Fiskmåsar

"Giiiiiiv aaaaakt!"

"Alla tittar till höger ... nuuuuuu!"

Happy Halloween!

HAPPY

HALLOWEEN!

Oh, vad det hade varit härligt med sol och värme!

Hu, vilket busväder!! Blåsigt, regnigt och kallt är det också!

Får öppna min mail igen och drömma mej bort när jag läser
mailen L har skickat till mej.
Hon och H och deras barn - barn och barn - tur för mej att de
inte hör / läser detta :-) - är på semester i Thailand.
Ååååååååååh, vad göööööööött!!!!!

Jag är inte aaaaaalls avundsjuk. Inte det miiiiiiiiinsta.
*mummlar för mej själv: förresten, undrar varför min hudfärg
har blivit grön? Måste vara i brist på sol ...*

L hade till och med bifogat bilder. En där de rider på elefanter
och den andra bilden är tagen på stranden. Och nu i sista
mailet berättar hon att de ska tre dagar till nån ö där
de ska snorkla och sedan blir det Bangkok ....

Riktig tortyr att se och läsa här hemma med detta katastrofala
väder. Suck, suck, suck.

Nu får man använda fantasin så man klarar av detta!

Jag tänkte sätta mej framför mina Yuccapalmer, ställa
stålampan så nära så jag kan böja ner den så värmen och
ljuset når mitt ansikte, låta värmefläkten blåsa runt lite
varmluft på minsta hastigheten och sätta på lite
"semestermusik" ..... hmmmm, grekisk eller italiensk??
så dånet av ovädret utanför fönsterna inte hörs .....

Kan jag då lura mej själv till att tro att jag är någon
annanstans? Bara för en liten, liten stund??

Undrar om det finns skivor med vågskvalp??

Milo

Milo får syn på någonting ...

... och gör sig redo ...

... för vad?

Nyfikna gråsparvar

Gråsparvarna följer oss nyfiket från sin utsiktsplats.

... väldigt nyfiket.

Tills jag kommer för nära med kameran ...


... då är där en som säger ifrån!

På promenad med Felix

Sa matte: "Ska vi gå ut och gå?"

Ja, det gjorde jag.
Det gäller att passa på när vädret tillåter.

Det finns mycket för en innekatt att utforska utomhus.

Titta! Vem är det som kommer där?

Favoriten Milo!

Efter att ha hälsat på kompisen, tuggat gräs
och gått och snusat i buskarna ...


... verkar Felix nöjd och belåten
och styr kosan mot ytterdörren.

Östanvik lägger till

Satt inne på "kontoret" och tittade på regnbågen
när Östanvik kommer inglidande.

Mycket intressant att se
hur denna stora båt
vänder i "kanalen" ...

... och vänder ...

... och vänder ...

... för att till slut
kunna backa på plats.

Det finns en hel del
som händer utanför fönsterna.

Somewhere over the rainbow

"Somewhere over the rainbow"

"Somewhere over the rainbow
way up high.
There’s a land that I’ve heard of
once in a lullaby.

Somewhere over the rainbow
skies are blue.
And the dreams that you dare to dream,
really do come true.

Someday I wish upon a star,
and wake up where the clouds are far
behind me.
Where troubles melt like lemon drops,
away above the chimney tops.
That’s where you find me.

Somewhere over the rainbow
bluebirds fly.
Birds fly over the rainbow.
Why then, oh why can’t I?

If happy little bluebirds fly,
beyond the rainbow,
why, oh why, can’t I?"

Redan söndagkväll

Vart har den här helgen tagit vägen?

Redan söndag kväll!! Helt otroligt vad tiden springer iväg.

Kom hem från dansen för en timme sedan, som vanligt
med ett nöjt leende på läpparna. Det är rena "kicken", den
där dansen. Det är det många som säger.

Det som bl a ger en en kick är alla trevliga människor
man träffar där. Vi är ett litet gäng på åtminstone sex
"tjejer", ibland är vi några till, som "hänger ihop". Man pratar
lite med de allra flesta men "vår" kärna består av oss sex.

En av dem kom på något lustigt med våra namn.

Det finns en på A, Anita, och det finns en på B, Britt.
Sen har vi C, Charlotte, D, jag själv och E, Eva.
Hon som kom på det får vi döpa om till något på F,
för hon heter Lena .....

Det var rätt lustigt att det kunde bli så.

Ja, man känner sig verkligen helnöjd när man kör hem,
även om man är rätt så trött.

Både kroppsligen av ansträngningen - rena gympapasset -
men även i huvudet. Man är så koncentrerad på att
memorera alla nya steg, så man är helt slut efteråt. Speciellt
på söndagarna, då det är två nya danser som ska memoreras.
En på nybörjarlektionen och en på fortsättning 1 lektionen.

Det känns extra skönt att få koppla av när man är så här trött.

Och ikväll är man extra trött - för kroppen är klockan egentligen
21:48!


Natti, när det blir dags!

Sommartiden är slut ...

Ooooops, för första gången i mitt liv
har jag missat övergången
från sommartid
till vintertid / normaltid .....

Efter att ha kastat en blick
ut genom fönstret
och sett detta gråa,
regniga tillstånd,
som befinner sig
där utanför,
så har jag bestämt mej
för att krypa ner under täcket
en liten stund till.

Klockan blev ju plötsligt
bara halv åtta :-)

Cykeltur

Var ute på en underbar cykeltur
i det fina vädret med mamma idag.

Vi var ute i tre timmar
och det var en hel del motiv
jag förevigade med min kamera.

Ju mer jag håller på med fotograferingen,
desto större blir min längtan efter
en "riktig" kamera.

Jag är så jätteglad över min lilla digitalkamera,
men längtan efter att kunna "göra mer" av ett motiv
bara växer och växer.

Jag får ta mej en rejäl funderare,
så får jag se vad det blir av det.

Jag lyckades i alla fall
fånga den här krabaten på bild,
med min lilla digitalkamera,
när han / hon hade fullt upp med plastet.

Riktigt underhållande att stå och studera!

Nu måste jag skynda mej och göra mej i ordning.

Det väntar en helkväll
som börjar med ett restaurangbesök.
De öppnar inte förrän kl. 17.30,
så vi kommer att hänga på låset.

Anledningen till att vi har lite "bråttom"
är att vi ska på konsert efteråt
och det börjar kl. 19.30.

Efter konserten
blir det en tur till vårt "stamställe",
där vi ska träffa våra vänner E och P.
Ser verkligen fram emot det,
det känns som om det var ett tag sedan
vi var ute ihop.

Tänkvärda ord

Minns,
det som är värt att minnas,
och lär av dina misstag.

Ha många drömmar om framtiden,
så kanske några slår in.

Men viktigast av allt,
är att leva i nuet!

Matminnen

Kom till att tänka på, och inser, trots att det är något man
helst vill förtränga, att jag fortfarande har i färskt minne,
när jag skulle göra mej till, nu sen jag blev singel, och bjuda en
person på middag som i princip aldrig gör något i köket. Kokar
makaroner på sin höjd.

Vi skulle hjälpas åt att laga mat till och med, och det skulle bli
fläskfilé och till det skulle vi ha pommes frittes, fel, vi skulle
ha strips, och dem skulle vi själva fritera, jag har en fritös.
Såsen var färdig.

Jag har aldrig stekt kött i princip, men nu hade jag forskat lite
och fått tips på att man kan bryna fläskfilén lite runt om och så
göra den färdig i ugnen. I med en termometer så ringer den när
rätt temperatur har uppnåtts och köttet är klart.

Sagt och gjort. Jag i med termometern och när den ringde så
fick mitt besök i uppdrag att vara förste friterare, så jag sa:
"I med korgen" och han sänkte ner korgen och samtidigt tog jag
ut köttet ur ugnen och skulle skära ett snitt för att kolla så det
verkligen var klart. Men det såg alls inte färdigt ut så jag
hojtade: "Ta upp korgen igen, köttet är inte klart!"

Korgen togs upp igen, jag drog ut termometern och stack in den
i köttbiten från ett annat håll och då slog det på många grader!
Jag måste ha stuckit i termometern snett första gången.

Nåja, in med kötet i ugnen igen och tiden gick och till slut så
larmade den igen att graderna var uppnådda och på nytt ljöd
kommandot: "I med korgen!" och korgen med stripsen sänktes
än en gång ner i oljan, men även denna gången fick han avsluta
proceduren. I snittet jag hade skurit i köttet såg det inte alls
färdigt ut. Suck! Ut med termometern och i med den igen från
en annan vinkel och än en gång slog det på flera grader, så det
var bara till att sätta in köttet i ugnen igen och invänta signalen ...

Signalen ljöd och vi ut i köket. Han sänkte ner korgen i oljan
och jag tog ut köttet och skar ett snitt på ett annat ställe för
att "kolla läget" och ve och fasa när det såg lika ofärdigt ut nu!!

Han såg min min och slet upp korgen igen och de stackars
stripsen började verkligen se färdiga ut nu.

Nu var det lite grekisk-kinesisk-latinska ord (??) som kom
ur min mun och suckarna var mycket djupa när jag än en gång
drog ut termometern och stack in den i köttet igen och både
axlar och huvud hängde nere vid knävecken.

Vad ÄR det här för ett skämt?? Är termometern sönder? Har
ugnen gått sönder? Har jag fel temperatur?

Vi hade börjat bli rejält hungriga, så nu hoppades vi båda att
det mycket snart skulle bli mat!

Denna gången stannade vi ute i köket och satt nog och stirrade
på ugnsluckan båda två. Rätt vad det var så ljöd signalen igen
att temperaturen var uppnådd och vi reser oss mödosamt - jag
drar benen efter mej mot spisen och han drar benen efter sig
mot andra änden av diskbänken, där fritösen stod, och båda
hölt vi nog andan när jag tog ut köttet och skar ett par stycken
snitt, för säkerhets skull, och "kollade läget". Tror mitt leende
räckte från ena öronsnibben till den andra när det såg färdigt
ut och han sänkte ner korgen i oljan för sista gången.

Trots allt klydd, så blev det en god middag, som vi gemensamt
hade trollat fram. Tänker på händelsen emellanåt och kan inte
låta bli att le åt minnet.

Då lyckades vi bättre med negerbollarna, som vi gjorde vid ett
annat tillfälle.

På dem hade vi pärlsocker, hans favorit, den traditionella
varianten med kokosflingor och så min favorit: Doppade i
smält choklad och rullade i chokladströssel.

Mums! Det ska jag ta och göra en dag - när tiden räcker till :-)

Recept

Något jag också har väldigt mycket av är recept, märker jag!
Både kokböcker och urklipp. Om jag så hade levt i 200 år och
skulle lagat en ny rätt varje dag, så hade jag aldrig hunnit igenom
alla rätter!! Och då fick ändå exet med sig alla "fina" kokböcker
när han flyttade.

Och jag fortsätter att samla recept. Det finns t ex recept i
reklambladen som kommer. Jag får veckotidningar av mamma
som innehåller recept, så får hon "skvallertidningar" av mej :-).

Det är något jag verkligen skulle behöva storstäda bland.
Alla recepten. Jag har alltid älskat att läsa recept och har lagat
lite smått och gott under årens lopp - men inget avancerat.

Bor man hemma hos föräldrarna när man blir ihop med en kock,
som man sedan flyttar ihop med, så finns det inte så mycket tvång
kvar att lära sig att laga mat.

Jag var alltid med och planerade vilka rätter vi skulle bjuda på,
vilket porslin vi skulle ha osv och jag städade, dukade och tog
hand om disken under alla år när vi skulle ha gäster, något
enstaka har jag i och för sig gjort - typ förrätt eller efterrätt,
men huvudrätten trollade alltid han med.

Men jag har alltid tyckt att det har varit kul med matlagning.
Intresset har alltid funnits där. Jag läste och läser gärna recept
och provade en del, men som sagt var, det var inte mycket tid
jag själv stod bakom grytorna.

Även att baka kakor för att inte tala om tårtor, var jag väldigt
förtjust i! Oh, vad kul.
Men då har det inte varit sådana fantastiska skapelser som
exet kunde trolla fram. Oh, vad mycket gott man har ätit
under årens lopp!! Det kan jag sakna ibland.

Det är också ett projekt jag har att se fram emot. Att ta tag i
det här med matlagning och bjuda hem familj och vänner.
Känns inte lika roligt att bjuda på färdiglagat, som jag äter
varje dag. Hade varit roligt att vara den som har stått och
trollat vid grytorna.

Eller så skulle jag träffa en av mina vänner, som också gillar
det här med att läsa recept och har intresse av att lära sig lite
mer om matlagning, och att vi tillsammans försöker trolla fram
något. Vi får slå våra (o)kloka huvuden ihop!

Det okloka huvudet får stå för mej. Fick total hjärnsläpp en dag
när jag behövde buljong.

Det står så fint på paketet: 12 tärningar ger 6 liter färdig buljong.

I mitt recept stod det att jag behövde 3 dl färdig buljong.

HUR MYCKET TÄRNING ÄR DET DÅ??

Att LÄSA recept är jag som sagt var mycket duktig på :-)

Gamla intressen

Oh, vad skönt att komma hem - eller kanske inte??

Här är ett rejält kaos, men jag vet att det kommer att
leda till något bra - när jag nu kommer dit :-(

Emellanåt är det riktigt kul med det här röjandet. Jag hittar
så mycket som jag hade glömt att jag hade.

"En gång i tiden" hade jag väldigt mycket jag sysselsatte mej
med. Heminredning var mitt stora intresse bl a och jag fixade
och donade med ommöblering, sydde lampskärmar, dukar
och gardiner, pyntade och fixade med blommor, växter,
inredningsprylar och det var så kul. Mitt stora intresse var
bl a att gå och titta i butiker med heminredning som tema.

Men när det år ut och år in bara låg i mitt intresse att fixa och
dona i hemmet, så kände jag att det så sakteliga började rinna
ut i sanden och till sist så fann jag ingen större glädje av att
hålla på.

Men nu väcks lite till liv igen när jag hittar alla böcker och
annat jag har samlat på mej med heminredning som tema.
Det farliga är att börjar jag bläddra, så fastnar jag!

Men det är så svårt att låta bli. Och inte allt för långt fram
i tiden, så skulle jag kunna tänka mej att det inte är alldeles
omöjligt att jag har fått tillbaka lite av den där elden som
brann i mej - åtminstone tror jag att en gnista kommer att
vakna till liv igen. Det känns så.

Annat jag tyckte mycket om, var att göra egna kort
- födelsedagskort, julkort, påskkort m m.

Sen har vi fotograferingen. Oh, vad "såld" jag var på det!
Jag såg fotomotiv i verkligen ALLT! Det var ytterligare
ett intresse jag var ensam om. Var ständigt förföljd av orden:
"Du och dina foton."

Det var synd att inte digitalkameran fanns på den tiden det
begav sig. Så mycket pengar man hade kunnat bespara sig
på framkallningar och vilken skillnad att kunna se bilden
direkt och slippa vänta en vecka, som blev till några dagar,
som till slut krympte till en timmes väntan.

Det var ytterligare ett intresse som mer och mer rann ut i
sanden.

Men det har jag tagit upp igen så smått - fotograferingen -
vilket i sin tur leder till att suget efter en "riktig" kamera
växer för varje vecka.

Jag kan göra mycket med min lilla kamera men det är ju
bara lite skrap på ytan, egentligen. Har emellanåt sådan
lust att lära mej hur en "riktig" kamera fungerar och
införskaffa en sådan. Men då skulle jag behöva många fler
timmar på dygnet :-).

Och med tanke på hur det har varit ett tag nu, så tror jag nog
inte att det är riktigt läge för mer "input" i min hjärna.

Att komma ut i köket tre timmar efter frukosten och se att
pålägget ligger framme och att spisplattan står på femman
(av sex lägen) efter äggkokningen eller att glad i hågen sätta
klockan på ringning en lördag morgon så att jag hinner
sortera tvätt och gå ner och ska sätta igång två maskiner och
upptäcker att det inte är min kolv som sitter på tavlan på
tiden klockan 08.00, utan min kolv sitter på tavlan klockan
16.00 - dagen innan!! ja, då tror jag inte att det är läge för
mer "input".

Eller som i morse. Och det är inte första gången. När jag kom
hem igår så var det sådant busväder så jag hade rakt ingen
lust att parkera borta på parkeringen och gå i motvind hela
vägen till min port, jag hade även rätt mycket i bagaget som
skulle bäras upp, så för att vara bekväm så har jag flertalet
gånger parkerat bilen nere på gatan och så går jag in på gaveln
på huset och går genom källaren till min trappa, så slipper jag
både blåst och regn någon längre sträcka.

Och det kommer jag ihåg tills nästa gång jag ska ha bilen?
Typ, som i morse. Icke!
Går bort till parkeringen och där står ju så klart ingen bil och
inte förrän då ramlar poletten ner: Jag parkerade ju på gatan!
Så det är bara till att gå hela vägen tillbaka.
Ja, ja. Det man inte har i huvudet får man ha i benen.

Och det är väldigt mycket jag får ha i benen för tillfället!

Från det ena till det andra: om två månader är vi mitt uppe i
det som också var min stora passion under väldigt många år:
Julen.

Om två månader är det julafton!

Povel Ramel

Var på Nöjesteatern ikväll
och såg och lyssnade på
Kolla Povel,
en konsert med
Svante Thuresson, Anne-Lie Rydé,
Lotta Ramel, Mikael Ramel
och Stephan Lundin.

Gästartist var
Peter Harryson.

Temat på hela konserten var
Povel Ramels låtar.
Vi var med på en musikalisk resa
genom många, många av Povels låtar!

Helt fantastiskt vad den mannen kunde!

Vilket stort tomrum när han gick bort
i juni förra året, 85 år gammal.

Frukosten är framdukad!

Oh, vilken underbar start på en semesterdag!

Frukost på den inglasade balkongen.

Ute på Öresund är där en hel del att titta på.

Fiskebåtarna är alltid omringade av måsar.

Skönt med ett litet avbrott

Det känns som om det har varit en lång dag idag. Har
hunnit med en hel del. Har semester idag och imorgon
och ser verkligen fram emot att få ha sovmorgon imorgon!

Började dagen med att hämta mamma i morse och
körde till Möllevångstorget, där frukt och grönsaker
inhandlades. Sedan körde vi till IKEA, för jag behöver
fler hyllplan till bokhyllorna + att jag har bestämt mej
för att köpa två CD-ställ, så jag kan packa upp alla
CD-skivorna som fortfarande ligger i en låda. Men, så
klart var CD-ställen slut. Kommer inom en vecka.
Nåja, jag har att göra ändå. Vi plockade på oss lite av
varje innan vi var nöjda och gick till kassan.

Sedan körde vi till ICA Maxi, mamma har aldrig varit
där. Ska hon transportera sig några längre sträckor är
det buss eller cykel som gäller, för hon har ingen bil.
Och ICA ligger ju bara en bit från IKEA, så det passade
bra.

Vi handlade med oss gott bröd och lite annat smått.
Gick in en runda på Blomsterlandet och tittade och jag
fick med mej två krukor och en grön växt, innan färden
gick tillbaka hem igen. Fyra timmar efter att jag hade
hämtat henne, är jag hemma igen.

Och ikväll har jag varit flitig. Har tömt tre hela flyttkartonger!
I och för sig var det lättsorterat innehåll, men ändå!

Känner mej helnöjd tills jag vänder mej om och ser att
där står inte mindre än ... 16 kartonger till och i några av
dem vet jag att det är "vet ej vad jag ska göra med detta
- lägger det i en låda och får sortera senare"-grejor. Tror
där är tre sådana "sista nerpacket-lådor", dvs lådor med
precis allt möjligt smått i en enda röra :-(. Tar dem till sist.

Nu har jag haft en liten paus. Käkade några mackor av det
goda brödet jag köpte idag och tog lite avkoppling från allt
sorterandet. Det börjar bli lite rörigt i hallen och i sovrummet,
där jag lägger saker och ting "så länge".

Jag måste nämligen köpa garderober, så jag har någon
stans att lägga in allt jag packar upp. Tog en katalog på
IKEA, så kan jag i lugn och ro här hemma bestämma
mej för vad jag ska ha. Det ska ju helst inte kosta något, för
jag ska ju som sagt var flytta så småningom och det är
inte säkert att jag kan ta med garderoberna.

Sen ska jag försöka baxna ner extrasängen, som står
här på kontoret, ner i källaren. Hur nu det ska gå till.
Så där nere får jag också göra plats.

Och så ska jag flytta alla bokhyllorna till motsatta
väggen så garderoberna får plats där bokhyllorna står
nu och .......

Nu blev jag plötsligt V Ä L D I G T trött ..... Skulle behöva
mer än 24 timmar per dygn, för jag har allt det "vardagliga"
också, som ska göras.

Nåja. Det ordnar sig! Jag kan ju sluta med att sitta här
och slösa tid t ex :-)

Ska bara gå ut i köket och hämta en påse Ahlgrens Bilar,
som jag köpte idag. Är vansinnigt förtjust i dem! Så går det
säkert mycket lättare att fortsätta.

Åtminstone en liten, liten stund till .....

Nu har jag äntligen påbörjat sorteringen

Oh, vilken kick det var att vara på dansen ikväll! Har inte varit
där sen förra tisdagen. Det gick rätt så bra. Fick vara försiktig
där det var hopp eller mycket snurr eller så gick jag åt sidan,
helt enkelt.

Men nu är det inte många dagar kvar tills jag är fullt rörlig i
nacken igen. Ska bli skönt.

Och då ska jag sätta igång med att "röja" här på allvar. Började
så smått innan idag. På "kontoret" har jag fullt med flyttlådor
som fortfarande inte är uppackade sen flytten förra året. Allting
kom liksom av sig. Det verkar inte vara något jag saknar, men
jag måste ändå gå igenom lådorna och se vad det är. Jag vet i
alla fall att där är grejor som exet ska ha.

Och så har jag har samlat på mej annat som måste gås igenom
och sorteras. Så jag har ett jätteprojekt framför mej, verkligen.
Men det måste göras, så det är lika bra att ta tillfället i akt nu,
när det kändes som att det skulle kunna vara ok att dra i allt.

Flytten förra året var en rejäl utrensning. Vi hade alltid flyttat
till större, så vi hade aldrig behovet att sortera ut något förrän
förra året när vi sålde huset. Det blev ett rejält projekt att sålla
ut från 170 kvm med vind över hela huset plus uterum plus
garage och förråd och skära ner till en lägenhet på 121 kvm
med källare.

Vi skänkte bort allt från möbler till porslin, glas, bestick,
trädgårdsmöbler och krukor och jag vet inte allt. Det var tufft,
men det kändes bra att veta att det kom till nytta.

Och eftersom jag inte kan bo kvar här så länge till, så ska jag
nu ge mej på projektet att sortera bort från 121 kvm till ca
60 kvm - vilket jag hoppas på att jag minst ska kunna hitta,
storleksmässigt, på lägenhet till mej. Drömmen och behovet
ligger egentligen på ca 70 kvm, men då blir det priser därefter.
Men det problemet kommer senare. Nu måste jag börja dra
i allt.

Förra årets semester och all ledig tid mellan mars och den
20 augusti, då vi var på banken och gjorde upp husaffären,
ägnade jag åt att sortera och packa ner i huset och städa och
packa upp i lägenheten och det vill jag inte vara med om en
gång till. Då är det bättre att försöka ta grovjobbet innan, så
när jag flyttar så är det bara till att flytta och slippa den där
utgallringen som är jobbig. Det tar för mycket energi från en.

Men det som var det mest skrattretande med förra årets
flytt, det var inte att all min semester och ledig tid de här
månaderna gick åt till flytten, det mest skrattretande
var att två veckor efter att husaffären var klar, så blev det
konstaterat att jag plötsligt skulle bo här själv med katten.
Det var den enklaste lösningen för mej just då. Bara tanken
på att leta ny lägenhet och flytta I G E N innan jag ens var
färdiginflyttad här, tog musten ur mej.

Och nu kommer det att blir tufft igen. Det är jag beredd på.
27 år är en lång tid att samla på sig minnen och prylar på.
Sen är det detaljerna man ska ge sig på som att sortera
alla fotoalbumen t ex. Det kommer att bli ett rejält projekt.
Jag har ingen lust att dra med mej alla foton i nästa flytt,
så jag blir så illa tvungen att ta tag i det innan. Får ta det
lite pö om pö så man orkar med det.

Det är massor med album för att inte tala om alla kuvert
med osorterat. Vet inte riktigt hur jag ska lösa utgallringen
av alla fotona från alla resor. Vi reste åtminstone två gånger
om året och jag har alltid varit glad för att dokumentera så
här står och ligger hur mycket minnen som helst.

Fast, vid närmare eftertanke blir det kanske en lätt sortering.
Eftersom det i princip alltid var jag som hade intresset av det
här förevigandet (ville jag vara med på bild fick jag fråga:
"Vill du ta en bild med mej här framför?"), så kan ju jag högst
vara med på 1/5 av alla bilder. Det går kanske snabbast att
ta ut de bilder jag är med på ur albumen och ge honom albumen ...
Ja, ja, jag får se när jag kommer dit. Först står allt det andra på tur.

Bland det allra första jag hittade idag, när jag började dra i en
av högarna, var förstoringen på oss i bröllopskläder i kyrkan
och min torkade, inramade brudbukett ... Hade faktiskt glömt
att jag hade lagt in det i ett hörn på "kontoret" när han flyttade ut.

Men det var bara till att öppna en tom låda och lägga ner det
där. Samma väg fick albumet, med alla bilderna från bröllopet, ta.
Den lådan tar jag nog sist av alla. Vad jag nu ska göra med det ...

Sen lär ju brudklänningen dyka upp i någon garderob när jag
ska ge mej på att sortera bland allt jag inte använder och som
bara hänger och tar plats. Oj, oj, oj vad här ska rensas!

Och det gäller att smida medan järnet är varmt. Rätt vad det är
står det en kanske upp i halsen och så går det några månader igen ...

Drömmen och målsättningen i våras var, att till nyår, så skulle jag
ha hunnit ifatt med allt. Men med tanke på att det idag är den
21 oktober ... känns det som om den deadlinen kanske inte kommer
att hålla riktigt.

Nåja, vad är det man säger? Sikta mot stjärnorna så når du kanske
trädtopparna?

En första enkel lek i photoshop ...

Det är inte lätt
att vara som alla andra.

De är ju så olika .....

Du får inte ...

"Du får inte "
Sonja Aldén

”Du får inte knacka på min dörr,
om du inte är beredd att komma in.
Du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.

Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål.
Inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt,
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va din verklighet.
Du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill.
Du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro,
så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro.

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla ner,
om du inte sen kan stå
för all den oreda du ger.

Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart.
Men jag önskar inget hellre,
än att du gör allt emot mig snart

Men du får ta den tid du behöver
vad är det du vill .
Du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.

Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
så att allting som vi lovade oss själva …

Ooooooh, vad är det du vill ...

Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
så att allting som vi lovade oss själva …

Du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart.
Men jag önskar inget hellre,
än att du gör allting mot mig snart”

Höststämning

Bestämde mej i förmiddags för att hoppa över dansen idag
också. En häftig rörelse och min nacke hade fått sig en rejäl
törn. Lika bra att ta det säkra före det osäkra och verkligen
vila ut. Men det spritter alldeles förfärligt i benen :-(

Var ute på en promenad innan idag och det är verkligen
höstlikt. Det har blåst rejält och det är lite kyligt. Men solen
har visat sig så det har ändå varit härligt.

Naturen går mer och mer över i höstens färger.

Jag har sovit!

Oh, vilken lycka! Jag har fått sova i natt!

Tänk att två sådana här små .....

..... tillsammans kan göra
sådan nytta!

Lördagsmys för en

Lördag kväll, som jag ska tillbringa i hemmets lugna vrå.

Middagen klarade jag av mitt på dagen, men börjar nu bli lite sugen
på något "smått och gott".

Hör hur det blåser där ute.

Sätter på lite mysig musik, tänder några värmeljus .....

..... och dukar fram sushin jag har köpt hem och sätter mej .....


..... och njuter av lite lördagsgott medan min kise ligger på stolen
bredvid och spinner.

Besök på akuten

Jaha, då är man en erfarenhet rikare då. Åkte in på akuten för
första gången i mitt liv.

I onsdags, när jag hade semester, så började jag få ont i nacken,
på höger sida. Det blev värre och värre ju längre dagen gick.
På natten kunde jag i princip inte sova och hela torsdagen på
jobb kämpade jag med att stå ut. Natten till idag, fredag, fick
jag i princip inte heller nån sömn. Blev däremot riktigt orolig,
när jag började känna att högra ansiktshalvan liksom domnade
bort. Kom senare till jobb och fick verkligen kämpa med att hålla
mej uppe. Dels var jag helt slut efter två nätter utan sömn nästan
och så gjorde det ju rejält ont. Men det enda som oroade mej var
domningarna i höger ansiktshalva, från ögonlocket ner till läpparna.
En nerv måste sitta i kläm eller något.

Jag kan inte röra huvudet i sidled eller bakåt. Att hosta, är
fortfarande inte helt bra efter förkylningen, eller svälja, är rena
tortyren. Inte i halsen men bakom örat, vid hårfästet.

Folk runt omkring började tjata på mej om att jag skulle kontakta
läkare, men det sitter långt inne. Inte förrän jag absolut inte står ut
längre tar jag det steget. Har alltid varit sådan.
Läkare = nålar = Usch och fy!

Vid 12-tiden kände jag att nu står jag inte ut längre, så jag körde ner
till vårdcentralen, men där kom jag inte långt. När jag berättade om
symptomen fick jag beskedet att åka in till akuten. Helst med en gång.
Akuten? Jag? Genast började tankarna snurra rundor.

Akuten en fredag? #%&%¤#&%#¤. Vilken fredagkväll då :-(

Åkte först hem och åt. Det gäller att bottna med mat om man
ska åka in och sätt sig på akuten. Har ju hört sådana
skräckhistorier om folk som har fått sitta där både 10 och 12
timmar. Det hela kändes väldigt olustigt. Dels för att jag inte
är så förtjust i sjukhusmiljöer och så kändes det så onödigt
med tanke på att jag ansåg att jag bara behövde något mot
inflammationen, som det säkert var.

Nåja. Jag packade ner något att läsa och gick ner till bussen.
Jag var ju en trafikfara i bilen eftersom jag inte kunde vända
på mej och titta åt sidorna. Mamma hade inget för sig, så hon
erbjöd sig att följa med och hålla mej sällskap, så vi träffades
vid busshållplatsen.

Anländer till akuten och blir förvånad över hur lite folk där sitter.
Kanon, då tar det kanske inte så lång tid. Fram till luckan och svarar
på alla frågorna från mina symptom till närmast anhörig?!?! Får
ett armband om höger handled med mina uppgifter på och får sätta
mej och vänta tills en sköterska kallar in mej.

Det tog en stund och man hann se sig om bland folket som satt där
och man kunde i en del fall konstatera att man verkligen är lyckligt
lottad här i livet. Livet och ödet kan verkligen vara grymt på många
sätt och vis.

Hörde till slut mitt namn ropas upp och följde med sköterskan in i
ett rum där jag fick dra min story igen och svara på hennes frågor,
medan hon antecknade och tryckte och kände på hals, nacke och i
ansiktet.

När hon hade antecknat färdigt sa hon: "Jag kan inte ta något beslut
om detta utan jag måste ta det med en läkare, som får avgöra hur
vi ska gå vidare" och så försvann hon. Efter ett tag kom hon tillbaka
och sa:
"Läkaren ville att vi skulle ta lite prover på dej så du får sitta ner och
vänta tills du blir uppropad".

Tillbaka ut i väntrummet där mamma skiner upp i en min som sa
ungefär: Hur gick det? Vad sa dom? "Dom ville ta lite prover",
svarade jag innan hon hann säga något. Så det var bara till att
sätta sig ner igen och försöka fördriva tiden, som man inte hade
någon aning om hur lång den skulle bli.

Sedan hör jag mitt namn ropas upp och följer med kille som visar
mej in i ett rum, där det redan finns fyra andra patienter, hinner
jag se och det enda som skiljer oss åt i detta stora rum är gardiner
till väggar, vilket innebär att man hör allt vad som sägs. Jag hinner
se att killen på sängen till höger om dörren verkar sova. Bredvid
honom halvligger en äldre dam och en läkare sitter och talar med
henne, men jag hör inte exakt vad som sägs för min säng, där jag
ska halvlägga mej, är i motsatta diagonalen i rummet och står bara
snett framför en annan säng, där en ung tjej ligger och det är
läkarens samtal med henne som fångar min uppmärksamhet.

Hon har tydligen hjärtbesvär. De sitter och tittar på monitorn
hon är uppkopplad mot och kommenterar när hennes hjärta
skenar iväg och vad hon tänker på just när det händer. Till
vänster om mej kommer det in en äldre man som också ska
kopplas upp mot maskiner men mer än så hinner jag inte
uppfatta förrän killen, som visade mej in i rummet, kommer
fram till mej och ställer frågor om mina symptom och sen säger
att de ska lite prover på mej.

Av med koftan så de kommer åt höger armveck där de ska tappa blod.

Jag hinner pipa fram: "Jag gillar inte sånt här" och inser vad som
alldeles strax ska hända. Han ska med en nål sticka hål i mej. Genom
min hud och in i en ådra! Oj, oj, oj, oj. Jag blev lika liten som
Tummelisa plötsligt. Insåg att han försökte finta mej när han började
kallprata och skulle få mej till att svara på hans frågor - men den gick
jag inte på! Jag var helfokuserad på vad som pågick i armvecket fast
jag inte såg något. Och plötsligt kände jag det! Han stack igenom och
jag fick ur mej ett ynkligt: "Oooooooj ......". "Strax färdigt", sa han
med ett leende. Det lät som om han log i alla fall, för jag kunde inte
se hans ansikte.

Sedan blev det aktivitet på vänster sida. Medan jag ska sitta och
klämma en papperstuss i höger armveck, med böjd arm, för att
stoppa blodflödet, så ska blodtrycket mätas på vänster arm där
gummigrejen spänns och armen stryps när de pumpar upp den
här grejen och samtidigt så sätts en "bomullstuss" in i min vänstra
näsborre och från den gick det en sladd som försvann bakom mej
och så kommer det en som ska ta tempen på mej och sticker in en
grej i vänster öra och ..... där sitter jag mitt i och känner mej som
en - liten apparat - med sladdar och mojänger på. Kan nästan se
det framför mej:
Där sitter jag , alldeles vit i ansiktet för att det gör ont, (låter
bättre än att skriva på grund av läkarskräck) med svarta ringar
under ögonen på grund av sömnbrist och med ögon stora som
tefat som har fullt upp med att ha koll på vad som händer till
höger och vänster. Och eftersom jag inte kan röra huvudet så
är det ögonen som far fram och tillbaka i sina hålor så att jag
inte ska missa något.

Tittar upp och ser att de rullar ut tjejen med hjärtbesvären
och hon är verkligen uppkopplad till grejor!

Då ville jag säga: "Men hallå, jag har bara ont i nacken och är
stel och har domningar i högra ansiktshalvan, kan jag få några
piller och få gå hem?"

Men jag hinner inte framföra mina tankar, för killen ställer
sig framför mej och antecknar det han läser av på en skärm
bakom mej och sen blir jag befriad från mojängerna de har
satt på mej. "Jag ska gå iväg och prata med läkaren om detta
så kommer han om en stund, så tar han beslut om du ska träffa
en specialist", säger han och försvinner. What? Jag har ju bara
ont i nacken och är stel och har domningar i höger ansiktshalva
ju. Vad då specialist?

Nåja, det går "en stund" och killen kommer tillbaka med en
läkare och än en gång får jag dra min story och sen ska han
kolla en del grejor på mej. Han letar svullnader i ansikte och
nacke eller andra förändringar som hängande ögonlock, pupillernas
storlek, mina reaktioner i ögonen, styrkan i händerna, kan jag
rynka pannan och en del andra grimaser. Trycker och känner på
hals och i nacke och ansiktet.

"Är det inte bara nån inflammation, tror ni?" får jag fram. "Med
dina symptom måste vi ta en del tester för att utesluta vissa saker",
svarar läkaren leende. Sedan diskuterar han med killen och säger
att: "Vi kan utesluta .... " sen säger han några mycket märkliga ord
som jag inte ens kan upprepa och vänder sig mot mej med ett leende.
"Kan du ta det på skånska kanske?", säger jag med ett leende tillbaka.
Då säger han orden igen och för mej låter det ungerfär som:
"lsodujglisudk öoaorjgklgki kjkdui" ... typ.
Sen förklarar han lite snabbt om hängande ögonlock, svullnader,
dålig reaktion och det andra de har testat, att det kan vara tecken
på andra grejor och då säger jag: "Vad skönt att det inte verkar vara
några andra "grejor", men varför domnar min högra ansiktshalva?"
Då vill han jag ska beskriva och förklara hur det känns och var och
sedan säger han: "Jag tror nog du ska få träffa en av våra specialister
inom området så vi kan vara helt säkra". Ridå alltså! Varför måste
jag vara så nyfiken??

Ut till väntrummet och mamma kan nog se på min min att jag inte
är nöjd med situationen och jag säger: "En fjärde person ska titta
på mej och det är ett annat väntrum vi ska sitta i."

Vi förflyttar oss och börjar en ny väntan. Men ganska så snabbt
blir jag inkallad och visad in i ett rum med tre sängplatser och där
finns redan ett annat par längst bort. Tiden går och jag plockar upp
en tidning jag har haft med i väskan och börjar läsa. Och långt om
länge kommer det in en läkare, "specialisten", som säger till paret
längst bort: "Vi har inte glömt bort er men det kommer in traumafall
hela tiden där borta och de måste gå före."

Sen kommer hon bort till mej och frågar ut mej en massa och än
en gång får jag berätta om mina symptom och hon undersöker
hals, nacke och ansikte, ställer frågor och kommenterar förre
läkarens utlåtande om att de har uteslutit "lsodujglisudk öoaorjgklgki
kjkdui" ... och tillsammans kommer vi så överens om att jag ska ta
inflammationshämmande tillsammans med Panodil 3 gånger dagligen
och om 7 - 10 dagar bör jag vara återhämtad men att jag måste vila
nacken och hålla den varm. Och skulle jag märka den allra minsta
förändring i något, yrsel, synen blir konstig eller "förlamningskänslor"
så måste jag lova att åka in med en gång.

Jag kände att befrielsens stund var nära så jag lovade dyrt och
heligt att göra allt hon sa och sedan kunde jag inte låta bli att säga
något i stil med att "Det känns inte så bra att ha upptagit så många
personers tid här inne när det inte är något allvarligare men det
var vårdcentralen som skickade in mej och ni har varit så himla
goa allihopa fast man har märkt att ni har det stressigt". "Så får
du inte resonera", sa hon, specialisten, "man ska vara rädd om sig
och reagera om det är något som inte är normalt och du har inte
tagit upp någons tid - det är vårt jobb. Lova nu att du är observant
på om det blir några förändringar!" Jag lovade och gick ut i friheten!

När mamma och jag var på väg till apoteket, kunde jag bara
lovorda vilken fantastisk sjukvård vi har egentligen. Vilket
omhändertagande lilla jag hade fått. Och snabbt gick det. Från
det att jag skrevs in, kl 15:19 tills jag var klar hade det gått ca
2 tim och 20 min.

För en stund glömde jag bort alla skräckhistorier man läser om
så ofta.

Det var himla kallt ute och ont hade jag så jag var inte direkt
på humör för att åka buss hem. Vi bestämde oss för att lyxa
till det och dela taxi hem och väl hemma blev man på lite
sämre humör. Medan bussen för oss båda hade kostat under
25 kronor så kostade taxin 180 kr!

Jag blev tjurig så han fick ingen dricks! 180 kr!! Bensinkostnaden
den sträckan är på max 25 kr!!

Godis

Usch, nu har jag dåligt samvete. Jag har sedan ett tag tillbaka
bestämt mej för att inte köpa hem godis. Jag äter på tok för
mycket av detta onyttigt goda :-)

Fast jag vet att jag inte har något hemma, så går jag ändå
igenom skåpen på godisjakt. Kan ju ha missat en påse i nån hörna ...
Är så vansinnigt sugen emellanåt, så lyckan var total när jag
hittade russinen!! De har varit min räddning mååååånga gånger!

Ibland får jag för mej att jag ska begränsa godisätandet till
helgerna och det har fungerat bra - tills det blir tisdag. Då har
jag köpt med mej godis när jag kör hem från jobb. OH, SÅ GOTT!!

Men nu har jag varit rätt så duktig ett tag.

Om man bortser från idag. Fick en påse Kina Snacks, som
är sååååå goda, hm .... som VAAAAR så goda :-(
- ja, det finns ingen stoppknapp när jag väl börjar äta .....

Sen blev det fest på jobb när G, som slutade för ett par veckor
sedan, kom och hälsade på och bjöd på kaka. Mmmmmmmmm .....
Gotti gott gott hela eftermiddagen!

Men en sak är säker. De som säger: Du blir vad du äter - vad fel
de har!

Med tanke på hur mycket godis jag har vräkt i mej under alla år
- hur söt skulle jag inte varit vid det här laget?!?!

Så uttrycket: Du blir vad du äter - fel, fel, fel!!!

En gammal goding ...

Det finns så många underbara låtar.
Här är en till ...

"Islands in the stream"

Dolly Parton & Kenny Rogers

"Baby, when I met you there was peace unknown
I set out to get you with a fine tooth comb
I was soft inside, there was somethin' going on

You do something to me that I can't explain
Hold me closer and I feel no pain
Every beat of my heart
We got somethin' goin' on

Tender love is blind
It requires a dedication
All this love we feel
Needs no conversation
We ride it together, ah-ah
Makin' love with each other, ah-ah

Islands in the stream
That is what we are
No one in-between
How can we be wrong
Sail away with me, to another world
And we rely on each other, ah-ah
From one lover to another, ah-ah

I can't live without you if the love was gone
Everything is nothin' if you got no one
And you did walk in tonight
Slowly loosen' sight of the real thing

But that won't happen to us and we got no doubt
Too deep in love and we got no way out
And the message is clear
This could be the year for the real thing

No more will you cry
Baby I will hurt you never
We start and end as one, in love forever
We can ride it together, ah-ah
Makin' love with each other, ah-ah

Islands in the stream
That is what we are
No one in-between
How can we be wrong
Sail away with me, to another world
And we rely on each other, ah-ah
From one lover to another, ah-ah

Sail away
Oh, come sail away with me

Islands in the stream
That is what we are
No one in-between
How can we be wrong
Sail away with me, to another world
And we rely on each other, ah-ah
From one lover to another, ah-ah

Islands in the stream
That is what we are
No one in-between
How can we be wrong
Sail away with me, to another world
And we rely on each other, ah-ah
From one lover to another, ah-ah

Oh, won't you sail away with me"

Photoshop ... HJÄLP!

Vaknade tidigt - så klart, för idag har jag semester!!

Kände energin sprudla, så jag gick in till datorn och
"skulle bara kika lite i Photoshop" och här sitter jag nu,
flera timmar senare, hungrig och nedstämd.

Jag har insett min begränsning. Det går inte att lära sig
Photoshop så snabbt som jag vill .....

Min omtänksamme vän B har försett mig med en snabbguide
för att underlätta för mig - en bok på på 516 sidor om Photoshop!

Jag försöker fuska och ta lite genvägar - men det innebär
bara att jag inte fattar någonting.

Jag har hoppat in någon stans i mitten av boken där det ser
lite roligt ut och kollar lite på vad man kan göra - men inte får
jag rätt på det!!

Så nu ger jag upp och går och äter en försenad frukost
innan jag tar itu med det jag ska innan hela dagen har gått.

Tror det är lugnast för nerverna så.

Ha en bra dag!

Tavlan

Det farliga med att gå och titta på heminredningsprylar är
att man skulle vilja byta ut allt gammalt man har.
Det finns så mycket fint! Men jag får vänta tills jag flyttar.

Först måste jag hinna ifatt med allt annat - typ packa upp alla
flyttkartonger efter flytten förra året ... :-( Tydligen är det inget
jag saknar, men jag måste ändå gå igenom lådorna och se vad
som ligger i dem.

Sen har jag inte tid över till heminredning, ärligt talat.

Jag har varit iväg och fixat handsfree till min nya hemtelefon -
äntligen en trådlös telefon med handsfree!!
Jag klarar inte av att sitta still när jag pratar i telefon. Jag går
och vattnar blommor, tömmer diskmaskinen eller fyller den,
hänger in kläder m m och det känns i nacken när man klämmer
luren, men nu så är det slut med det! Jippie!

Och en ny telefon betyder: läsa bruksanvisning för där är en del
inställningar som ska göras på den.

Sen har jag ett kärt besvär framför mej.

Jag ska installera en version av Photoshop på datorn!! Skivan ligger
här framför mej. Yes!! En dröm som ska gå i uppfyllelse!

Och när det är gjort, då misstänker jag att tid och rum kommer
att försvinna. Att sätta sig in i det tar nog sin lilla tid.
Enligt andra, som känner till programmet, så kan man tydligen
göra "hur mycket som helst".

Oh, vad spännande!!

Men innan dess så får jag börja med att hitta en plats till tavlan,
som nu är inramad.

Mamma och jag var ute en sväng för några månader sedan och då såg
jag en "tavla" - fast utan ram - som jag fastnade för.
Härliga färger - ja, jag blev helsåld. Men jag visste också att jag inte
har plats för fler tavlor. Jag har väldigt lite väggar och väldigt mycket
fönster här i lägenheten.

Vi gick en runda och jag kunde inte släppa tanken på "tavlan" ,
så vi gick förbi igen. Den var / är fin och rätt vad det var sa mamma
till försäljaren: Vi tar den!
Jag började protestera och sa att jag inte har någon stans att hänga
den men det skulle jag kunna fixa enligt mamma, som hade bestämt
sig för att ge mej "tavlan" i present! Så jättegulligt av henne!

Jag fick i alla fall lämnat in den till inramning och har fått hem den
men nu vet jag som sagt var inte var jag ska hänga den. Men den är
så fin och jag är jätteglad för den, så jag måste helt enkelt lösa
"problemet".

Något annat får tas ner. Så är det bara.

Heminredning

Jag följde med som smakråd när min vän B skulle titta på
tavlor till sitt kontor. Vi var runt på några ställen och det var
jättetrevligt att gå runt och titta på diverse heminredningsprylar
med någon som delar intresset!
Det är minsann inget jag har varit bortskämd med innan. Så kul
att gå och kommentera allt från möbler till tavlor och höra någon
annans kommentarer om saker och ting.

Jag har sådan otrolig tur att ha vänner som gillar samma saker som
jag själv. Det ger så mycket att hitta på grejor med folk som har
samma intressen. T ex att ha någon att gå i heminredningsaffärer
med, testa olika restauranger och diskutera deras menyer med,
gå på olika evenemang med, vara ute i naturen med, dela linedans-
intresset med osv.

Det betyder hur mycket som helst att umgås med vänner som
verkligen delar ens intressen.

Och det var tur att inte jag själv var på jakt efter tavlor - vi fastnade
nämligen för samma! Jättefina! Tre stycken som ska hänga bredvid
varandra. Ska bli spännande att se vad blir för något som kommer
att hängas upp när valet är gjort. Det finns mycket att välja bland.

Själv "sprang jag på" en lampa som jag ska ha i sovrummet.
Letar man efter något så hittar man inget och ska man inte ha något
så springer man alltid på något :-)

I Remember Love

I can see it in your eyes
I can see it in your face
I could feel it when we touched
It used to mean so much
But now it's gone away

We were young and dreams were new
And every word we said was true
Any mountain we could climb
You made me feel alive
First time in my life

But I remember love
So beautiful
Now I know my heart is breakable
'Cause I remember love
The true meaning of
I remember, I remember love

And the years have come and gone
And by now we've both moved on
I admit that there are nights
When I wonder why
Why we said goodbye

'Cause I remember love
So beautiful
Now I know my heart is breakable
'Cause I remember love
The true meaning of
I remember, I remember love

Oh, I've been losing faith each time I fall
But I still believe love conquers all

'Cause I remember love (So beautiful)
Now I know my heart is breakable
'Cause I remember love
The true meaning of
(I remember, I remember love)
Yes, I remember, I remember love
Now I know my heart is breakable
When I see your face as I hear your voice
I remember, I remember love

Sarah Dawn Finer

Somnar med ett leende

Ikväll kommer jag att somna med ett leende!

Jag stannade kvar på Fortsättning Två på linedansen i
kväll, för att se om jag skulle klara av den irländske som
lärdes ut förra söndagen.

Nervös hoppade jag in i ett led och var med och stegade
när de repeterade och det gick över förväntan.
Fortsättning Två ska ju vara bra mycket svårare än
Fortsättning Ett och jag tycker att Fortsättning Ett är ...
... rätt så svårt.

Men nu hade jag bestämt mej för att jag skulle försöka
och det var precis vad jag gjorde. Jag kämpade på så gott
jag kunde och det funkade relativt bra till långsam musik
men när det blev originalhastigheten hade jag lite problem
att hänga med i tempot - vilket fotarbete!! Men oh, vad kul!!

Nu är det en ren träningssak. Synd jag inte var med "på riktigt"
förra veckan när de hade utlärningen, det hade jag tjänat massor
på.

Men, jag är stenbock = envis, så jag S K A få rätt på den har jag
bestämt mej för. Musiken är helt underbar! Det var jättekul
att det gick så bra! Jag är såååååå nöjd!!

Så jag kommer som sagt var att somna med ett leende.

Natti!

Strandängarna

Sitter och drömmer mej bort en liten stund.

Det finns så många stämningsfulla platser man kan ta sig till
utan att behöva resa långa sträckor.

Gårdagens cykeltur mot strandängarna finns tydligt i minnet.


Visst är det härligt med en dag med strålande solsken och
blå himmel, men stämningen i naturen blir så annorlunda
med annan väderlek.

Som det heter: Skönheten ligger i betraktarens ögon.

Och är man öppen i sinnet kan man verkligen se skönhet i det mesta.

Cykeltur

Då har det blivit lördagkväll .....

Har tackat nej till aktiviteter idag, för jag känner att jag behöver
"försöka hinna ifatt" här hemma.
Och så hamnar jag här ...... :-)

Cykelturen med mamma innan idag varade i 3,5 timmar!
Var inte hemma förrän ca 16.00. Molnen hängde tunga men
det var skönt att få komma ut och lufta sej lite.

Vi styrde kosan mot brofästet, där man har en fin utsikt när man
tar sig upp för backen på andra sidan.



Sen bar det av ner mot Bunkeflo strandängar, där vi blev lite uttittade .....


Det är väldigt vackert där, så det är svårt att slita sig - speciellt
när man tänker på backen man ska upp för när man ska tillbaka .....

Vi leder cyklarna upp och passar på att njuta av höstens alla färger.

Tänk vad naturen kan åstadkomma!

Det gäller att njuta så mycket man kan, för rätt vad det är är allt
grått och trist!