Åtta meter ...

... från sängen in i badrummet
känns fruktansvärt långt,
när man har BRÅTTOM!

Det blev väldigt tydligt när jag vaknade i morse.
Jag måste ha förflyttat mej på världsrekordtid :-)

Och det är en märklig känsla att vakna först,
när man i "normala" fall
har varit på jobb i en timmes tid ...

Man blir så jäkla matt och trött,
så det är bara sova, sova, sova som gäller.

Kan jag bara få behålla det jag äter,
så kan jag hålla mej piggare, tror jag.

Tittade ut genom köksfönstret
innan jag gick in i rummet igen.

Och det var inget som gjorde en piggare precis.

Disigt och tråkigt,
kunde knappt se taket på andra sidan gården,
då känns det extra OK att krypa ner igen ...

Hade en förhoppning om att det idag skulle kunna vända.
Att jag skulle kunna få behålla det jag äter,
orka vara upp lite mer
och imorgon kanske vara uppe hela dagen
och kanske gå en runda runt huset
och i helgen utöka det ännu mer ...

Inget annat att göra än att avvakta och se.
Och hoppas!
Detta är för tradigt.