Här är ett rejält kaos, men jag vet att det kommer att
leda till något bra - när jag nu kommer dit :-(
Emellanåt är det riktigt kul med det här röjandet. Jag hittar
så mycket som jag hade glömt att jag hade.
"En gång i tiden" hade jag väldigt mycket jag sysselsatte mej
med. Heminredning var mitt stora intresse bl a och jag fixade
och donade med ommöblering, sydde lampskärmar, dukar
och gardiner, pyntade och fixade med blommor, växter,
inredningsprylar och det var så kul. Mitt stora intresse var
bl a att gå och titta i butiker med heminredning som tema.
Men när det år ut och år in bara låg i mitt intresse att fixa och
dona i hemmet, så kände jag att det så sakteliga började rinna
ut i sanden och till sist så fann jag ingen större glädje av att
hålla på.
Men nu väcks lite till liv igen när jag hittar alla böcker och
annat jag har samlat på mej med heminredning som tema.
Det farliga är att börjar jag bläddra, så fastnar jag!
Men det är så svårt att låta bli. Och inte allt för långt fram
i tiden, så skulle jag kunna tänka mej att det inte är alldeles
omöjligt att jag har fått tillbaka lite av den där elden som
brann i mej - åtminstone tror jag att en gnista kommer att
vakna till liv igen. Det känns så.
Annat jag tyckte mycket om, var att göra egna kort
- födelsedagskort, julkort, påskkort m m.
Sen har vi fotograferingen. Oh, vad "såld" jag var på det!
Jag såg fotomotiv i verkligen ALLT! Det var ytterligare
ett intresse jag var ensam om. Var ständigt förföljd av orden:
"Du och dina foton."
Det var synd att inte digitalkameran fanns på den tiden det
begav sig. Så mycket pengar man hade kunnat bespara sig
på framkallningar och vilken skillnad att kunna se bilden
direkt och slippa vänta en vecka, som blev till några dagar,
som till slut krympte till en timmes väntan.
Det var ytterligare ett intresse som mer och mer rann ut i
sanden.
Men det har jag tagit upp igen så smått - fotograferingen -
vilket i sin tur leder till att suget efter en "riktig" kamera
växer för varje vecka.
Jag kan göra mycket med min lilla kamera men det är ju
bara lite skrap på ytan, egentligen. Har emellanåt sådan
lust att lära mej hur en "riktig" kamera fungerar och
införskaffa en sådan. Men då skulle jag behöva många fler
timmar på dygnet :-).
Och med tanke på hur det har varit ett tag nu, så tror jag nog
inte att det är riktigt läge för mer "input" i min hjärna.
Att komma ut i köket tre timmar efter frukosten och se att
pålägget ligger framme och att spisplattan står på femman
(av sex lägen) efter äggkokningen eller att glad i hågen sätta
klockan på ringning en lördag morgon så att jag hinner
sortera tvätt och gå ner och ska sätta igång två maskiner och
upptäcker att det inte är min kolv som sitter på tavlan på
tiden klockan 08.00, utan min kolv sitter på tavlan klockan
16.00 - dagen innan!! ja, då tror jag inte att det är läge för
mer "input".
Eller som i morse. Och det är inte första gången. När jag kom
hem igår så var det sådant busväder så jag hade rakt ingen
lust att parkera borta på parkeringen och gå i motvind hela
vägen till min port, jag hade även rätt mycket i bagaget som
skulle bäras upp, så för att vara bekväm så har jag flertalet
gånger parkerat bilen nere på gatan och så går jag in på gaveln
på huset och går genom källaren till min trappa, så slipper jag
både blåst och regn någon längre sträcka.
Och det kommer jag ihåg tills nästa gång jag ska ha bilen?
Typ, som i morse. Icke!
Går bort till parkeringen och där står ju så klart ingen bil och
inte förrän då ramlar poletten ner: Jag parkerade ju på gatan!
Så det är bara till att gå hela vägen tillbaka.
Ja, ja. Det man inte har i huvudet får man ha i benen.
Och det är väldigt mycket jag får ha i benen för tillfället!
Från det ena till det andra: om två månader är vi mitt uppe i
det som också var min stora passion under väldigt många år:
Julen.
Om två månader är det julafton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar