I Brasilien en gång ...

Fick lite längtan efter sol och värme,
efter detta regnande hela dagen,
och kom till att tänka på
att "snart" :-)
bär det av till Cypern för en veckas semester ...

Två år sedan jag var på semester utomlands,
så det ska bli så roligt!

Och så ska jag få träffa E igen, som bor där.

Det är ingen högsommarvärme när jag åker,
så något sådant här får man inte se då:

Bilden tog jag på semestern i Brasilien
i januari 2006.
Och J A det var vaaaaarmt!

När man ser bilderna från olika semestrar,
är det som om man gör om resorna igen.

Det är många minnen man har samlat på sig
under årens lopp ...

Resan till Holland 5

Dag två hos våra kolleger började med att vi blev hämtade
kl. 08.15 på hotellet.
Klockan 08.30 var vi så på plats och fortsatte med
"utbildningen" och vi fick svar på våra frågor och hade tid att
sitta ner och jobba. Det var en hel del saker som klarnade
och det är en härlig känsla när pusselbitarna börjar falla
på plats.

Taxi till Rotterdams central beställdes till kl. 15.45 men inte
förrän kl. 16.40 kom bilen! Han hade kört till fel ställe.
"Vårt" företag finns på två ställen med ca 10 min bilfärd
emellan .....

Femtio fem minuter för sent sätter vi oss i bilen och han
tog oss på orden att "Nu får du köra fort, för du är femtio fem
minuter försenad".

Det var skönt att sitta och halvslumra men plötsligt säger
A: "Varför kör han av mot flygplatsen?" "Va?", säger jag
och tittar mej omkring. Det som susar förbi utanför fönsterna
känns inte alls igen. Flygplan på andra sidan staketet??

Jag lutar mej fram och frågar: "Where are you taking us?"
"To Rotterdams airport", svarar han och vi börjar protestera.
Vi ska till Rotterdams central för vi flyger från Amsterdam.
Men enligt honom är taxin beställd till Rotterdams flygplats.

Han ringer upp sin central och vi förstår lite av holländskan.
De påstår att taxin är beställd till Rotterdams flygplats.
I alla fall så säger chauffören att det inte är någon bra idé
att köra in till Rotterdams central nu i rusningstrafiken,
utan han föreslår att vi tar tåget från Haag istället.

Och så blir det.

Hela resan slutar på 920 kr men efter ett samtal med sin
central kommer de fram till att 750 kr är ok för resan.

Med fem minuter tillgodo kommer vi upp på tåget till
Amsterdam.

På flygplatsen får vi lite mat i oss och hinner handla lite
innan vi går och checkar in. Vi struntade i att stressa.
Jag sa till A att "Någon måste ju vara sist".

Vid säkerhetskontrollen tar det lite extra tid. Bagage,
ytterkläder och skärp lägges i backarna på bandet. Sen
får jag tillsägelse att ta av mej jackan. "Vilken jacka?
Jag har ju lagt min kappa där!", svarar jag och pekar.
Då pekar han på min kofta och säger att jag ska ta av den.
"Va?", säger jag. "Det måste vara ett skämt. Det är ju rena
stripteasen i så fall" och så skrattar jag och går igenom
bågen och ber till högre makter att det inte ska pipa den
här gången. Vilket det inte gör.

Istället hör jag att han som ville att jag skulle ta av mej koftan
säger något till den som står på andra sidan "bågen" man
ska gå igenom och när jag kommer igenom kallar hon som
står på andra sidan på mej. Hon frågar varför jag inte
gjorde som hennes kollega bad mej om, att ta av mej koftan.
Då bad jag om ursäkt och sa att jag trodde det var ett skämt
för det har jag aldrig någonsin behövt innan.

Sen pep det när A skulle gå igenom och hon skyndade dit.
Medan jag tog på mej skärpet och samlade ihop mina saker
så hör jag A säga: "Oh, nej, inte mina stövlar", så jag vänder
mej om och ser att hon får gå tillbaka och ta av sig stövlarna
och lägga på bandet. Men när hon går igenom igen och det
piper, så blir hon "visiterad".

Sen får hon kämpa med att ta på sig stövlarna och det kan
jag tänka mej, att det inte är det lättaste, när man har haft dem
på hela dagen. Ben och fötter har ju en tendens att öka i omfång
efter hand som timmarna går. Men till slut så var stövlarna
på och vi gick till gaten.

Och för första gången i mitt liv, igen, så blev det faktiskt så,
att vi var de sista som gick på planet! Efter oss i gången,
medan vi gick bak till våra platser, gick en i flygbesättningen
och stängde alla bagageluckorna.

Flyget hem var bara 10 minuter försenat. Men det berodde inte
på oss. Det var det redan när vi checkade in.
Efter halva flygresan så kommer A på att de här säkerhets-
kontrollerna inte är mycket att hurra för. Hon kom då på att
hon hade en flaska vatten i sin ryggsäck. Den hade hon helt
glömt bort.

Och när vi landade och kaptenen säger att vi inte får sätta
igång våra mobiler förrän säkerhetsbältes-skyltarna har
släckts, så säger A: "Oj, jag glömde visst stänga av min!".

Strax efter klockan 23.00 stod man så äntligen i sin egen hall
och möttes av en saknad liten kise. Och det var nog ömsesidigt,
för han vek högst 30 cm från min sida tills jag kom i säng.
Då rullade han ihop sig, som alltid, ovanpå täcket på min
högra sida.

Hem ljuva hem!

Resan till Holland 4

Vi lastar in våra väskor i bagaget på en taxi och hoppar in.

Chauffören frågar vart vi ska och han får adressen och börjar
köra. Sen börjar röran.

Han frågar hur många gånger som helst efter adressen så
han kan skriva in den i GPS:en. Men han fixar inte stavningen.
Färden blir lite vinglig när han inte har koll på sin körning
så det känns inte så kul. Vi försöker förklara vart vi ska,
vad orten heter och själva gatuadressen men han får inte
rätt på det.

Till slut ringer han upp en kollega och det blir bokstaverat
hur många gånger som helst och inte får han rätt på det.

Till sist frågar han om vi kan lotsa honom! "Nooooo!",
svarar vi. Detta är ju inte sant!

Han kör i alla fall och kör och kör och kör och vi tycker
oss känna igen lite men sen passerar han stället där vi tror
att han skulle svängt av och då är vi själva helt vilse.
Vi frågar om han hittar och han säger att han vet var
det är nu, men att vi kommer att komma från ett annat håll.

Jodå, visst kom vi från ett annat håll!

Det som kostade 600 kr förra gången kostade 700 kr den
här gången, så sträckan blev väl liiiiiite längre än de
ca tre milen som det är.
Och visitkortet han gav oss när vi gick av hamnade i första
"runda arkiv" vi såg = papperskorg.

Men nu var vi framme. Klockan hann bli 14:20 istället för
beräknat 13:00.

Det var trevligt att träffa de holländska kollegerna igen.

Och nu fick vi löst en hel del av våra problem och fick en del
tips på genvägar och liknande, så när vi gav upp 17.30,
kände vi oss jättenöjda.

Efter att ha satt in bagaget på våra rum på hotellet blev vi
körda till en restaurang av en av de båda som hade haft
utbildningen med oss. Där satt vi och pratade och åt en god
middag och efter en promenad tillbaka till hotelllet och en
pratstund i hotellets restaurang med vår "gamle chef", som
sedan några år är stationerad på företaget i Tyskland, men
reser runt rätt mycket och som kom ur hissen när vi kom
tillbaka till hotellet, (ibland är världen liten) kom man så i
säng ca 22.00.

Det var en ljuvlig känsla att få lägga huvudet på kudden och
så sakteliga bleknade minnena från dagens eskapader!

Resan till Holland 3

Vi hittade en restaurang på andra våningen som såg
trevlig ut.

Vi bestämde oss för att gå i omgångar, så kunde vi turas
om att vakta bordet och vårt bagage.

Jag bestämde mej för en wokad rätt med kyckling och
plockar ihop i en skål det jag vill ha av grönsakerna och
räcker sen över skålen till tjejen som ska fixa till maten.

Hon lägger till kycklingbitar och nudlar och frågar om jag
vill ha maten mild eller spicy. "Mild", svarade jag och hon
tar av den mörka såsen och häller ner i wokgrytan och
rör om och sedan får jag över det på en tallrik. Jag tar
dricka och går och betalar och går bort till vårt bord
så A kan gå och köpa mat.

A går iväg och jag tar en rejäl portion på gaffeln och stoppar
in i munnen - och håller på att skrika rakt ut!
Tungan och läpparna domnar bort och det känns som om jag
håller på att brinna upp i munnen. Jisses!

Jag går fram till A och säger till henne att jag måste säga till
om maten - den är jättestark!

Då säger A att hon gillar stark mat, så hon kan ta min portion,
så kan hon beställe en ny utan sås, så kan jag ta den.

Ok, sagt och gjort. A kommer tillbaka och sätter sig och ska
börja äta när jag går upp och ska hämta den nya tallriken
utan sås.

När jag kommer tillbaka till vårt bord ser jag på A:s min att
något inte är OK.

"Det här går ju inte att äta", säger hon. "Det är ju jättestarkt!"
"Oh, vad skönt att höra att det inte är jag som är pipig",
svarar jag.

Jag ger henne tallriken utan sås och säger att jag ska gå upp
och fråga om jag verkligen fick av den milda såsen.

Jag kommer fram och frågar tjejen om hon verkligen har
gjort en mild, för det går inte att äta, så starkt som det är.
En kollega till henne kommer fram och hör det och de pratar
med varandra på holländska och hon pekar på skålarna och
säger "Mild" när hon pekar på skålen med såsen jag fick av
och "Spicy" när hon pekar på den andra skålen.

Då säger hennes kollega till mej att han kan blanda i lite söt
sås och lite kokosmjölk så blir det mildare.

Ok, säger jag. När han har blandat klart och lagt upp maten
på en ny tallrik så säger han att om jag fortfarande tycker
att det är starkt så kan A och jag ju ta hälften av portionen
utan sås och blanda med hälften av den här portionen så blir
det ännu mildare.

Jag går tillbaka till A och berättar vad som har sagts och ska
ta en tugga och testa. Jag stoppar in maten i munnen och
börjar tugga - och ve och fasa! Det är fortfarande starkt!
Då delar A upp sin mat utan sås i två halvor och vi skyfflar
över på tallrikarna, så det blir hälften av sås - icke sås och
blandar och sen tar vi vars en omgång mat på gafflarna och
stoppar in i munnen och tittar på varandras reaktion ...

Båda spärrar upp ögonen och det börjar nästan ryka ur näsorna
och öronen på oss. Fruktansvärt stark - FORTFARANDE!

Det kan inte ha varit en stark sås heller - den måste ha varit
E X T R A stark!!

Nu känner jag att hela jag fullkomligt kokar av ilska när jag tar
min tallrik och med M Y C K E T bestämda steg styr stegen
tillbaka till disken där wokrätterna tillreds.

Jag säger till killen att nu har vi blandat som han sa och inte
ens det hjälper och jag tror mina ögon var stora som tefat, när
jag med en min, som tydligt sa vad jag nästan var i stånd till att
göra, stirrade på honom.

Tror han fattade att han låg illa till, för han sträcker fram
handen och tar tallriken med orden: "You will get a new one".

Har man gått upp 04.40 och suttit fast i ett plan i 3 timmar
när själva turen ska ta max 1,5 timme och man är stressad
för att man inte kommer i tid och framför allt hungrig - ja, då
är det inte långt ifrån att man häller tallrikens innehåll över
huvudet på någon som inte fattar att de måste ha gjort fel!

Medan jag, för tredje gången, står och väntar på att maten
ska bli klar, så lägger jag märke till att skålarna med såserna
inte står på samma platser längre.

Mild och stark har bytt plats. Det räckte för mej som bevis
på att hon hade gjort fel, så när jag fick min nya tallrik med
mat och gick bort till A, så berättade jag det, så hon gick
fram och sa att inte heller hon kunde äta det, så killen sa att
hon kunde ta vad hon ville av det andra, för hon ville inte
ha någon wokad rätt.

Till sist fick vi så lunch i oss och när vi hade ätit så tog vi
oss ner till taxibilarna för att åka de sista tre milen till
kontoret, där våra kolleger väntade på oss.

A hade ringt och meddelat att vi var försenade, så de vissste
att vi var på väg.

Resan till Holland 2

Att flyga är en härlig upplevelse. Naturligtvis beroende
på väder och vind, flygsträcka och siktförhållanden.

Det var inte bara vi här uppe i Skandinavien som hade
fått snö, såg vi.

Långt ner i Tyskland och Holland var det vitt på marken.

Molntäcket blev tjockare och tjockare ju närmare
Amsterdam vi kom.

Till sist var det dags för piloten att ta planet ner genom allt det
vita. Det ser ut som ett jättehav med bomull!


En timme och tjugo minuter efter beräknad tid kunde vi så
landa på Amsterdams gigantiska flygplats Schiphol.

Vi kände oss lite stressade, för vi hade meddelat våra kolleger
att vi beräknade vara framme vid 13-tiden.

Men vi var tvugna att få i oss lite lunch och bestämde oss
för att ordna det på tågstationen i Rotterdam.

Det var ca två månader sen vi var där senast och vi mindes
ungefär hur flygplatsen var uppbyggd. Men den här gången
åkte vi med ett annat flygbolag och kom inte av i samma
hörna som sist, så det tog en stund att hitta biljettluckan
till tåget.

Men vi hittade rätt, fick köpt våra tågbiljetter till tåget
som skulle ta oss till Rotterdam.

Tåget kom och vi lyckades hitta två sittplatser. Ca 50 minuter
senare stiger vi av på Rotterdams station och ska leta
upp ett ställe vi kan äta lunch på. Och det var bra tajmat för
nu började våra magar kurra.

Resan till Holland 1

Den här Hollandsresan har strulat ett tag så vi, dvs min
arbetskollega A och jag, var helt inställda på att den inte
skulle komma att gå smärtfritt. Så rätt vi hade!

Tåget över till Kastrup var inte så mycket försenat. Vi klarade
av att få ut våra boardingkort via automaterna. Ingen av oss
hade provat på det innan. Det var ju superenkelt. Men vi kunde
lika gärna ställt oss vid en av luckorna och checkat in - där var
inga köer.

När vi ska gå igenom sista kontrollen innan vi är inne i
"det heligaste", så råkar jag ut för något som kanske har
hänt en enda gång i hela mitt liv innan. Eller kanske två.
Det tutar när jag går igenom. Kan inte förstå vad det var som
larmade. Skärpet var av och jag hade inget i fickorna och allt
annat rullade iväg på bandet för genomlysning ... Nåja, det
tog inte många sekunder för den kvinnliga kontrollanten att
"känna över mej", där jag stod uppflugen med armarna rakt
ut åt sidorna.

Medan vi väntar på att få stiga ombord, så är där en röst
ur högtalarna, som talar om att vi ska åka med ett annat
plan än det som var planerat, så en del kom att få andra
sittplatser. Men vi blev inte drabbade.

Vi går ombord och hittar våra platser och väntar och väntar.

Då hör vi pilotens röst som säger att vi är lite försenade för
de som ska leverera maten har inte kommit än, de har
fastnat i nån kontroll.

Ok. Vi fortsätter att vänta och efter en stund får vi även
veta att vi saknar fem passagerare som vi ska invänta
och att de har hittat is på bladen i ena motorn så vi får vänta
på bilen med värmaren och när de har fått bort isen i motorn
så ska vi rulla ut på en annan platta där vingarna ska spolas
av med något som tar bort isbeläggningen som finns på dem.

Vi bara skrattar. Det har gått troll i den här Hollandsresan,
så vi är inte ett dugg förvånade.

Maten anländer, de sista fem passagerarna lika så, bilen med
värmaren kommer och till sist börjar vi rulla bort mot plattan
där vingarna ska bli avspolade.

På var sida om planet står en stor tankbil med en lång arm
med en spruta på, som åker fram och tillbaka över vingarna,
som blir avspolade med någon rödaktig vätska.

Men till slut, ca 1,5 timmar försenade, lyfter vi så mot vår
destination Amsterdam.

Hemma igen

Vad skönt att vakna upp på hemmaplan i sin egen säng!

Det blir så intensivt när man åker iväg på så kort tid.
Men oj, vad det ger mycket! Det är ju inte helt lätt att sitta
och förklara saker och ting via telefonen som har med ett
sådant "omständigt" datorprogram att göra.
SAP har fått många att slita sig i håret, har vi förstått.

Vi skulle egentligen åkt för några veckor sedan.
Flygbiljetterna var köpta och hotellet var bokat
M E N så går flygbolaget och kursar (!) och det gick inte att
få tag på nya flygbiljetter så vi fick skjuta på resan.

Och eftersom jag skulle vara lite längre sammanhängande
ledig nu, så blir det ju så klart just denna veckan, då jag
skulle börjat min ledighet, som Hollandsresan blir inbokad!!!
Så klart!! Men jag kunde skjuta på min ledighet, som börjar
idag istället.

Var enda gång jag skulle försöka få ledigt, så har något
med Holland kommit emellan. Min tre veckors sommar-
semester slutade med två veckor i september (!) p g a
utbildningen i SAP och sen åkte vi ner för att kunna jobba
bredvid våra kolleger, som har jobbat med det i ett antal år
redan. Och nu detta med det kursade flygbolaget som gjorde
att resan inte blev av förrän nu, då jag skulle vara ledig.
Nåja, jag hade inget inbokat, så det var bara en "omställnings-
procedur" för min del. Har ju varit med om det förr :-)

Fast det var ju värre i somras. På torsdags kvällen får jag
reda på att vi ska ha utbildning i SAP som gör att de tre
efterlängtade semesterveckorna som skulle börjat på
måndagen, fick skjutas upp två veckor till september och
kortas av med en vecka. Tur man är flexibel :-)

Precis hemkommen ...

Har precis kommit hem efter två dagar i Holland.

Det kan hända rätt mycket på så kort tid :-)
Det kan jag och min arbetskollega A verkligen
skriva under på!

Men nu kallar sängen så man får väl krypa ner
och försöka få sig en god natts sömn och smälta all
"input". Både det jobbrelaterade och annat runt omkring.

Natti natti :-)