tisdag, oktober 13, 2009

En sorgsen dag





I dag var första dagen
utan mitt lilla hjärta Felix.

Smärtan är enorm! Vad ont det gör!
Vad jag saknar det lilla trollet!
Att en sådan liten varelse
kan lämna ett sådant stort hål efter sig!

Och överallt i lägenheten blir jag påmind om honom.

När jag väl fick ork att stiga ur sängen i morse,
med en rejäl huvudvärk och ögonlock så tjocka,
efter en så gott som sömnlös natt
med många tårar,
så bestämde jag mej
för att ta bort hans mat- och vattenskålar i köket,
medicinen han skulle ha varje dag,
hans mat och godis i kyl och skafferi
och kattsanden och kasta det.

Sen hade jag hans låda i badrummet
och hans båda "klös- och klätterpelare",
som jag fick hjälp med
att få kört till tippen och kastat där.
Jag klarade inte det själv.

Det gjorde så fruktansvärt ont
att ta bort alla dessa synliga spår av honom,
men det hjälper inte att gå och titta på det heller.

Han är borta för all tid
och kommer inte tillbaka,
hur mycket jag än önskar mej det.

Fast två av hans leksaker
ligger fortfarande kvar på vardagsrumsgolvet
och hans sele och koppel
hänger kvar i hallen ...

Det sliter i mej
av en otrolig saknad varje gång
min blick fastnar på sakerna,
men jag förmår mej inte
att göra mej av med dem än.

Vad jag saknar det lilla livet!
Han var så otroligt go!
Mitt lilla hjärta!

Var på kyrkogården i eftermiddags,
på minneslunden.
Det är så vackert och rogivande
med alla blommor och ljus.

Från mitt nya boende sett,
så ligger kyrkogården på andra sidan gatan.
Jag hör tydligt och klart när de
ringer i klockorna.
Ett nytt ljud jag ska vänja mej vid.

Jag hade med mej två ljus,
som jag tände.

Ett för pappa,
som ligger på minneslunden där
och ett för Felix.

Det var jättejobbigt men kändes skönt efteråt.

Att stå på denna rogivande plats
och bara låta tårarna rinna.

Har en känsla av,
att det kommer att bli många besök där för min del.
Det är något jag har haft svårt
att tackla känslomässigt innan.
Det har känts FÖR mycket, helt enkelt.

Men idag gav det mej en sådan inre frid.
Ett behagligt lugn,
trots all ledsamhet platsen framkallar.




1 kommentar:

Anonym sa...

Jag lider med dig.
Felix finns nu i katthimlen, leker, jagar möss och är ung på nytt.
Framförallt finns han i ditt hjärta för alltid
kramar på dig D
M