Resan till Holland 5

Dag två hos våra kolleger började med att vi blev hämtade
kl. 08.15 på hotellet.
Klockan 08.30 var vi så på plats och fortsatte med
"utbildningen" och vi fick svar på våra frågor och hade tid att
sitta ner och jobba. Det var en hel del saker som klarnade
och det är en härlig känsla när pusselbitarna börjar falla
på plats.

Taxi till Rotterdams central beställdes till kl. 15.45 men inte
förrän kl. 16.40 kom bilen! Han hade kört till fel ställe.
"Vårt" företag finns på två ställen med ca 10 min bilfärd
emellan .....

Femtio fem minuter för sent sätter vi oss i bilen och han
tog oss på orden att "Nu får du köra fort, för du är femtio fem
minuter försenad".

Det var skönt att sitta och halvslumra men plötsligt säger
A: "Varför kör han av mot flygplatsen?" "Va?", säger jag
och tittar mej omkring. Det som susar förbi utanför fönsterna
känns inte alls igen. Flygplan på andra sidan staketet??

Jag lutar mej fram och frågar: "Where are you taking us?"
"To Rotterdams airport", svarar han och vi börjar protestera.
Vi ska till Rotterdams central för vi flyger från Amsterdam.
Men enligt honom är taxin beställd till Rotterdams flygplats.

Han ringer upp sin central och vi förstår lite av holländskan.
De påstår att taxin är beställd till Rotterdams flygplats.
I alla fall så säger chauffören att det inte är någon bra idé
att köra in till Rotterdams central nu i rusningstrafiken,
utan han föreslår att vi tar tåget från Haag istället.

Och så blir det.

Hela resan slutar på 920 kr men efter ett samtal med sin
central kommer de fram till att 750 kr är ok för resan.

Med fem minuter tillgodo kommer vi upp på tåget till
Amsterdam.

På flygplatsen får vi lite mat i oss och hinner handla lite
innan vi går och checkar in. Vi struntade i att stressa.
Jag sa till A att "Någon måste ju vara sist".

Vid säkerhetskontrollen tar det lite extra tid. Bagage,
ytterkläder och skärp lägges i backarna på bandet. Sen
får jag tillsägelse att ta av mej jackan. "Vilken jacka?
Jag har ju lagt min kappa där!", svarar jag och pekar.
Då pekar han på min kofta och säger att jag ska ta av den.
"Va?", säger jag. "Det måste vara ett skämt. Det är ju rena
stripteasen i så fall" och så skrattar jag och går igenom
bågen och ber till högre makter att det inte ska pipa den
här gången. Vilket det inte gör.

Istället hör jag att han som ville att jag skulle ta av mej koftan
säger något till den som står på andra sidan "bågen" man
ska gå igenom och när jag kommer igenom kallar hon som
står på andra sidan på mej. Hon frågar varför jag inte
gjorde som hennes kollega bad mej om, att ta av mej koftan.
Då bad jag om ursäkt och sa att jag trodde det var ett skämt
för det har jag aldrig någonsin behövt innan.

Sen pep det när A skulle gå igenom och hon skyndade dit.
Medan jag tog på mej skärpet och samlade ihop mina saker
så hör jag A säga: "Oh, nej, inte mina stövlar", så jag vänder
mej om och ser att hon får gå tillbaka och ta av sig stövlarna
och lägga på bandet. Men när hon går igenom igen och det
piper, så blir hon "visiterad".

Sen får hon kämpa med att ta på sig stövlarna och det kan
jag tänka mej, att det inte är det lättaste, när man har haft dem
på hela dagen. Ben och fötter har ju en tendens att öka i omfång
efter hand som timmarna går. Men till slut så var stövlarna
på och vi gick till gaten.

Och för första gången i mitt liv, igen, så blev det faktiskt så,
att vi var de sista som gick på planet! Efter oss i gången,
medan vi gick bak till våra platser, gick en i flygbesättningen
och stängde alla bagageluckorna.

Flyget hem var bara 10 minuter försenat. Men det berodde inte
på oss. Det var det redan när vi checkade in.
Efter halva flygresan så kommer A på att de här säkerhets-
kontrollerna inte är mycket att hurra för. Hon kom då på att
hon hade en flaska vatten i sin ryggsäck. Den hade hon helt
glömt bort.

Och när vi landade och kaptenen säger att vi inte får sätta
igång våra mobiler förrän säkerhetsbältes-skyltarna har
släckts, så säger A: "Oj, jag glömde visst stänga av min!".

Strax efter klockan 23.00 stod man så äntligen i sin egen hall
och möttes av en saknad liten kise. Och det var nog ömsesidigt,
för han vek högst 30 cm från min sida tills jag kom i säng.
Då rullade han ihop sig, som alltid, ovanpå täcket på min
högra sida.

Hem ljuva hem!