Fit for fight :-)

Så, då var man "fit for fight" igen :-)

Och en erfarenhet rikare!

Måste erkänna att jag var supernervös inför morgonens
läkarbesök.

När jag blev inkallad, så frågade sköterskan om jag ville sitta
eller ligga när hon skulle ta stygnen.

"Inte vet jag.", svarade jag.

Då tyckte hon att jag skulle börja sittande, så kunde jag säga till
om jag ville lägga mej istället.

Sagt och gjort. Jag satte mej tillrätta på britsen och hon plockade
ihop vad hon behövde och la i en liten låda. Men sen vände jag
på huvudet och tittade i den där lådan och när jag såg
instrumenten hon hade plockat fram, så kände jag färgen börja
lämna ansiktet och sa:

"Jag tror nog jag lägger mej i alla fall."

"Det gör du rätt i!", sa hon varpå jag la mej på magen och hon
började ta bort stygnen. Vid skulderbladet gick det bra, likaså
mitt på ryggraden, men det kändes lite vid midjan/höften.

Sen var det klart!

Då har jag varit med om det också!

Efteråt pratade vi lite om jag skulle boka ny tid till de andra
födelsemärkena läkaren ville ta bort, men jag kände inte
riktigt för det, så sköterskan sa till mej, att hon tyckte jag
skulle smälta detta och när det kändes rätt, var jag välkommen
att boka en tid. Man ska aldrig tvinga sej till något.

Hon föreslog sedan att vi kunde boka in en tid till hösten, som
jag ju kunde ändra när det närmade sig, om det inte passade.

Men inte ens så långt kommen var jag i morse, så jag sa att
jag återkommer.

Det är låååååångt till hösten :-)