Vilken jäkla dag!

Nu är jag riktigt lack! Vilken dag! Det här är bara inte sant!

Hade tagit en ledig dag från jobb för att fixa och dona både
till och i lägenheten.

Bl a stod en tur till IKEA på programmet. Men först efter min
tvättid.

Jag hade äntligen fått en tvättid, det var flera veckor sedan.
Mellan klockan 08.00 och 12.00 var tvättstugan min och det
kändes härligt att äntligen få undan en del i alla fall. Jag
hinner tvätta fyra maskiner och få allt torrt på ett tvättpass.

Även om jag har mer tvätt som ligger, så är det härligt att få
undan det jag hann med.

När jag var klar i tvättstugan skulle jag köra till IKEA och
få en plocklista på det sista jag hade planerat att handla
idag, så skulle L möta upp klockan 13.00 med sin kombi,
hade vi bestämt.

På väg dit ringer L och säger att han blir lite försenad för
när han skulle hämta ut pengar så klyddade automaten
och han fick inte ut några sedlar, men väl en lapp, där det
stod att han skulle kontakta sin bank.

Sen behövde några grannar hjälp till en mack, det var något
med deras bil.

"Gör vad du måste", sa jag, "och stressa inte, för det tar en
stund att plocka ihop det jag ska handla."

Medan jag höllt på att plocka ihop på "tag själv lagret",
så kom L, rejält blöt. Himlen hade öppnat sig och de
svarta molnen, som hade hängt så hotfullt på himlen när
jag körde iväg, släppte nu ifrån sig en rejäl mängd vatten.

Vi hjälptes åt att plocka ihop det som fanns, något får jag
vänta med tills de öppnar det nya stället på Svågertorp
och sedan gick vi ut och fyllde L:s bil.

Vi hoppar in i vars en bil och ska köra iväg - trodde vi!

Min bil var fullkomligt död! Inte ens en gnista ström var
där.

Ringde bilfirman jag har terrat en gång i veckan de senaste
tre veckorna och de rekommenderade att försöka med
startkablar.

Problemet var bara att L:s bil var fullkomligt fullproppad
med många och tunga grejor och för att komma åt start-
kablarna, var vi tvugna att tömma bilen, så vi kom överens
om att köra hem och få in grejorna i lägenheten, så slipper
vi asa allt ut och in två gånger och sen köra tillbaka och
försöka få igång min bil.
Jag hittade alltså inga kablar i min bil! Måste kolla igen!

Vi gjorde som vi hade bestämt och det funkade perfekt
- tills jag lade in ettan och skulle köra efter L. Då dog bilen
igen! Det fick inte vara sant!

Så det var bara till att parera med bilarna igen, ta fram
startkablarna igen och sedan, medan L packade ner allt igen,
så skulle jag ta upp fönsterrutorna, men då dog bilen igen.
Strömmen räckte inte ens till, till att ta upp rutorna med.

Mycket märkligt!

Ringde bilfirman igen och de sa att de skulle skicka en
bärgare, men jag sa att jag skulle ringa assistansen jag
går och betalar för, så skulle jag höra av mej igen.

Och så blev det. En ny erfarenhet.

De lovade att max en timme senare så skulle bärgningsbilen
vara framme och så fick de mitt telenummer, så jag gick att
nå.

L var tvungen att ge sig av hemåt och fixa det här med
banken bl a, så jag gick in på IKEA, som de håller på att
tömma inför flytten, och fördrev tiden där tills de ringde.

Killen med bärgningsbilen anlände, fick igång bilen och körde
en lång runda på parkeringen utan problem, men när han
gick av och såg jättenöjd ut, så sa jag att han kunde väl
försöka få upp fönsterrutorna, för regnmolnen tornade upp
sig igen och då dog bilen. Då såg JAG plötsligt nöjd ut. Bilen
betedde sig precis så som jag hade sagt. Så då fanns det
bara ett alternativ kvar, bärgning till verkstad.

Suck, pust och stön!

Jag ringde bilfirman och sa att vi var på väg.

De kom ut och mötte upp medan bilen hissades ner i gatunivå
igen, tittade på mej och sa att de tyckte synd om mej. Det är
fjärde gången på fyra veckor som bilen lämnas in till dem.

Jag är så trött på det nu så jag mår illa!

De skulle titta på den och höra av sig i morgon. Jag fick
samma lånebil som sist och nu frågade jag om man fick sätta
igång ljuset manuellt och det fick man. För förra veckan,
när jag var på väg för att hämta min egen bil, så mötte jag
en polisbil som blinkade, jag var ensam mötande bil, och
när vi körde förbi varandra så såg jag att de pekade mot
bilen och inte förrän då slog det mej, att ljuset kanske inte
var tänt.

Jag körde rakt till lägenheten och anlände klockan 16.40
istället för som beräknat kl 14.00 , för jag hade lovat J att
tömma sovrummet på allt som låg där nu, rummet hade
använts som verkstad nu när han la golvet, och det skulle
vara röjt till imorgon, så han kunde komma till.

Men det kändes hemskt olustigt, för jag visste att någonstans
fanns det här monstret - spindeln från i går. Men var?

Jag började samla ihop all plast och papper som golvet
hade varit förpackat i plus resterna av underlagsplast
och foam och plötsligt visste jag var spindeln befann sig.

Jag vände mej om och tittade på högen med de planade
kartongerna, som skåpstommar och dörrar hade varit
förpackat i och sa till mej själv: "Spindeln är där!"

Jag släpper det jag håller i, går bort till kartongerna och tar
tag i den översta och rör lite och jodå, ut kommer monstret!

Jag far ut i vardagsrummet med ett illvrål och en puls på
373 slag i sekunden!, men väl där, så tvärvänder jag och
med tårarna rinnandes över kinderna och ett hjärta som
bultar, så att det håller på att hoppa ur bröstkorgen, tittar
jag in i rummet lagom för att se monstret styra kosan rakt
mot den öppna lådan J har sin såg och sågklingor i och
krypa ner i den.

Jag mår illa och har ont i bröstkorgen som hjärtat bultar och
ovanpå det känner jag mej helt svimfärdig, men jag bara
MÅSTE veta om den är i lådan!

Så jag tassar så sakteliga in i rummet och tittar försiktigt
ner i lådan och jodå, där ligger monstret!

Snabbt backar jag och bestämmer mej för att nu är det
röjning i 190 som gäller, för nu har jag den under uppsikt.

Jag fortsätter fylla svarta sopsäckar och börjar sopa upp
sågspånet, men då ser jag den gå ur lådan och ner på
golvet!

Pulsen ökar i takt med att hjärtat börjar bulta för fullt och
jag riktigt flås-andas och blir kallsvettig och yr!

Sablar också!

Plötsligt ser jag den pinna på mot säcken jag höllt på att
fylla.

Jag känner mej rent svimfärdig, men är överens med mitt
inre, att det är bättre att jag ser och vet var den är, än att
den ska försvinna. Så med ett jätteskutt är jag framme vid
säcken och rycker bort den och då tvärstannar monstret
plötsligt.

"Nu går den till anfall!" tänker jag samtidigt som jag hör
orden "Fånga den! Fånga den! Fånga den!" i huvudet.

Jag far runt med blicken och få syn på en röd spann, tar ett
skutt dit, häller ut det som finns i den, ingen vätska i alla fall
och går på mycket darriga ben sakta fram mot monstret,
hör inga andra ljud än mina pulsslag som låter: "dunk-dunk-
dunk- dunk- dunk" i ett rasande tempo, märker att jag
glömmer andas, drar ett ljupt andetag, ber till alla högre
makter jag kan komma på medan jag sakta sänker spannen
ner mot monstret, känner hur allt blod lämnar huvudet
på mej och tror nästan jag ska trilla omkull samtidigt som
jag får ner den upp- och nedvända spannen över monstret.
Fångad! DEN ÄR FÅNGAD!

Jag tar ett skutt bakåt och sen står jag som förstenad och
tittar ner på spannen, som om jag väntar på att den ska
börja röra på sig. Men inget händer och jag känner
försteningen släppa och börjar kämpa med att få tillbaka en
normal andning.

Jag är så uppstressad invärtes av hela den här grejen så
jag nästan skakar. Medan jag i rasande tempo röjer undan
på golvet, så känner jag en kraftig huvudvärk växa sig
starkare och starkare. Till sist mår jag så illa, så jag
bestämmer mej för att åka hem och skriver en lapp till J
och förklarar vad som finns under spannen, sen flyr jag där
ifrån.

Klockan 17.20, 40 minuter efter att jag har anlänt, beger jag
mej hemåt igen.

Är vrålhungrig, har inte ätit sen frukosten vid 09-tiden. Och det
var gudagott med mat!

Känner mej helt färdig, så det blir tidig sänggång i kväll. Dags
att jobba imorgon igen. Det har blivit varannan dag den här
veckan. Känns precis lagom :-)

Som ett välbehövligt avbrott i all röran, så väntar trevligheter
i helgen och fast jag känner att jag egentligen hade haft mer
nytta av att vara hemma och fixa inför flytten, så ser jag fram
emot några timmar, då jag har möjligheten att fokusera på
annat än flytt och renovering och SPINDLAR! :-(