... bli sydd för första gången i mitt liv!
Kunde väl gissat mej till, att det fanns något för läkaren att
ta bort. Så klart - varför inte?
Det var ju idag jag hade operationstid till den där talgkörteln,
som hade vett nog att dra sig tillbaka igen. Det hade varit ett
större ingrepp.
Jag behöllt operationstiden på sköterskans inrådan och bad
läkaren titta över mina leverfläckar, när han hade
konstaterat att talgkörteln verkligen hade "försvunnit" igen.
Jag var där till den utsatta tiden, 09.30 men kom inte till förrän
10.00. Det fanns två behandlingsrum och båda var upptagna
pga att patienterna där mådde dåligt, typ nästan svimmade,
så de fick ligga kvar och sedan sätta sig upp på britsen en stund
innan de blev ivägsläppta.
Till sist kom de ut, bleka om nosen och jag undrade vad jag
hade gett mej in på.
Jag blev i alla fall visad in i det ena rummet och läkaren kom
och tittade och hittade några stycken han ville ta bort. Så klart!
Eftersom det var första ingreppet för min del, så tyckte han att
vi skulle börja med tre stycken som han inte skulle behöva göra
så stora ingrepp på. Alla tre på ryggen.
En vid vänster sida i midjehöjd, en mitt på ryggraden och en
ovanför vänster skulderblad.
Det blev magläge på britsen och så skulle han bedöva på de
tre ställena och det kändes rejält! Jisses! Shit också! (Sorry!)
Det var inget kul i alla fall och han märkte ju att det gjorde
ont på mej och skulle försöka prata bort det, men tji den!
Han frågade vad jag jobbade med, men jag fick inte fram
ett ljud. Han frågade igen vad jag jobbade med och då fick
jag fram något konstigt läte som skulle föreställa "kontor".
Då sa han: "Glöm inte andas!" Då lyfte jag upp ansiktet,
som jag tryckte ner i kudden för att det gjorde så ont och sa:
"Nä, just det!"
Sen vet jag inte vad som hände, men såg i ögonvrån att
sköterskan kapade av bitar av något grönt papper, läkaren
kom och satte sig bredvid britsen och sen började han sitt
arbete.
Kände lite när han var vid skulderbladet, mitt på ryggraden
kändes det inget, där hade jag fått mer bedövning, men sen
kändes det vid midjan. Vet inte vad han gjorde, men det stack
eller högg till så jag hoppade till på britsen.
Sen sa han att han skulle tejpa och så var det klart.
"Tejpa?" frågade jag. "Ja, över stygnen", svarade han.
"Shit!", tänkte jag. "Då måste jag hit igen för att ta bort
stygnen." Och så var det. Sköterskan gav mej förhållningsorder.
Jag får absolut inte lov att anstränga mej, lyfta tungt eller
bocka mej, sträcka mej, ta armarna över huvudet, framåt
eller högt åt sidorna. Jag skulle få stygnen borttagna om
14 dagar och så det värsta:
Kunde väl gissat mej till, att det fanns något för läkaren att
ta bort. Så klart - varför inte?
Det var ju idag jag hade operationstid till den där talgkörteln,
som hade vett nog att dra sig tillbaka igen. Det hade varit ett
större ingrepp.
Jag behöllt operationstiden på sköterskans inrådan och bad
läkaren titta över mina leverfläckar, när han hade
konstaterat att talgkörteln verkligen hade "försvunnit" igen.
Jag var där till den utsatta tiden, 09.30 men kom inte till förrän
10.00. Det fanns två behandlingsrum och båda var upptagna
pga att patienterna där mådde dåligt, typ nästan svimmade,
så de fick ligga kvar och sedan sätta sig upp på britsen en stund
innan de blev ivägsläppta.
Till sist kom de ut, bleka om nosen och jag undrade vad jag
hade gett mej in på.
Jag blev i alla fall visad in i det ena rummet och läkaren kom
och tittade och hittade några stycken han ville ta bort. Så klart!
Eftersom det var första ingreppet för min del, så tyckte han att
vi skulle börja med tre stycken som han inte skulle behöva göra
så stora ingrepp på. Alla tre på ryggen.
En vid vänster sida i midjehöjd, en mitt på ryggraden och en
ovanför vänster skulderblad.
Det blev magläge på britsen och så skulle han bedöva på de
tre ställena och det kändes rejält! Jisses! Shit också! (Sorry!)
Det var inget kul i alla fall och han märkte ju att det gjorde
ont på mej och skulle försöka prata bort det, men tji den!
Han frågade vad jag jobbade med, men jag fick inte fram
ett ljud. Han frågade igen vad jag jobbade med och då fick
jag fram något konstigt läte som skulle föreställa "kontor".
Då sa han: "Glöm inte andas!" Då lyfte jag upp ansiktet,
som jag tryckte ner i kudden för att det gjorde så ont och sa:
"Nä, just det!"
Sen vet jag inte vad som hände, men såg i ögonvrån att
sköterskan kapade av bitar av något grönt papper, läkaren
kom och satte sig bredvid britsen och sen började han sitt
arbete.
Kände lite när han var vid skulderbladet, mitt på ryggraden
kändes det inget, där hade jag fått mer bedövning, men sen
kändes det vid midjan. Vet inte vad han gjorde, men det stack
eller högg till så jag hoppade till på britsen.
Sen sa han att han skulle tejpa och så var det klart.
"Tejpa?" frågade jag. "Ja, över stygnen", svarade han.
"Shit!", tänkte jag. "Då måste jag hit igen för att ta bort
stygnen." Och så var det. Sköterskan gav mej förhållningsorder.
Jag får absolut inte lov att anstränga mej, lyfta tungt eller
bocka mej, sträcka mej, ta armarna över huvudet, framåt
eller högt åt sidorna. Jag skulle få stygnen borttagna om
14 dagar och så det värsta:
JAG FÅR INTE DUSCHA PÅ 8 DAGAR!!
Det får inte bli fuktigt och blött. Först sa de 10 - 12 dagar,
men efter ingreppet blev det 8 dagar, för det behövdes inte
så djupa ingrepp, dessa tre satt rätt ytligt, tydligen.
Jag tittade med förtvivlan på sköterskan och sa: Jag tror
att jag emellanåt, det går i och för sig långt mellan gångerna,
men jag har haft lite vallningar på nätterna och vaknar dyblöt,
får jag inte duscha??
"Det får inte bli blött och fuktigt under "tejpen", då måste de
bytas. Du får försöka med "kattatvätt" och skulle det bli
fuktigt under tejpen, så byt ut dem och sätt på nya när du
är helt torr. Men detta är i nödfall.", fick jag till svar.
Tejpen skyddar så inte stygnen fastnar i kläderna.
Jättekul!
Får tänka tillbaka på badet i går kväll, när jag känner att
det hade varit härligt att få krypa ner i ett. Tog ett långt
härligt skumbad med tända ljus på badkarskanten ...
det hade varit härligt att få krypa ner i ett. Tog ett långt
härligt skumbad med tända ljus på badkarskanten ...
... ifall det skulle bli något ingrepp idag, då lär det dröja
tills jag kan bada igen, kom jag på.
Men bara för att jag badade i går och duschade i morse,
håller inte den renheten i 8 dagar!!
Men jag blir en erfarenhet rikare. Man lär så länge man lever.
Nåja, jag måste ju dit igen, så det är bara till att "gilla läget"
och samla på sig "erfarenhet" till nästa gång.
Han ville ta bort några till, sa han, läkaren. Även om det
inte visar något nu, när de får provsvaren, är det ingen som
vet hur det ser ut om 5 år, då är det bättre att ta bort allt
som ser konstigt ut direkt.
Och det är ju sant!
Först ska jag ta mej igenom 8 dagar utan att få duscha, sen
ska jag dit och ta bort stygnen, också en ny erfarenhet och sen
ska jag på samma procedur igen! Men först ska jag hinna både
bada och duscha några gånger :-)
ska jag dit och ta bort stygnen, också en ny erfarenhet och sen
ska jag på samma procedur igen! Men först ska jag hinna både
bada och duscha några gånger :-)
Och nu känner jag att bedövningen börjar släppa rejält. Det
hugger och gör ont och strålar åt sidorna från speciellt
stället vid midjan. Innan kändes det vid ryggraden. Jag är
långsam i min "reaktion" :-).
När jag har varit hos tandläkaren och fått bedövning på
morgonen, börjar det släppa fram emot kvällen först :-)
hugger och gör ont och strålar åt sidorna från speciellt
stället vid midjan. Innan kändes det vid ryggraden. Jag är
långsam i min "reaktion" :-).
När jag har varit hos tandläkaren och fått bedövning på
morgonen, börjar det släppa fram emot kvällen först :-)
Kan bli en "rolig" natt, speciellt eftersom jag ligger på rygg
och sover normalt ...
Imorgon vet jag :-)
och sover normalt ...
Imorgon vet jag :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar