Tala om lycka när jag vaknade i morse
och tittade ut genom sovrumsfönstret!
Det hade snöat och det hade kommit mycket!
Är väldigt förtjust i snö,
men då ska man vara ledig,
så man kan gå långpromenader
och helst ska solen skina från en blå himmel
så det gnistrar så vackert i snön.
Istället fick man börja morgonen med att kämpa
med att göra bilen körklar.
Den var helt igenfrusen under det tjocka snötäcket
som täckte hela bilen.
Till sist lyckades jag få upp passagerardörren
så jag kom åt isskrapan
och sedan fick jag upp även förardörren.
Totalt tog det mej ca 30 min
innan jag kunde köra till jobb.
Jag kunde nämligen inte stänga dörrarna.
Men fläkten på fullt ös med värme
gjorde att listerna hade "töat"
så pass mycket efter ca 20 min
att det gick att stänga dörrarna igen.
Under tiden hade jag fullt upp
med att skotta fram bilen
och sedan bearbeta all is.
Lagom morgongymnastik :-)
Nu kallar sängen.
Men först två Alvedon
så huvudvärken kan ge med sig.
Behöver verkligen mina nya glasögon!
Har "klagat" sen i somras
att jag tycker jag ser suddigt.
Men när bokstäverna och siffrorna
på skärmen på jobb en dag
plötsligt fick eget liv och liksom "gled isär",
blev jag riktigt rädd.
Först trodde jag att skärmen var på väg att
gå sönder.
Sen trodde jag att jag kanske var på väg
att svimma eller något,
men så slog det mej,
att det kanske har med min syn att göra.
Så jag ringde optikern och fick tid
till dagen efter.
Och jodå, synen hade försämrats.
Hon sa att sist jag var där
så var skillnaden 0,75
och nu var den 1,75,
så det hade hänt mycket.
Och "fenomenet" jag var med om,
att bokstäver och siffror liksom gled isär,
var en typisk överansträngningssak.
Så det var "helt normalt".
Men det skulle ta ca två veckor
innan jag fick de nya glasögonen,
så det är bara att kämpa på.
Ibland får jag kisa och vinkla det lite,
det jag ska försöka läsa,
och då kan jag tyda det, även om det är suddigt.
Jobbigast är på jobb med alla siffror
på alla papper.
Ibland är det så smått så smått
så jag har stora problem med att se
vad det står.
Men snart är det ett minne blott.
Kan jag få rätt styrka på glasögonen
så kommer jag att se allt
klart och tydligt igen.
Längtar!
och tittade ut genom sovrumsfönstret!
Det hade snöat och det hade kommit mycket!
Är väldigt förtjust i snö,
men då ska man vara ledig,
så man kan gå långpromenader
och helst ska solen skina från en blå himmel
så det gnistrar så vackert i snön.
Istället fick man börja morgonen med att kämpa
med att göra bilen körklar.
Den var helt igenfrusen under det tjocka snötäcket
som täckte hela bilen.
Till sist lyckades jag få upp passagerardörren
så jag kom åt isskrapan
och sedan fick jag upp även förardörren.
Totalt tog det mej ca 30 min
innan jag kunde köra till jobb.
Jag kunde nämligen inte stänga dörrarna.
Men fläkten på fullt ös med värme
gjorde att listerna hade "töat"
så pass mycket efter ca 20 min
att det gick att stänga dörrarna igen.
Under tiden hade jag fullt upp
med att skotta fram bilen
och sedan bearbeta all is.
Lagom morgongymnastik :-)
Nu kallar sängen.
Men först två Alvedon
så huvudvärken kan ge med sig.
Behöver verkligen mina nya glasögon!
Har "klagat" sen i somras
att jag tycker jag ser suddigt.
Men när bokstäverna och siffrorna
på skärmen på jobb en dag
plötsligt fick eget liv och liksom "gled isär",
blev jag riktigt rädd.
Först trodde jag att skärmen var på väg att
gå sönder.
Sen trodde jag att jag kanske var på väg
att svimma eller något,
men så slog det mej,
att det kanske har med min syn att göra.
Så jag ringde optikern och fick tid
till dagen efter.
Och jodå, synen hade försämrats.
Hon sa att sist jag var där
så var skillnaden 0,75
och nu var den 1,75,
så det hade hänt mycket.
Och "fenomenet" jag var med om,
att bokstäver och siffror liksom gled isär,
var en typisk överansträngningssak.
Så det var "helt normalt".
Men det skulle ta ca två veckor
innan jag fick de nya glasögonen,
så det är bara att kämpa på.
Ibland får jag kisa och vinkla det lite,
det jag ska försöka läsa,
och då kan jag tyda det, även om det är suddigt.
Jobbigast är på jobb med alla siffror
på alla papper.
Ibland är det så smått så smått
så jag har stora problem med att se
vad det står.
Men snart är det ett minne blott.
Kan jag få rätt styrka på glasögonen
så kommer jag att se allt
klart och tydligt igen.
Längtar!
2 kommentarer:
Hallå tant D!
Jag kollar varje dag om du skrivit något nytt.
Vad sägs om dagliga skriverier.
Oavsett vad - en stor julkram på dig.
M
Hejsan!
Den riktiga orken och lusten har inte funnits på länge. Berget jag håller på att bestiga utan hjälpmedel känns emellanåt rent för högt för att jag ska klara av att ta mej upp. Tar musten (och lusten) ur mej helt emellanåt. Det går så sakta, så sakta.
Men när jag ser mej om, så ser jag att det faktiskt har gått framåt/uppåt, så jag fortsätter. Två steg fram - ett tillbaka, två steg fram - ett tillbaka ...
Längtar just nu efter samvaron med nära och kära på julafton, långt ifrån tankar på ouppackade kartonger, sortering och röra lite här och var. Det kan bara bli bättre, säger jag till mej själv med jämna mellanrum, måste bara börja tro på det också :-)
Julkramar i massor tillbaka!
Skicka en kommentar