Helgen är över

Då var den här helgen slut.
Det gick undan.

Och som vanligt var det trevligt på dansen.
Alltid lika kul att träffa alla.

Men det var segt.
Jag var så trött, så trött.
Det kändes att jag hade varit uppe sen 05.00.

Den första kursen (1,5 timmar) gick ok.
Men en bit in i den andra,
så blev jag riktigt knockad av trötthet.
Benen ville inte åt det hållet jag ville.

Mot slutet blev det lite manfall på första raden
och instruktören J försökte locka fram folk
från raderna bakom.

Rätt vad det var sa hon:

"D, du kan väl komma fram och ställa dej?"

Ja, vad gör man?

Som man blir "tillsagd" så klart.
Muttrande orden:
"Varför ska JAG gå längst fram?"

så gjorde jag precis det,
gick från rad fem där jag stod
bland dem i "vårt gäng",
fram till rad ett.

Jag gillar inte att stå där framme.
Man liksom känner allas blickar i ryggen
och så är det så starkt ljus över scenen
där instruktören står.

Vi dansade en dans
och när vi hölt på med den andra,
så kommer den andre instruktören fram
och sätter sig på scenkanten,
med en videokamera i handen!

Då började den här ana ugglor i mossen.
Så när dansen var slut
och innan nästa hann börja,
så var här en som var snabb tillbaka
till rad fem, där jag hade stått.

Men det hände inget.
Inte förrän de sista 1,5 timmarna var slut.

Då sa J, att de hade tänkt lägga ut
en snutt på dansen,
som vår ordförande har gjort koreografin till,

på YouTube.
Så de ville gärna att många hjälpte till
att fylla dansgolvet.

Det var tomt på folk och A sa till mej:
"Ska vi inte ställa upp
och hjälpa dem med det?"
"OK", sa jag, så vi gick i sakta mak fram
och ställde oss i rad två.

Då sa J att vi kunde väl ställa oss längst fram.
Så pekade hon på mej igen och sa:
"D, du kan väl ställa dej där?"
Jag tittade på A och gick fram,
och när J frågade A
om inte hon också kunde gå fram,
så skakade A på huvudet.

Jag vände mej om
för att se vem som stod i raden bakom
och fick en idé.

Jag gick bak till B och sa:
"Kan inte vi byta plats så det finns en karl
också i första raden?"
Och lycklig blev jag när det var OK för honom.

Så jag hamnade i andra raden istället,
kändes MYCKET bättre.

Men när musiken började spela
och vi började med de första stegen i dansen,
så kände jag igen hur trött jag var.
Fruktansvärt trött.

Benen var sega och jag orkade knappt röra mej.
Emellanåt sjöng jag med i några ord i låten
men jag var helt slut.

När B slutade filma och de tackade för hjälpen,
råkade jag kasta en blick i spegeln.

Hu jeda mej!
Vilken syn!

Jag såg precis lika trött ut som jag kände mej!
Till och med håret "hängde"!

Men det är klart,
efter tre timmars dans kan man inte vara pigg.
Speciellt inte om man har varit uppe sen 05.00
och haft det rejält stressigt.

Så det ska bli intressant
att få se den där lilla filmsnutten.
Ser man ut och rör sig som man kände sig,
helt färdig,
om man nu syns,
ja, då är det svårt att prata FÖR dansen.
Att det piggar upp
och man känner sig kanonbra efteråt.

Egentligen skulle de filmat
innan vi hann bli trötta.

Nu ska jag faktiskt ta och hoppa i säng.
Tänkte försöka vara på jobb vid 06-tiden imorgon,
för att hinna med så mycket som möjligt
på förmiddagen.

Tisdagen är en maffig dag
och det kommer att ta tid att förbereda den.

Sju veckor kvar på säsongen .....

Natti när det blir dags!