Promenader och annat

Nu börjar äntligen förkylningen ge med sig lite, känns det
som. I alla fall just nu efter jordgubbar och glass :-)
Gott!

Gick med på Zigges kvällspromenad, det var ett tag sen, som
inte skulle vara så jättelång - den slutade med 1,5 timmars
utomhusvistelse!
Vädret har ju blivit bättre - från storm och ösregn till sol från
en blå himmel och även om det blåser mycket, så det var
skönt att vara ute. Men det var inte promenaden som tog tid,
det var allt pratande med alla andra som är ute med sina
hundar.

Så mycket folk jag har lärt känna sen jag då och då har följt
med på Zigges promenader! Men fråga mej inte efter
mattarnas och hussarnas namn - ingen aning! Hundarna
vet jag däremot vad de heter :-).

Ida - en "toypudel" - vars namn skulle varit Jo-Jo istället,
som hon studsar, var nyklippt. Liten var hon innan och
nu var hon ännu mindre! Gudakär och så kelen!

När promenaden närmade sig sitt slut så stötte vi först på
Å med sin cockerspaniel Vanilla. Och då kan man bli
stående länge, för Å har mycket att prata om, liksom
Zigges husse L. Efter en lång stunds pratande stannade
även M och A till med sin lille terrier Knut och D Å blir det
mycket prat och skratt!

"Familj Zigge" har bott här ute på ön i 11 år, och de senaste
sex åren har Zigge funnits med, och har man bott så många
år på ett ställe, då är det inte konstigt om man lär känna en
hel del folk. Speciellt om man är ute och går med hund.

Jag har bott här i två år och visst hälsar man när man
möter folk när man är ute och går, men med hund stannar
man och pratar en stund. Så det är många nya bekanskaper
jag har gjort de senaste månaderna, när jag har följt med på
Zigges rundor. Jättekul! Det känns lite vemodigt nu bara, när
jag tänker på att jag ska flytta nu, när jag har lärt känna så
mycket folk.
Men som de säger: Det tar bara 30 min att promenera hit
sen, fortare med cykel och ännu fortare med bil att ta sig hit,
så det finns inget som säger att vi inte kan fortsätta träffas
på hundrastningspromenader. Och det är ju faktiskt sant.

Speciellt Zigge har jag fått så fin kontakt med, så honom
kommer jag att sakna jättemycket. Han blir så glad när
han ser att jag kommer. Sätter av i full galopp mot mej och
när han kommer fram så studsar han runt, runt, runt och är
alldeles till sig. Ser himla kul ut och det värmer ända in i
hjärtat att se sådan glädje.

Ja, djur är för härliga.

Min lille kise gör små framsteg. Han äter igen, som innan
operationen, och det känns så skönt. Men han är inte helt
stabil i sin gång, vilket är mycket synd, man ser att han inte
är oberörd av det, men han hanterar det bra. Han är kelen
och spinner bara jag tittar på honom och verkar må bra.
Det gör mej lycklig.

Annars är det många som är krassliga, verkar det som.
Jag skulle egentligen bort ikväll, men en förkylning där
satte stopp för det, så vi får skjuta på det. Men det kommer
fler kvällar.

På studenten igår pratade jag lite med syrran om deras
resa till Grekland i slutet av maj. Hon och hennes sambo
var iväg med ett kompispar på ön Skopelos och de blev
helsålda. Många scener i filmen "Mamma Mia" spelades
in där och de sa att ingen av dem ville åka hem när det
var dags. De ville dit igen. Lugn och ro och vackert. De hade
tagit massor med bilder och jag och en kompis, som älskar
Grekland, är hembjudna till dem eventuellt till nästa helg för
att se bilderna.
Vi kanske får ihop en vecka sen i höst och kan sticka iväg,
mitt i min renovering och flytt. Det hade inte varit fel.

Jag har de senaste sju åren åkt iväg en vecka i maj och i år
är det första gången det inte blev någon resa söderut. Det
känns att det är något som saknas. Men, som sagt var,
går det enligt planerna med renovering och flytt, så blir det
kanske en vecka till hösten till Skopelos eller Rethymnon
på Kreta, som vi båda har besökt innan och gillar och kan
tänka oss att återvända till. Det hade varit himla kul!

Förra året hade jag förmånen att att få tillbringa en vecka
i maj på Cypern och sen blev det en fyra dagars tur med en
annan kompis till Rom - mycket trevligt!

Men nu är det jobb som står på programmet. Revisorn ville
ha resultat- och balansräkning på året ända fram tills nu, typ,
och jag har ju inte gjort något på året ännu, så nu vet jag vad
jag har att koncentrera mej på. Efter midsommar behövde han
underlagen, så nu är här en som sitter och sorterar och gör vid
årets sex första månader och konterar och ska knappa in i
bokföringsprogrammet.

Det är roligt nästan jämt :-)