Jag föll för frestelsen!
Jag var helt enkelt tvungen att ge mej ut.
Jag hade en inre fajt med mej själv
och inte en sån liten heller :-)
Jag vaknade 06.00
och konstaterade att vädret verkade vara kanon.
Sen kände jag hur suget blev kraftigare och kraftigare
och till slut klarade jag inte av,
att övertala mej själv att stanna inne,
med mina präktiga
"har mycket att jobba undan"-argument.
Jag gav efter,
så efter en rejäl frukost,
kastade jag en blick på pappershögarna,
vände det ryggen,
klädde på mej
och gav mej ut istället.
Det känns som en evighet sedan!
I två hela timmar kunde jag njuta.
Av det fina vädret
och en del fina vyer,
som jag förevigade med kameran.
Och vad då? Dygnet har även nattimmar.
Då kan man sitta och jobba med papper :-)
Men dagtimmar är dagtimmar.
Det är då solen skiner
och det är varmt och skönt.
Nu efteråt känner jag,
att jag prioriterade helt rätt!
Det var helt underbart!
Oh, vad jag njöt av de två timmarna!
Tidsplanen sprack ordentligt,
i och med min omprioritering,
men jag mår bra inuti.
Varför ska man alltid vara så präktig?
Man ska väl ta tillvara på tillfällen
att njuta också?
Problemet är bara att det
"smakar mer" .....
Men nu blir det inte mer.
Nu får jag suga på den karamellen,
medan jag sitter där med alla papperna,
som ska göras vid.
Jag har parkerat mej
på den inglasade balkongen,
så det känns nästan som att var ute.
Det gäller att ta till
alla knep man kan komma på,
för att underlätta det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar