Badkaret är på plats!

Idag var jag iväg och hämtade mitt badkar!

Fick hjälp av mamma
att bära in det från bilen
och så hjälpte hon till att hålla medan jag skruvade.

Det var ett "annorlunda" badkar.

Först skulle man skruva ihop själva ställningen.
Därefter skulle badkaret sänkas ner
i stativet.

Och det var pilligt att få dit handtagen.
Jag ville inte ha handtag,
men det ingick i den storleken
på modellen jag hade valt.
Jag ville ha ett 1,70 m långt kar.

Sen var det lite pilligt att få dit
bottenventilen, eller vad det heter
och sen insåg jag att jag måste kapa själva röret,
som sen ska leda ner vattnet i avloppet
och då gav jag upp!

Och nej!
Jag har inte köpt badkaret på IKEA :-).
Jag hittade det på Bauhaus.

Och nu står det på plats i alla fall.
En bit på vägen.

Jag tackade mamma för hjälpen
och bestämde mej för att
ta med alla kartongerna och kasta
i containern på återvinningsstationen
ute på ön.

Jag tänkte lyxa till kvällen lite
med att köra ut till Friskis och Svettis
och lägga mej i solariet en stund.

Det är en konstig känsla när jag sitter i bilen
på väg ut till ön
och vet att jag bara är där som "gäst" numera.

Sen när det blir cykelväder,
kommer jag att styra kosan dit många gånger.
Det är en speciell atmosfär där ute.
Åtminstone innan det är färdigbyggt
och alla nya hus och lägenheter är bebodda.

Som vanligt var där fullt med folk på
Friskis och Svettis,
så gatorna var fulla med bilar.
Jag kom vid en dum tid också,
men det var planerat att jag skulle vara där tidigare.
Trodde inte att det skulle ta sådan tid med badkaret.

Jag fick köra allra längst bort för att hitta en parkering.
Men det var en behaglig temperatur ute,
så det blev en skön liten promenad
bort till Fiskis och sedan tillbaka till bilen.

Efter solningen körde jag och handlade.
Rätt skönt att handla så sent på kvällen.
Klockan var ca 18:45
och det var mycket lite folk i affären.

Sen hem och så hamnade jag framför datorn
med kvällsmackorna i högsta hugg.

Få se om jag orkar titta på röret till badkaret
ikväll
eller om jag ska be om hjälp.

Kylan håller i sig

Satt och tittade på lite bilder
nu när jag kom hem från dansen.

Hade ingen ro
att ta tag i något.

Bilderna tog jag förra helgen
när jag var ute och gick med mamma.

Det blev ju inget promenerande
på hela den här helgen,
så jag känner saknaden.

Det har inte varit något trevligt väder heller.
Minusgrader och blåsigt.
Brrrrr.

Som vanligt så styrde vi kosan mot vattnet.
Och eftersom det har varit
många minusgrader under väldigt lång tid,
har det bildats mycket is ute i sundet.

Det var en konstig känsla
att kunna gå och gå rakt ut i sundet.

Inte förrän man vände sig om
och tittade in mot stranden ...

... insåg man hur mycket is som har bildats.

Söndag

Under av alla under!

I morse vaknade jag inte förrän 08.40! Trodde inte mina
ögon när jag tittade på klockan. Jo, då. 08:40!

Så länge har jag inte sovit en morgon sen ... kommer inte
ens ihåg när. Vaknar ju alltid tidigt oavsett vad det är för
veckodag. Även när jag är ledig.

Igår lördag, fick jag tummarna loss och tog mej ut i förrådet
för att ta fram kartongerna till julsakerna. Efter lite stök och
bök fick jag gå tre gånger med säckakärran, så jag fick in
kartongerna som julsakerna skulle packas ner i.

Började med granen, som efter en stund låg prydligt
nersågad i en sopsäck. Sen började jag packa ner lite
julsaker, men kände att lusten inte fanns där riktigt.
Pratade istället länge i telefon och ventilerade en del och rätt
vad det var, var det dags att göra sig iordning.

Det var linedans som stod på programmet. En del hade
frågat om jag inte skulle dit, så det blev bestämt så. Det
började kl. 19:00 och slutade kl. 23.00.

Det blev en mycket trevlig kväll! Är glad för att jag bestämde
mej för att vara med, trots att jag känner att jag har glömt
så mycket och så har jag missat en hel termins danser, i
princip. Men jag lyckades "plocka" några danser på golvet,
så jag kunde vara med några varv och en hel del gamla
danser satt faktiskt kvar i minnet! En positiv överraskning!

Sen var det även trevligt att träffa på lite folk jag inte har
träffat på mycket länge.

Och idag är det dags igen på klubben. Två nya danser ska
läras, en på nybörjarkursen och en på fortsättningskursen.

Men innan det är dags att ge sig av, ska jag ha packat ner
alla julsakerna och tagit ut kartongerna i förrådet.

Egentligen vill jag bara ut och få frisk luft, och vädra tankar
och funderingar, men det är så kallt, - 4 grader och så blåser
det, så det känns mycket kallare, så jag ska försöka göra
lite nytta inne istället.

15 dagar in på det nya året ...

Har fått några påtalanden om att min blogg har legat nere
nu i ... 10 dagar. Vad tiden springer iväg!

Det blev ingen trevlig dag, den 5 januari. Luften gick ur
mej totalt och benen slogs undan. Tiden stannade upp.
Och inte heller den 6 januari eller den 7 januari vill jag tänka
på som trevliga dagar, men de dagarna påverkar hela mitt
liv ... liksom dagarna efter och det tar väl ett bra tag innan
det stabiliseras.

Dags att kravla sig upp igen...

Femton dagar in på det nya året och det har inte börjat bra, det
här året. Eller, det är väl egentligen lite blandat. Orken och
lusten har gått åt till annat än att ta sig tid att sitta och
"koppla av" med bloggen. Jag som hade bestämt mej för att
jag nu skulle återvända så smått till "livet" igen och allt trevligt
det har att erbjuda. Det kan behövas efter förra årets alla
händelser.

Såg så fram emot det nya året och nya friska tag - men det
vill sig inte riktigt - än.

Har i alla fall kommit igång med linedansen igen efter fyra
månaders uppehåll. Kurserna började förra söndagen. Och
vad ringrostig man är, vad man kan glömma!
Det var så härligt att träffa alla igen, det är bara några stycken
av de alla jag har kontakt med utanför dansen.
Det blev en hel del kramar, "Vi har saknat dej" och
"Välkommen tillbaka!" och det är en härlig känsla, även om
det bara är folk man träffar på dansen.

Mamma bjöd på Sankt Marcus Vinkällare och deras buffé
ikväll. Mmmmmm, gott! Sen hem till henne och käka prinsess-
bakelse, sitter aldrig fel!

Nu blir det sängen, för jag är så fruktansvärt trött. Ska jag
aldrig bli pigg igen?

Imorgon när jag vaknar, är det till ett nytt år - bokstavligt
talat.

Nu måtte det väl snart börja bli lite positivt igen ...
Snart, snart ... vill jag. Vill jag väldigt, väldigt gärna.

Trettonafton

Vaknar och tycker att det är så ... tyst.

Går upp och ut i köket,
där jag tänder ljusstaken
och tittar ut genom köksfönstret.

Det har snöat!

Oh, vad mysigt!
Julstämning in i det sista :-)

Nu ska jag göra frukost
och njuta av en ledig dag!

Kallt!

Brrrrr!
Tillbaka efter en promenad
i många minusgrader.

När jag körde till jobb imorse
var det -13 grader.

När jag kom hem igen
var det -9 grader.

Men jag har ingen aning om
hur kallt det var när jag gick ut.

Men en och en halv timme senare
var det ljuvligt att komma in i värmen!

Nu hade det varit skönt att få krypa ner
i ett varmt bad ...

Har jag tur,
kanske mitt badkar kommer i veckan.

Men ikväll blir det ett besök hos mamma,
där jag börjar med ett bad :-)

GOTT NYTT ÅR!

Med en önskan om ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Årets sista dag

Då var det dags igen - att summera året som gått.

Trodde väl aldrig att det skulle bli ett sådant jobbigt år
på många olika sätt. Men det innebär i sin tur, att det då
bara kan bli bättre. Får jag verkligen hoppas!

Den största förlusten, när min älskade katt Felix lämnade
detta jordeliv den 12 oktober, gör fortfarande otroligt ont
och kommer att göra så länge ännu. Femton år tillsammans
har satt sina spår. Saknaden är enorm!

En annan förlust var att jag till slut var tvungen att lämna
mitt drömboende. Man vill ju mer än bo, även om det boendet
gav så mycket, att man inte kände för att vara hemifrån.
Denna fantastiska utsikt över hela Öresundsbron och
Malmö stad - rena medicinen för en stressad själ. Dessa
fantastiska solnedgångar - och soluppgångar! Har tittat
lite på foton jag har tagit under de 2,5 åren jag tog mej
råd att bo där och kan på så sätt återuppleva det igen,
fast på ett helt annat plan.

Jag har lärt känna en hel del nya människor - mycket
trevligt! Har fått mer kontakt med några av de "gamla"
vännerna, men har också, tyvärr, upplevt att kontakten
i princip har upphört med någon annan. Om inte jag hör av
mej, är det tyst från andra hållet. Hur länge ska man vara
den som tar första kontakten??

Jag har blivit positivt överraskad, när jag har haft det som
jobbigast och mått som sämst det här sista halvåret, av
stöd och uppmuntran från oväntat håll. Sånt värmer alltid
och sånt glömmer man inte med det första.

En hel del trevliga upplevelser har jag fått vara med om
det gångna året. Sånt som lägger sig i minnet. De tråkiga
upplevelserna gör jag allt för att förtränga och mota bort.

Mycket av det jag hade önskat, har inte blivit av, av olika
anledningar, men nu blir det ett nytt år med nya chanser.
Känner att jag har en hel del att "ta igen".

Men först måste jag komma på plats här och landa. Längtar
till den dagen jag inser, att den sista grejen nu är på plats.
Men tills dess är det en hel del som fattas och som ska fixas.
Men det kommer, det kommer!

Ska jag hinna vila en stund sen, får jag fortsätta med mina
sysslor.

Sen är det dags att försöka göra sig "fin" inför nyårsfirandet.

Nu önskas ett riktigt

GOTT SLUT!

Julen är över

Redan måndag och jobbedag igen! Som dessa lediga dagar
har flugit förbi!
Men nu ska jag bara jobba två dagar, sen är jag ledig sju
dagar i ett sträck! Ska bli så skönt! Det värsta är, att sen dröjer
det till slutet av maj, innan det är dags för nästa ledighet. Och
där emellan kommer vårsäsongen på jobb :-(. Oj, oj, oj.

Men så mycket "ledigt" kommer det inte att bli. Har ju en
hel del att göra här, men tyvärr har jag massor av bokföring
att ta tag i, så det får prioritering. Har ju deadline på det :-(.

Blev sugen på att köpa kameran jag har gått och tittat på.
De hade extrapris på den nu på Elgiganten, men jag vet inte ...
Måste ju ha tiden till att lära mej den och de kommande
månaderna blir rätt så tuffa med jobb. Och så får jag ta tag
i dansen igen. Har i princip missat en hel termin :-(, så jag
tror inte tiden räcker till, till nya projekt riktigt.

Imorgon ska jag hämta bänkskivorna till köket, sen kan
jag beställa kaklet och bestämma med muraren när han kan
komma och sätta upp det. Sen väntar jag besked på när mitt
badkar kommer och så måste jag ut och välja ut
skjutdörrarna till sovrummet så jag kan dölja alla kläderna.
Sen måste jag hitta badrumsbelysning och så måste jag ju
snart ta ner julgardinerna, så då måste jag ha något annat
att hänga upp ...

Aldrig ro och aldrig vila :-)

Annandag jul

Precis inkommen från en 45-minuters promenad.
Härligt väder!
Solsken från en blå himmel
och inte speciellt kallt.

Tog med mej kameran
ifall det fanns något motiv att föreviga.
Men det var helt nya vägar jag gick på,
så jag hade inte tid att leta motiv.

På tillbakavägen såg jag dock ett motiv att föreviga.
En nyponbuske i motljus.

Idag fanns inga vintertecken kvar.

Får titta på fotona jag tog när vi hade snö här
innan i veckan,
om jag vill få vinterkänning :-)

Senare idag väntar ett besök hos mamma,
som bjuder oss alla på middag.
Ingen julmat, tack och lov!

Juldagen - en "så-där"-dag

Regn, regn och åter regn. Svårt att tro att det är juldagen
idag.

Vaknade inte förrän strax efter 08.00 idag. Och det är
sent för mej :-). Kom i säng strax efter 01.00 och eftersom
jag absolut inte är någon kvällsmänniska, var det väldigt
sent för min del :-).

Hade en jättefin och trevlig julafton här hos mej med mina
nära och kära. Mamma, syrran och hennes sambo och
syrrans dotter A och son M med sin flickvän R var här.
Syrrans sambos dotter I har flyttat upp till sin pojkvän i
Stockholm och sonen T firade jul hos sin mamma, så vi blev
"bara" 7 personer.

Det var jättetrevligt på alla sätt och vis och mysigt. Tyvärr
springer timmarna iväg rent för fort.

Fick en jättefin smideslykta av dem, på tal om mysigt, som
jag ska ha i köksfönstret. Jättefin!

Kvällen avslutades med midnattsmässan och sedan var det
skönt att få krypa ner i sängen.

Började denna juldag med att röja lite efter gårdagen.
Klockan 11.00 kom mamma och rustade för en promenad
i regn, gav vi oss iväg och var tillbaka två timmar senare.
Det var härligt och inte speciellt kallt, men mycket blött!

Det jag hade inbokat för kvällen blev inställt, så istället
bestämde mamma och jag oss för att gå på bio. Vi valde
"Göta Kanal 3", som hade premiär idag. Den var väl "så-där",
lite smårolig emellanåt.
På väg hem ville mamma bjuda på något att äta, hade
bara hunnit med några mackor mellan promenaden tills vi
gav oss iväg till bion.
Det blev så långt ifrån julmat man kan komma - kom på att
det var ett tag sen jag åt pizza, så det blev det. Det smakade
väl "så-där". Var inte hungrig.

Sedan begav jag mej av hemåt igen, har massor med
pappersjobb som ligger och väntar, men känner att jag inte
orkar ta tag i det i kväll, fast jag borde. Känner mej jättetrött,
så det blir tidig sänggång.

Och det är tur jag har TV:n - jag som aldrig har gillat TV :-).
Det är så tomt och tyst när man är själv. Och i går hjälpte
M mej med att söka upp två kanaler - fyran och femman,
dom försvann när jag flyttade hit och jag hade ingen aning
om hur man gör när man söker kanaler. Och
instruktionsboken? Den ligger säkert i någon av de
ouppackade lådorna.

Men igår kväll så kom de på plats igen! Nu har jag lite mer
att välja mellan :-). TV:n har verkligen blivit mitt sällskap,
ser den t om när jag sitter vid skrivbordet på mitt minikontor,
så nu kan jag vara med lite i TV-programmsdiskussionerna
(oj, vilket långt ord det blev) på jobb :-).

Saknaden efter min älskade lille Felix är så enorm emellanåt,
och då hjälper det inte att ha TV:n igång för att skingra
tankarna. Då är jag glad över att det inte ringer på dörren
så jag måste öppna, tårarna bara forsar.
Det är så tomt här. Ingen som kommer tassande och hoppar
upp i knäet längre. Eller som hoppar upp i sängen när jag har
lagt mej. Ingen att gå och småprata med.
Det är så jättetomt. Och det gör så ont! Men jag har bestämt
mej för att ALDRIG mer skaffa djur. Man blir så fäst vid
dem och det gör så ont om de blir sjuka för att inte tala om
saknaden när dom inte finns mer ...

Lille julafton

Då var den här igen -
lille julafton - da´n före doppareda´n.

Snön vi har fått i massor den senaste veckan
börjar tyvärr försvinna så sakteliga.

Det var en ren skräcksyn som mötte mej i morse
när jag gick upp och skiljde på persiennerna
i sovrummet.

Ve och fasa!
Snön hade smält bort så pass mycket,
så gräset syntes på flera ställen!
Måtte det bara få ligga kvar
så pass mycket snö åtminstone,
så det är lite vitt på marken imorgon, julafton.

Jag som hade tänkt göra en snögubbe
och ställa vid körsbärsträdet
utanför sovrumsfönstret ...

Nåja, det kommer förhoppningsvis mer snö.
Då ska jag verkligen ta mej tiden
att vara ute och njuta så mycket jag kan.

Ska ikväll bjuda in mej själv till mamma
på ett julbad i hennes badkar.
Mitt eget badkar har fortfarande inte kommit,
så jag tänkte byta ut duschen ikväll
mot ett riktigt julbad!

Till sist så önskar Tant D
en riktigt

GOD JUL!

Första snön

Tala om lycka när jag vaknade i morse
och tittade ut genom sovrumsfönstret!

Det hade snöat och det hade kommit mycket!

Är väldigt förtjust i snö,
men då ska man vara ledig,
så man kan gå långpromenader
och helst ska solen skina från en blå himmel
så det gnistrar så vackert i snön.

Istället fick man börja morgonen med att kämpa
med att göra bilen körklar.
Den var helt igenfrusen under det tjocka snötäcket
som täckte hela bilen.

Till sist lyckades jag få upp passagerardörren
så jag kom åt isskrapan
och sedan fick jag upp även förardörren.
Totalt tog det mej ca 30 min
innan jag kunde köra till jobb.

Jag kunde nämligen inte stänga dörrarna.
Men fläkten på fullt ös med värme
gjorde att listerna hade "töat"
så pass mycket efter ca 20 min
att det gick att stänga dörrarna igen.

Under tiden hade jag fullt upp
med att skotta fram bilen
och sedan bearbeta all is.

Lagom morgongymnastik :-)

Nu kallar sängen.
Men först två Alvedon
så huvudvärken kan ge med sig.
Behöver verkligen mina nya glasögon!

Har "klagat" sen i somras
att jag tycker jag ser suddigt.
Men när bokstäverna och siffrorna
på skärmen på jobb en dag
plötsligt fick eget liv och liksom "gled isär",
blev jag riktigt rädd.

Först trodde jag att skärmen var på väg att
gå sönder.
Sen trodde jag att jag kanske var på väg
att svimma eller något,
men så slog det mej,
att det kanske har med min syn att göra.

Så jag ringde optikern och fick tid
till dagen efter.
Och jodå, synen hade försämrats.

Hon sa att sist jag var där
så var skillnaden 0,75
och nu var den 1,75,
så det hade hänt mycket.

Och "fenomenet" jag var med om,
att bokstäver och siffror liksom gled isär,
var en typisk överansträngningssak.
Så det var "helt normalt".

Men det skulle ta ca två veckor
innan jag fick de nya glasögonen,
så det är bara att kämpa på.

Ibland får jag kisa och vinkla det lite,
det jag ska försöka läsa,
och då kan jag tyda det, även om det är suddigt.

Jobbigast är på jobb med alla siffror
på alla papper.
Ibland är det så smått så smått
så jag har stora problem med att se
vad det står.

Men snart är det ett minne blott.
Kan jag få rätt styrka på glasögonen
så kommer jag att se allt
klart och tydligt igen.

Längtar!

Ett "under" har skett ...

..... eller??

Igår ringde jag och avbokade min operationstid jag hade till
måndag. Sköterskan undrade varför och jag sa som det var,
att knutan jag hade på framsidan, ungefär där revbenen går
ihop, slutade att ömma för ett tag sen och den rosa/röda
färgen den har försvunnit och själva knutan har nu minskat
i storlek, så nu syns den knappt när jag tittar i spegeln!
Jag känner att där fortfarande är en knuta, men långt ifrån
den knutan jag visade upp, när de fattade beslutet om
operationen.
Till diametern har den nu krympt ner till ca hälften.
När den var som störst var den ca 3 cm i diameter och
den tryckte på rejält inneifrån, så huden stramade över
bulan.

Och så sa jag att jag håller på att fixa och dona i min nya
lägenhet och det är tunga lyft och mycket sträckande och
så står ju julen för dörren ... så det känns inte som om det
är läge att bli begränsad i min rörlighet just nu. Speciellt
inte nu när knutan har "dragit sig tillbaka". Det känns inte
så akut längre.

Sköterskan förstod mej, men sa också, att de här talgkörtlarna
lever ett eget liv, så rätt vad det är kan de börja växa igen
och till och med samla på sig var och då är det inte så
trevligt. Och det har jag förstått, när jag har följt mammas
resa, med sin talgkörtel, som inflammerade.

Jag fick i alla fall en ny operationstid, men de är så fullbokade,
så jag får vänta till februari.

Det känns som sagt var inte så akut just nu i alla fall, så jag
tackade för den nya tiden, så får tiden utvisa vad det blir av det.

Blev så glad för syrrans skull, ang läkare osv. Hon var på
sin första mammografiundersökning i tisdags och redan i
går, torsdag, hade hon fått ett brev hem där det stod:

"Mammografiundersökningen visade inga tecken på
cancer i dina bröst."

Själv har jag min första undersökning framför mej. Den
21 december har jag blivit kallad och denna gången ska
jag gå. Jag lär knappast få besked så snabbt som syrran,
det är ju precis före jul, så lite nervöst kommer det allt
att vara.

Men just nu måste jag fokusera på att fortsätta ordna upp i
mitt kaos på hemmaplan. Dygnets timmar räcker inte riktigt
till.

Har ändå hunnit med lite avbrott under december. Måste
komma hemifrån emellanåt.

Bl a stod ett besök på tivoli på programmet. En julmarknad
har jag besökt, lunchat med vänner och varit och sett Claes
Malmberg live. Mycket trevligt. Han hade med sig två
musiker, så det blev både sång och musik och mycket skratt.

Men nu kallar plikterna!

Tänkvärda ord...

Fick ett mail av en vän med underbara, tänkvärda ord i.

"Saker är inte alltid sådana som man tror."

Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta.
Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum.
Istället placerades de i ett rum i en kall källare.
När de skulle lägga sig, såg den äldre ängeln ett hål i väggen
och lagade det.
Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade hålet.
Den äldre ängeln svarade:
"Saker är inte alltid sådana som man tror."

Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus.
Den snälla husvärden delade sin middag med dem och de
fick sova i deras sängar, för att vila sig ordentligt.
När de vaknade nästa dag, såg de husvärden och hans fru
gråtande. Deras enda ko låg döende på ängen.

Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre
hur hon kunde tillåta att någonting sådant kunde hända.

"Den elaka husvärden hade allting och du hjälpte honom
ändå. Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det
med oss och du tillät att hans enda ko dör."

Den äldre ängeln svarade:
"Saker är inte alltid sådana som man tror."

"När vi var i den kalla källaren, såg jag att det fanns guld
i hålet, så jag lagade det, för att han inte skulle kunna hitta
guldet, eftersom han var så girig.

Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel,
för att hämta husvärdens fru, så jag gav honom kon istället."
"Saker är inte alltid sådana som man tror".

Någon gång händer det saker som man är olycklig över.
Tro att varje sådan händelse är till din fördel. Med tiden
kommer du att få veta ...

Några människor kommer snabbt in i våra liv och snabbt
försvinner ur våra liv.

Några människor blir våra vänner och stannar länge i
våra liv. De lämnar vackra spår i våra hjärtan. Vi blir aldrig
mera som vi varit, eftersom vi lärde känna en god vän!

Igår är historia.
Imorgon är en gåta.
Idag är en gåva.
Lev och njut i varje ögonblick! "

Så sant så, så sant så!

Längtan ...

Min längtan är så stor efter att få komma i ordning!
Det är ju snart jul!

Dag efter dag kommer jag hem till detta kaos. Men nu har
muraren börjat foga tegelväggen i alla fall. Så den här
veckan ska den bli klar. Och det ska bli så skönt. Som här
ska städas sen!

Det ligger ett fint stoft precis överallt och det luktar murbruk
överallt och var man än tar så får man ett fint stoft på sig.
Detta skulle ju varit gjort innan jag flyttade in!

Har ändå börjat så smått på mina gardiner. Det blir
ombonat med en gång. Det kommer att bli hur mysigt
och hemtrevligt som helst, men det tar tid.

Fick hjälp i lördags med att sätta på handtagen på alla
lådorna i köket, fick satt upp den andra taklampan i hallen
och hållarna till gardinstängerna i kök, sovrum och
vardagsrum kom upp. Härligt! Tack, tack, tack!

Men det fattas en hel del till av sånt "smått" som ska fixas.
Sakta men säkert så blir det ett hem av det. Tavlorna är
en baggis att sätta upp sen när det blir dags. Det är
gipsväggar överallt! Jippie!

En grej som gör mej lite deppig är att jag inte har någon
aning om vart min kamera har tagit vägen ...
Har bara små aningar om att den kan ha hamnat i en
kartong som står ute i förrådet. I så fall kommer den in
till helgen, när jag ska köpa skåpet som ska ut i förrådet
och alla kartongerna som står där nu ska tas in och packas
upp ... nåja, lite mer än hälften i alla fall, i första omgången.

Sen kan jag försöka få in lite julgrejor från stora förrådet.
Har inte ens en ljusstake inne :-(. Men till lucia ska det vara
inne, sen är det operation och efter det kan jag glömma att
rota runt bland kartonger i förrådet ett tag.

Kommer väl inte riktigt lägligt, den här operationen, men
varför ska det inte fortsätta klydda? Det är ju det enda
det har gjort de senaste månaderna. Något annat hade
förvånat mej :-).

Allt på en gång

Nu händer "allt" på en gång ...

Blev jätteglad när jag kom hem från jobb idag!
Äntligen har muraren börjat med min tegelvägg!!
Han har idag satt upp knappt 7 av de 14 kvm och
jag längtar tills hela väggen är klar och framför allt
fogad (!) så jag kan börja få ordning.

Måste tömma förrådet på kartonger och enda lediga
platsen är hallen och det går ju inte så länge han jobbar
med tegelväggen. Sen ska jag ha skåp i hallen så jag kan
tömma klädkammaren och enda lediga platsen att tömma
klädkammaren på är hallen osv osv så jag är så beroende
av att väggen ska bli klar.

Det är lite tidspress också. Har nämligen fått operationstid
ovanpå alltihop. Det var sista veckan de opererade innan jul,
fick jag reda på, annars får jag vänta till januari, men
eftersom jag har ont och är rädd att det kanske ska börja
vara och kanske bli så stort som mammas blev, accepterade
jag tiden jag fick.

Och så sa systern att efteråt får jag absolut inte sträcka mej
eller anstränga mej på 7 - 10 dagar och tyvärr får jag ha
stygnen över jul ...

Så nu var här en som fick lite panik. Jag vill ha upp gardiner,
(= sträcker mej) klara av de tunga lyften med kartongerna
och få skåp osv på plats mm mm (= i allra högsta grad
ansträngning). Blir det inte gjort nu innan operationen,
så är det kört innan jul.

Typiskt, typiskt, typiskt!

Och så låg min kallelse här till svininfluensavaccinationen ...

Tror jag nöjer mej med att få bedövning så de kan operera
bort det som ska tas bort, bli sydd och sedan dit för att ta
stygnen. Helt nya upplevelser i mitt liv som håller på att
göra mej helt skakig bara jag tänker på det. Mer ingrepp
än så vill jag inte ha i min kropp. Det räcker mer än väl!

..........

Och så bet jag förresten av en plomb!

Jippie!

Lite av strulet som har varit

Det är tisdag och redan tre veckor sedan jag vaknade upp
i min nya bostad för första gången.
På madrass på golvet.

Tre hela veckor med l i i i i i i t e mindre kaos ...

De som skulle flytta in efter mej,
eller de och de, det är HON som för talan
i det förhållandet,
framförde till mej ett bra tag innan,
att de hade fixat flytthjälp till lördagen,
så de behövde komma till att ställa grejor i min lägenhet.
De är en "hon" på 62 och han är 61
och de skulle flytta ihop för andra gången.

Men då svarade jag att jag har fått brev
om att jag ska vara ute senast kl 12.00
på måndagen den 2 november
och eftersom min nya lägenhet inte är färdig än,
så vet jag inte om jag kan tömma så mycket
redan till lördagen,
så dom kan komma till då.

Sen nämndes inte det mer förrän ca en vecka innan.
Då fick jag besked om att de hade fixat bärhjälp
till söndagen
och att hyresvärden hade sagt,
att så brukar man göra,
att de nya kan få tillträde och sätta sina grejor
på helgen.

Jag svarade att efter klockan 13
kunde jag ha fått loss ytor till dem,
så de kunde ställa lite grejor.

Och vad händer då på söndagen?

Jag hade tömt allt utom sovrum
och kontor
och de är 6 - 7 personer som invaderar hissen
med grejor och fyller (fortfarande) min lägenhet!

Det enda jag och min flytthjälp gjorde var i princip
att stå och vänta på hissen.

Så tröstlöst.

Och så försenade vi blev.

Och strul in i det sista!

Någon dag innan hade jag planerat
att göra vid kyl och frys, dvs tvätta av
och sätta igång dem,
så jag kunde tömma dom i lägenheten
jag skulle lämna.

Men vad händer?

Jo, det gick inte att öppna
kyl och frysdörrarna!

Dörrarna är välvda,
så när de öppnas, så sticker de ut på sidan,
är inte kant i kant med väggen på skåpet.

Så jag kontaktar snickaren och berättar om problemet.
Det hade han inte upptäckt.

Han kommer dit och fixar till det
genom att ta bort passbiten mellan vägg och skafferi,
flyttar skafferiet och ena överskåpet
och sätter passbit
mellan kyl- /frysskåpen istället
och gör om sockeln.

Jättebra!

Nu kunde man öppna dörrarna till kyl och frys!

De blev rengjorda och igångsatta på söndagen,
men inte kom man till att tömma och rengöra
i gamla lägenheten.

De nya fyllde hela köket, den inglasade balkongen
samt vardagsrummet från sida till sida
med möbler och kartonger
och inte förrän vid 21-tiden söndag kväll
lade sig lugnet.

Då först kom vi till att tömma kyl och frys
men bestämde, att de skulle städas
morgonen därpå.

Mamma hade erbjudit sig att ta det till sin uppgift,
så jag och min flytthjälp
tog med innehållet till den nya lägenheten
och sedan var vi helt slut,
så vi sa hej och god natt
och jag stupade i säng för sista gången
i den lägenheten.

Men strulet i den nya lägenheten var inte över.

När jag skulle packa upp skafferigrejorna,
som var nerpackade i 5 kartonger,
och sätta dit utdragslådorna,
kom nästa överraskning.

Det gick inte att öppna skafferidörren helt
så jag kunde föra in utdragslådorna
(istället för vanliga hyllplan),
för när passbiten mellan vägg och skafferi
nu var borta,
så tog kontakten emot,
så det gick inte att öppna dörren :-(

Jag fick av dörren,
för jag bara SKULLE ha in
grejorna i skåpet,
så det blev lite mindre som stod på golvet i hallen.

Sen fick jag hjälp med att sätta på dörren
på "fel" sida av skåpet,
och det är en milimeter det slår på,
att dörren går att öppna bakvänt.
Men det går
och det är huvudsaken.

Ja, jisses.

Totalt mörbultad vaknar jag så,
tidigt som bara den,
måndagen den 2 november
och det sista ska tömmas
och köras till det nya stället
och annat ska förvaras på annat håll
och så var det ett släp som skulle till tippen.

Tippen skulle tas till sist,
det samlades i garaget.

Jag hade sagt till de nya,
att jag nu inte kom åt att rengöra golven,
som jag skulle göra själv
för de hade ställt grejor där
och fick då beskedet att det skulle hon göra själv.

Mamma kom i alla fall lite över 08.00
och städade kylen.

Frysen hade inte töat klart,
så den kunde inte torkas av då,
men det glömde jag säga åt de nya när de kom
vid 12-tiden.

Vi var inte helt tömda då,
utan satte ut grejor i trappan,
så först vid 12.45
var allt mitt ute från lägenheten.

Men de nya började ta upp lite smågrejor,
för det enda jag hade kvar i sovrummet då
var en tavla och 6 glashyllplan
och på kontoret stod datorn, en vitrindörr
och glashyllor.

Men vid 12.30 hör jag den nya hyresgästen
prata i telefon med hyresvärden.
Bl a säger hon något om att
"Hon är inte utflyttad än!"

Och det var början på nästa "kaos".

Att hon inte skäms!

Så många timmar de hade dagen innan,
att flytta sina grejor från våning fyra
upp till "min" lägenhet på våning sju,
och så försenade jag och min flytthjälp blev
när de, 6 - 7 personer,
ockuperade hissen
och inte ett ljud sa vi om det.
Och så har hon mage att beklaga sig
att jag inte är helt ute klockan12.00!

Vid 13.30,
när jag letade upp dem för att lämna källarnyckeln,
så förstod jag vad som var problemet.

Jag skulle ha skulden för att de själva inte hann tömma
till klockan 14.00.

För när jag hojtade "Hallå?"
på fjärde våningen
och sedan gick in genom den öppna dörren
när jag inte fick svar
och fick se vilket kaos där var i den
trerummaren de lämnade,
då insåg jag,
att de aldrig i livet
skulle hinna tömma till klockan 14.00
och då var det lägligt att skylla på
att jag inte var utflyttad!

Jag hittade henne uppe i min gamla lägenhet,
fick gå från källaren upp,
först till fjärde våningen,
hissen kom aldrig,
och sen vidare från fjärde till sjunde
och väl där uppe
fick jag reda på varför hissen aldrig kom.

De, "hon" och hennes väninna,
hade glömt att ta bort det,
som gjorde att dörrarna inte kunde stängas!

Och när jag hojtade "Hallå?" även där,
hörde jag hennes röst i köket.

Då är hon helt uppstressad
och står och gnuggar som en tok
med en trase i kylen
och säger att det är äckligt att ta andras skit!

Jag bara gapar
och säger att kylen blev rengjord klockan åtta
samma morgon av min mamma,
så den kan verkligen inte vara "äcklig"
på något vis!

Men hon hör inte.
Hon fortsätter att mala och skrubba
och jag får ett par gånger säga
att jag har lite brått,
om vi kan avsluta det vi ska avsluta.

Långt om länge slutar hon sitt skrubbande
men jag hinner inte mer än iväg,
så är hon igång och lever rövare.

Jag hade en städfirma där på fredagen,
för jag hade inte tid eller ork att ta det också.

De var tre stycken som putsade alla fönster
och skulle städa allt utom golv i hall,
sovrum, kontor och vardagsrum.
Det skulle jag ta själv, för jag hade ju inte tömt.
Jag skulle även städa kyl och frys själv.
Jag kunde ju inte öppna dörrarna till de nya
så jag kunde flytta över det jag hade i de gamla.

Och de var där hela fredagen
och städade och putsade fönster.

Men vi fick oss alla en rejäl överraskning!

Hon den nya var inte nöjd med städningen!

Vilka turer det var om det!

Jisses!

Blir helt matt bara jag tänker på det.


Vilka människor det finns!

Lägenheten

Precis hemkommen från en shoppingrunda och känner hur
trött jag är.

Mycket av tröttheten beror på det kaos jag har runt om mej
här hemma precis hela tiden. Börjar bli ordentligt trött på
alla kartonger på golven som skydd. Men så länge inte
hantverksjobbet är klart, tänker jag inte ta bort dem. Har
gått och tittat lite och sett att det ändå har blivit lite skador
på den nya parketten. Trist.

Sen har jag allt som jag inte kan få bort förrän jag har skåp
och skåp kan jag inte få på plats förrän vissa grejor är klara
osv osv.

Ska få hjälp på lördag med att sätta upp gardinstångshållare,
handtag på lådfronterna i köket och få satt på fronterna på
lådorna samt handtag på de sista skåpdörrarna, få kopplat
och satt upp kökslampan och den andra hallampan bl a.

Så nu måste jag handla hem grejor till det.

Började med en tur till det stora tygvaruhuset
"Stoff och Stil".

Var där en kväll förra veckan, fem minuter innan de stängde
och där föll min blick på ett tyg som fick min inre röst att
säga: "Vilket trevligt överkast det kunde varit över julen!"
Och just då hörs en röst ur högtalarna som säger att klockan
är sex och att butiken stänger. Jag tar tygrullen och snabbt
som ögat får jag tag på en tjej som klipper till tyget och glad
i hågen beger jag mej hemåt med en tygbit på 2,80 x 2,5 m.

Det tog max fem minuter och jag kan väl erkänna, att jag
inte hann tänka på saken. Väl hemma la jag ut lite av tyget
på sängen och bestämde mej för att det kan bli charmigt
över jul.

Sen kom ett dilemma. Vad ska jag ha för gardiner?

Så idag bestämde jag mej för att jag skulle göra det enkelt
för mej och skjuta lite beslut på framtiden. Jag bestämde mej
för att ha lite julinspirerade gardiner i kök, sovrum och
vardagsrum och under tiden gå och fundera på vad jag sen
ska ha. De kan ju hänga uppe till mitten av januari. Ska inte
ha något med tomtar på. Det är faktiskt första advent om
... sex dagar!! Hjälp!

Så jag löste sovrumsgardinerna med att köpa en liten bit
av samma tyg, som jag ska ha till överkast och fixa till en
kappa av det.

Till vardagsrummet har jag köpt tyg till längder och till
kappa och omtag, så det blir lite pill med det. Skulle vilja
sätta igång och sy, men har inga gardinhållare eller stänger
än och var ska jag sitta och sy?? Måste röja undan till det.

Till köket hittade jag söta panelgardiner på Hemtex, men
de är för långa, så de måste läggas upp.

I mitt minililla kontorsfönster ska jag inte ha något juligt.
Få se vad jag har i mina gömmor, som jag kan göra om.
Det är så lite tyg som behövs till det lilla fönstret.

Sen måste jag försöka ta mej in i förrådet, där
julkartongerna står och hitta ljusstakarna. Måste först
flytta ut en massa, så jag kommer in. Så lite julstämning
kan det bli i fönsterna så småningom, dock inte till första
advent, trots kaoset runt omkring. Fönsterbänkarna är
inköpta, men de måste sättas fast på något vis.

Det är helt otroligt! Kan inte fatta att jag går i detta!

Ska imorgon meddela den ene snickaren, att han kan
komma när han har tid och fixa till sockeln, så jag kan
öppna och använda diskmaskinen. Har nu röjt så man
kan komma till där.

Sen måste jag iväg och beställa bänkskivor till köket
och välja ut kakel. Har inte plats att husa allt, utan köper
hem det, när det är dags att göra vid det.
Har i och för sig två säckar med det som ska blandas
till fix till teglet och 14 kartonger tegel plus lite av murarens
verktyg, som han var här och lämnade i fredags, stående här,
men det är inte ett dugg roligt!

När fläkten är ditsatt, är det klart att börja kakla i köket.
Han som plockade ner den gamle fläkten vågade sig inte på
att sätta upp den nya. Den passade inte där den gamle satt.
Har väntat ett par veckor på att företaget jag köpte fläkten
av ska höra av sig. De hade så mycket att göra, men skulle
försöka trycka in mej mellan två jobb ...

Och så ska tegelväggen på plats ...

Och det blev ett kapitel för sig ...
Det var ju planerat att han skulle börjat på tegelväggen i
tisdags, men då var jag dålig, så vi sköt på det till fredagen.
Han skulle höra av sig på torsdag kväll ang vilken tid han
skulle komma på fredagen, men jag hörde inget.

På fredagen körde jag till jobb och när jag inte hade hört
av honom vid middagstid, skickade jag ett sms och undrade
hur det gick. Fick till svar att han precis hade fått tag på en
ersättningsbil ... ??? ... så han skulle strax ge sig av, men han
trodde inte han skulle hinna med så mycket. Tydligen hade
han haft problem med bilen, men jag vet inte. Hörde inte mer
av honom den dagen.

När jag kom hem och öppnade dörren, var det precis som jag
trodde: inte något var gjort! Jo, spannar och "verktyg" var
ditsatt i hörnan i vardagsrummet. Jippie.

Sen hade han sagt att han inte hade tid på lördagen och det
blev inget på söndagen heller, för han skulle vaccinera sig.

Så måndag morgon skulle han då fortsätta. Dvs idag.
Men jag hör inget från honom förrän vid 08.30 idag, då jag
får ett sms där han skriver att han hade fått en allergisk
reaktion av sprutan, så hans ögon var nästan helt igensvullna
och att han skulle till läkaren vid 09.30 och att han skulle höra
av sig efter det. Men nu är klockan 17.20 och jag har inte hört
ett ljud ...

Detta är oliiiiiiidligt spännande!
NÄÄÄÄÄÄÄR ska det bli färdigt tro?

Det är så man blir illamående emellanåt ....

ÖRK!

När är "sen"?

Hur lång tid efter att ordet "sen" har uttalats

- muntligt eller skriftligt -
kan man anse,
att tidpunkten,
då det där "sen" skulle infinna sig,
har passerat?

När är "sen" ??

Vad ska mer hända??

Tillbaka från läkaren igen. Var där när de öppnade 07.30
och fick börja med att lista mej. Fick en läkare tilldelad
och hon hade inte tid förrän 08.50, men systern skulle
säga till att jag redan var där, så kanske jag kom in innan.

Men, nej då. Där fick jag sitta med en puls på 300 och ett
innanmäte som betedde sig som en centrifug, allt snurrade
rundor och min stackars mage ... tills klockan blev blev
09.20 :-(.

Efter undersökningen fick jag beskedet, att jag blir kallad
till operation (lokalbedövning) inom de närmaste
veckorna :-(.
Det var samma som mamma hade. En talgkörtel som har
börjat jäklas.

Jippie! Vad kul! Jag ska få både spruta och de ska skära i
mej.
Ska kanske till och med bli sydd?!?!? Det har jag ju aldrig
varit med om innan, så varför inte :-(. Men troligtvis inte.
Så stort är det inte och så blir det ju för mycket på en gång ...

Vad ska mer hända? Känner liksom att det inte är slut än ...

Är så totalt färdig nu av spänningen sen jag bestämde mej
för att ta mej till läkaren och den långa väntetiden när jag
väl satt där och turerna med min stackars mage, så nu är
det ryggläge ovanpå sängen som gäller.

Oh, vad jag saknar soffan på den den inglasade balkongen
i den andra lägenheten!

Känner lite oro ...

... för att jag kommer att åka på samma grej som mamma :-(

Min lilla "bula" har under dagen blivit ännu större och är nu
lika stor som tumnageln. Ser riktigt läskigt ut som den putar
ut under skinnet!

Förhörde mej, när jag var och duschade hos mamma ikväll,
hur hennes hade betett sig - dock utan att berätta om min egen
"bula". Hennes hade varit stor som en kastanj, sa hon, innan
den öppnade sig. Sen fick hon under 10 dagar badda på något
som skulle dra ut varet, innan de opererade bort den. Med
lokalbedöving.

Hu, både spruta och skära ..... Jag blir snurrig bara jag
tänker på det :-(. Men enligt mamma kan de inte göra något
när det bara är en bula. Hon har en till på ryggen, en liten bit
ner och den rör de inte, sa de. Fick se den, men den är bara
pytteliten, som min var innan helgen.

Får väl kolla när de öppnar nere på läkarstationen i morgon
bitti och hänga på låset. Få ett utlåtande i alla fall.

Så då blir det inte mycket till nattasömn nu. Jag har
GIGANTISKA problem med att ta mej till läkare, det är
något av det värsta jag vet, har alltid tyckt så, så det är
tur jag är så frisk som jag är.

Men detta är lite obehagligt, så jag vill iväg och visa upp
bulan i alla fall, så får jag se om någon har tid att ta emot
mej.

Suck!

Är säkert bara någon liten bagatell som dom tycker jag tar
upp värdefull tid för ...

Min goa granne Maja

Mamma kom förbi en stund och skulle kolla om
hantverkaren, som skulle komma i eftermiddag, hade
kommit, men jag hade meddelat honom att det kanske inte
var så lämpligt att han kom idag, när jag är sjuk. Vet ju
inte om det är något smittsamt.

Vi stod i dörren och pratade när min granne Maja kom hem.
Maja undrade om jag hade flyttat in och det har jag, fast det
inte är färdigt, sa jag.

Hon undrade om jag tittade i brevlådan då och då och det
gör jag. Då såg hon litelurig ut och sa att hon skulle in och
hämta något. Mamma och jag tittade frågande på varandra
och Maja kom ut och sa att det hon hade i handen, hade hon
tänkt slå in, men nu när hon äntligen såg mej, så ville hon ge
mej det direkt och önskade mej än en gång välkommen.
Och så sträckte hon fram ett par jättefina grytlappar som
hon själv hade gjort.

Så gulligt av henne!

Hon är så gullig, min granne Maja. Ska försöka ta reda på
hur gammal hon är. Är så nyfiken. Hon verkar jättepigg,
trots sin, vad jag tror, höga ålder.

Man känner sig verkligen välkommen här, de är så rara
alla jag har pratat med.

På "min" gård är vi 16 hushåll och i fyra av dessa 16 bor
det "ensamma" damer, vad jag har förstått. Jag, Maja
och så en med ett barn, en son och ytterligare en i andra
änden, som också har ett barn, också det en son, tror jag.

Övriga hyresgäster är blandat barnfamiljer med äldre par,
som har bott här sen det byggdes 1983.

Får väl mer kontakt när det är fint väder och folk är ute.
Själv gömmer jag mej här i mitt kaos, än så länge. Så
länge jag inte har gardiner, är det persienner som gäller,
tråkigt nog. Vill inte skylta med kaoset i onödan.

Och nu blir jag ytterligare försenad, i och med detta jag
vaknade med. Är helt färdig, så det får bli en liten vilostund
igen.

Blääääää ...

Efter att ha mått lite konstigt i natt, vaknade jag i morse
och mådde riktigt dåligt. Illamåeende, jättekass i magen,
huvudvärk och nu börjar halsen värka också. Det är många
som är förkylda, så det hade varit konstigt om inte någon liten
bacill skulle hitta till mej också ... Hoppas inte!

Egentligen hade jag planerat att ta mej ner till vårdcentralen
idag. Den lilla "bulan" jag under lite drygt ett halvt års tid
har haft fram, ungefär där revbenen går ihop, blev under
helgen dubbelt så stor och är nu ca storleksmässigt som
min pekfingernagel och rödfärgad och har börjat ömma.
Var ordentligt öm igår och under eftermiddagen bestämde
jag mej för att försöka få tid så någon kunde komma med
en lösning på vad det kan vara och kanske ta bort det på
något vis. Där är ingen synlig "topp", så jag vågar mej inte
på att försöka trycka ut något.

Tänker med fasa på vad mamma har gått igenom.
Hon har haft en "bula" på ryggen under många år som nu
för ca 5 - 6 veckor sedan svulnade upp och "sprack" , så
det kom ut var, så hon fick gå iväg till läkare. De
konstaterade att det var en talgkörtel som hade inflammerat
och de kunde inte göra något förrän varet var borta, så hon
skulle ta på något som skulle dra ut varet och sedan fick
hon operationstid, då dom skar ut det som inte skulle
vara där och hon fick ett rejält sår på ryggen som hon fick
gå iväg med varje dag under ca två veckors tid för att få
omlagt. Sedan blev det ett par gånger i veckan och denna
sista gång skulle det tydligen gå en vecka mellan.

Något sådant har jag inte lust att vara med om :-(.

Det är tydligen vanligt att talgkörtlarna kan inflammera.
Har aldrig hört talas om det!

Få se hur jag känner mej imorgon, om jag tar mej till
läkare och visar upp "bulan".

Nu kallar sängen igen och sen ska jag försöka äta lite.
Och hoppas på att jag får behålla det. Jag vill inte gå ner
mer i vikt nu.

För två år sedan vägde jag 68 - 69 kg, före flytten vägde jag
63,8 kg och nu när jag vägde mej för någon vecka sen, så
hade jag gått ner till 60,4 ...

Och det går inte att nonchalera det heller, för "alla"
kommenterar att jag inte får gå ner mer. Jag kan inte hjälpa
det! Jag äter ju som en häst!
Det blir väl bättre när jag har "landat" här i mitt nya boende
och slipper all stress som denna flytt har fört med sig.

Men det är inget kul när kläderna hänger. Och jag känner
liksom inte att jag har råd att förnya min garderob heller,
jag har många fler utgifter här i min nya bostad som väntar.
Bänkskivor och kakel i köket, skjutdörrar i sovrummet och
så badkar, för att nämna de större utgifterna som jag
inte har lagt undan pengar till.

Tillbakablickar och minnen som gör ont

Försöker vara lite flitig här i kaoset, men det tar på
krafterna.

Har nio flyttkartonger som jag ställde ut i vardagsrummet
igår, som jag måste gå igenom och försöka få upp här på
mitt lilla minikontor, så jag kan bli av med lådorna, så jag
kommer åt det andra i vardagsrummet, som måste tas
om hand.

Men jag får hela tiden tag på "fel" lådor. Bl a med alla foton
som inte är insatta i album utan ligger löst i kuvert eller helt
enkelt "löst". Och det är måååååånga foton ... Och jag kan
ju inte låta bli att bläddra igenom dem ... en liten stund, tills
det känns för mycket.

Och oj, vad många jag foton jag helt enkelt river sönder!
Inget att spara helt enkelt. Betyder inget idag och kommer
inte att göra så i framtiden heller.

Alla bilder med exet eller händelser eller situationer där han
på något vis är involverad, lägger jag undan till honom.

Sen dyker det upp bilder på mitt lilla hjärta Felix i alla
möjliga och omöjliga situationer.

Och då forsar tårarna. Oh, vad jag saknar honom!

Detta lilla liv kommer aldrig mer att möta mej i dörren när
jag kommer hem.
Ingen som hoppar upp i knäet så fort jag har satt mej och
spinnande lägger sig tillrätta. Ingen som pockar på
uppmärksamhet och visar med sitt kroppsspråk, att ett litet
smakprov på det jag sitter och äter av hade varit gott, eller
en promenad hade inte varit fel. Ingen som stryker sig mot
mej i tid och otid.
Jag behöver inte se mej omkring på golvet så fort jag har
stått still en stund för att se så jag inte trampar på honom
när jag vänder mej om. Där är ingen som hoppar upp i
sängen och lägger sig tillrätta när jag har lagt mej.

Jag behöver inte längre lämna gluggar på fönsterbrädorna
mellan krukorna, så han har platser att sitta och titta ut på.
Jag behöver inte längre vara på min vakt när jag öppnar
fönster och dörrar, så han inte får för sig att smita ut.
Jag behöver inte längre se till att alltid ha lite räkor i kylen
eller mjölk hemma till honom.

Nu kan jag börja ha snittblommor i vas när jag känner för
det, utan att vara rädd för att han ska hoppa upp och välta
vasen för att komma åt vattnet, fast han alltid hade färskt
vatten i sin skål.

14 års vanor och rutiner som bara har försvunnit.

Nu, när det allra värsta med flytten är över, börjar det hinna
ifatt mej. Jag blir påmind med jämna mellanrum och då
hugger det till i mej.

Emellanåt tycker jag att jag hör hans tassande mot
parkettgolvet, vilket är en omöjlighet.
Dels har han aldrig varit här och här är knappt någon fläck
parkettgolv som syns. Överallt ligger stora bruna kartonger
som skydd på parketten och ska ligga så tills allt
hantverkarjobb är klart och alla kartonger är uppackade.
Och det tar tid.

Så det är bara till att inse att jag har inget annat att göra än
att gråta mej igenom detta. Det har under lång tid varit så
himla mycket röra och strul med flytt och renovering, så
tankarna har varit sysselsatta med det, men nu är det mycket
ensamma stunder och då kommer det ifatt mej.

Jag som aldrig har gillat TV, sätter nu igång TV:n för att
ha sällskap. Jag avböjer alla hjälpande händer, för här är för
tillfället knappt plats för mej själv att gå runt med grejor och
lådor på och så är det rätt skönt att slippa alla frågor som:
"Var vill du ha detta? Var ska jag sätta detta? Ska jag
packa upp detta?" osv osv osv.

Ett tag skulle mamma tvunget hjälpa mej, men det slutade
med att vi sprang på varandra hela tiden så hon fick sitta på
en stol och hålla mej sällskap medan jag packade upp och
fixade, hon insåg att det var precis så som jag sa: Här är för
tillfället inte plats för fler.

Men det är rätt behändigt med små ytor också.

I köket har jag plötsligt bara två steg till allt, t ex. En
annorlunda känsla. Och det kan bli mysigt, när det nu blir
klart.

Mitt lilla kryp in :-). Med betoning på "lilla".

Det kommer att bli hur bra som helst, så småningom.

Söndag kväll

Så fort den här dagen - OCKSÅ - har flugit iväg!
Men så har jag haft fullt upp precis hela dagen.

Jag tog ut alla kartongerna från kontoret och fick
dator och skrivare på sina riktiga platser och fick
kopplat in högtalarna och lagt i grejor i hurtsens lådor,
vilket inte var lätt. Väggen är en liten bit för kort, så
jag fick tyvärr ersätta den 60 cm breda lådhurtsen jag
hade till en 40 cm bred och - ja, just det, allt fick ju inte
plats :-(.

Men nu kan jag sitta på skrivbordsstolen när jag sitter
vid datorn och det känns himla bra. Men jag har massor
med lådor i vardagsrummet som måste packas upp och
jag har ingen aning om var jag ska sätta/lägga allt.
Suck, suck, suck.

Det måste ju märkas att man flyttar från 121 kvm
till 66 kvm, annars hade det varit konstigt.

Men nu tänker jag lämna röran och ta mej hem till
mamma och låna hennes badrum igen. Bad och hårtvätt
väntar :-). Ska bli skönt när jag kan få in badkar och
duschslang i mitt eget badrum så jag slipper åka hem
till mamma stup i kvarten. Det är ju bara toa och vask
som är installerat än så länge i badrummet. Resten av
ytan används att ställa grejor på tills jag får skåp bl a
att sätta grejorna i. Allt går att lösa, men det blir så
omständigt :-(.

Ja, denna flytt och allt strul runt omkring kommer jag
för alltid att ha i mitt minne! Det är ett som är säkert!

Tjejkväll

Efter att ha varit ordentligt flitig under dagen med bl a
inköpsrunda på IKEA och Bauhaus, hann jag vila lite,
innan det var dags att göra sig iordning för tjejkvällen.

Det var ett tag sen vi sågs nu, så jag såg verkligen fram
emot att få träffa dem igen.

Och så skulle jag få ytterligare ett välbehövligt avbrott
från detta kaos jag bor i.

Det blev en supertrevlig kväll.

Och jag klarade av att koppla bort allt jag ev skulle hunnit
om jag hade varit hemma istället :-).

A hade dukat så fint och det var riktigt mysigt att sitta
och äta av den fantastiskt goda fisksoppan hon hade
tillagat och till det fick vi underbart gott bröd och gott
vin, till levande ljus medan regnet öste ner där ute.

Jag har verkligen saknat umgänget med dem, märkte jag,
medan timmarna fullkomligt flög iväg.

Har mycket att ta igen, men det dröjer innan jag kan kasta
mej fullt ut i alla aktiviteter igen. Har inte någon aning om
när denna byggarbetsplats ska ha förvandlas till ett hem :-(.

Upptäckte ytterligare ett "bakslag" i förrgår.

När jag såg disken som hade hopats sig på vasken igen,
så bestämde jag mej för att jag nu fick ställa in vad som
ska ställas in på diskmaskinen, så jag kan börja använda
den och slippa stå och diska för hand.

Jag satte i kontakten och allt som kan blinka i displayen
började blinka och jag öppnade luckan för att komma åt
instruktionsboken, som låg i den övre korgen.

Eller rättare sagt: Det var så det var tänkt.
Att jag skulle öppna luckan för att kunna ta ut
instruktionsboken .....

Luckan gick bara att öppna en liten bit nämligen. Och när
jag började undersöka varför, såg jag att sockeln som är
monterad framför skåpen OCH diskmaskinen, är i vägen
för luckan till diskmaskinen!

Jag släppte allt jag hade för händerna, vände köket ryggen,
kände hur luften gick ur mej och gick in och la mej på sängen
och sa högt: Detta är inte sant! Ska det ALDRIG ta slut!

Vad trött jag är på allt som ska strula precis hela tiden.

Och nu känner jag adrenalinet börja pumpa bara jag nämnde
det, så jag får sätta mej och jobba undan en massa papper,
som har samlats på hög, så jag får annat att tänka på några
timmar .....

Fredagen den 13:e ...

... det är idag det.


Jag hade inte mer än kommit fram till jobb och varit där
i en halvtimmes tid, när smssignalen från mobilen hördes.

"Vem är det som är så morgonpigg?", hann jag tänka
medan jag öppnade inkorgen för att läsa meddelandet.

Och när jag läste, insåg jag,
att för vissa verkar det verkligen vara
otursdagen fredagen den 13:e.

Personen som skulle bjuda mej
på Nöjesteatern ikväll,
där vi skulle se "Svensson Svensson",
vaknade nu på morgonen med 39 graders feber
och var jätteförkyld.

Vilken otur!

Vad skulle jag nu göra?

Samtidigt som det känns fel
att gå på något som jag har blivit bjuden på,
utan den som bjuder,
så är det ju synd att inte använda biljetterna.

Jag bestämde mej för att köpa loss
den andra biljetten,
och det blev under protester,
(jag skulle få den gratis)
men jag är envis :-),
och ringde mamma och hörde om hon
hade tid och lust att göra mej sällskap ikväll.

Och svaret blev ja.
Vad glad jag blev!

Jag blir bjuden
och bjuder i min tur ... som det kan bli :-).

Så det blir trots allt lite underhållning och skratt,
trots fredagen den 13:e.

Oooooooooj ...

Nu har min almanacka "dykt upp"
i kaoset
och efter en blick i den,
inser jag, att jag i allt kaos som har varit,
har glömt bort några födelsedagar ...

Oooooooooj .....

*suckar högt och ljudligt*

Det börjar bli lite jobbigt med alla
bakslag, missflyt osv nu.
Det har varit FÖR mycket
av den varan på bara några månader.

Och så nu detta också .....

Nu måste jag
göra något åt denna stora miss.

Får ta mej en funderare hur,
medan jag plockar fram
vad jag ska ha på mej ikväll.

Vi ska till Landskrona teater med jobb.

De har hyrt hela teatern
och personal från oss, Landskrona
och Falkenberg
ska roas, först med några som heter Estrad,
en showgrupp,
i en timmes tid.

Sedan blir det paus, då de bjuder på
baguette och dricka till det
och efter pausen är det personalchefens son,
Johan Glans, som ska roa oss under en timme,
innan det bär av hemåt igen.

Ser verkligen fram emot denna kväll.

Ett härligt avbrott i all röra,
även om de timmarna hade hjälpt mej rejält,
när det gäller att fortsätta fixa
allt som måste fixas i detta kaos.

Mitt minililla kontor t ex.

Jag har som stol två av flyttlådorna
med ett hyllplan på och på det en kudde ...

Tangentbordet får jag ha i knäet
och fram till skrivbordet har jag ca 25 cm,
det är den lediga ytan här inne ...

Resten av lägenheten går i samma stil.
Hu jeda mej!

Kontakt med omvärlden igen ...

Utan fast telefon och inget internet sen den 1 november
... JAG ÖVERLEVDE!

Men det har varit frustrerande

Det tog mej nästan en timme att få installerat mitt mobila
bredband jag införskaffade idag. Det strulade, men det är
jag van vid, vid det här laget. Inget har gått smärtfritt,
särskilt inte de senaste tre månaderna i alla fall! Usch!
Men så lätt gick det att få internet :-).

Man lär så länge man lever.

Var ju bortskämd med bredband i den gamla lägenheten
och här finns inget ... Hjälp! Vad gör jag nu? Förhörde mej
lite och känner mej jättemodern med mitt mobila bredband.

Och datorn fick jag kopplat ihop!

Fick liv i hårddisken och skärmen började lysa och mus och
tangentbord fungerar och jag kan skriva ut! Känner mej
sååååå nöjd med mej själv :-).

Men nu har jag hur många mail som helst att ta itu med.
Får börja så smått idag och fortsätta dag för dag,
ett skönt avbrott i allt kaos jag har runt mej.

Längtar så tills jag är ifatt med flytt och annat som har släpat
nu dessa månader!

Lagom till nyår kanske .....

Fast när jag ser kaoset här och allt som inte är färdigt så
undrar jag :-(

Längtar efter att få lämna detta kaotiska år bakom mej och
få börja på nytt på alla plan till den 1 januari 2010!