Nu ska jag återvända till vardagen igen ...

Solen sänker sig sakta över Danmark
och låter ljusgatan sträcka sig
över Öresund
ända bort hit,
till ön på Limhamn.

En behaglig avslutning
på denna,
min sista semesterdag,
i denna omgången.

En dag med en del negativa upplevelser,
men även positiva.

Negativt är att banken inte godkänner
det lån,
som jag behöver för att kunna helrenovera
lägenheten jag har köpt.
Så nu blir det till att gå igenom allt
som måste göras
och försöka prioritera det viktigaste.

Ett bakslag, verkligen.

Nästa negativa sak är att det inte blir
någon Greklandsresa till sensommaren/hösten,
på grund av att resesällskapet har fått en
operationstid just då.

Och positivt är bl a att Zigges husse
verkar ha repat sig så smått igen,
till mångas glädje.
På promenaden i morse,
då även mamma anslöt sig,
var det några som sa att de hade saknat honom.

Härom dagen,
på tal om promenad,
så blev jag rejält överraskad.
Nästan tillbaka efter promenaden,
så stannade Zigges husse vid en bänk,
där det satt två äldre damer,
och började prata med dem.
Han känner som sagt var
hur mycket folk som helst här ute,
efter att ha bott här i 11 år.

Och när mitt namn nämndes
i något han berättade,
så reagerade den ena damen
och tittade på mej och sa:
"Det namnet känner jag igen.
Men du vet nog inte vem jag är."
och så log hon lite finurligt.
Jag tyckte det var något bekant
över denna lilla, vithåriga dam,
men kunde inte komma på varifrån,
så jag sa:
"Vad heter du i förnamn?"
När hon svarade "Kerstin",
så ramlade poletten ner.

"Nääääää", sa jag
och såg nog ut som en fågelholk.
De andra två tittade frågande på oss
och jag fortsatte:
"Kerstin Nilsson!
Min klassföreståndare i femman och sexan!
Det är ju 34, 35 år sen!"

Och hon kom ihåg mej,
vad jag hette då,
och det blev mer än en kram
innan vi alla skildes åt
efter en mycket lång pratstund.

Vilken överraskning!
Henne hade jag aldrig någonsin känt igen
om vi bara hade gått förbi varandra.

Från det ena till det andra,
så är det dags att återgå till jobbet imorgon
och de vanliga rutinerna.

Ligger efter med hur mycket som helst privat.
Mest på det sociala planet.
Så mycket folk jag inte har hunnit träffa
nu när jag har haft allt det här
pappersjobbet hängande över mej.
Så här är en hel del att ta igen.

Ska bl a bjuda ut hjälpredan jag hade,
för att få rätt på bokslutet.
Vi ska gå ut och äta riktigt gott någonstans.
Det ser jag fram emot.

Även dansen har blivit lidande.
Minns inte när jag var iväg senast ...

Men N U så!

Nu ska jag försöka återvända till vardagen igen.