My Fair Music

Oh, vilken trevlig kväll!

Det började med ett restaurangbesök med jättegod mat
och därefter begav vi sju oss till den lilla scenen "Verkstan"
på Malmö Opera, där vi mötte upp den åttonde personen
och där nästa aktivitet denna kväll väntade.

Det var Sing A Long som stod på programmet.
Första gången jag är på något sådant. Himla kul!

Alla fick vars ett sånghäfte och alla sångerna hade svensk
text. Det var två personer som ledde allsången varvat med
information om vad som utspelar sig i "Sound of Music"
och "My Fair Lady", som sångerna var hämtade från. ´

Ett mycket trevligt koncept! Det kommer jag att hålla
ögonen öppna efter hädanefter!

Till vänster om mej hade jag B.S med sin kraftiga sångröst
och till höger om mej satt B och tog i så det hördes rejält
och det var en fröjd för örat att höra sådan skönsång.

Musik och sång är bara så ..... välgörande för själen!

När det hela var slut, så hoppade B in i min bil och fick
skjuts bort till sin - nya! Var så nyfiken och ville gärna se
den.

Och den var jättefin!

Färgen var svår att se i gatubelysningen, men det kommer
kanske tillfälle att få se den i dagsljus.

Kul att det till slut blev av, bilköpet. Under ett års tid har
divers bilmodeller provkörts och tittats på och valet har inte
varit lätt, har jag förstått, men nu så blev det äntligen av!
Jättekul!

Tyrolerafton på Dannero

Lördagen började med några timmars jobb
i min nya lägenhet.

J kom och la golvet i sovrummet
och fortsatte med köksinredningen
efter det.

Hörnskåpet och vaskskåpet
skulle pusslas ihop och så skulle det sågas ut
till rören.

L och jag fortsatte skruva ihop de sista skåpen
och satte på gångjärn på skåp och dörrar.

Det börjar kännas i knäna nu
efter allt krypande på golvet.

Mamma kom förbi med fika
och vi satte oss alla på golvet
och hade skafferiskåpet,
som precis hade blivit hopsatt
och låg på golvet,
som bord.

Sedan blev det dags att bege sig av hemåt.
Jag hade tänkt försöka vila en stund
innan det var dags att göra sig i ordning
för kvällens nöje.

Vi var sju personer som skulle
tillbringa kvällen på "Dannero",
Danne Stråheds eget ställe.

Han är bara bäst!
Så är det!

Det var "Tyrolerafton" som stod på programmet
denna kväll.

Vi fick platser precis vid dansgolvet
och kvällen började med
underhållning av ett tyrolerband
medan vi åt.
Det låg sånghäften på borden,
så det var bara till att klämma i
mellan tuggorna.

Sedan började dansen till Danne
och hans orkester.

Och då börjar den här skruva på sig lite.
Inte min favorit, precis,
det här att dansa foxtrot.
Man ska ju försöka slappna av och följa med.
Hu jeda mej!
Tacka vet jag line dans!
Där sköter man sig själv.

Vår sällskap bestod av sju personer,
varav två herrar.
Den ena herren gillar inte heller det här
med dans, men han var uppe med sin fru i alla fall.

Den andra herren gillar att dansa,
men med fem damer i sällskapet,
blev det inte så mycket dansande med var och en.
Han var ju tvungen att vila emellanåt.

Själv blev jag uppbjuden en gång
och bjöd tillbaka en gång.

Sedan kom det andra dansanta herrar
och bjöd upp.
Egentligen ville jag säga nej tack,
men tänkte att,
två danser kan jag väl ge
de modiga herrarna som bjuder upp.

Den förste som bjöd upp var inte helt lätt
att följa.
Lite småhoppig stil,
men jag trampade honom inte på tårna i alla fall.

Sen dök min kusins man upp
och vi dansade två danser.

Därefter kom det ytterligare en herre
och det gick också över förväntan,
fast det var väldigt trångt på golvet.

Vi tjejer "shakade" till några låtar,
som discjokeyn spelade,
medan Danne och hans band hade en liten paus.

Sen började Danne igen
och då hände det grejor!

Blev uppbjuden
och följde, som vanligt nervöst, med upp,
men sen vette katten vad det var som hände!

Denna dansanta herre tog med mej på en tur
jag aldrig hade varit med om!

Jisses vad det gick undan.
Det var snurrar till höger och till vänster
och det kändes som om vi alltid hade dansat ihop!

Vilken upplevelse!

När de två danserna var slut
och orkestern tog en minipaus
så folk hann lämna dansgolvet
innan de började på nästa två,
så sa mitt danssällskap:
"Vad kul detta var! Vad bra du dansar!"
"Va??????", fick jag hojtat fram.
"Får jag dansa med dej igen?", fortsatte han.
"J -j -j -ja visst", stammade jag fram
utan att begripa vad jag hade varit med om.
Jag hade klarat av att slappna av
och bara följde med och det var inga problem!

Han följde mej till bordet
och jag satte mej, tog en klunk vatten
samtidigt som A sa:
"Vad då du kan inte dansa!?"
"Det såg hur proffsigt ut som helst!"
"Jag fattar ingenting", svarade jag
samtidigt som Danne och orkestern sätter igång igen
och det tar inte mer än tio sekunder,
så står min danskavaljer framför mej igen
med utsträckt hand och ett leende
och jag följde mer än gärna med upp.
Det var det roligaste jag hade varit med om.

"Hoppas du ursäktar att jag bjuder upp dej
så direkt igen", sa han när vi började dansa,
"men det var så kul att dansa med dej,
du följer så bra, så jag bara måste få dansa
mer med dej! Är det OK?"

Jag bara skrattade och sa att jag också tyckte
att det gick himla bra.

Så vi dansade på.
Högersvängar, vänstersvängar
och tempot var rejält,
för det var en bugglåt.
Men han kunde inte bugga sa han
och det kan inte jag heller,
så det var en snabb foxtrot.

Så kul!

Det blev fyra danser istället för två,
men sen fick vi vilat.
Jag satte mej vid vårt bord igen
och drack massor med vatten
och försökte varva ner.

Efter ett par dansers paus,
så kom han igen med ett stort leende
och bjöd upp.

Och än en gång blev det fyra danser,
två snabba och två i "normalt" tempo
och sen var det dags för paus.

Så varm och törstig man blir!

Efter några minuters sittande,
frågade vår chaufför och även G,
om det var OK att vi åkte hem.

Varken A eller jag hade lust att bryta upp,
men åker man så får man ju följa med.

J & M åkte i deras bil
och G, B, A och jag hoppade in i B:s bil
och vi styrde kosan tillbaka till Malmö.

Femtio minuter senare var jag hemma igen
och det hade varit en supertrevlig kväll!

Ett härligt avbrott i allt jobb med lägenheten.

Fredag

Tillbaka till jobb efter en dags ledigt där ifrån, blev det strul
direkt. Fick veta att från och med nu skulle vi (läs jag) skriva
ut de tyska packsedlarna från det nya systemet. Ok, jättebra!
Men HUR?????

Ingen visste det hos oss, så jag skickar ett "HELP!" -mail till
Holland och väntar på svar. Efter en stund ringer en annan
person från Holland, B.T, som brukar skicka filerna med de
svenska leveranserna till mej och säger att vi numera ska
skriva ut även det som ska gå till Tyskland. Jag sa att jag
precis hade fått reda på de nya rutinerna och frågar hur jag
ska komma åt den informationen, men inte heller han vet
något, men han lovar att försöka få tag på någon som kan
svara på det. Han ber mej även skicka honom en kopia av
help-mailet jag hade skickat.

Sen får jag tag på telefonnumret till transportföretaget i
Holland och ringer upp och frågar om någon där kan hjälpa
mej.
Han som är ansvarig, S, har själv precis fått reda på de nya
rutinerna och efter en stund kommer han fram till att han
först sent på eftermiddagen kan skicka mej filerna jag behöver
ha in i vårt system, så att jag kan komma åt att skriva ut
packsedlarna. Han har annat som måste göras först.
Då är jag inte kvar på jobbet, säger jag och vi båda inser
att vi har fått ett problem.

Medan vi pratar så kommer A och ger mej en lapp, där
det står att jag ska ringa upp B.T i Holland.

Jag får åter kontakt med B.T och vi kommer överrens om
att vi ska skriva ut packsedlarna från det gamla systemet
även denna veckan, så får jag på måndag, när jag har fått
filerna, testa att göra det i det nya systemet.

När vi har pratat klart kommer P.L och säger att Tyskland
har sökt mej ang det nya sättet att skriva ut packsedlarna
på. Hur många är egentligen inblandade i detta??

Tyskarna ringer och säger att de har två frågor till mej.
Hur mitt för- och efternamn är, de kan inte hitta mej i
mail-listan, som är gigantisk. Alla ländernas anställda,
vi är ca 25 000 anställda i 90 länder, är nog med i den. Den
andra frågan är om jag inte är på jobbet sent på
eftermiddagen och då måste jag ju svara att jag inte är det.

Det var allt de ville veta ..... ???

Sen kommer ett svar på mitt "HELP!"-mail från i morse.
Hela korrespondensen från mitt "Help" och sedan allas
svar från höger och vänster. Vi var 9 personer inblandade
i detta nu. Jag i Sverige, några i Tyskland och resterande
personer sitter i Holland.

Ja, jisses! Jag fick i alla fall veta hur jag skulle gå till väga
och det tänker jag testa på måndag.

På eftermiddagen åkte jag iväg och hämtade min bil innan
jag körde hem. Det var kortslutning (!!!) i batteriet som
orsakade stillaståendet i går, ett vanligt fel bland nyare
bilar, sa de.

What ever, mer pengar åt skogen :-(.

Väl hemma var det dags att göra sig iordning för festen i
Lund. En på line dansen hade bjudit in för att fira sin
födelsedag. Jag och Y fick skjuts dit och det innebar att
undertecknad faktiskt kunde dricka både drink och sedan
vin till maten. Det är minsann inte ofta det händer, för jag
brukar alltid vara chaufför.

Mycket god mat bjöds det på och glada och trevliga
personer var där och mycket dans blev det. När det var
dags för hemfärden blev vi en extra, som också skulle till
Malmö, men det var ingen omväg, utan det var på väg till
Y, som bilen stannade en extra gång för att släppa av
extrapassageraren. Så jag kom i säng rätt snabbt.

Trött och nöjd med dagen, trots en del strul på jobb, var
det skönt att få krypa ner och ladda för lördagen.

Först blir det lägenheten på förmiddagen och sedan
trevligheter på kvällen.

Vilken jäkla dag!

Nu är jag riktigt lack! Vilken dag! Det här är bara inte sant!

Hade tagit en ledig dag från jobb för att fixa och dona både
till och i lägenheten.

Bl a stod en tur till IKEA på programmet. Men först efter min
tvättid.

Jag hade äntligen fått en tvättid, det var flera veckor sedan.
Mellan klockan 08.00 och 12.00 var tvättstugan min och det
kändes härligt att äntligen få undan en del i alla fall. Jag
hinner tvätta fyra maskiner och få allt torrt på ett tvättpass.

Även om jag har mer tvätt som ligger, så är det härligt att få
undan det jag hann med.

När jag var klar i tvättstugan skulle jag köra till IKEA och
få en plocklista på det sista jag hade planerat att handla
idag, så skulle L möta upp klockan 13.00 med sin kombi,
hade vi bestämt.

På väg dit ringer L och säger att han blir lite försenad för
när han skulle hämta ut pengar så klyddade automaten
och han fick inte ut några sedlar, men väl en lapp, där det
stod att han skulle kontakta sin bank.

Sen behövde några grannar hjälp till en mack, det var något
med deras bil.

"Gör vad du måste", sa jag, "och stressa inte, för det tar en
stund att plocka ihop det jag ska handla."

Medan jag höllt på att plocka ihop på "tag själv lagret",
så kom L, rejält blöt. Himlen hade öppnat sig och de
svarta molnen, som hade hängt så hotfullt på himlen när
jag körde iväg, släppte nu ifrån sig en rejäl mängd vatten.

Vi hjälptes åt att plocka ihop det som fanns, något får jag
vänta med tills de öppnar det nya stället på Svågertorp
och sedan gick vi ut och fyllde L:s bil.

Vi hoppar in i vars en bil och ska köra iväg - trodde vi!

Min bil var fullkomligt död! Inte ens en gnista ström var
där.

Ringde bilfirman jag har terrat en gång i veckan de senaste
tre veckorna och de rekommenderade att försöka med
startkablar.

Problemet var bara att L:s bil var fullkomligt fullproppad
med många och tunga grejor och för att komma åt start-
kablarna, var vi tvugna att tömma bilen, så vi kom överens
om att köra hem och få in grejorna i lägenheten, så slipper
vi asa allt ut och in två gånger och sen köra tillbaka och
försöka få igång min bil.
Jag hittade alltså inga kablar i min bil! Måste kolla igen!

Vi gjorde som vi hade bestämt och det funkade perfekt
- tills jag lade in ettan och skulle köra efter L. Då dog bilen
igen! Det fick inte vara sant!

Så det var bara till att parera med bilarna igen, ta fram
startkablarna igen och sedan, medan L packade ner allt igen,
så skulle jag ta upp fönsterrutorna, men då dog bilen igen.
Strömmen räckte inte ens till, till att ta upp rutorna med.

Mycket märkligt!

Ringde bilfirman igen och de sa att de skulle skicka en
bärgare, men jag sa att jag skulle ringa assistansen jag
går och betalar för, så skulle jag höra av mej igen.

Och så blev det. En ny erfarenhet.

De lovade att max en timme senare så skulle bärgningsbilen
vara framme och så fick de mitt telenummer, så jag gick att
nå.

L var tvungen att ge sig av hemåt och fixa det här med
banken bl a, så jag gick in på IKEA, som de håller på att
tömma inför flytten, och fördrev tiden där tills de ringde.

Killen med bärgningsbilen anlände, fick igång bilen och körde
en lång runda på parkeringen utan problem, men när han
gick av och såg jättenöjd ut, så sa jag att han kunde väl
försöka få upp fönsterrutorna, för regnmolnen tornade upp
sig igen och då dog bilen. Då såg JAG plötsligt nöjd ut. Bilen
betedde sig precis så som jag hade sagt. Så då fanns det
bara ett alternativ kvar, bärgning till verkstad.

Suck, pust och stön!

Jag ringde bilfirman och sa att vi var på väg.

De kom ut och mötte upp medan bilen hissades ner i gatunivå
igen, tittade på mej och sa att de tyckte synd om mej. Det är
fjärde gången på fyra veckor som bilen lämnas in till dem.

Jag är så trött på det nu så jag mår illa!

De skulle titta på den och höra av sig i morgon. Jag fick
samma lånebil som sist och nu frågade jag om man fick sätta
igång ljuset manuellt och det fick man. För förra veckan,
när jag var på väg för att hämta min egen bil, så mötte jag
en polisbil som blinkade, jag var ensam mötande bil, och
när vi körde förbi varandra så såg jag att de pekade mot
bilen och inte förrän då slog det mej, att ljuset kanske inte
var tänt.

Jag körde rakt till lägenheten och anlände klockan 16.40
istället för som beräknat kl 14.00 , för jag hade lovat J att
tömma sovrummet på allt som låg där nu, rummet hade
använts som verkstad nu när han la golvet, och det skulle
vara röjt till imorgon, så han kunde komma till.

Men det kändes hemskt olustigt, för jag visste att någonstans
fanns det här monstret - spindeln från i går. Men var?

Jag började samla ihop all plast och papper som golvet
hade varit förpackat i plus resterna av underlagsplast
och foam och plötsligt visste jag var spindeln befann sig.

Jag vände mej om och tittade på högen med de planade
kartongerna, som skåpstommar och dörrar hade varit
förpackat i och sa till mej själv: "Spindeln är där!"

Jag släpper det jag håller i, går bort till kartongerna och tar
tag i den översta och rör lite och jodå, ut kommer monstret!

Jag far ut i vardagsrummet med ett illvrål och en puls på
373 slag i sekunden!, men väl där, så tvärvänder jag och
med tårarna rinnandes över kinderna och ett hjärta som
bultar, så att det håller på att hoppa ur bröstkorgen, tittar
jag in i rummet lagom för att se monstret styra kosan rakt
mot den öppna lådan J har sin såg och sågklingor i och
krypa ner i den.

Jag mår illa och har ont i bröstkorgen som hjärtat bultar och
ovanpå det känner jag mej helt svimfärdig, men jag bara
MÅSTE veta om den är i lådan!

Så jag tassar så sakteliga in i rummet och tittar försiktigt
ner i lådan och jodå, där ligger monstret!

Snabbt backar jag och bestämmer mej för att nu är det
röjning i 190 som gäller, för nu har jag den under uppsikt.

Jag fortsätter fylla svarta sopsäckar och börjar sopa upp
sågspånet, men då ser jag den gå ur lådan och ner på
golvet!

Pulsen ökar i takt med att hjärtat börjar bulta för fullt och
jag riktigt flås-andas och blir kallsvettig och yr!

Sablar också!

Plötsligt ser jag den pinna på mot säcken jag höllt på att
fylla.

Jag känner mej rent svimfärdig, men är överens med mitt
inre, att det är bättre att jag ser och vet var den är, än att
den ska försvinna. Så med ett jätteskutt är jag framme vid
säcken och rycker bort den och då tvärstannar monstret
plötsligt.

"Nu går den till anfall!" tänker jag samtidigt som jag hör
orden "Fånga den! Fånga den! Fånga den!" i huvudet.

Jag far runt med blicken och få syn på en röd spann, tar ett
skutt dit, häller ut det som finns i den, ingen vätska i alla fall
och går på mycket darriga ben sakta fram mot monstret,
hör inga andra ljud än mina pulsslag som låter: "dunk-dunk-
dunk- dunk- dunk" i ett rasande tempo, märker att jag
glömmer andas, drar ett ljupt andetag, ber till alla högre
makter jag kan komma på medan jag sakta sänker spannen
ner mot monstret, känner hur allt blod lämnar huvudet
på mej och tror nästan jag ska trilla omkull samtidigt som
jag får ner den upp- och nedvända spannen över monstret.
Fångad! DEN ÄR FÅNGAD!

Jag tar ett skutt bakåt och sen står jag som förstenad och
tittar ner på spannen, som om jag väntar på att den ska
börja röra på sig. Men inget händer och jag känner
försteningen släppa och börjar kämpa med att få tillbaka en
normal andning.

Jag är så uppstressad invärtes av hela den här grejen så
jag nästan skakar. Medan jag i rasande tempo röjer undan
på golvet, så känner jag en kraftig huvudvärk växa sig
starkare och starkare. Till sist mår jag så illa, så jag
bestämmer mej för att åka hem och skriver en lapp till J
och förklarar vad som finns under spannen, sen flyr jag där
ifrån.

Klockan 17.20, 40 minuter efter att jag har anlänt, beger jag
mej hemåt igen.

Är vrålhungrig, har inte ätit sen frukosten vid 09-tiden. Och det
var gudagott med mat!

Känner mej helt färdig, så det blir tidig sänggång i kväll. Dags
att jobba imorgon igen. Det har blivit varannan dag den här
veckan. Känns precis lagom :-)

Som ett välbehövligt avbrott i all röran, så väntar trevligheter
i helgen och fast jag känner att jag egentligen hade haft mer
nytta av att vara hemma och fixa inför flytten, så ser jag fram
emot några timmar, då jag har möjligheten att fokusera på
annat än flytt och renovering och SPINDLAR! :-(

Tala om att bli livrädd!

Jag kom ihåg,
att jag inte skulle ta min egen bil idag :-)

Men det var dryga timmar,
innan jag kunde stämpla ut
och bege mej till Hornbach,
där jag köpte diskbänken till köket.

Sen i väg till lägenheten,
där L mötte upp med min bil.

Vi tog in diskbänken i lägenheten
och sen satte vi igång med att skruva ihop
det som var kvar,
samt sätta gångjärn på alla luckorna.

När jag drar i kartongerna med luckorna,
som ligger på golvet i det blivande kontoret,
så får jag mej en sådan obehaglig överraskning!

Något av det största i spindelväg
INOMHUS
jag någonsin har sett,
springer iväg bort från mej
och jag springer åt andra hållet,
ut i vardagsrummet,
helt skärrad med ett illvrål
och orden:
"Jag vill inte bo här!"

och det kändes som om hjärtat skulle
hoppa ut ur kroppen som det slog.

L, som ligger på knä och skruvar på ett skåp
ca en halv meter från där jag stannar,
ser helt chockad ut
och undrar vad det är frågan om,
eftersom jag håller på att skrämma slag på honom
med mitt vrål.

Efter en liten stund får jag fram,
att det var en gigantisk spindel
som skrämde slag på mej,
när den kom utspringandes på golvet
när jag började dra i kartongerna.

Och om spindlar tycker jag INTE!

L går in i rummet med orden,
att den är mer rädd för mej än jag för den,
men ska försöka få ut den,
eftersom jag tydligen mår så dåligt av
att ha den där.

Jag säger igen att den är gigantisk
och när han ser den så håller han faktiskt med!

Men den har inga tjocka håriga ben
i alla fall.

Det finns inget att fånga den i
och L, som är djurvän, vill inte döda den
och jag vill inte heller att den ska dödas.

MEN JAG VILL INTE HA
DETTA GIGANTISKA MONSTER
I MIN LÄGENHET HELLER!

L får inte tag på den utan att skada den, säger han.
Till sist vågar jag mej på att titta in i rummet
och ser den krypa ännu längre ner i springan
mellan golvet och väggen
och där parkerar den sig.

Vi gör färdigt det vi håller på med,
jag med jämna mellanrum med ett öga åt stället
där monstret ligger och trycker,
och sen städar vi upp efter oss
och strax innan vi är klara
så tittar mamma förbi.

Jag berättar om monstret inne i andra rummet
och hon går in för att kika.
Och då kommer även J & M
och med sig har de Tyson.

Jag berättar för J om monstret,
men han verkar inte bry sig.

Han ska fortsätta att lägga golvet,
så vi önskar en trevlig kväll
och beger oss av hemåt.

Mamma på sin cykel hem till sig,
och L och jag i vars en bil,
var och en hem till sig.

Väl hemma smakade det gott med mat.
Hade bara ätit mackor på jobb.

I morgon är det dags för nästa runda till IKEA
och handla det sista och sätta ihop det.

Sakta men säkert blir det komplett.

"Ledig" tisdag ...

Det var denna "lediga" dagen ...

Det började med att L och jag körde till Bauhaus med L:s
kombi och köpte listerna, den längsta var 3,60 meter! så
den stack ut en bra bit, trots att bilen är lång. Det blev även
lite annat smått som t ex stjärnskruvmejsel och möbeltassar.

Sen bar det av till lägenheten där vi hjälptes åt att skruva
ihop skåp några timmar och så fick vi städa efter oss.

Allt emballage skulle samlas ihop och så fick vi sätta ihop
skåpen så gott det fick på den ytan vi hade till vårt
förfogande, om vi inte skulle blockera för J, när han
kommer och fortsätter med golvet.

Vi hann inte riktigt med det vi hade tänkt, men vi
fortsätter imorgon, onsdag.

Jag var tvungen att köra hem och äta och byta om innan
jag gav mej av igen strax efter 15.00.

Jag, A och B hade bestämt, att vi skulle träffas på
Slagthuset klockan 15.30, för att gå en runda på
KonferensExpo.

Det mesta handlade om olika ställen att ha konferens på,
och det är inget som vi kan påverka på jobb.

I princip alla utställarna bjöd på diverse smått och gott.

Vi fastnade först hos "Rent a bartender", där han trixade
och jonglerade med både flaskor och mixer och det hela
avslutades med att vi fick smaka två olika sorters drinkar,
körvänliga, så klart.
En idé till min inflyttningsfest!?!?!?!?

Sedan åt vi bl a palsternackssoppa med parmesanchips,
det bjöds på ost, i chokladfontänen fick man själv fixa till
jordgubbar och marschmallows, så man fick önskad mängd
choklad på dem, det bjöds på godis och dryck och mycket
mer.

Klockan 16.30 avslutades det hela med en föreläsning av
Sofia Wistam.

Det blev många skratt och timmen gick väldigt fort och vid
17.30 blev det dags att bege sig av hemåt igen.

I morgon, onsdag, ska jag jobba igen och då ska jag och L
byta bilar. Jag ska, direkt från jobb, köra och köpa
diskbänk, 1,40 m lång och den går inte in i min lilla bil. Så det
blir till att köra till jobb i en kombi.

Ska bli kul att se om jag kommer ihåg det i morgon bitti,
när jag ska gå till bilen :-)

Köksskåpen börjar ta form

Idag efter jobb
körde jag till lägenheten,
för att börja sätta ihop köksskåpen.

J hade lagt så pass mycket golv i vardagsrummet,
så det fanns plats att packa upp
och bre ut alla delarna till det som ska bli ett skåp.

Jag har skruvat ihop många IKEA-skåp
i mina dagar
och jag måste säga att det är
ett väldigt smart system de har kommit på.

Så det var bara till att sätta igång
och så sakteliga .....


..... börjar det synas vad det ska bli av alla delarna
och rätt vad det är så .....

Voila!

Jag fick skruvat ihop några stycken
innan det var dags att ge sig av.

Det kändes i knäna när jag gick till bilen,
man är ju inte van vid att krypa omkring
och sitta på knäna på det viset,
men man såg ju resultatet av ansträngningen
och då kändes det lite bättre.

I morgon, tisdag, har jag tagit ledigt från jobb
för att fortsätta fixa till och i lägenheten.

Känns lite tråkigt att behöva ta mer ledigt för detta,
när jag precis har haft 2,5 veckor ledigt,
då jag hade hoppats, att jag skulle hålla på
med sådant här.

Men nu är det som det är.

Och i morgon får jag låna L och kombin igen.

Då ska vi bl a köra iväg och köpa lister
som är 3,60 meter långa.
Det kommer att sticka ut en bra bit
fast det lastas i en kombi,
men i min lilla bil hade det inte gått alls.

Sen är planerna att skruva ihop
så mycket som möjligt,
innan det är dags att avsluta för dagen.

Det kännas lite lättare att tänka på allt
som ska packas upp och sättas ihop,
nu när jag vet att jag får hjälp med det.

Det är otur för L,
som går hemma på dagarna p g a arbetslöshet
p g a att var femte anställd på deras företag
blev uppsagd
och tur för mej, som känner L,
som säger att det är kul att kunna hjälpa en vän
och samtidigt ha något att göra på dagarna.

Jag vet inte hur jag ska kunna tacka alla
som ställer upp och hjälper mej så mycket .....

Inte enligt planerna

Idag, söndag, började golvet läggas i lägenheten. Äntligen!

Jag hade hoppats på att när målarna var klara med sitt
och tackat för sig, så skulle golvet på plats. Det är nu
tre veckor sedan målarna blev klara.

Så jag hade i min fantasi trott att jag min första lediga vecka,
då jag trodde att golvet skulle läggas, så skulle jag dels
köpa hem köket (IKEA) och lägga i vardagsrummet på
golvet så fort det var lagt och dels kunna packa ner och till
helgen ha flyttat bokhyllorna till mitt nya lilla kontor och fått
upp allt som står i dem också.

Men det blev inget med det.

Andra veckan hade jag hoppats att köksskåpen skulle
kommit på plats så att jag skulle kunnat börja flytta över.
Jag hade tre dagar ledig i tredje veckan, så jag hade hunnit
en hel del.

Men inte heller det blev av.

Istället fick jag i och för sig röjt på utsidan och även njutit
av lite semester och kunde vara ute jättemycket i det
underbara vädret vi hade, men tiden går och går och det är
så mycket kvar att göra i lägenheten ....

Att det har gått tre veckor nu, utan att det har hänt något
inomhus i min nya lägenhet, känns väldigt stressande.

Men det kändes skönt, att idag se en liten bit av golvet
komma på plats.

Jag frågade J om han skulle hinna lägga så pass mycket
golv, så att jag skulle kunna ta hem en hel del av köksskåpen
samt att där skulle vara plats att kunna packa upp och
sätta ihop skåpen, utan att behöva flytta runt allt efter hand
som golvet lägges.

Och det skulle det bli, sa J. Så jag lånade L och hans kombi
igen och vi styrde kosan mot IKEA.

Var där när de öppnade och fick en lång plockelista på det
mesta jag behöver. Vi lastade hela kombin full samt i min bil
och körde iväg till lägenheten.

Vi tömde först L:s bil, så han kunde köra hem igen och sen
tömde jag min bil. Där var inga tunga saker. Vi hade lagt
dörrarna där bl a.

Det blev en del paket av det, även om det inte var riktigt allt.

J sa, att på lördag hade han planerat att börja sätta
köksskåpen på plats, så nu kan jag även beställa vitvarorna.

Det måste börja hända saker nu, för tiden går och går och
det är en hel del jag ska göra. Den här veckan ska jag i alla
fall få dit bokhyllorna från kontoret här, till mitt nya lilla
krypin till kontor.

Men nu blir det nog ett litet avbrott i renoveringen igen.
J sa att de skulle iväg med deras hund Tyson imorgon,
måndag, och på tisdag kunde han inte heller. Skulle hjälpa
sin pappa med hans badrumsrenovering, så han skulle
träffa någon elektriker där tisdag kväll.

Men imorgon ska jag börja skruva ihop alla skåpstommarna
till köksinredningen.

Ska bli kul!

Och ikväll blir jag tvingad att tänka på annat än renovering
och flytt.

Det är tre timmars dans med bl a tre nya danser, som står
på programmet.

Ser jag verkligen fram emot!

Lördag kväll

Då var jag ensam igen.

G, B, J & M var här ikväll.
De gick för en liten stund sedan.

Vi åt och drack och pratade
och det var en härlig avslutning på denna lördag.

De hade med sig massor med gott
till undertecknad!

Så nu ska väl sortering och packning
gå som en dans!

Om jag har kvar det så länge,
vill säga :-)

Lördag

Då har vi,
M, A & M och jag varit ordentligt flitiga
nu på morgonen / förmiddagen.

Tre vändor till tippen blev det.

Alla buskar som L hade tagit bort
samt ytterdörr, badrumsdörren,
en hel del rester av gipsskivor,
tomma målarfärgsburkar
och många svarta sopsäckar
med diverse i
samt kyl och frys
forslades äntligen bort från min baksida.

Så skönt att bli av med det!

Är så oändligt tacksam för all hjälp jag får!

Onsdag till fredag ...

ONSDAG

Det gick inte så bra med bilen i onsdags. När jag hade
hämtat den och skulle parkera den här hemma, ja, då var
fönstret nere så pass mycket, så hade det börjat regna,
då hade det regnat in.

Fick hjälp av en kompis som kom och skulle försöka hjälpa
mej att få upp rutan. Jag klarade inte av att samtidigt trycka
på knappen och dra i rutan. Vi kämpade på en stund men
hela tiden så drogs rutan ner och det lät alldeles förfärligt
från insidan av dörren.

Jag ringde bilfirman och berättade och de sa att jag fick
komma igen, så skulle de hjälpa mej. Så jag körde dit, men
inte heller dom lyckades. Och eftersom jag har parkerings-
plats utomhus, kan jag inte ha bilen ståendes med rutan så,
så de sa att de kunde ha bilen på verkstaden, så fick jag en
lånebil och så skulle de se om de kunde få tag på delarna
snabbare.

Suck!

På onsdagen kom i alla fall golvet på plats, eller rättare sagt,
blev hämtat och staplat upp i sovrummet, så nu är det fritt
fram för golvläggning. Vi fick köra två omgångar. 32 paket
parkett som är 1.80 långa, tar sin lilla plats. Det var precis
de gick in lastutrymmet på kombin jag fick lånat istället för
L:s kombi. Skönt att det är avklarat.


TORSDAG

Sen var det dags att köra till jobb i torsdags. Inte så kul,
måste jag erkänna. Efter 2,5 veckors ledighet hade jag fått
smak på det där att gå upp när jag vill och ta dagen som
den kommer.

På eftermiddagen ringde bilfirman och sa att de hade fixat
bilen, så jag körde dit efter jobb och blev 3 500 kr fattigare!
Vajern i den gamla fönsterhissen hade pajat och såg ut som
en spiral, som den hade snott in sig.

FREDAG

Gårdagen, fredag, blev stressig. Var på jobb 07.00 och
kunde sluta strax efter 15.00. Direkt iväg och handla, jag ska
ha några vänner på besök. det är dags för nästa gäng och
"sista besöket i den här lägenheten". Det känns så vemodigt!

Var hemma 16.55, gick förvånansvärt snabbt i affärerna
och sedan iväg igen 17.20. Tala om att det går i ett.

Sen blev jag jätteglad när det äntligen klaffade med ett datum,
då det är dags att gå och se dansteatern "Black Silk" på
Malmö Opera.

Jag fick erbjudande om generalrepetitionen den 9 okt, men
det kan jag inte. Den 16 oktober var också ett datum då jag
hade haft sällskap, av Y, men då kan jag inte heller. Nästa
bud var den 25 oktober, som jag också fick tacka nej till.
Till sist ville A och även Y, som vill se den två gånger, och
vi lyckades hitta ett datum då alla kan. Då slipper jag gå
själv i alla fall. Det är alltid roligare med sällskap.
Så det var skönt att det löste sig till slut.

Och nu är det helg och en hel del jobb som väntar.

Så det är bara till att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Sista lediga dagen

Då var det sista lediga dagen
för den här omgången.

I morgon, torsdag, är det dags att börja jobba igen.

Suck!

Dagen började inte så bra.
Körde iväg med bilen till verkstan.
De skulle titta på den under dagen
och höra av sig när de visste vad det var för fel
och beställa hem det som behövs för att kunna laga den.

:-(


Det är tredje gången jag gör detta
under de här 2,5 veckorna jag har varit ledig!
Lämnar bilen på verkstad och går hem.

De ringde ca 1,5 timme efter att jag hade lämnat bilen
och sa att det var fönsterhissen som var sönder
och att de hade beställt det som behövs
för att laga det och att delarna kommer hem
först på måndag!

Priset med delar och arbetskostnaden blir ca

3 500 kr!!!!!

Och jag som var så glad
över att jag "sparade" så mycket pengar på parketten!
Det jag "sparade" på det får jag totalt
betala i reparationskostnader på bilen
under denna ledigheten!

*skakar på huvudet och suckar uppgivet*

Jag kunde hämta bilen igen när jag ville, sa de
och då kunde vi boka in en tid till reparationen,
för det var ingen fara så länge jag inte rörde
fönstret.

Sen fick jag i och för sig en mysig morgonpromenad hem
på 20 - 25 minuter.
Det var riktig höstkänning idag!
Det blåste rejält och var rätt så svalt.

Men än är det inte många träd och buskar
som har börjat skifta färg.

Undrar hur den här allén jag gick i på väg hem
ser ut om ett tag??

Kommer det spraka av färgerna rött, orange
och gult tro?

Sankt Markus Vinkällare

Sista kvällen att kunna koppla av på
under min 2,5 veckors ledighet,
utan att behöva tänka på,
att jag ska gå upp tidigt dagen därpå,
firades i kväll på

Sankt Markus Vinkällare

Med sina tegelvalv, stengolv, träbjälkar,
öppna brasor, gallergrindar, levande ljus
och de genuina träbänkarna,
som har köpts in från en nedlagt 1700-tals kyrka
i engelska Rudderfield,
har detta matställe en mysfaktor så hög,
att det inte går att gradera den!


Ovanpå allt detta
serveras bl a en underbar buffé,
med så mycket gott,
att hur gärna man än vill smaka på allt,
så är det inte möjligt!

Det finns hur mycket som helst att gå och ta av.
Kallt och varmt i förrättsväg,
olika varmrätter, många olika sorters ostar
och till sist en hel del desserter!

Mums!

Efter denna matupplevelse med goda viner till
i en underbart stämningsfull miljö,
kommer jag definitivt att somna med ett leende på läpparna
-
alldeles strax :-).

Ändrade planer

Det gick inte alls som planerat idag!

Vi kom iväg till butiken till dom öppnade kl 09.00. Där
betalade jag parketten och fick kvittot och sen körde vi runt
till baksidan för att lasta i vad vi fick plats med i L:s kombi.
Vi hade räknat med att köra åtminstone två gånger.

Men det gick inte! Kasetten till "gardinen" man rullar ut över
bagaget var i vägen och vi fick inte bort den. Och att lägga
all denna tyngd, som det blir av golvet, över kasetten, hade
inneburit att den hade knäckts, så det var inte ett alternativ.
Och hur vi än vred och vände, så fick vi inte ens in ett paket
med 2,08 kvm golv på något vis. Det gick helt enkelt inte!
Och släp kunde vi inte hyra, L har ingen dragkrok.

Så det blev ändrade planer.

Jag skulle försöka låna en annan bil till imorgon, så istället
körde vi till lägenheten och började göra golven rena.

Vi skrapade och dammsög och skrapade och dammsög och
ett par timmar senare, då var JAG åtminstone något lite
mörbultad, när vi körde hem.

Vilken lättnad att få hjälp med det tråkiga jobbet! Det är
bara till att tacka och ta emot. Vem av alla man känner är
ledig om dagarna och har möjlighet att hjälpa mej med
sådana här tunga grejor? En enda, p g a arbetslöshet ...

Och sån skillnad det var att gå omkring där när allt stoftet
var borta!

Det ska bli så spännande att se hur det blir med golvet på plats!

Det ska börja läggas till helgen.

Bakslag och positiva saker

MÅNDAG KVÄLL

I dag har det varit mycket. Det har gått i ett.

Började dagen med en 1,5 timmes promenad. Det är inte
alls fel att ha kompisar med hund. Alltid roligare att ha
sällskap när man är ute så länge. Jag hade bestämt mej för
att den här ledigheten gå ut och gå varje dag, och det har
funkat bra.

Fast hunden Zigges husse hade nog hellre velat åka till ett
jobb om dagarna, än ha möjligheten att gå ut och gå i
timmar.
Det måste kännas hemskt, att efter 35 år på samma stora
arbetsplats, plötsligt stå utan jobb. Var femte anställd fick
gå nu när de drog ner och det är inte lätt att tacka ja till ett
jobb som ska förflyttas från lilla staden Lund ner till Italien ...

Efter promenaden fick jag sällskap till golvaffären, för att ta
reda på beteckningen på golvet jag ska köpa till lägenheten.
Det är ca 62 kvm, får ju räkna bort badrummet, jag har
nämligen bestämt mej för att jag ska ha lika dant golv i hela
lägenheten och det ska bara "flyta" från rum till rum, för
jag vill inte ha trösklar.

Jag meddelade J, som ska lägga golvet (och fixa
köksinredningen, och kakla i köket, och sätta i nya dörrar
och karmar och och och ...) vad parketten heter som jag
fastnade för och väntade på hans besked om vad han kunde
göra på priset. Han har rabatt på vissa ställen han handlar.

Under tiden körde vi och handlade, mitt sällskap diverse till
sin Zigge och jag vad jag behövde och sedan bestämde
vi oss för att käka lunch någonstans, men på väg till
restaurangen hände det.

Nästa bakslag!

Den förbaskade fönsterrutan på förarsidan gick inte att
ta upp! Och knappt ner! Någonting hade gått sönder!! Hur
jag än försökte, så åkte rutan bara upp en liten bit och sedan
ner igen och det lät hemskt från dörrens innanmäte!

Vi var bara en liten bit från verkstaden jag hade bilen
inlämnad på i slutet av förra veckan, så jag körde in om
och berättade om mitt dilemma. De hade inte möjlighet
att titta på bilen förrän på onsdag tidigast och troligtvis
fick de ha den på torsdag också. De är så fullbokade. De var
tvugna att öppna och se vad som hade gått sönder innan de
vågade beställa några delar. Så nu är jag utan bil två
dagar, om det vill sig illa! Och på torsdag ska jag börja jobba
igen efter min ledighet! Så trött jag är på detta! Det känns
som om det hela tiden är något!

Vad kommer nu detta att kosta?

Suck, pust och stön.

DET POSITIVA

Sen blev jag lite gladare. J ringde och sa att han hade fått
ner priset på parketten med 110 kr per kvm!! Gissa om här
var en som strålade i kapp med solen! Då går mellanskillnaden
till arbetskostnaden! Yes! Är överlycklig över allt jag kan
''spara in''.

Vi var hemma igen vid 14.30 och mitt sällskap gick upp till
sig med sina inköp och jag gick upp med mina inköp till mej.
Men 15.40 träffades vi igen för färd hem till J, som hade en
"dammsugare" jag kunde låna till att göra rent underlaget
(betongen) i alla utrymmena med, innan det är dags att
lägga det nya golvet.
Jag fick instruktioner om att jag även skulle hacka
bort all spilld spackel som målarna hade kladdat ner.

Vid 16-tiden kom vi fram till J och M och satt och snackade
en hel timme och busade med deras goa rotweiler Tyson,
innan vi lastade in dammsugaren i L:s bil, och min jacka,
som jag hade glömt hos dem på kräftskivan!

Sen bar det av till lägenheten, där dammsugaren lastades
av och när vi kom hem blev det en dryg timmes promenad
med Zigge.

När vi skildes efter promenaden, kändes det hur trött man
var. Så nu är här en som längtar efter en god natts sömn.

Imorgon ska golvet inhandlas, så det blir lite slitjobb. Det
väger en hel del, ett paket med två kvm parkett!!

L har erbjudit sig att hjälpa mej. Han har kombi, så den
sväljer en hel del! Men vi misstänker, att vi får köra några
rundor, det är många paket och de är så tunga. Vi sticker
iväg direkt på förmiddagen för timmarna springer iväg.
Svårt att få hjälp av andra, alla andra jobbar ju, så jag är
verkligen tacksam!

Det ska bli så spännande och se hur golvet kan förvandla
lägenheten. J ska börja lägga det på lördag, sa han. Sen kan
jag köpa hem köksinredningen, alla skåpen, på måndag!

Spännande värre!

Vilket helgväder!

Det fina vädret bara fortsätter
och man börjar undra om det är fel i almanackan.

Är det verkligen september?
Man skulle kunna tro att det är augusti.

Vilken värme det är om dagarna!

Ljuvligt, härligt och jätteskönt!

Det som var planerat för lördagen rann ut i sanden,
så plötsligt hade jag en hel dag framför mej
och ingenting inbokat!

Jag var jätteflitig på förmiddagen
och jobbade undan en massa pappersjobb
och sedan blev en tvåtimmars cykeltur med mamma
i det härliga vädret.

Därefter hem och satte mej på balkongen
och läste en stund,
tills jag fick frågan av en kompis,
som hade blivit sjuk,
om jag hade möjlighet,
att hjälpa till att gå ut med hunden.

Så klart jag hade!

Den promenaden varade i över en timme
och när vovven och jag var på väg tillbaka,
klockan var över 18.00,
då först kom kylan krypande.

I går, söndag, hann jag också med att vara ute mycket.

Först en timmes promenad på förmiddagen
och sedan in till Kulladals minigolfbana,
där G ville bjuda oss, R, G, B och mej på en runda.

Jag har inte spelat riktig minigolf i år,
så det var jättekul!

Men - att det ska vara så svårt att slå rakt!

Där ligger bollen .....

..... och den ska .....

..... allra längst bort!

Det gick över förväntan i alla fall.
B hade bästa resultatet med 40 slag.
Den som hade flest slag hade 80
och jag hamnade på tredje plats av fem
med mina 54 slag.

Himla kul var det i alla fall!

Efter golfen så blev det restaurangbesök.
Och även där var G väldigt bestämd
med att vi andra skulle bjudas!
Jag försökte protestera, men hade inte en chans!

Efter restaurangbesöket fick jag skynda mej iväg.
Line dansen börjar klockan 16 och fem minuter i var jag där.
Perfekt tajming!

Efter två kurser var man rätt färdig
och det var skönt att komma hem.

Och ännu skönare kändes det,
när jag tänkte på, att jag har semester tre dagar till!

Semester och semester,
jag slipper i alla fall köra till jobb :-)

Fredag

Lycklig över att ha tillbaka bilen
- samt 3 666 kr fattigare :-( -,
blev gårdagen, fredag, en dag med mycket mat.

Syrran ville bjuda på lunch på sitt jobb. Deras matsal ligger
högst upp i huset där företaget finns, med fönster runt om
och en fantastisk utsikt åt alla håll.

Jag tackade ja, trots att det skulle bli mycket mat totalt
denna dag, för jag skulle ha matgäster på kvällen.

Vi träffades ca 12.40 och tog hissen upp till matsalen. Jag
märkt med en "etikett" där det stod "Visitors", vem som
helst kan inte ta sig runt där hur som helst.

Vi valde ut våra favoriter från salladsbuffén, tog av det
jättegoda brödet och valde ut vars en rätt ur deras val
för dagen och sen satt vi och pratade och pratade och åt
av den goda maten och timmen gick alldeles för fort.

När jag körde där ifrån, körde jag in om och handlade
och hemma igen, började jag förbereda för kvällens mat,
som jag skulle bjuda på.

A och Y var här ca 17.15 och vi började med att äta och
prata av oss och sedan var det dans som stod på
programmet.

I mitt vardagsrum.

Soffbord och lite annant smått flyttades, lampan hissades
upp och sedan laddades CD-spelaren och vi satte igång.

Vi repeterade de sex nya danserna vi har lärt oss den
här terminen och sen blev det lite annat, gammalt som
nytt.

Varvat med att dansa, stod vi ute på balkongen i omgångar
och beundrade de olika faserna i den vackra solnedgången.
Hela himlen stod i brand!

A, som hade sin kamera med sig, ville, liksom jag,
också föreviga detta vackra skådespel!

Det var en mycket trevlig fredag på alla sätt och vis!
Och som vanligt flög timmarna iväg och rätt vad det
var hade kvällen övergått i natt!

Nu håller vi tummarna för att Y ska lyckas fixa biljetter
till oss till "Black Silk" , till det datumet vi alla tre kunde.

Sentimental Secrets

I kväll var jag och Y på något väldigt annorlunda.

Den finske koreografen Jorma Uotinen,
som är ansvarig för koreografin
på den andra halvan av
"Black Silk",
som kommer att spelas på Malmö Opera
10 oktober - 31 oktober,
hade en egen kväll på Skånes Dansteater.

Han, tillsammans med tre finska kolleger på
cello, accordeon och piano,
framförde en mycket stämningsfull
drama-konsert med namnet:

"Sentimental Secrets".

Hans tolkning av
Edit Piaf, Marlene Dietrich och Kurt Weil,
i en resa i en värld av
krossade drömmar, kärlek, längtan
och livsillusioner,
var väldigt stark och intensiv.
Och så otroligt stämningsfullt!

Det blev mycket att ta in.
En underbar upplevelse!

Bilen och lägenheten

Ingen hörde av sig angående bilen igår :-(

Det känns dyyyyyrt ...

Vad gör man då utan bil
att snabbt och lätt kunna ta sig runt med?

Man tar emot den erbjudna hjälpen från vänner.

Det blev i detta fallet att köpa färg
till det på framsidan, som ska föreställa staket.

L, som under några dagar har gjort ett jättejobb
med att röja både framsidan och baksidan
(jag gjorde en liten insts på baksidan,
kände att jag ville "hjälpa till")
från allt ogräs och alla buskar som jag vill ha bort,
undrade om vi inte skulle stryka på lite färg
på framsidans staket,
så att det smälter in lite bättre
tills jag nästa år har bestämt hur jag vill ha det.

Jag nappade på idén
och L agerade chaufför till färgaffären
och sedan bort till lägenheten.

Och visst blev det skillnad!

Alla grannar som har kommit förbi
har kommenterat att det blir fint.
"Äntligen blir det uppröjt!"


Och färgen på "staketet"
gör att det inte sticker ut så mycket
utan smälter in i omgivningen.

Vi ska dit idag igen och måla det en andra gång.

Men där är mer att göra.
Alla rötterna efter buskarna längs staketet ska grävas upp
(även längs hela baksidan)
och jorden, som ligger en bra bit upp,
ska ner i samma nivå som plattorna till att börja med,
sen får jag fundera över vintern hur jag vill ha det.

Andra plattor och vilken form av plantering
och staket eller inte,
är frågorna jag ställer mej.

Men nu vill jag veta hur det går med min bil,
som jag är så beroende av.

Och framför allt: Vad kommer det att kosta??

Suck, suck, suck!

Bakslag

Då var det dags att lämna in bilen - igen!

Lämnade in den förra veckan,
men de fick inte rätt på allt.

Och i morse var det dags igen.

Körde dit så jag lämnade bilen kl. 08.00,
sedan gick jag hem.

Det var en underbar morgon!
Alldeles vindstilla
och vattnet låg som en spegel.

Jag gick ner mot Strandgatan
och gick längs Sibbarp hem och bara njöt.

Vilken underbar start på en morgon!

Men nu blir man låst utan bil.
Hur länge ska de ha den?
Och det känsligaste just nu:

Vad kommer det att kosta??

I kväll vet jag - kanske ...

Badrummet

Då var målarna färdiga med sitt jobb,
bredspackling av alla väggar och slipat efter,
målat fönsterna, taken
samt tapetserat överallt.

I badrummet fick jag ta till en nödlösning.
Pengarna räcker inte till totalrenovering,
vilket hade behövts.

När mamma och jag hade tagit ner allt
som gick att ta ner på väggarna,
var det ingen vacker syn!

Målarna har spärrvitat tak och väggar
och spacklat igen alla hål
samt målat tak och väggar med vit färg
och vips såg det lite fräschare ut!


Nu återstår ett gigantiskt saneringsjobb.
Badkar, vask och toa ska till tippen
och kaklet samt golvet ska rengöras.

Var inne i en kakelaffär och fick köpt ett medel,
som ska vara väldigt effektivt till fogar och kakel
samt golvet.

Det är så äckligt så det finns inte!

Så det kommer att vara skrubba, skrubba, skrubba
som gäller!

Har räknat ut att vi kan vara fem personer
där inne,
då får vi åtta kakelrader på bredden per person
att ta tag i ..... :-)

Skånes Dansteater del 2

Ikväll var Y och jag iväg och såg den öppna repetitionen
på del 2, av det som heter "Black Silk" när det är färdigt.
Del 1 var vi och såg den 24 augusti.

Denna andra del heter "Black Water" och musiken
dansarna ska uppträda till, är i sitt ursprung finsk hårdrock
med metalgruppen Nightwish.

Efter många turer fram och tillbaka fick de till slut tillstånd
av alla inblandade, att arbeta om musiken från en av
gruppens skivor, så att den passar Malmö Operaorkester
med sina 65 medlemmar samt de 20 i damkören som kommer
att stå för sång och musik till dansen på Malmö Opera mellan
den 10 oktober - 31 oktober.

Kvällen började med att ett antal "Kultur Ambassadörer"
med sällskap hade blivit inbjudna en timme tidigare, för
information och under tiden fanns det tilltugg såsom underbart
goda småmackor och vin till det samt kaffe och choklad.
De presenterade koreografen för denna andra del och en del
av dansarna fick vi också träffat.

Mycket trevligt - och gott!

Klockan 19.30 gick vi ut till de andra som hade tagit sig dit
denna kväll och efter en kort presentation för alla, öppnades
så dörrarna och vi fick gå in och ta plats. Det var så gott som
fullt. Endast några få stolar var lediga. Kul för dem!

Under en timmes tid fick vi följa dansarnas repetition inför
den finske koreografens och hans assistents noggranna
iakttagande och musiken var bara så vacker!

Helt otroligt att det är hårdrock som ligger i grunden!

Nu vill man verkligen se det färdiga resultatet!
Vad spännande!

Räkafton

Det börjar kännas mer och mer vemodigt
att ha gäster här.
För nu blir det efter hand
"sista gången i den här lägenheten".

Igår kväll, lördag, var det just det,
"sista gången i den här lägenheten",
för S och U och M och B,
som var här på räkafton.

Vi skulle varit några till,
men det är inte alltid lätt att hitta
ett datum som passar alla.

Vi åt och drack och pratade
och hade allmänt trevligt
och det känns så bra att man har
en del "verkliga vänner" kvar
efter skilsmässan.

En del av de "gamla vännerna",
som man har känt i massor med år,
lyser med sin frånvaro.
Hörde inte av sig för att fråga
hur JAG mådde,
sen de fick reda på att vi skulle separera.
Inte en enda gång
och det är nu två år sedan vi separerade.

Och med facit i hand,
det är ingen förlust!
Sådana så kallade "vänner"
kan man verkligen vara utan!

Men det visar sig verkligen,
vem man kan kalla vän och inte,
när det händer något drastiskt i ens liv.
Så kvittar det hur många år man har känt varandra
och hur flitigt man har umgåtts innan.

Tjejkväll

Då har den första (arbets)veckan på min semester passerat
och det känns underbart att veta att jag ska vara ledig i
en och en halv vecka till!

Igår, fredag, var det dags för tjejkväll hos I. Hämtade Y och
A och körde ut till I, där även E dök upp. B kunde tyvärr inte
vara med.

Vi började med jättegod mat och vin, (ja, jag som erbjöd
mej att vara chaufför, valde alkoholfritt alternativ)
och mycket prat, men efter några timmars njutning för
gummen, blev vi alla danssugna, så vi fick flyttat undan
möblerna i I:s uterum, där vi satt, och laddade CD:n med
förra terminens välkända låtar och sen ställde vi upp oss
så gott det gick och fick tränat och repeterat och timmarna
fulkomligt flög iväg!

När fredagen hade gått över en bra bit till lördag, tackade
vi för oss och E tog sin cykel och cyklade hemåt, som ligger
en liten bit där ifrån och vi andra begav oss, nöjda och
fortfarande mätta efter den goda maten, åter in mot stan.

vitt kontra nikotingult

Badrumsdörren,
det enda som är kvar i lägenheten som ska tas ut,
är verkligen ett bevis på hur äckligt det var där.

Bredvid min nya vita ytterdörr,
ser man på badrumsdörren,
vilken hemsk färg allting hade.

*ryser*

Kräftskiva

Tänk att jag ska ha sådana problem
med att hantera kräftor!

Igår var det dags för kräftskiva.
Ett stort tält var rest i trädgården hos J & M
och vi var över 20 personer.

Alla åt kräftor utom jag och B.
Vi har båda problem med allt pillandet
och jag för min del har ett problem till:
Jag klarar inte av att hantera så mycket "djur".

Räkor är lättare att pilla med.
Får jag bara av huvudet på räkan,
så är det inga problem sen.

Men kräftor!!
Hu jeda mej!

Långt om länge fick jag uppbådat alla mina krafter
och allt mitt mod,
så att jag i alla fall lyckades lyfta upp
en kräfta och lägga över på min tallrik.
Men sen tog det stopp!

Jag lyckades inte ta loss en klo ens,
hade sådana problem bara med att hålla
detta djur i mina händer,
så försöket misslyckades denna gången också.

Lade över min kräfta till B,
som faktiskt lyckades med sin egen
och sedan även min,
men jag fick köttet från kräftan jag lade över,
så ätit lite har jag i alla fall.

Sen gick jag över till räkorna istället.

Kändes bäst så,
inte så mycket djur att hålla i.
*ryser*

Förrutom kräftor och räkor
var buffébordet fullt med diverse annat i matväg.
Mumsigt!
M är fenomenal i köket!
Vad hon kan trolla fram!

Och vad gjorde det att regnet öste ner
och vinden slet i tältduken.

Det blev en mycket trevlig kväll
med himla go´mat och dryck
varvat med sång.

Fredag kväll

Oh, vilken trevlig start på semestern igår kväll, fredag!

Hämtade Y vid 17-tiden och körde bort till min nya
lägenhet, så hon fick sett hur det ser ut nu och sen kan
jämföra med hur det blir när det väl är färdigt.

Sen hem till mej, där vi bestämde vad vi skulle köpa med
för mat och käka. Här är en pizzeria en liten bit bort, som har
lite allt möjligt, och jag skulle vara bekväm och bjuda på
något "färdigt". Hade ju inte så stor marginal mellan när
jag kom hem från jobb tills jag skulle hämta henne. Och
mina kunskaper vid spisen är ju vad de är efter nästan
28 år med en kock. Men det ska jag ta tag i :-)

Vi gick iväg till pizzerian för att hämta det vi hade valt ut och
då visar det sig, att killen som äger stället har varit vuxenelev
hos Y, så det blev ett trevligt återseende för de båda!

Och när vi skulle gå hem till mej med maten vi hade valt ut,
ja, då blev vi ordentligt överraskade! Han bjöd oss på det!
Ville inte alls ha betalt! Så vänligt av honom, fast jag kände
verkligen att jag åkte snålskjuts där! Men det hjälpte inte
att jag protesterade, det blev som han hade sagt.

Uppe hos mig satte vi oss på min inglasade balkong, där vi
åt med god apetit och Y njöt lika mycket som jag, av den
fina utsikten över precis hela bron och Kastrup och
Köpenhamn. Oh, vad jag kommer att sakna denna utsikt!

Det blev mycket tjejsnack, mycket som blev ventilerat,
och Y kan verkligen peppa en när det känns motigt.

Så fort jag har flyttat, så ska jag plocka fram det Y hade
med sig till mej. En liten flaska rött vin och badskum.
Jag älskar att bada och rött vin är bara sååååå gott, så
den första kvällen jag ska bada i mitt nya boende, då ska
jag lyxa till det ordentligt! Och kortet hon hade hängt på
flaskan innehöll många fina och tänkvärda ord.

Sista raden ska jag verkligen bära med mig:

"Stå på dig, så ingen står på dig!"

Är så tacksam för mina goa, omtänksamma vänner,
diamanterna bland alla stenarna. För stenar finns det
verkligen gott om!
Springer på dem med jämna mellanrum. Tyvärr. Men det
är väl så man lär sig, att kunna skilja ut diamanterna bland
alla stenarna.

Efter god mat och mycket prat om allt möjligt, bollande av
diverse problemlösningar, lite tårar men också skratt, kände
vi oss sugna på att svänga på benen.

Y hade med sig båda CD-skivorna från förra terminens
danser, både nybörjarkursen och fortsättningskursen,
så jag flyttade undan soffbordet så vi fick plats att ta ut
svängarna. Vi repeterade alla de utlärda danserna från
förra terminen. Ibland fastnade vi, men lyckades med
gemensamma krafter komma på stegen.

Timmarna flög iväg och plötsligt hade klockan passerat
midnatt. Det var rena medicinen att få tänka på annat,
än allt som snurrar rundor normalt.

När jag var hemma igen efter att ha kört Y hem, det blev
en vinfri kväll, annars klarar vi inte av att hålla reda på alla
stegen i danserna :-), så hade jag en del goda råd att tänka
på innan jag somnade. Tänk att man kan stå mitt uppe i saker
och ting utan att se vad man egentligen står i! Då är det
verkligen guld värt med vänner som kan öppna upp ögonen
på en.

"En riktigt god vän
står bara i vägen för dej,
när du är på väg åt fel håll."

Äntligen semester!

Tala om att ha haft nedräkning!

Ä N T L I G E N

är det dags för lite längre sammanhängande

S E M E S T E R!!!

Under två och en halv vecka (wauw!)
ska jag nu slippa köra iväg till jobb tidigt varje morgon.

Som jag har längtat efter detta!

Jag skulle haft en veckas semester
för två veckor sedan.
Det blev - tre dagar!

Två veckor innan dess skulle jag också haft
en vecka,
det blev lite bättre - fyra dagar.

Men N U så!

Nu blir det i och för sig inte som det var tänkt,
men jag kommer att ha tid,
att fixa och dona
med allt som ska köpas och beställas
till min nya lägenhet.

Det tar sådan tid att åka runt.

Och så ska jag försöka vila ut.
Är så fruktansvär trött
och har varit under väldigt lång tid.

Emellanåt känns det
som om jag skulle kunna sova dygnet runt.
Har känt mej "krasslig"
utan att kunna ta på exakt vad det är,
som gör att jag har den känslan.

Men det är väldigt mycket
och har så varit under lång tid
och det måste ju sätta sina spår.

Börjar få lite smått"panik" inför flytten.
Det är ju något jag absolut inte vill
- flytta -
men jag är så illa tvungen.
Jag måste, har inget val.
Och det känns för jäkligt, rent ut sagt.
Och det är också en stor bidragande orsak
till att jag inte mår så väldans bra.

Det har blivit värre sen
affären blev klar och jag fick nycklarna
den förste juli.

Men, men.
Vad är där att göra?
Jag måste ta mej igenom,
så det är bara till att bita ihop
och försöka göra det bästa av det.
Och D E T är fruktansvärt tufft emellanåt!
Tar kraften ur mej totalt,
så det är ju inte så konstigt att jag är så slut.
Egentligen.

Men nu har jag chansen att
"ta hand om mej"
lite extra.

Nu börjar min

S E M E S T E R!

Torsdag

Var nere på klubben ikväll och dansade för första gången
sen avslutningsfesten i maj. Har inte haft lust att åka dit
i sommar, även om det bara har varit varannan vecka.

Men nu säter höstterminen igång igen. Kurserna börjar på
söndag. Men ikväll var det fridans, så vi fick repeterat en del
danser. Det var jättekul att träffa alla de andra igen, de man
inte ser mer än på dansen. I och för sig har man ju träffat
dem på dansen på Ribban eller i parken eller på de andra
ställena vi har varit på under sommaren, men nu var det
liksom på "hemmaplan".

Musik och dans har en förmåga att tränga bort bekymmer
och tråkigheter, så det var två härliga timmar, då man var
tvungen att fokusera på stegen och musiken.

När jag körde hem Y, så bestämde vi oss för en tjejkväll
imorgon, fredag. En riktig "tjejkväll", då det är tillåtet att
släppa ut sin frustration över saker, att beklaga sig, att
gråta, att skratta, att ventilera saker och ting och vända
och vrida och få råd eller en annan synvinkel på saker
och ting. Det behövs verkligen emellanåt.

iForm loppet 2009

Då var man med om en premiär igår.

Efter sex år som Danmarks trevligaste lopp
för damer (deras egen reklam),
var det igår dags för premiären i Sverige.

Vädret var alldeles fantastiskt!
Vilken härlig kväll!
Det var kortärmat som gällde.
Svårt att tänka sig att det faktiskt var
den första september.

Vi var i alla fall ett gäng på jobb,
som hade anmält oss till iForm loppet 2009.

Fast lopp och lopp.
Det gick alldeles utmärkt att promenera
sträckan runt.

Vilket vi gjorde.
Och vi var inte de enda.
Vi startade i den sista tredjedelen
och när man såg resultatlistan idag,
visade det sig att efter oss
hade ca 1 100 personer gått i mål.

Det var ca 2 500 deltagare totalt.
En del hade valt 10 km,
dvs rundan i Pildammsparken två gånger,
men de allra flesta hade valt 5 km.

Det var stor skillnad att vara en av ca 2 500
mot när vi var med i Vårruset den 4:e maj,
där ca 10 000 kvinnor deltog.

Denna gången hade alla vars ett tidtagarchip,
som skulle fästas på skon.
Så det var individuell tidtagning.

Innan loppet fick vi hämtat ut tröjor, tidtagarchip
strumpor fick vi och nummerlappar.
Vid målgången, efter en promenad på ca 54 minuter,
fick alla medaljer, lite att dricka och något ätbart
och så fick alla vars en iFormbag,
med diverse grejor i.

Sedan hämtade vi ut picknickkassarna
och slog oss ner i folkhavet på den stora gräsplanen
och hade en trevlig stund
med mat och dryck,
tills mörkret kom krypande
och vi avslutade denna härliga
första september.