Har inget planerat,
ska "bara vara".
Det här datumet för ett år sedan
hade jag också tagit ledigt från jobb,
efter en sömnlös natt med många många tårar.
Det var en hemsk natt jag hade bakom mej
och en lika hemsk dag.
Och det skulle komma
många hemska nätter och dagar efter det.
Att en sådan liten krabat
kan lämna efter sig ett sådant stort hål ...
Och det gör fortfarande,
efter ett år,
väldigt ont emellanåt,
när jag av olika anledningar blir påmind
om min lille älskade katt Felix.
Alla hans upptåg och bus,
alla våra mysstunder ...
Nästan 15 år fick vi tillsammans.
Det är många år
och många vanor och rutiner,
som helt plötsligt försvinner.
Det tog mycket lång tid
att vänja sig vid,
att han inte kom och mötte mej vid dörren
när jag kom hem.
Och det tog mycket lång tid,
innan jag slutade titta efter honom
och lyssna efter honom.
Jag har så många foton på honom
i alla möjliga situationer.
Men de ligger fortfarande nerpackade.
Har inte orkat ta tag i den biten än.
Att gå igenom och sortera,
man kan ju inte spara allt ...
En enda sak har jag sparat efter honom.
En liten boll han brukade leka med.
Med färgglada ränder.
Det sägs att tiden läker sår.
Och visst,
så småningom gör det inte så ont
att bli påmind.
Men aldrig att man glömmer.
Det har jag lärt mej
av andra situationer i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar