i min nya lägenhet.
J kom och la golvet i sovrummet
och fortsatte med köksinredningen
efter det.
Hörnskåpet och vaskskåpet
skulle pusslas ihop och så skulle det sågas ut
till rören.
L och jag fortsatte skruva ihop de sista skåpen
och satte på gångjärn på skåp och dörrar.
Det börjar kännas i knäna nu
efter allt krypande på golvet.
Mamma kom förbi med fika
och vi satte oss alla på golvet
och hade skafferiskåpet,
som precis hade blivit hopsatt
och låg på golvet,
som bord.
Sedan blev det dags att bege sig av hemåt.
Jag hade tänkt försöka vila en stund
innan det var dags att göra sig i ordning
för kvällens nöje.
Vi var sju personer som skulle
tillbringa kvällen på "Dannero",
Danne Stråheds eget ställe.
Han är bara bäst!
Så är det!
Det var "Tyrolerafton" som stod på programmet
denna kväll.
Vi fick platser precis vid dansgolvet
och kvällen började med
underhållning av ett tyrolerband
medan vi åt.
Det låg sånghäften på borden,
så det var bara till att klämma i
mellan tuggorna.
Sedan började dansen till Danne
och hans orkester.
Och då börjar den här skruva på sig lite.
Inte min favorit, precis,
det här att dansa foxtrot.
Man ska ju försöka slappna av och följa med.
Hu jeda mej!
Tacka vet jag line dans!
Där sköter man sig själv.
Vår sällskap bestod av sju personer,
varav två herrar.
Den ena herren gillar inte heller det här
med dans, men han var uppe med sin fru i alla fall.
Den andra herren gillar att dansa,
men med fem damer i sällskapet,
blev det inte så mycket dansande med var och en.
Han var ju tvungen att vila emellanåt.
Själv blev jag uppbjuden en gång
och bjöd tillbaka en gång.
Sedan kom det andra dansanta herrar
och bjöd upp.
Egentligen ville jag säga nej tack,
men tänkte att,
två danser kan jag väl ge
de modiga herrarna som bjuder upp.
Den förste som bjöd upp var inte helt lätt
att följa.
Lite småhoppig stil,
men jag trampade honom inte på tårna i alla fall.
Sen dök min kusins man upp
och vi dansade två danser.
Därefter kom det ytterligare en herre
och det gick också över förväntan,
fast det var väldigt trångt på golvet.
Vi tjejer "shakade" till några låtar,
som discjokeyn spelade,
medan Danne och hans band hade en liten paus.
Sen började Danne igen
och då hände det grejor!
Blev uppbjuden
och följde, som vanligt nervöst, med upp,
men sen vette katten vad det var som hände!
Denna dansanta herre tog med mej på en tur
jag aldrig hade varit med om!
Jisses vad det gick undan.
Det var snurrar till höger och till vänster
och det kändes som om vi alltid hade dansat ihop!
Vilken upplevelse!
När de två danserna var slut
och orkestern tog en minipaus
så folk hann lämna dansgolvet
innan de började på nästa två,
så sa mitt danssällskap:
"Vad kul detta var! Vad bra du dansar!"
"Va??????", fick jag hojtat fram.
"Får jag dansa med dej igen?", fortsatte han.
"J -j -j -ja visst", stammade jag fram
utan att begripa vad jag hade varit med om.
Jag hade klarat av att slappna av
och bara följde med och det var inga problem!
Han följde mej till bordet
och jag satte mej, tog en klunk vatten
samtidigt som A sa:
"Vad då du kan inte dansa!?"
"Det såg hur proffsigt ut som helst!"
"Jag fattar ingenting", svarade jag
samtidigt som Danne och orkestern sätter igång igen
och det tar inte mer än tio sekunder,
så står min danskavaljer framför mej igen
med utsträckt hand och ett leende
och jag följde mer än gärna med upp.
Det var det roligaste jag hade varit med om.
"Hoppas du ursäktar att jag bjuder upp dej
så direkt igen", sa han när vi började dansa,
"men det var så kul att dansa med dej,
du följer så bra, så jag bara måste få dansa
mer med dej! Är det OK?"
Jag bara skrattade och sa att jag också tyckte
att det gick himla bra.
Så vi dansade på.
Högersvängar, vänstersvängar
och tempot var rejält,
för det var en bugglåt.
Men han kunde inte bugga sa han
och det kan inte jag heller,
så det var en snabb foxtrot.
Så kul!
Det blev fyra danser istället för två,
men sen fick vi vilat.
Jag satte mej vid vårt bord igen
och drack massor med vatten
och försökte varva ner.
Efter ett par dansers paus,
så kom han igen med ett stort leende
och bjöd upp.
Och än en gång blev det fyra danser,
två snabba och två i "normalt" tempo
och sen var det dags för paus.
Så varm och törstig man blir!
Efter några minuters sittande,
frågade vår chaufför och även G,
om det var OK att vi åkte hem.
Varken A eller jag hade lust att bryta upp,
men åker man så får man ju följa med.
J & M åkte i deras bil
och G, B, A och jag hoppade in i B:s bil
och vi styrde kosan tillbaka till Malmö.
Femtio minuter senare var jag hemma igen
och det hade varit en supertrevlig kväll!
Ett härligt avbrott i allt jobb med lägenheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar