onsdag, november 26, 2008

Resan till Holland 4

Vi lastar in våra väskor i bagaget på en taxi och hoppar in.

Chauffören frågar vart vi ska och han får adressen och börjar
köra. Sen börjar röran.

Han frågar hur många gånger som helst efter adressen så
han kan skriva in den i GPS:en. Men han fixar inte stavningen.
Färden blir lite vinglig när han inte har koll på sin körning
så det känns inte så kul. Vi försöker förklara vart vi ska,
vad orten heter och själva gatuadressen men han får inte
rätt på det.

Till slut ringer han upp en kollega och det blir bokstaverat
hur många gånger som helst och inte får han rätt på det.

Till sist frågar han om vi kan lotsa honom! "Nooooo!",
svarar vi. Detta är ju inte sant!

Han kör i alla fall och kör och kör och kör och vi tycker
oss känna igen lite men sen passerar han stället där vi tror
att han skulle svängt av och då är vi själva helt vilse.
Vi frågar om han hittar och han säger att han vet var
det är nu, men att vi kommer att komma från ett annat håll.

Jodå, visst kom vi från ett annat håll!

Det som kostade 600 kr förra gången kostade 700 kr den
här gången, så sträckan blev väl liiiiiite längre än de
ca tre milen som det är.
Och visitkortet han gav oss när vi gick av hamnade i första
"runda arkiv" vi såg = papperskorg.

Men nu var vi framme. Klockan hann bli 14:20 istället för
beräknat 13:00.

Det var trevligt att träffa de holländska kollegerna igen.

Och nu fick vi löst en hel del av våra problem och fick en del
tips på genvägar och liknande, så när vi gav upp 17.30,
kände vi oss jättenöjda.

Efter att ha satt in bagaget på våra rum på hotellet blev vi
körda till en restaurang av en av de båda som hade haft
utbildningen med oss. Där satt vi och pratade och åt en god
middag och efter en promenad tillbaka till hotelllet och en
pratstund i hotellets restaurang med vår "gamle chef", som
sedan några år är stationerad på företaget i Tyskland, men
reser runt rätt mycket och som kom ur hissen när vi kom
tillbaka till hotellet, (ibland är världen liten) kom man så i
säng ca 22.00.

Det var en ljuvlig känsla att få lägga huvudet på kudden och
så sakteliga bleknade minnena från dagens eskapader!

Inga kommentarer: