onsdag, mars 17, 2010

Överkörd av en ångvält ...




Börjar känna mej som överkörd av en ångvält ...




Mådde "konstigt" i måndags
med illamåeende som åkte berg- och dalbana
och igår när jag vaknade,
var det bara till att inse,
att jag går inte utanför dörrarna idag.

Det tråkiga var att jag skulle missa dansen.
Hade verkligen behövt repetera den nya dansen
vi lärde oss i söndags.

Och idag är det inte bättre,
så nu missar jag kören ikväll :-(

Jag som var så glad
över att jag hade gått upp två kilo,
så nu sitter byxorna åt lite i midjan igen.
Men som jag får springa på toa,
har jag nog snart gått ner det igen :-(.

Hemma har jag bekväma joggingbyxor på mej,
så då märker man inte så lätt,
om man går upp eller krymper,
så jag tänkte ställa mej på vågen i morse
för att kolla läget.

Men tji fick jag!
Batteriet var slut, så jag fick inget svar på min fråga.

Så nu varvar jag dagarna med att få i mej mat,
springa på toa och soooooova!
Är så trött!
Men det är klart,
får man inte behålla maten,
kan man inte få någon energi,
då blir man ju trött.
Solklart egentligen.

Mamma var här innan
och lämnade tabletter hon hade varit och köpt
(tyckte jag skulle pröva en annan sort)
och då sa hon att det var kallt ute.
Då känns det lite lättare
att "sitta fast" här hemma
(vågar inte vara för långt från toa),
för igår när solen sken
och jag låg här inomhus med nerrullade persienner,
har ju söderläge, så jag måste tyvärr rulla ner,
då kändes det extra tråkigt.

Hela jag vill ju vara utomhus när det är fint väder.

Men det får jag allt vänta med.

Nu är det mulet ute,
dvs vädret är som jag känner mej
och jag känner hur ögonlocken börjar dala,
så nu är det ryggläge som gäller en stund.
Sen ska jag försöka få i mej lite mat.







2 kommentarer:

Anonym sa...

Urk, suck och stön, magsjuka är botten.
Åkte på en i december.
Jag ser det så här:
Först är man så sjuk så man tror man ska dö.
Efter ett tag önskar man att få dö.
Men som ett verkligt under så blir man frisk.
Det är det enda positiva att det går så fort. Ja och för några av oss att några hekton försvinner på kuppen!

Ett stort krya på dig!
M

Tant D sa...

Ja, har ju varit med om detta förr och när det väl vänder, då går det fort! Sen kan man inte fatta att man var så kass ... och tur är väl det :-)