Längtan ...

Min längtan är så stor efter att få komma i ordning!
Det är ju snart jul!

Dag efter dag kommer jag hem till detta kaos. Men nu har
muraren börjat foga tegelväggen i alla fall. Så den här
veckan ska den bli klar. Och det ska bli så skönt. Som här
ska städas sen!

Det ligger ett fint stoft precis överallt och det luktar murbruk
överallt och var man än tar så får man ett fint stoft på sig.
Detta skulle ju varit gjort innan jag flyttade in!

Har ändå börjat så smått på mina gardiner. Det blir
ombonat med en gång. Det kommer att bli hur mysigt
och hemtrevligt som helst, men det tar tid.

Fick hjälp i lördags med att sätta på handtagen på alla
lådorna i köket, fick satt upp den andra taklampan i hallen
och hållarna till gardinstängerna i kök, sovrum och
vardagsrum kom upp. Härligt! Tack, tack, tack!

Men det fattas en hel del till av sånt "smått" som ska fixas.
Sakta men säkert så blir det ett hem av det. Tavlorna är
en baggis att sätta upp sen när det blir dags. Det är
gipsväggar överallt! Jippie!

En grej som gör mej lite deppig är att jag inte har någon
aning om vart min kamera har tagit vägen ...
Har bara små aningar om att den kan ha hamnat i en
kartong som står ute i förrådet. I så fall kommer den in
till helgen, när jag ska köpa skåpet som ska ut i förrådet
och alla kartongerna som står där nu ska tas in och packas
upp ... nåja, lite mer än hälften i alla fall, i första omgången.

Sen kan jag försöka få in lite julgrejor från stora förrådet.
Har inte ens en ljusstake inne :-(. Men till lucia ska det vara
inne, sen är det operation och efter det kan jag glömma att
rota runt bland kartonger i förrådet ett tag.

Kommer väl inte riktigt lägligt, den här operationen, men
varför ska det inte fortsätta klydda? Det är ju det enda
det har gjort de senaste månaderna. Något annat hade
förvånat mej :-).

Allt på en gång

Nu händer "allt" på en gång ...

Blev jätteglad när jag kom hem från jobb idag!
Äntligen har muraren börjat med min tegelvägg!!
Han har idag satt upp knappt 7 av de 14 kvm och
jag längtar tills hela väggen är klar och framför allt
fogad (!) så jag kan börja få ordning.

Måste tömma förrådet på kartonger och enda lediga
platsen är hallen och det går ju inte så länge han jobbar
med tegelväggen. Sen ska jag ha skåp i hallen så jag kan
tömma klädkammaren och enda lediga platsen att tömma
klädkammaren på är hallen osv osv så jag är så beroende
av att väggen ska bli klar.

Det är lite tidspress också. Har nämligen fått operationstid
ovanpå alltihop. Det var sista veckan de opererade innan jul,
fick jag reda på, annars får jag vänta till januari, men
eftersom jag har ont och är rädd att det kanske ska börja
vara och kanske bli så stort som mammas blev, accepterade
jag tiden jag fick.

Och så sa systern att efteråt får jag absolut inte sträcka mej
eller anstränga mej på 7 - 10 dagar och tyvärr får jag ha
stygnen över jul ...

Så nu var här en som fick lite panik. Jag vill ha upp gardiner,
(= sträcker mej) klara av de tunga lyften med kartongerna
och få skåp osv på plats mm mm (= i allra högsta grad
ansträngning). Blir det inte gjort nu innan operationen,
så är det kört innan jul.

Typiskt, typiskt, typiskt!

Och så låg min kallelse här till svininfluensavaccinationen ...

Tror jag nöjer mej med att få bedövning så de kan operera
bort det som ska tas bort, bli sydd och sedan dit för att ta
stygnen. Helt nya upplevelser i mitt liv som håller på att
göra mej helt skakig bara jag tänker på det. Mer ingrepp
än så vill jag inte ha i min kropp. Det räcker mer än väl!

..........

Och så bet jag förresten av en plomb!

Jippie!

Lite av strulet som har varit

Det är tisdag och redan tre veckor sedan jag vaknade upp
i min nya bostad för första gången.
På madrass på golvet.

Tre hela veckor med l i i i i i i t e mindre kaos ...

De som skulle flytta in efter mej,
eller de och de, det är HON som för talan
i det förhållandet,
framförde till mej ett bra tag innan,
att de hade fixat flytthjälp till lördagen,
så de behövde komma till att ställa grejor i min lägenhet.
De är en "hon" på 62 och han är 61
och de skulle flytta ihop för andra gången.

Men då svarade jag att jag har fått brev
om att jag ska vara ute senast kl 12.00
på måndagen den 2 november
och eftersom min nya lägenhet inte är färdig än,
så vet jag inte om jag kan tömma så mycket
redan till lördagen,
så dom kan komma till då.

Sen nämndes inte det mer förrän ca en vecka innan.
Då fick jag besked om att de hade fixat bärhjälp
till söndagen
och att hyresvärden hade sagt,
att så brukar man göra,
att de nya kan få tillträde och sätta sina grejor
på helgen.

Jag svarade att efter klockan 13
kunde jag ha fått loss ytor till dem,
så de kunde ställa lite grejor.

Och vad händer då på söndagen?

Jag hade tömt allt utom sovrum
och kontor
och de är 6 - 7 personer som invaderar hissen
med grejor och fyller (fortfarande) min lägenhet!

Det enda jag och min flytthjälp gjorde var i princip
att stå och vänta på hissen.

Så tröstlöst.

Och så försenade vi blev.

Och strul in i det sista!

Någon dag innan hade jag planerat
att göra vid kyl och frys, dvs tvätta av
och sätta igång dem,
så jag kunde tömma dom i lägenheten
jag skulle lämna.

Men vad händer?

Jo, det gick inte att öppna
kyl och frysdörrarna!

Dörrarna är välvda,
så när de öppnas, så sticker de ut på sidan,
är inte kant i kant med väggen på skåpet.

Så jag kontaktar snickaren och berättar om problemet.
Det hade han inte upptäckt.

Han kommer dit och fixar till det
genom att ta bort passbiten mellan vägg och skafferi,
flyttar skafferiet och ena överskåpet
och sätter passbit
mellan kyl- /frysskåpen istället
och gör om sockeln.

Jättebra!

Nu kunde man öppna dörrarna till kyl och frys!

De blev rengjorda och igångsatta på söndagen,
men inte kom man till att tömma och rengöra
i gamla lägenheten.

De nya fyllde hela köket, den inglasade balkongen
samt vardagsrummet från sida till sida
med möbler och kartonger
och inte förrän vid 21-tiden söndag kväll
lade sig lugnet.

Då först kom vi till att tömma kyl och frys
men bestämde, att de skulle städas
morgonen därpå.

Mamma hade erbjudit sig att ta det till sin uppgift,
så jag och min flytthjälp
tog med innehållet till den nya lägenheten
och sedan var vi helt slut,
så vi sa hej och god natt
och jag stupade i säng för sista gången
i den lägenheten.

Men strulet i den nya lägenheten var inte över.

När jag skulle packa upp skafferigrejorna,
som var nerpackade i 5 kartonger,
och sätta dit utdragslådorna,
kom nästa överraskning.

Det gick inte att öppna skafferidörren helt
så jag kunde föra in utdragslådorna
(istället för vanliga hyllplan),
för när passbiten mellan vägg och skafferi
nu var borta,
så tog kontakten emot,
så det gick inte att öppna dörren :-(

Jag fick av dörren,
för jag bara SKULLE ha in
grejorna i skåpet,
så det blev lite mindre som stod på golvet i hallen.

Sen fick jag hjälp med att sätta på dörren
på "fel" sida av skåpet,
och det är en milimeter det slår på,
att dörren går att öppna bakvänt.
Men det går
och det är huvudsaken.

Ja, jisses.

Totalt mörbultad vaknar jag så,
tidigt som bara den,
måndagen den 2 november
och det sista ska tömmas
och köras till det nya stället
och annat ska förvaras på annat håll
och så var det ett släp som skulle till tippen.

Tippen skulle tas till sist,
det samlades i garaget.

Jag hade sagt till de nya,
att jag nu inte kom åt att rengöra golven,
som jag skulle göra själv
för de hade ställt grejor där
och fick då beskedet att det skulle hon göra själv.

Mamma kom i alla fall lite över 08.00
och städade kylen.

Frysen hade inte töat klart,
så den kunde inte torkas av då,
men det glömde jag säga åt de nya när de kom
vid 12-tiden.

Vi var inte helt tömda då,
utan satte ut grejor i trappan,
så först vid 12.45
var allt mitt ute från lägenheten.

Men de nya började ta upp lite smågrejor,
för det enda jag hade kvar i sovrummet då
var en tavla och 6 glashyllplan
och på kontoret stod datorn, en vitrindörr
och glashyllor.

Men vid 12.30 hör jag den nya hyresgästen
prata i telefon med hyresvärden.
Bl a säger hon något om att
"Hon är inte utflyttad än!"

Och det var början på nästa "kaos".

Att hon inte skäms!

Så många timmar de hade dagen innan,
att flytta sina grejor från våning fyra
upp till "min" lägenhet på våning sju,
och så försenade jag och min flytthjälp blev
när de, 6 - 7 personer,
ockuperade hissen
och inte ett ljud sa vi om det.
Och så har hon mage att beklaga sig
att jag inte är helt ute klockan12.00!

Vid 13.30,
när jag letade upp dem för att lämna källarnyckeln,
så förstod jag vad som var problemet.

Jag skulle ha skulden för att de själva inte hann tömma
till klockan 14.00.

För när jag hojtade "Hallå?"
på fjärde våningen
och sedan gick in genom den öppna dörren
när jag inte fick svar
och fick se vilket kaos där var i den
trerummaren de lämnade,
då insåg jag,
att de aldrig i livet
skulle hinna tömma till klockan 14.00
och då var det lägligt att skylla på
att jag inte var utflyttad!

Jag hittade henne uppe i min gamla lägenhet,
fick gå från källaren upp,
först till fjärde våningen,
hissen kom aldrig,
och sen vidare från fjärde till sjunde
och väl där uppe
fick jag reda på varför hissen aldrig kom.

De, "hon" och hennes väninna,
hade glömt att ta bort det,
som gjorde att dörrarna inte kunde stängas!

Och när jag hojtade "Hallå?" även där,
hörde jag hennes röst i köket.

Då är hon helt uppstressad
och står och gnuggar som en tok
med en trase i kylen
och säger att det är äckligt att ta andras skit!

Jag bara gapar
och säger att kylen blev rengjord klockan åtta
samma morgon av min mamma,
så den kan verkligen inte vara "äcklig"
på något vis!

Men hon hör inte.
Hon fortsätter att mala och skrubba
och jag får ett par gånger säga
att jag har lite brått,
om vi kan avsluta det vi ska avsluta.

Långt om länge slutar hon sitt skrubbande
men jag hinner inte mer än iväg,
så är hon igång och lever rövare.

Jag hade en städfirma där på fredagen,
för jag hade inte tid eller ork att ta det också.

De var tre stycken som putsade alla fönster
och skulle städa allt utom golv i hall,
sovrum, kontor och vardagsrum.
Det skulle jag ta själv, för jag hade ju inte tömt.
Jag skulle även städa kyl och frys själv.
Jag kunde ju inte öppna dörrarna till de nya
så jag kunde flytta över det jag hade i de gamla.

Och de var där hela fredagen
och städade och putsade fönster.

Men vi fick oss alla en rejäl överraskning!

Hon den nya var inte nöjd med städningen!

Vilka turer det var om det!

Jisses!

Blir helt matt bara jag tänker på det.


Vilka människor det finns!

Lägenheten

Precis hemkommen från en shoppingrunda och känner hur
trött jag är.

Mycket av tröttheten beror på det kaos jag har runt om mej
här hemma precis hela tiden. Börjar bli ordentligt trött på
alla kartonger på golven som skydd. Men så länge inte
hantverksjobbet är klart, tänker jag inte ta bort dem. Har
gått och tittat lite och sett att det ändå har blivit lite skador
på den nya parketten. Trist.

Sen har jag allt som jag inte kan få bort förrän jag har skåp
och skåp kan jag inte få på plats förrän vissa grejor är klara
osv osv.

Ska få hjälp på lördag med att sätta upp gardinstångshållare,
handtag på lådfronterna i köket och få satt på fronterna på
lådorna samt handtag på de sista skåpdörrarna, få kopplat
och satt upp kökslampan och den andra hallampan bl a.

Så nu måste jag handla hem grejor till det.

Började med en tur till det stora tygvaruhuset
"Stoff och Stil".

Var där en kväll förra veckan, fem minuter innan de stängde
och där föll min blick på ett tyg som fick min inre röst att
säga: "Vilket trevligt överkast det kunde varit över julen!"
Och just då hörs en röst ur högtalarna som säger att klockan
är sex och att butiken stänger. Jag tar tygrullen och snabbt
som ögat får jag tag på en tjej som klipper till tyget och glad
i hågen beger jag mej hemåt med en tygbit på 2,80 x 2,5 m.

Det tog max fem minuter och jag kan väl erkänna, att jag
inte hann tänka på saken. Väl hemma la jag ut lite av tyget
på sängen och bestämde mej för att det kan bli charmigt
över jul.

Sen kom ett dilemma. Vad ska jag ha för gardiner?

Så idag bestämde jag mej för att jag skulle göra det enkelt
för mej och skjuta lite beslut på framtiden. Jag bestämde mej
för att ha lite julinspirerade gardiner i kök, sovrum och
vardagsrum och under tiden gå och fundera på vad jag sen
ska ha. De kan ju hänga uppe till mitten av januari. Ska inte
ha något med tomtar på. Det är faktiskt första advent om
... sex dagar!! Hjälp!

Så jag löste sovrumsgardinerna med att köpa en liten bit
av samma tyg, som jag ska ha till överkast och fixa till en
kappa av det.

Till vardagsrummet har jag köpt tyg till längder och till
kappa och omtag, så det blir lite pill med det. Skulle vilja
sätta igång och sy, men har inga gardinhållare eller stänger
än och var ska jag sitta och sy?? Måste röja undan till det.

Till köket hittade jag söta panelgardiner på Hemtex, men
de är för långa, så de måste läggas upp.

I mitt minililla kontorsfönster ska jag inte ha något juligt.
Få se vad jag har i mina gömmor, som jag kan göra om.
Det är så lite tyg som behövs till det lilla fönstret.

Sen måste jag försöka ta mej in i förrådet, där
julkartongerna står och hitta ljusstakarna. Måste först
flytta ut en massa, så jag kommer in. Så lite julstämning
kan det bli i fönsterna så småningom, dock inte till första
advent, trots kaoset runt omkring. Fönsterbänkarna är
inköpta, men de måste sättas fast på något vis.

Det är helt otroligt! Kan inte fatta att jag går i detta!

Ska imorgon meddela den ene snickaren, att han kan
komma när han har tid och fixa till sockeln, så jag kan
öppna och använda diskmaskinen. Har nu röjt så man
kan komma till där.

Sen måste jag iväg och beställa bänkskivor till köket
och välja ut kakel. Har inte plats att husa allt, utan köper
hem det, när det är dags att göra vid det.
Har i och för sig två säckar med det som ska blandas
till fix till teglet och 14 kartonger tegel plus lite av murarens
verktyg, som han var här och lämnade i fredags, stående här,
men det är inte ett dugg roligt!

När fläkten är ditsatt, är det klart att börja kakla i köket.
Han som plockade ner den gamle fläkten vågade sig inte på
att sätta upp den nya. Den passade inte där den gamle satt.
Har väntat ett par veckor på att företaget jag köpte fläkten
av ska höra av sig. De hade så mycket att göra, men skulle
försöka trycka in mej mellan två jobb ...

Och så ska tegelväggen på plats ...

Och det blev ett kapitel för sig ...
Det var ju planerat att han skulle börjat på tegelväggen i
tisdags, men då var jag dålig, så vi sköt på det till fredagen.
Han skulle höra av sig på torsdag kväll ang vilken tid han
skulle komma på fredagen, men jag hörde inget.

På fredagen körde jag till jobb och när jag inte hade hört
av honom vid middagstid, skickade jag ett sms och undrade
hur det gick. Fick till svar att han precis hade fått tag på en
ersättningsbil ... ??? ... så han skulle strax ge sig av, men han
trodde inte han skulle hinna med så mycket. Tydligen hade
han haft problem med bilen, men jag vet inte. Hörde inte mer
av honom den dagen.

När jag kom hem och öppnade dörren, var det precis som jag
trodde: inte något var gjort! Jo, spannar och "verktyg" var
ditsatt i hörnan i vardagsrummet. Jippie.

Sen hade han sagt att han inte hade tid på lördagen och det
blev inget på söndagen heller, för han skulle vaccinera sig.

Så måndag morgon skulle han då fortsätta. Dvs idag.
Men jag hör inget från honom förrän vid 08.30 idag, då jag
får ett sms där han skriver att han hade fått en allergisk
reaktion av sprutan, så hans ögon var nästan helt igensvullna
och att han skulle till läkaren vid 09.30 och att han skulle höra
av sig efter det. Men nu är klockan 17.20 och jag har inte hört
ett ljud ...

Detta är oliiiiiiidligt spännande!
NÄÄÄÄÄÄÄR ska det bli färdigt tro?

Det är så man blir illamående emellanåt ....

ÖRK!

När är "sen"?

Hur lång tid efter att ordet "sen" har uttalats

- muntligt eller skriftligt -
kan man anse,
att tidpunkten,
då det där "sen" skulle infinna sig,
har passerat?

När är "sen" ??

Vad ska mer hända??

Tillbaka från läkaren igen. Var där när de öppnade 07.30
och fick börja med att lista mej. Fick en läkare tilldelad
och hon hade inte tid förrän 08.50, men systern skulle
säga till att jag redan var där, så kanske jag kom in innan.

Men, nej då. Där fick jag sitta med en puls på 300 och ett
innanmäte som betedde sig som en centrifug, allt snurrade
rundor och min stackars mage ... tills klockan blev blev
09.20 :-(.

Efter undersökningen fick jag beskedet, att jag blir kallad
till operation (lokalbedövning) inom de närmaste
veckorna :-(.
Det var samma som mamma hade. En talgkörtel som har
börjat jäklas.

Jippie! Vad kul! Jag ska få både spruta och de ska skära i
mej.
Ska kanske till och med bli sydd?!?!? Det har jag ju aldrig
varit med om innan, så varför inte :-(. Men troligtvis inte.
Så stort är det inte och så blir det ju för mycket på en gång ...

Vad ska mer hända? Känner liksom att det inte är slut än ...

Är så totalt färdig nu av spänningen sen jag bestämde mej
för att ta mej till läkaren och den långa väntetiden när jag
väl satt där och turerna med min stackars mage, så nu är
det ryggläge ovanpå sängen som gäller.

Oh, vad jag saknar soffan på den den inglasade balkongen
i den andra lägenheten!

Känner lite oro ...

... för att jag kommer att åka på samma grej som mamma :-(

Min lilla "bula" har under dagen blivit ännu större och är nu
lika stor som tumnageln. Ser riktigt läskigt ut som den putar
ut under skinnet!

Förhörde mej, när jag var och duschade hos mamma ikväll,
hur hennes hade betett sig - dock utan att berätta om min egen
"bula". Hennes hade varit stor som en kastanj, sa hon, innan
den öppnade sig. Sen fick hon under 10 dagar badda på något
som skulle dra ut varet, innan de opererade bort den. Med
lokalbedöving.

Hu, både spruta och skära ..... Jag blir snurrig bara jag
tänker på det :-(. Men enligt mamma kan de inte göra något
när det bara är en bula. Hon har en till på ryggen, en liten bit
ner och den rör de inte, sa de. Fick se den, men den är bara
pytteliten, som min var innan helgen.

Får väl kolla när de öppnar nere på läkarstationen i morgon
bitti och hänga på låset. Få ett utlåtande i alla fall.

Så då blir det inte mycket till nattasömn nu. Jag har
GIGANTISKA problem med att ta mej till läkare, det är
något av det värsta jag vet, har alltid tyckt så, så det är
tur jag är så frisk som jag är.

Men detta är lite obehagligt, så jag vill iväg och visa upp
bulan i alla fall, så får jag se om någon har tid att ta emot
mej.

Suck!

Är säkert bara någon liten bagatell som dom tycker jag tar
upp värdefull tid för ...

Min goa granne Maja

Mamma kom förbi en stund och skulle kolla om
hantverkaren, som skulle komma i eftermiddag, hade
kommit, men jag hade meddelat honom att det kanske inte
var så lämpligt att han kom idag, när jag är sjuk. Vet ju
inte om det är något smittsamt.

Vi stod i dörren och pratade när min granne Maja kom hem.
Maja undrade om jag hade flyttat in och det har jag, fast det
inte är färdigt, sa jag.

Hon undrade om jag tittade i brevlådan då och då och det
gör jag. Då såg hon litelurig ut och sa att hon skulle in och
hämta något. Mamma och jag tittade frågande på varandra
och Maja kom ut och sa att det hon hade i handen, hade hon
tänkt slå in, men nu när hon äntligen såg mej, så ville hon ge
mej det direkt och önskade mej än en gång välkommen.
Och så sträckte hon fram ett par jättefina grytlappar som
hon själv hade gjort.

Så gulligt av henne!

Hon är så gullig, min granne Maja. Ska försöka ta reda på
hur gammal hon är. Är så nyfiken. Hon verkar jättepigg,
trots sin, vad jag tror, höga ålder.

Man känner sig verkligen välkommen här, de är så rara
alla jag har pratat med.

På "min" gård är vi 16 hushåll och i fyra av dessa 16 bor
det "ensamma" damer, vad jag har förstått. Jag, Maja
och så en med ett barn, en son och ytterligare en i andra
änden, som också har ett barn, också det en son, tror jag.

Övriga hyresgäster är blandat barnfamiljer med äldre par,
som har bott här sen det byggdes 1983.

Får väl mer kontakt när det är fint väder och folk är ute.
Själv gömmer jag mej här i mitt kaos, än så länge. Så
länge jag inte har gardiner, är det persienner som gäller,
tråkigt nog. Vill inte skylta med kaoset i onödan.

Och nu blir jag ytterligare försenad, i och med detta jag
vaknade med. Är helt färdig, så det får bli en liten vilostund
igen.

Blääääää ...

Efter att ha mått lite konstigt i natt, vaknade jag i morse
och mådde riktigt dåligt. Illamåeende, jättekass i magen,
huvudvärk och nu börjar halsen värka också. Det är många
som är förkylda, så det hade varit konstigt om inte någon liten
bacill skulle hitta till mej också ... Hoppas inte!

Egentligen hade jag planerat att ta mej ner till vårdcentralen
idag. Den lilla "bulan" jag under lite drygt ett halvt års tid
har haft fram, ungefär där revbenen går ihop, blev under
helgen dubbelt så stor och är nu ca storleksmässigt som
min pekfingernagel och rödfärgad och har börjat ömma.
Var ordentligt öm igår och under eftermiddagen bestämde
jag mej för att försöka få tid så någon kunde komma med
en lösning på vad det kan vara och kanske ta bort det på
något vis. Där är ingen synlig "topp", så jag vågar mej inte
på att försöka trycka ut något.

Tänker med fasa på vad mamma har gått igenom.
Hon har haft en "bula" på ryggen under många år som nu
för ca 5 - 6 veckor sedan svulnade upp och "sprack" , så
det kom ut var, så hon fick gå iväg till läkare. De
konstaterade att det var en talgkörtel som hade inflammerat
och de kunde inte göra något förrän varet var borta, så hon
skulle ta på något som skulle dra ut varet och sedan fick
hon operationstid, då dom skar ut det som inte skulle
vara där och hon fick ett rejält sår på ryggen som hon fick
gå iväg med varje dag under ca två veckors tid för att få
omlagt. Sedan blev det ett par gånger i veckan och denna
sista gång skulle det tydligen gå en vecka mellan.

Något sådant har jag inte lust att vara med om :-(.

Det är tydligen vanligt att talgkörtlarna kan inflammera.
Har aldrig hört talas om det!

Få se hur jag känner mej imorgon, om jag tar mej till
läkare och visar upp "bulan".

Nu kallar sängen igen och sen ska jag försöka äta lite.
Och hoppas på att jag får behålla det. Jag vill inte gå ner
mer i vikt nu.

För två år sedan vägde jag 68 - 69 kg, före flytten vägde jag
63,8 kg och nu när jag vägde mej för någon vecka sen, så
hade jag gått ner till 60,4 ...

Och det går inte att nonchalera det heller, för "alla"
kommenterar att jag inte får gå ner mer. Jag kan inte hjälpa
det! Jag äter ju som en häst!
Det blir väl bättre när jag har "landat" här i mitt nya boende
och slipper all stress som denna flytt har fört med sig.

Men det är inget kul när kläderna hänger. Och jag känner
liksom inte att jag har råd att förnya min garderob heller,
jag har många fler utgifter här i min nya bostad som väntar.
Bänkskivor och kakel i köket, skjutdörrar i sovrummet och
så badkar, för att nämna de större utgifterna som jag
inte har lagt undan pengar till.

Tillbakablickar och minnen som gör ont

Försöker vara lite flitig här i kaoset, men det tar på
krafterna.

Har nio flyttkartonger som jag ställde ut i vardagsrummet
igår, som jag måste gå igenom och försöka få upp här på
mitt lilla minikontor, så jag kan bli av med lådorna, så jag
kommer åt det andra i vardagsrummet, som måste tas
om hand.

Men jag får hela tiden tag på "fel" lådor. Bl a med alla foton
som inte är insatta i album utan ligger löst i kuvert eller helt
enkelt "löst". Och det är måååååånga foton ... Och jag kan
ju inte låta bli att bläddra igenom dem ... en liten stund, tills
det känns för mycket.

Och oj, vad många jag foton jag helt enkelt river sönder!
Inget att spara helt enkelt. Betyder inget idag och kommer
inte att göra så i framtiden heller.

Alla bilder med exet eller händelser eller situationer där han
på något vis är involverad, lägger jag undan till honom.

Sen dyker det upp bilder på mitt lilla hjärta Felix i alla
möjliga och omöjliga situationer.

Och då forsar tårarna. Oh, vad jag saknar honom!

Detta lilla liv kommer aldrig mer att möta mej i dörren när
jag kommer hem.
Ingen som hoppar upp i knäet så fort jag har satt mej och
spinnande lägger sig tillrätta. Ingen som pockar på
uppmärksamhet och visar med sitt kroppsspråk, att ett litet
smakprov på det jag sitter och äter av hade varit gott, eller
en promenad hade inte varit fel. Ingen som stryker sig mot
mej i tid och otid.
Jag behöver inte se mej omkring på golvet så fort jag har
stått still en stund för att se så jag inte trampar på honom
när jag vänder mej om. Där är ingen som hoppar upp i
sängen och lägger sig tillrätta när jag har lagt mej.

Jag behöver inte längre lämna gluggar på fönsterbrädorna
mellan krukorna, så han har platser att sitta och titta ut på.
Jag behöver inte längre vara på min vakt när jag öppnar
fönster och dörrar, så han inte får för sig att smita ut.
Jag behöver inte längre se till att alltid ha lite räkor i kylen
eller mjölk hemma till honom.

Nu kan jag börja ha snittblommor i vas när jag känner för
det, utan att vara rädd för att han ska hoppa upp och välta
vasen för att komma åt vattnet, fast han alltid hade färskt
vatten i sin skål.

14 års vanor och rutiner som bara har försvunnit.

Nu, när det allra värsta med flytten är över, börjar det hinna
ifatt mej. Jag blir påmind med jämna mellanrum och då
hugger det till i mej.

Emellanåt tycker jag att jag hör hans tassande mot
parkettgolvet, vilket är en omöjlighet.
Dels har han aldrig varit här och här är knappt någon fläck
parkettgolv som syns. Överallt ligger stora bruna kartonger
som skydd på parketten och ska ligga så tills allt
hantverkarjobb är klart och alla kartonger är uppackade.
Och det tar tid.

Så det är bara till att inse att jag har inget annat att göra än
att gråta mej igenom detta. Det har under lång tid varit så
himla mycket röra och strul med flytt och renovering, så
tankarna har varit sysselsatta med det, men nu är det mycket
ensamma stunder och då kommer det ifatt mej.

Jag som aldrig har gillat TV, sätter nu igång TV:n för att
ha sällskap. Jag avböjer alla hjälpande händer, för här är för
tillfället knappt plats för mej själv att gå runt med grejor och
lådor på och så är det rätt skönt att slippa alla frågor som:
"Var vill du ha detta? Var ska jag sätta detta? Ska jag
packa upp detta?" osv osv osv.

Ett tag skulle mamma tvunget hjälpa mej, men det slutade
med att vi sprang på varandra hela tiden så hon fick sitta på
en stol och hålla mej sällskap medan jag packade upp och
fixade, hon insåg att det var precis så som jag sa: Här är för
tillfället inte plats för fler.

Men det är rätt behändigt med små ytor också.

I köket har jag plötsligt bara två steg till allt, t ex. En
annorlunda känsla. Och det kan bli mysigt, när det nu blir
klart.

Mitt lilla kryp in :-). Med betoning på "lilla".

Det kommer att bli hur bra som helst, så småningom.

Söndag kväll

Så fort den här dagen - OCKSÅ - har flugit iväg!
Men så har jag haft fullt upp precis hela dagen.

Jag tog ut alla kartongerna från kontoret och fick
dator och skrivare på sina riktiga platser och fick
kopplat in högtalarna och lagt i grejor i hurtsens lådor,
vilket inte var lätt. Väggen är en liten bit för kort, så
jag fick tyvärr ersätta den 60 cm breda lådhurtsen jag
hade till en 40 cm bred och - ja, just det, allt fick ju inte
plats :-(.

Men nu kan jag sitta på skrivbordsstolen när jag sitter
vid datorn och det känns himla bra. Men jag har massor
med lådor i vardagsrummet som måste packas upp och
jag har ingen aning om var jag ska sätta/lägga allt.
Suck, suck, suck.

Det måste ju märkas att man flyttar från 121 kvm
till 66 kvm, annars hade det varit konstigt.

Men nu tänker jag lämna röran och ta mej hem till
mamma och låna hennes badrum igen. Bad och hårtvätt
väntar :-). Ska bli skönt när jag kan få in badkar och
duschslang i mitt eget badrum så jag slipper åka hem
till mamma stup i kvarten. Det är ju bara toa och vask
som är installerat än så länge i badrummet. Resten av
ytan används att ställa grejor på tills jag får skåp bl a
att sätta grejorna i. Allt går att lösa, men det blir så
omständigt :-(.

Ja, denna flytt och allt strul runt omkring kommer jag
för alltid att ha i mitt minne! Det är ett som är säkert!

Tjejkväll

Efter att ha varit ordentligt flitig under dagen med bl a
inköpsrunda på IKEA och Bauhaus, hann jag vila lite,
innan det var dags att göra sig iordning för tjejkvällen.

Det var ett tag sen vi sågs nu, så jag såg verkligen fram
emot att få träffa dem igen.

Och så skulle jag få ytterligare ett välbehövligt avbrott
från detta kaos jag bor i.

Det blev en supertrevlig kväll.

Och jag klarade av att koppla bort allt jag ev skulle hunnit
om jag hade varit hemma istället :-).

A hade dukat så fint och det var riktigt mysigt att sitta
och äta av den fantastiskt goda fisksoppan hon hade
tillagat och till det fick vi underbart gott bröd och gott
vin, till levande ljus medan regnet öste ner där ute.

Jag har verkligen saknat umgänget med dem, märkte jag,
medan timmarna fullkomligt flög iväg.

Har mycket att ta igen, men det dröjer innan jag kan kasta
mej fullt ut i alla aktiviteter igen. Har inte någon aning om
när denna byggarbetsplats ska ha förvandlas till ett hem :-(.

Upptäckte ytterligare ett "bakslag" i förrgår.

När jag såg disken som hade hopats sig på vasken igen,
så bestämde jag mej för att jag nu fick ställa in vad som
ska ställas in på diskmaskinen, så jag kan börja använda
den och slippa stå och diska för hand.

Jag satte i kontakten och allt som kan blinka i displayen
började blinka och jag öppnade luckan för att komma åt
instruktionsboken, som låg i den övre korgen.

Eller rättare sagt: Det var så det var tänkt.
Att jag skulle öppna luckan för att kunna ta ut
instruktionsboken .....

Luckan gick bara att öppna en liten bit nämligen. Och när
jag började undersöka varför, såg jag att sockeln som är
monterad framför skåpen OCH diskmaskinen, är i vägen
för luckan till diskmaskinen!

Jag släppte allt jag hade för händerna, vände köket ryggen,
kände hur luften gick ur mej och gick in och la mej på sängen
och sa högt: Detta är inte sant! Ska det ALDRIG ta slut!

Vad trött jag är på allt som ska strula precis hela tiden.

Och nu känner jag adrenalinet börja pumpa bara jag nämnde
det, så jag får sätta mej och jobba undan en massa papper,
som har samlats på hög, så jag får annat att tänka på några
timmar .....

Fredagen den 13:e ...

... det är idag det.


Jag hade inte mer än kommit fram till jobb och varit där
i en halvtimmes tid, när smssignalen från mobilen hördes.

"Vem är det som är så morgonpigg?", hann jag tänka
medan jag öppnade inkorgen för att läsa meddelandet.

Och när jag läste, insåg jag,
att för vissa verkar det verkligen vara
otursdagen fredagen den 13:e.

Personen som skulle bjuda mej
på Nöjesteatern ikväll,
där vi skulle se "Svensson Svensson",
vaknade nu på morgonen med 39 graders feber
och var jätteförkyld.

Vilken otur!

Vad skulle jag nu göra?

Samtidigt som det känns fel
att gå på något som jag har blivit bjuden på,
utan den som bjuder,
så är det ju synd att inte använda biljetterna.

Jag bestämde mej för att köpa loss
den andra biljetten,
och det blev under protester,
(jag skulle få den gratis)
men jag är envis :-),
och ringde mamma och hörde om hon
hade tid och lust att göra mej sällskap ikväll.

Och svaret blev ja.
Vad glad jag blev!

Jag blir bjuden
och bjuder i min tur ... som det kan bli :-).

Så det blir trots allt lite underhållning och skratt,
trots fredagen den 13:e.

Oooooooooj ...

Nu har min almanacka "dykt upp"
i kaoset
och efter en blick i den,
inser jag, att jag i allt kaos som har varit,
har glömt bort några födelsedagar ...

Oooooooooj .....

*suckar högt och ljudligt*

Det börjar bli lite jobbigt med alla
bakslag, missflyt osv nu.
Det har varit FÖR mycket
av den varan på bara några månader.

Och så nu detta också .....

Nu måste jag
göra något åt denna stora miss.

Får ta mej en funderare hur,
medan jag plockar fram
vad jag ska ha på mej ikväll.

Vi ska till Landskrona teater med jobb.

De har hyrt hela teatern
och personal från oss, Landskrona
och Falkenberg
ska roas, först med några som heter Estrad,
en showgrupp,
i en timmes tid.

Sedan blir det paus, då de bjuder på
baguette och dricka till det
och efter pausen är det personalchefens son,
Johan Glans, som ska roa oss under en timme,
innan det bär av hemåt igen.

Ser verkligen fram emot denna kväll.

Ett härligt avbrott i all röra,
även om de timmarna hade hjälpt mej rejält,
när det gäller att fortsätta fixa
allt som måste fixas i detta kaos.

Mitt minililla kontor t ex.

Jag har som stol två av flyttlådorna
med ett hyllplan på och på det en kudde ...

Tangentbordet får jag ha i knäet
och fram till skrivbordet har jag ca 25 cm,
det är den lediga ytan här inne ...

Resten av lägenheten går i samma stil.
Hu jeda mej!

Kontakt med omvärlden igen ...

Utan fast telefon och inget internet sen den 1 november
... JAG ÖVERLEVDE!

Men det har varit frustrerande

Det tog mej nästan en timme att få installerat mitt mobila
bredband jag införskaffade idag. Det strulade, men det är
jag van vid, vid det här laget. Inget har gått smärtfritt,
särskilt inte de senaste tre månaderna i alla fall! Usch!
Men så lätt gick det att få internet :-).

Man lär så länge man lever.

Var ju bortskämd med bredband i den gamla lägenheten
och här finns inget ... Hjälp! Vad gör jag nu? Förhörde mej
lite och känner mej jättemodern med mitt mobila bredband.

Och datorn fick jag kopplat ihop!

Fick liv i hårddisken och skärmen började lysa och mus och
tangentbord fungerar och jag kan skriva ut! Känner mej
sååååå nöjd med mej själv :-).

Men nu har jag hur många mail som helst att ta itu med.
Får börja så smått idag och fortsätta dag för dag,
ett skönt avbrott i allt kaos jag har runt mej.

Längtar så tills jag är ifatt med flytt och annat som har släpat
nu dessa månader!

Lagom till nyår kanske .....

Fast när jag ser kaoset här och allt som inte är färdigt så
undrar jag :-(

Längtar efter att få lämna detta kaotiska år bakom mej och
få börja på nytt på alla plan till den 1 januari 2010!