag ska tacka.

Fredagen

FREDAGEN


När väckarklockan ringde fredag morgon,
var jag helt slut.

Jag hade hoppats på,
att få flera timmars sömn före klockan 24.00,
men nu blev det tyvärr inte så.

Och så var det fredag.
Den värsta dagen på jobb för min del.
Det är den dagen alla behöver sina underlag,
som jag ska göra klart.
Så varenda minut är värdefull.

Jag skyndade mej
och tog en frukostbulle på stående fot.
Gjorde mej klar och gick ner till bilen.

Framme vid bilen såg jag att ena bakdäcket
var utan luft.
Bilen var inte körduglig!
Den stod helt nere på fälgen på det hjulet.

Och jag som var stressad
för att jag hade mycket på jobb
och så skulle jag hinna till djursjukhuset
efter jobb för att hälsa på min lille kise
medan de hade besökstid
och så skulle jag iväg till dansen efter det!

Jaha, vad gör jag nu?

Att ta bussen till jobb var inte till att tänka på.
Det tar 1,5 timmar ett håll
och sen skulle jag hem också.

Var får jag tag på bil att låna
en fredag morgon kl 07.00?
Alla ska ju iväg till sina jobb.

Taxi??
Nä, tror inte det.
Har ju ingen aning om
hur många tusenlappar
sjukhusvistelsen för min lille kise
kommer att sluta på.
Så varenda onödig hundralapp
får jag hålla nere på.

Ringde i alla fall
och fick tag på en bil att låna.
Jättesnällt!
Blev hämtad och körde iväg,
så utlånaren kom till sitt jobb
och så kunde jag köra iväg till mitt jobb.

Under dagen så skulle min bil fixas,
för jag är i stort behov av den,
dels för att jag behöver ta mej fram och tillbaka
till djursjukhuset så smidigt som möjligt
och så har jag tagit på mej
att hämta och lämna vänner som inte har bil,
när vi ska till och från dansen.

Vid lunchtid fick jag reda på att

det inte var någon punktering.

Ventilen var losskruvad.
Detta kostade mej 400 kr
- helt i onödan.

Och detta kostade mej även så mycket besvär
med förlorad arbetstid,
att försöka hitta en bil att låna,
det röriga utlånaren blev indragen i,
och sen blev min lille kise
drabbad i slutänden.

Jag var ju tvungen att lämna tillbaka bilen
före ett visst klockslag,
så jag fick kortat ner besökstiden
på sjukhuset med lite drygt en halvtimme.

Tid, som min lille kise
hade sluppit ligga i sin bur
och fått vara ute med mej istället.

Men det är inget den "nattliga besökaren"
tog någon hänsyn till.
Allt besvär det orsakade,
för att jag inte kunde använda min egen bil.

Den stunden jag fick med min kise,
gjorde mej mycket gladare i alla fall.

När sköterskan kom in med honom,
så började han spralla i hennes famn
och ville ner.
Hon satte ner honom på britsen,
vi hamnade i rum nummer 9 i dag också,
och han tryckte in sitt huvud mot mina händer
och puttade på mej och tryckte sig intill mej
tills han ramlade ner på sidan.
Och han spann!

Oh, vad härligt!

Han kråmade sig och hade sig
och puttade på mina händer med sitt huvud.

Men - han kunde inte stå någon längre stund!
Ramlade ihop hela tiden.
Men han såg ut att vara glad ändå
och faktiskt pigg,
om man jämför med torsdagens
ljumma beteende.

Det tändes ett hopp i mej
och jag frågade om vetrinären hade tid.
Hon kom in och berättade
att de hade röntgat honom igen,
från andra vinklar
och att de ville ta nya prover
och skicka in för analys,
innan de tog ställning till om det skulle bli
någon operation eller inte.
Nu tänkte de inte operera,
för han är inte tillräckligt stark.

De ville behålla honom åtminstone över helgen,
så de kunde hålla koll på hans värden,
nu när de har startat medicineringen
och så ville de hålla koll på hans balans
och se om den blev bättre.

De tyckte att det hade blivit
en liten, liten förbättring,
men han måste få några dagar till,
innan de ger sitt utlåtande.

Jag testade att sätta ner honom på golvet,
men efter 3 - 4 steg så ramlade han omkull.
Det såg ut som om han hade tyngder
i bakre halvan av kroppen,
så han fick den inte med sig.

Men han ville ändå gå runt,
nyfiken som han är,
så jag fick stötta med händerna
under magen på honom,
så han fick undersökt lite av rummet.

Sen bultade hans lilla hjärta så våldsamt,
så jag lyfte upp honom på britsen,
där han la sig,
trött efter ansträngningen.

Det blev mycket klapp och kel
och jag snackade med honom hela tiden
och märkte att han verkligen var med
på ett helt annat sätt, än dagen innan.

Härligt att se och få uppleva!

Men vad det värkte i mej
att se att han inte hade förmågan
att förflytta sig några längre sträckor.

Sen var jag tvungen att tacka för mej
och lämna tillbaka honom i deras vård
och ge mej av och lämna tillbaka bilen
jag hade lånat.

Sen hade jag en 25 minuters väg
tills jag var hemma,
där jag bytte om och begav mej av till dansen.

Det var en extra grej de hade ordnat.

En danskväll med
de senaste terminernas nybörjardanser
och vi i vårt lilla gäng, sex personer,
hade bestämt oss för att vi skulle vara med.

Det var tre personer i klubben
som hade tagit på sig att anordna detta.

De hade satt in bord på sidorna i lokalen
och tänt värmeljus.

Belysningen var dämpad,
bara några spotlights i taket var tända,
precis som på fridanskvällarna,
och sedan började DJ:n spela.

Och det var riktigt trevligt
att kunna dansa originaldansen
till i princip all musik han hade valt ut.

Annars dansar vi, som kallar oss nybörjare,
alltid alternativdanser längst bak i lokalen.
Men de här danserna kunde vi.
Kul!

Det var mycket folk som hade kommit.
Vi hade besök från andra klubbar också.
Trevligt!

I hade fixat goda baguetter till oss,
så mellan låtarna så högg jag
tänderna i min räkfyllda baguett
och med munnen full av godsaker,
var jag tillbaka på dansgolvet igen.
Ville inte missa en takt!

Jag var vrålhungrig.
Hade inte ätit sen 12.30 på jobb.

På grund av strulet med bilen,
så offrade jag ingen tid till att äta,
så nu, klockan 19.00, var jag såååå hungrig.

Och det smakade mycket bra!
Och det var härligt att träffa "gänget".
De var lite bekymrade över min kise,
men jag berättade om framstegen,
så de sa alla att de höllt tummarna.

Det värmde att höra.

Så jag kunde verkligen koppla av
de tre timmarna det varade
och var inte fullt så orolig över min lille kise.
Och som någon av de andra sa:
Han är på rätt plats.
Han får vård.

Väl hemma igen,
kändes det skönt att,
något mindre stressad, få krypa ner i sängen.

Nu behövde jag verkligen en god natts sömn!

Amame

Med rätt sorts musik kan man verkligen varva ner.


Fast det spritter lite i bena
när jag ser tjejerna dansa :-)


Jag måste helt enkelt lära mej den till 100 %!

Den nya fortsättningsdansen

"AMAME".

http://www.youtube.com/watch?v=NaSr0a-HHyc&feature=related

Underbar musik!

Helgen som bara passerade ...

Jaha, då var det söndagkväll
och timmarna jag har varit hemma

den här helgen är lätträknade.

Tror det blev ca 1,5 timmar igår
och två timmar idag,
mitt på dagen.

Suck!

Var på jobb 07.40 i morse
och var hemma igen 13.30.
Var ju tvungen att käka middag
innan dansen bl a.

Körde till dansen 15.30

och efter dansen direkt till jobb igen
och fortsatte 1,5 timmar,
så jag var inte hemma förrän 21.40.

Och imorgon måste jag vara på jobb 06.00 ...

En sak är säker,
det här kommer inte att hålla
så himla länge till.

Börjar få en del "besvär" som jag känner igen.
Varningssignaler.
Och då är det hög tid att lägga i backen.
Förstår bara inte hur det ska gå till.

Jobbet måste göras
och om inte jag gör det - vem ska då göra det??

Timmarna på dansen var så läkande
för mitt stressade inre.

Det är underbart med musik och dans.

Den nya dansen på fortsättningskursen
var hur mysig som!
Lite rörig, men till slut så satt den.

Man blev peppad hela tiden
av de som stod runt om.
När jag kom av mej hörde jag:

"Kom igen nu D, in igen."

Så det var bara till att snabbt som ögat
hitta ett parti man kände igen
och hoppa in i dansen igen.

Och när jag inte fick riktigt rätt på snurrarna,
så var det en av dem
som pekade ut hållen till mej.

Och som hölt koll på mina fötter
när vi skulle göra en "full turn"
och mina fötter slutade korsade
istället för bredvid varandra.

Vi har bara snurrat 3/4-dels varv
med den tekniken innan
och nu skulle det vara ett helt varv.

Han visade mej att jag skulle sätta
det benet jag korsar,
lite längre bak
och vrida kroppen lite innan.

Gissa om jag blev glad när det lyckades??

Dom är så jättesnälla och hjälpsamma
allihopa. Himla kul.
Och roligt har vi.
Det är mycket skratt.

Musiken till den nya dansen är bara så underbar.
Lite åt det latinamerikanska hållet.
Supermysig.

Nu måste man bara försöka
bli mer "mjuk" i sina rörelser,
så det ser lika "svepande" ut
som när de som kan den, dansar den!

Man är stel som en pinne.
All fokusen går åt
till att få rätt på stegen
i takt till musiken.

Men det kommer väl.
Kanske.

Sen avslutade vi med
"Sha-la-la"-dansen,
extradansen som vi lärde oss igår.
Jättekul.
Den måste vi komma ihåg.
Också en härlig låt till den dansen.

Musik som gör en riktigt glad.

Helgen är över

Då var den här helgen slut.
Det gick undan.

Och som vanligt var det trevligt på dansen.
Alltid lika kul att träffa alla.

Men det var segt.
Jag var så trött, så trött.
Det kändes att jag hade varit uppe sen 05.00.

Den första kursen (1,5 timmar) gick ok.
Men en bit in i den andra,
så blev jag riktigt knockad av trötthet.
Benen ville inte åt det hållet jag ville.

Mot slutet blev det lite manfall på första raden
och instruktören J försökte locka fram folk
från raderna bakom.

Rätt vad det var sa hon:

"D, du kan väl komma fram och ställa dej?"

Ja, vad gör man?

Som man blir "tillsagd" så klart.
Muttrande orden:
"Varför ska JAG gå längst fram?"

så gjorde jag precis det,
gick från rad fem där jag stod
bland dem i "vårt gäng",
fram till rad ett.

Jag gillar inte att stå där framme.
Man liksom känner allas blickar i ryggen
och så är det så starkt ljus över scenen
där instruktören står.

Vi dansade en dans
och när vi hölt på med den andra,
så kommer den andre instruktören fram
och sätter sig på scenkanten,
med en videokamera i handen!

Då började den här ana ugglor i mossen.
Så när dansen var slut
och innan nästa hann börja,
så var här en som var snabb tillbaka
till rad fem, där jag hade stått.

Men det hände inget.
Inte förrän de sista 1,5 timmarna var slut.

Då sa J, att de hade tänkt lägga ut
en snutt på dansen,
som vår ordförande har gjort koreografin till,

på YouTube.
Så de ville gärna att många hjälpte till
att fylla dansgolvet.

Det var tomt på folk och A sa till mej:
"Ska vi inte ställa upp
och hjälpa dem med det?"
"OK", sa jag, så vi gick i sakta mak fram
och ställde oss i rad två.

Då sa J att vi kunde väl ställa oss längst fram.
Så pekade hon på mej igen och sa:
"D, du kan väl ställa dej där?"
Jag tittade på A och gick fram,
och när J frågade A
om inte hon också kunde gå fram,
så skakade A på huvudet.

Jag vände mej om
för att se vem som stod i raden bakom
och fick en idé.

Jag gick bak till B och sa:
"Kan inte vi byta plats så det finns en karl
också i första raden?"
Och lycklig blev jag när det var OK för honom.

Så jag hamnade i andra raden istället,
kändes MYCKET bättre.

Men när musiken började spela
och vi började med de första stegen i dansen,
så kände jag igen hur trött jag var.
Fruktansvärt trött.

Benen var sega och jag orkade knappt röra mej.
Emellanåt sjöng jag med i några ord i låten
men jag var helt slut.

När B slutade filma och de tackade för hjälpen,
råkade jag kasta en blick i spegeln.

Hu jeda mej!
Vilken syn!

Jag såg precis lika trött ut som jag kände mej!
Till och med håret "hängde"!

Men det är klart,
efter tre timmars dans kan man inte vara pigg.
Speciellt inte om man har varit uppe sen 05.00
och haft det rejält stressigt.

Så det ska bli intressant
att få se den där lilla filmsnutten.
Ser man ut och rör sig som man kände sig,
helt färdig,
om man nu syns,
ja, då är det svårt att prata FÖR dansen.
Att det piggar upp
och man känner sig kanonbra efteråt.

Egentligen skulle de filmat
innan vi hann bli trötta.

Nu ska jag faktiskt ta och hoppa i säng.
Tänkte försöka vara på jobb vid 06-tiden imorgon,
för att hinna med så mycket som möjligt
på förmiddagen.

Tisdagen är en maffig dag
och det kommer att ta tid att förbereda den.

Sju veckor kvar på säsongen .....

Natti när det blir dags!