Årets sista dag

Då var det dags igen - att summera året som gått.

Trodde väl aldrig att det skulle bli ett sådant jobbigt år
på många olika sätt. Men det innebär i sin tur, att det då
bara kan bli bättre. Får jag verkligen hoppas!

Den största förlusten, när min älskade katt Felix lämnade
detta jordeliv den 12 oktober, gör fortfarande otroligt ont
och kommer att göra så länge ännu. Femton år tillsammans
har satt sina spår. Saknaden är enorm!

En annan förlust var att jag till slut var tvungen att lämna
mitt drömboende. Man vill ju mer än bo, även om det boendet
gav så mycket, att man inte kände för att vara hemifrån.
Denna fantastiska utsikt över hela Öresundsbron och
Malmö stad - rena medicinen för en stressad själ. Dessa
fantastiska solnedgångar - och soluppgångar! Har tittat
lite på foton jag har tagit under de 2,5 åren jag tog mej
råd att bo där och kan på så sätt återuppleva det igen,
fast på ett helt annat plan.

Jag har lärt känna en hel del nya människor - mycket
trevligt! Har fått mer kontakt med några av de "gamla"
vännerna, men har också, tyvärr, upplevt att kontakten
i princip har upphört med någon annan. Om inte jag hör av
mej, är det tyst från andra hållet. Hur länge ska man vara
den som tar första kontakten??

Jag har blivit positivt överraskad, när jag har haft det som
jobbigast och mått som sämst det här sista halvåret, av
stöd och uppmuntran från oväntat håll. Sånt värmer alltid
och sånt glömmer man inte med det första.

En hel del trevliga upplevelser har jag fått vara med om
det gångna året. Sånt som lägger sig i minnet. De tråkiga
upplevelserna gör jag allt för att förtränga och mota bort.

Mycket av det jag hade önskat, har inte blivit av, av olika
anledningar, men nu blir det ett nytt år med nya chanser.
Känner att jag har en hel del att "ta igen".

Men först måste jag komma på plats här och landa. Längtar
till den dagen jag inser, att den sista grejen nu är på plats.
Men tills dess är det en hel del som fattas och som ska fixas.
Men det kommer, det kommer!

Ska jag hinna vila en stund sen, får jag fortsätta med mina
sysslor.

Sen är det dags att försöka göra sig "fin" inför nyårsfirandet.

Nu önskas ett riktigt

GOTT SLUT!

Julen är över

Redan måndag och jobbedag igen! Som dessa lediga dagar
har flugit förbi!
Men nu ska jag bara jobba två dagar, sen är jag ledig sju
dagar i ett sträck! Ska bli så skönt! Det värsta är, att sen dröjer
det till slutet av maj, innan det är dags för nästa ledighet. Och
där emellan kommer vårsäsongen på jobb :-(. Oj, oj, oj.

Men så mycket "ledigt" kommer det inte att bli. Har ju en
hel del att göra här, men tyvärr har jag massor av bokföring
att ta tag i, så det får prioritering. Har ju deadline på det :-(.

Blev sugen på att köpa kameran jag har gått och tittat på.
De hade extrapris på den nu på Elgiganten, men jag vet inte ...
Måste ju ha tiden till att lära mej den och de kommande
månaderna blir rätt så tuffa med jobb. Och så får jag ta tag
i dansen igen. Har i princip missat en hel termin :-(, så jag
tror inte tiden räcker till, till nya projekt riktigt.

Imorgon ska jag hämta bänkskivorna till köket, sen kan
jag beställa kaklet och bestämma med muraren när han kan
komma och sätta upp det. Sen väntar jag besked på när mitt
badkar kommer och så måste jag ut och välja ut
skjutdörrarna till sovrummet så jag kan dölja alla kläderna.
Sen måste jag hitta badrumsbelysning och så måste jag ju
snart ta ner julgardinerna, så då måste jag ha något annat
att hänga upp ...

Aldrig ro och aldrig vila :-)

Annandag jul

Precis inkommen från en 45-minuters promenad.
Härligt väder!
Solsken från en blå himmel
och inte speciellt kallt.

Tog med mej kameran
ifall det fanns något motiv att föreviga.
Men det var helt nya vägar jag gick på,
så jag hade inte tid att leta motiv.

På tillbakavägen såg jag dock ett motiv att föreviga.
En nyponbuske i motljus.

Idag fanns inga vintertecken kvar.

Får titta på fotona jag tog när vi hade snö här
innan i veckan,
om jag vill få vinterkänning :-)

Senare idag väntar ett besök hos mamma,
som bjuder oss alla på middag.
Ingen julmat, tack och lov!

Juldagen - en "så-där"-dag

Regn, regn och åter regn. Svårt att tro att det är juldagen
idag.

Vaknade inte förrän strax efter 08.00 idag. Och det är
sent för mej :-). Kom i säng strax efter 01.00 och eftersom
jag absolut inte är någon kvällsmänniska, var det väldigt
sent för min del :-).

Hade en jättefin och trevlig julafton här hos mej med mina
nära och kära. Mamma, syrran och hennes sambo och
syrrans dotter A och son M med sin flickvän R var här.
Syrrans sambos dotter I har flyttat upp till sin pojkvän i
Stockholm och sonen T firade jul hos sin mamma, så vi blev
"bara" 7 personer.

Det var jättetrevligt på alla sätt och vis och mysigt. Tyvärr
springer timmarna iväg rent för fort.

Fick en jättefin smideslykta av dem, på tal om mysigt, som
jag ska ha i köksfönstret. Jättefin!

Kvällen avslutades med midnattsmässan och sedan var det
skönt att få krypa ner i sängen.

Började denna juldag med att röja lite efter gårdagen.
Klockan 11.00 kom mamma och rustade för en promenad
i regn, gav vi oss iväg och var tillbaka två timmar senare.
Det var härligt och inte speciellt kallt, men mycket blött!

Det jag hade inbokat för kvällen blev inställt, så istället
bestämde mamma och jag oss för att gå på bio. Vi valde
"Göta Kanal 3", som hade premiär idag. Den var väl "så-där",
lite smårolig emellanåt.
På väg hem ville mamma bjuda på något att äta, hade
bara hunnit med några mackor mellan promenaden tills vi
gav oss iväg till bion.
Det blev så långt ifrån julmat man kan komma - kom på att
det var ett tag sen jag åt pizza, så det blev det. Det smakade
väl "så-där". Var inte hungrig.

Sedan begav jag mej av hemåt igen, har massor med
pappersjobb som ligger och väntar, men känner att jag inte
orkar ta tag i det i kväll, fast jag borde. Känner mej jättetrött,
så det blir tidig sänggång.

Och det är tur jag har TV:n - jag som aldrig har gillat TV :-).
Det är så tomt och tyst när man är själv. Och i går hjälpte
M mej med att söka upp två kanaler - fyran och femman,
dom försvann när jag flyttade hit och jag hade ingen aning
om hur man gör när man söker kanaler. Och
instruktionsboken? Den ligger säkert i någon av de
ouppackade lådorna.

Men igår kväll så kom de på plats igen! Nu har jag lite mer
att välja mellan :-). TV:n har verkligen blivit mitt sällskap,
ser den t om när jag sitter vid skrivbordet på mitt minikontor,
så nu kan jag vara med lite i TV-programmsdiskussionerna
(oj, vilket långt ord det blev) på jobb :-).

Saknaden efter min älskade lille Felix är så enorm emellanåt,
och då hjälper det inte att ha TV:n igång för att skingra
tankarna. Då är jag glad över att det inte ringer på dörren
så jag måste öppna, tårarna bara forsar.
Det är så tomt här. Ingen som kommer tassande och hoppar
upp i knäet längre. Eller som hoppar upp i sängen när jag har
lagt mej. Ingen att gå och småprata med.
Det är så jättetomt. Och det gör så ont! Men jag har bestämt
mej för att ALDRIG mer skaffa djur. Man blir så fäst vid
dem och det gör så ont om de blir sjuka för att inte tala om
saknaden när dom inte finns mer ...

Lille julafton

Då var den här igen -
lille julafton - da´n före doppareda´n.

Snön vi har fått i massor den senaste veckan
börjar tyvärr försvinna så sakteliga.

Det var en ren skräcksyn som mötte mej i morse
när jag gick upp och skiljde på persiennerna
i sovrummet.

Ve och fasa!
Snön hade smält bort så pass mycket,
så gräset syntes på flera ställen!
Måtte det bara få ligga kvar
så pass mycket snö åtminstone,
så det är lite vitt på marken imorgon, julafton.

Jag som hade tänkt göra en snögubbe
och ställa vid körsbärsträdet
utanför sovrumsfönstret ...

Nåja, det kommer förhoppningsvis mer snö.
Då ska jag verkligen ta mej tiden
att vara ute och njuta så mycket jag kan.

Ska ikväll bjuda in mej själv till mamma
på ett julbad i hennes badkar.
Mitt eget badkar har fortfarande inte kommit,
så jag tänkte byta ut duschen ikväll
mot ett riktigt julbad!

Till sist så önskar Tant D
en riktigt

GOD JUL!

Första snön

Tala om lycka när jag vaknade i morse
och tittade ut genom sovrumsfönstret!

Det hade snöat och det hade kommit mycket!

Är väldigt förtjust i snö,
men då ska man vara ledig,
så man kan gå långpromenader
och helst ska solen skina från en blå himmel
så det gnistrar så vackert i snön.

Istället fick man börja morgonen med att kämpa
med att göra bilen körklar.
Den var helt igenfrusen under det tjocka snötäcket
som täckte hela bilen.

Till sist lyckades jag få upp passagerardörren
så jag kom åt isskrapan
och sedan fick jag upp även förardörren.
Totalt tog det mej ca 30 min
innan jag kunde köra till jobb.

Jag kunde nämligen inte stänga dörrarna.
Men fläkten på fullt ös med värme
gjorde att listerna hade "töat"
så pass mycket efter ca 20 min
att det gick att stänga dörrarna igen.

Under tiden hade jag fullt upp
med att skotta fram bilen
och sedan bearbeta all is.

Lagom morgongymnastik :-)

Nu kallar sängen.
Men först två Alvedon
så huvudvärken kan ge med sig.
Behöver verkligen mina nya glasögon!

Har "klagat" sen i somras
att jag tycker jag ser suddigt.
Men när bokstäverna och siffrorna
på skärmen på jobb en dag
plötsligt fick eget liv och liksom "gled isär",
blev jag riktigt rädd.

Först trodde jag att skärmen var på väg att
gå sönder.
Sen trodde jag att jag kanske var på väg
att svimma eller något,
men så slog det mej,
att det kanske har med min syn att göra.

Så jag ringde optikern och fick tid
till dagen efter.
Och jodå, synen hade försämrats.

Hon sa att sist jag var där
så var skillnaden 0,75
och nu var den 1,75,
så det hade hänt mycket.

Och "fenomenet" jag var med om,
att bokstäver och siffror liksom gled isär,
var en typisk överansträngningssak.
Så det var "helt normalt".

Men det skulle ta ca två veckor
innan jag fick de nya glasögonen,
så det är bara att kämpa på.

Ibland får jag kisa och vinkla det lite,
det jag ska försöka läsa,
och då kan jag tyda det, även om det är suddigt.

Jobbigast är på jobb med alla siffror
på alla papper.
Ibland är det så smått så smått
så jag har stora problem med att se
vad det står.

Men snart är det ett minne blott.
Kan jag få rätt styrka på glasögonen
så kommer jag att se allt
klart och tydligt igen.

Längtar!

Ett "under" har skett ...

..... eller??

Igår ringde jag och avbokade min operationstid jag hade till
måndag. Sköterskan undrade varför och jag sa som det var,
att knutan jag hade på framsidan, ungefär där revbenen går
ihop, slutade att ömma för ett tag sen och den rosa/röda
färgen den har försvunnit och själva knutan har nu minskat
i storlek, så nu syns den knappt när jag tittar i spegeln!
Jag känner att där fortfarande är en knuta, men långt ifrån
den knutan jag visade upp, när de fattade beslutet om
operationen.
Till diametern har den nu krympt ner till ca hälften.
När den var som störst var den ca 3 cm i diameter och
den tryckte på rejält inneifrån, så huden stramade över
bulan.

Och så sa jag att jag håller på att fixa och dona i min nya
lägenhet och det är tunga lyft och mycket sträckande och
så står ju julen för dörren ... så det känns inte som om det
är läge att bli begränsad i min rörlighet just nu. Speciellt
inte nu när knutan har "dragit sig tillbaka". Det känns inte
så akut längre.

Sköterskan förstod mej, men sa också, att de här talgkörtlarna
lever ett eget liv, så rätt vad det är kan de börja växa igen
och till och med samla på sig var och då är det inte så
trevligt. Och det har jag förstått, när jag har följt mammas
resa, med sin talgkörtel, som inflammerade.

Jag fick i alla fall en ny operationstid, men de är så fullbokade,
så jag får vänta till februari.

Det känns som sagt var inte så akut just nu i alla fall, så jag
tackade för den nya tiden, så får tiden utvisa vad det blir av det.

Blev så glad för syrrans skull, ang läkare osv. Hon var på
sin första mammografiundersökning i tisdags och redan i
går, torsdag, hade hon fått ett brev hem där det stod:

"Mammografiundersökningen visade inga tecken på
cancer i dina bröst."

Själv har jag min första undersökning framför mej. Den
21 december har jag blivit kallad och denna gången ska
jag gå. Jag lär knappast få besked så snabbt som syrran,
det är ju precis före jul, så lite nervöst kommer det allt
att vara.

Men just nu måste jag fokusera på att fortsätta ordna upp i
mitt kaos på hemmaplan. Dygnets timmar räcker inte riktigt
till.

Har ändå hunnit med lite avbrott under december. Måste
komma hemifrån emellanåt.

Bl a stod ett besök på tivoli på programmet. En julmarknad
har jag besökt, lunchat med vänner och varit och sett Claes
Malmberg live. Mycket trevligt. Han hade med sig två
musiker, så det blev både sång och musik och mycket skratt.

Men nu kallar plikterna!

Tänkvärda ord...

Fick ett mail av en vän med underbara, tänkvärda ord i.

"Saker är inte alltid sådana som man tror."

Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta.
Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum.
Istället placerades de i ett rum i en kall källare.
När de skulle lägga sig, såg den äldre ängeln ett hål i väggen
och lagade det.
Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade hålet.
Den äldre ängeln svarade:
"Saker är inte alltid sådana som man tror."

Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus.
Den snälla husvärden delade sin middag med dem och de
fick sova i deras sängar, för att vila sig ordentligt.
När de vaknade nästa dag, såg de husvärden och hans fru
gråtande. Deras enda ko låg döende på ängen.

Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre
hur hon kunde tillåta att någonting sådant kunde hända.

"Den elaka husvärden hade allting och du hjälpte honom
ändå. Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det
med oss och du tillät att hans enda ko dör."

Den äldre ängeln svarade:
"Saker är inte alltid sådana som man tror."

"När vi var i den kalla källaren, såg jag att det fanns guld
i hålet, så jag lagade det, för att han inte skulle kunna hitta
guldet, eftersom han var så girig.

Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel,
för att hämta husvärdens fru, så jag gav honom kon istället."
"Saker är inte alltid sådana som man tror".

Någon gång händer det saker som man är olycklig över.
Tro att varje sådan händelse är till din fördel. Med tiden
kommer du att få veta ...

Några människor kommer snabbt in i våra liv och snabbt
försvinner ur våra liv.

Några människor blir våra vänner och stannar länge i
våra liv. De lämnar vackra spår i våra hjärtan. Vi blir aldrig
mera som vi varit, eftersom vi lärde känna en god vän!

Igår är historia.
Imorgon är en gåta.
Idag är en gåva.
Lev och njut i varje ögonblick! "

Så sant så, så sant så!