Det var inte denna drömmen som var den rätta ...

Hmmmm ...

Då tror jag att jag kan sluta gå i väntans tider.

För tredje dagen i rad har mäklaren
fortfarande inte fått besked av säljaren
om hur det ser ut med lägenheten han tittar på.
Om han blir godkänd som hyresgäst
och när flytten i så fall planeras i februari,
ja, helt enkelt hur det går överhuvudtaget.

Jag skulle få besked idag, igår och i förrgår,
men fortfarande ingenting.

Och de andra fortsätter sitt "budkrig".

Dåligt omen??

Hmmmm, tankarna börjar snurra ...

Även om jag fortfarande har marginal
upp till min "smärtgräns",

så tror jag att jag börjar dra öronen åt mej.

När saker och ting blir
för röriga eller för komplicerade
och jag känner att jag börjar tappa greppet,
då brukar jag ge mej.

Det MÅSTE helt enkelt betyda något,
när det inte blir som det är sagt.

Mina inre "varningsklockor"
har börjat ringa så försiktigt
och med tanke på mina erfarenheter av livet hittills,
så har jag har sagt till mej själv,
att i resten av mitt liv
så ska jag verkligen lyssna på "klockorna"

i alla situationer.

Så jag tror jag tackar för mej
i DET HÄR fallet.

Jag är rätt så envis och uthållig
så länge jag tror på något,
men börjar det att "darra" för mycket
och tveksamheter börjar dyka upp,
då är det inte riktigt
som det först såg ut att vara
och då börjar klockorna så sakta
svänga fram och tillbaka
och pocka på uppmärksamhet.

Så jakten får fortsätta!
Skam den som ger sig.
Någon gång måste det ju bli fullträff!
Det finns något till mej också,
någonstans där ute.

Hur är det man säger:
Hoppet är det sista som överger en.

Och här hoppas för fullt :-)

P.S En fördel är att jag i lugn och ro
kan åka runt och titta på
vad som kan behövas till en renovering.

Den prisklassen jag har råd med
brukar betyda att kök och bad
behöver göras vid i alla fall
och det är de största utgifterna.

Så inget ont som inte har något gott med sig.

Lägenhetsjakten

Nu är jag helt slut!

Har varit på IKEA:s köksavdelning
och en hel del vitvaruaffärer
för att "kolla läget".

Hittade en lägenhet
som det faktiskt sa klick om,
när jag kom in i den.

Har tittat på den två gånger
och imorgon tar jag beslutet
om jag ska ge mej in i budandet.

Imorgon lämnar säljarna besked
om när de ska flytta.
Eller rättare sagt:
när han, den gamle mannen som bor där nu,
ska flytta.
Om han får lägenheten han har tittat på.

Blir det som de vill,
så blir det nu i februari
och då får jag VÄLDIGT brått plötsligt.

Orsaken är att det är ett riktigt
renoveringsobjekt.

Orsak: De som bor där har bott där
sen det byggdes 1983
och de är storrökare!

Så den intensiva gula färgen
på alla lister, kontakter, skåpdörrar osv
(för att inte tala om doften,
som märktes 4 meter utanför ytterdörren
när den var öppen!)
är INTE ditmålad!

Varendaste list, kontakt,
ja, rubb och stubb måste ut.

Sen måste den tvättas ren från golv till tak
och till sist målas med nån spärrfärg
innan själva renoveringen kan börja.

Så jag måste leta fram allt från färg, tapeter,
golv, kakel, köksinredning, vitvaror,
badrumsinredning och allt som behövs.

Och den svåraste biten:
Hantverkare!

Men jag tänker inte på doften
eller ser den totala katastrofen
- jag ser det färdiga resultatet :-)

En liten pärla på 66 kvm
som jag redan har renoverat upp
och möblerat i huvudet!

Så det ska bli spännande att se
hur långt de tre som fajtas nu,
har kommit i sitt budande till imorgon.

Nervöst, nervöst, nervöst.

Var inne i den första gången förra onsdagen
och andra gången nu i söndags
och är helt på det klara med att
"Den vill jag ha!".

Jag har tvingats inse
att jag inte kan uppfylla mina drömmar.
Att ha ett boende som detta.
Man vill mer än bo efter ett tag,
även om jag fortfarande njuter av mitt boende.

Så jag har fått ta tag i plan B.
Strukit alla mina önskningar
om mitt drömboende,
det finns inte att uppringa
som går ihop med min ekonomi,
och ska se om jag hittar något
som motsvarar plan B.

Och det gjorde jag i denna.

Sen återstår att se om det är
ekonomiskt lösbart,
för renoveringen kommer att gå på MYCKET pengar!
Och vilket jobb!

För det är som sagt var
ett gigantiskt jobb som väntar
den som får den i sina ägor.

Inget är som väntans tider .... eller :-)

Tyson

Tiggde bilder på Tyson
av hans husse och matte,
för jag bara måste visa
vilken fin hund det är.

Bilden är tagen den 23 dec 2008.

Han är född den 12 augusti,
så på bilden är han ca 4,5 månader gammal.

Är han inte bara såååååååååååå go´?!?!

Hjärtat fullkomligt smälter på en!

Måndag ...

Hur är det nu -

ibland säger en bild
mer än tusen ord -

eller??

Revyernas helg

Precis hemkommen från helgens andra revy.

Så många skratt!

Var får de allt ifrån?

Mina favoriter i denna revy var helt klart
Sven Melander och Siw Carlsson!

Där var även en kändis i publiken.
Ingen mindre än själve
Tomas Pettersson
traskade upp på läktaren
och vi var många som såg att
även han skrattade hjärtligt emellanåt.

Var först iväg på två lägenhetsvisningar.
Sen hem och byta om,
blev hämtad strax efter halv tre
och så bar det av till M & J,
som ville bjuda på middag
innan revyn.

Mmmmm, vad gott!

Och så fick jag äntligen träffat deras
5 månader gamla
rotweilervalp Tyson.

Så gudakär han är!!
Och så duktig på
"give me five"-tricket!

Honom skulle man
lätt kunnat busa med en hel dag.

Om man hade orkat :-)

Vänner

Såg en underbar bild på temat

"Vänner".

En intensiv vecka

Lördag morgon - vad härligt!
Lite andrum ...

Det har varit en intensiv vecka
med en hel del "aktiviteter".

Men på jobb är det kaos!

Det känns som om vi sitter i en båt
som tar in massor med vatten
och enda chansen vi har
är att ösa, ösa och ösa
så att vi åtminstone håller oss flytande!
Men vi kommer ingenstans ...

Och säsongen har bara precis börjat :-(

De nya ägarna ... ja ... jag hittar inte ord ...
Förstår inte hur de kan röra till det så.

Tack och lov har man glädjeämnen privat
som håller en uppe,
när det är så tungt.

Igår kväll t ex.

Vi skulle iväg på revy,
men innan det började,
så skulle fem av oss äta buffén, som serverades innan.
Så vi fick köra från Malmö redan ca 17.15.

Efter den goda maten,
hittade vi de andra ute i foajén.
Vi fick våra biljetter och hittade våra platser
och sen kunde vi luta oss tillbaka
och bli underhållna.

Det blev en hel del skratt,
precis vad man behöver med jämna mellanrum!

Revyn var slut ca 22.00
och då blev det efterfest hos en av dem,
som hade varit med
och hittat på alla nummerna till revyn.

Vi blev ett nätt "litet" gäng på 23 - 24 personer,
varav några av dem hade varit med i kvällens revy,
som samlades hemma hos A, ett kvarter bort.

Där blev det vin,
annat till oss som senare skulle köra :-)
och jättegott tilltugg
och som avslutning lika goda chokladpraliner,
som A, som arbetar med choklad, hade gjort
och så snacks.

Mums!

Av hela detta gäng,
så kände jag,
eller hade träffat innan,
bara sex personer,
så det blev en hel del intryck att ta in,
de timmarna vi var där.

Vilket härligt gäng!!
Och vilken trevlig kväll!

Till slut blev vi i alla fall tvugna
att bege oss av hemåt.

Kom hem ca 01.30
och kunde lägga mej,
mycket nöjd,
efter denna trevliga kväll.

Plötsligt var veckans kaos på jobbet som bortblåst!

Den värdefullaste av gåvor

Livet

-

Gåvan

man fick
på sin Födelsedag

-

Den Värdefullaste
Av Gåvor!

Förtroligt samtal?

Mina absoluta favoriter när vi matar fåglarna
en liten bit härifrån.

Nu är glada julen slut, slut, slut ...

"Nu är glada julen slut, slut, slut.
Jag har kastat julen ut, ut, ut ..."

Alla ljusstakar, stjärna,
juldukar, röda ljus,
tomtar och annat pynt
har åter packats ner i sina lådor
och förpassats ner till källaren!
Fick gjort vid de sista tre lådorna idag.

Det som vållade mej mest problem
var granen.

Jag har alltid sågat ner granarna
och lagt alla grenar i sopsäckar
och gått iväg med och tagit stammen
för sig själv.

Så skulle även ske med denna.
Men då har jag aldrig haft
en gigantisk kungsgran innan.
Tala om tjocka grenar!

Jag började på sågandet
men det var hur jobbigt som helst
och min högerarm började protestera.
Lät den vila några dagar
och fixade fram en motorsåg (!)
som skulle underlätta för mej.
Risken var att jag skulle få spån
i hela vardagsrummet, men det fick jag ta.

När jag kom hem efter jobb
och skulle lösa av mamma,
som hade passat hantverkare här,
det kom en lapp att de behövde tillgång
till lägenheten mellan 7.30 och 16.00,
så bestämde jag mej för att nu fick jag
ta tag i det här med granen!

För när vi gick bort och matade fåglarna,
såg jag nämligen
att det stod en container på parkeringen
på min baksida.

Så tillbaka efter promenaden,
som blev kort p g a den isande vinden,
så tog jag tag i det här med granen.
Nu hade jag chans att bli av med allt hur lätt som helst!

Motorsågen var jag inte kapabel till att
få igång - vet inte vad jag gjorde för fel :-(
så det fick bli handkraft!
Oh, vad jag sågade!!
Och sågade.

Till slut så var det bara stammen kvar
så det var bara till att ta den
och säckarna med grenarna
och går runt huset och kasta det!
Smidigt!

Och en sak har jag bestämt mej för:
Jag ska hädanefter bara ha kungsgranar.
Barren är ju gigantiska,
så man slipper allt plock av små barr
ända fram till sommaren.

Då kan jag bocka av "städa ut julen"
på min "att göra lista" :-)

Härligt!

Lika bra att gå på nästa grej - pappersarbetet!

Nu har jag fått vila min arm lite,
för det känndes rejält efter sågningen.

Tillbaka till vardagen

Då var semestern slut för den här gången också.

Det har varit riktigt skönt att ha varit ledig
(från jobbet, för här finns alltid att göra),
i sammanlagt sex dagar den här omgången.

Men nu är det slut med det.

Nu är det dags för tidiga mornar igen
och ett kaos på jobb.
Och säsongen har bara precis börjat så smått.
Jag kan väl säga som så att jag fasar
för vad som väntar.

Det som väntar tar musten ur oss
innan vi ens är där.
Så mycket rörigt och det har inte
satt igång på riktigt ....

Och privat går det en hel del tid
att åka runt och kolla in lägenheter.

Marklägenheten igår var som jag misstänkte:
svårmöblerad för min del.
Jag hade inte fått plats.

Och så var det rent för mkt tomt
som ska hållas iordning
med ogräsrensning.

Det var en av anledningarna till att
huset såldes och det blev lägenhet istället,
slippa trädgårdsjobbet.
En uteplats kan jag väl tycka hade varit ok,
med plattor,
men inga rabatter, usch!

Sitter och tittar in över Malmö
och ser några av alla "höghusområdena"
som sticker upp.

Man kanske skulle tagit sej i kragen
och åkt och tittat på någon lägenhet där?
Det är halva priset mot här ute vid vattnet.
Man får jättemycket lägenhet för pengarna
och jättestora inglasade balkonger.

Usch, vad det är svårt!

Jag går bara på känsla när jag kollar.
Inte bara inne i lägenheten utan även utanför.
Och än så länge har det inte klickat.

Jo, här, där jag bor, där klickar det
varje gång jag kommer hem!

Jag vill bara "landa" någon gång ...

Fullmåne

Vaknade och kände mej lite "orolig".
Det var fortfarande mörkt ute.
Klockan visade 07:14,
så egentligen var det inte så tidigt.

Gick runt till lägenhetens alla fönster
och tittade ut.

På balkongsidan blev jag ståeende
en lång stund
och tittade på månen.

Den såg full ut.
Men inte stor och kall
utan den utstrålade värme.

Några moln drog förbi
och det var riktigt vackert.

Startade datorn
och läste/såg ett mail som fick mej till att le.
Den där fönsterputsaren med den söta lilla katten
fick mej tillbaka till verkligheten
och allt jag måste ta tag i idag.

Fortsätta röja, när jag nu har ångan uppe.
En del pappersarbete väntar.
Gå på visningen av en marklägenhet en bit härifrån,
som jag har blivit nyfiken på.
Tror redan nu att jag är tveksam till planlösningen.
Men det får jag se.

Sen måste jag fixa till middag
innan det är dags att köra till dansen.

Dansen - en härlig avslutning på veckan.

Bara fokusera på musiken och stegen
och skaka allt annat av sig.

Det är inte kurs idag
utan terminen startar med
repetition av förra terminens danser.
Både på nybörjarpasset och fortsättning 1 passet.

Och det behövs.
Märkte på fridansen i torsdags
att en hel del av danserna är som bortblåsta.

Det lyckades!

Denna dagen får jag lägga på minnet!

Måsen med lite brunspräckligt
har varit så väldigt närgången
när vi har matat fåglarna.
Och idag hände DET!

Den tog en brödbit ur handen på mej!!

Nu äntligen lyckades det!
Men jag lyckades inte
fånga det på bild.
Tyvärr :-(.

Det gick så snabbt.

Den håller sej väldigt nära varje gång
mamma och jag är där och matar fåglarna.

Den har kommit väldigt nära
när man har kastat brödet på marken.
Väldigt nära.

Och jag har gett mej katten på att det
bara MÅSTE lyckas att få den
till att ta brödet ur handen.

Jag är rätt så tålmodig och uthållig.

Men det är så svårt att både hålla koll på kameran
och ta skärpan samtidigt som jag
håller kolla på fåglarna
och så ska jag ha bröd
i den andra handen att locka med.

Men idag var det den stora dagen,
då det inträffade.
Det jag så tålmodigt har väntat på.

Den flög upp och tog brödet ur handen!

Men deras näbbar är inte till att leka med,
märkte jag.
Så vass!
Det gick inte hål, men det blev ett märke.
Men det var det värt!

Några av änderna går fram
och tar brödet ur händerna på oss
och även om de missar och tar fingrarna emellanåt,
så känns det knappt.

Sen är där en av kajerna
som också är väldigt närgången
och ett par gånger har den
varit uppe i handen och tagit brödbiten
man håller fram.

Där har jag aldrig känt av något.
Bara klorna mot fingrarna det korta ögonblick
den sätter sig i handen
innan brödbiten plockas upp.

Men det har också gått så snabbt,
så det är jättesvårt att hinna fånga på bild.

Dagens stora händelse
kommer jag att leva på ett tag,
i alla fall :-)

Frukost för en

Kollade i frysen efter något bröd som jag
kan ta med och mata fåglarna med idag
och såg att jag hade formfranska
allra längst in.

Mmmmmm, rostat bröd
med ost och marmelad.
Det var evigheter sen!
Inte så mättande
men ack vad gott!

"That´s The Way It Is"

"That's The Way It Is"

Celine Dion

"I can read your mind and I know your story.
I see what you're going through, yeh.
It's an uphill climb, and I'm feeling sorry.
But I know it will come to you, yeh.

Don't surrender 'cause you can win
in this thing called love.

When you want it the most
there's no easy way out.
When you're ready to go
and your heart's left in doubt.
Don't give up on your faith
love comes to those who believe it.
And that's the way it is.

When you question me for a simple answer
I don't know what to say, no.
But it's plain to see, if you stick together
you're gonna find a way, yeah.
So don't surrender 'cause you can win
in this thing called love.

When you want it the most
there's no easy way out.
When you're ready to go
and your heart's left in doubt.
Don't give up on your faith
love comes to those who believe it.
And that's the way it is.

When life is empty with no tomorrow
and loneliness starts to call.
Baby, don't worry, forget your sorrow
cause love's gonna conquer it all, all.

When you want it the most
there's no easy way out.
When you're ready to go
and your heart's left in doubt.
Don't give up on your faith
love comes to those who believe it.
And that's the way it is.

When you want it the most
there's no easy way out.
When you're ready to go
and your heart's left in doubt.
Don't give up on your faith
love comes to those who believe it.
And that's the way it is.
That's the way it is.
That's the way it is, babe.

Don't give up on your faith
love comes to those who believe it.

And that's the way it is."

Sortera och röja

Tillbaka efter en timmes promenad.

Vi började med att gå bort och mata fåglarna,
helt otroligt vad en del av dem är orädda av sig!

En del av änderna parkerar sig på fötterna på en
för att komma högre upp
och tar brödet direkt ur handen.

En av de svarta kajorna flyger fram till
den utsträckta handen och tar brödet.

En av fiskmåsarna som har lite brunspräckligt
i fjäderdräkten, är också väldigt närgången.
Håller sig bland änderna max en meter ifrån en.

Man är så omringad av fåglar
så man kan inte flytta på sej nästan.
Och då har vi ändå valt ut ett ställe
där vi matar
som det inte är så många fåglar på ...

Man skulle kunna ha hur mycket bröd som helst
med sig.
Det verkar inte finnas någon botten i dem.

Det är en speciell känsla
att komma djur och natur så nära.

Men nu får jag sätta fart med det jag har satt mej för.
Jag ska göra ett rejält "röj"
på mitt så kallade "kontor".

Det är en uppgift jag har skjutit framför mej
nu i ett år ...

Avslöjade för min kompis B
vad jag hade framför mej
och nu ringde han och skulle kolla så jag
verkligen gjorde det jag skulle :-)

Behöver den där "sparken där bak"
så jag får tummarna loss.

Problemet är bara att man hittar så mycket
som man har "glömt bort",
så man fastnar hela tiden ...

Men nu måste jag fortsätta där jag slutade
innan mamma
drog ut mej på promenaden.

På måndag börjar jag jobba igen
efter de här tre dagarnas semester,
så jag borde verkligen ta tillfället i akt.

Så nu ska här gås igenom och sorteras
och fejas!

Ett gott skratt

En gråmulen morgon - lite skratt hade inte varit fel.

Den här kakaduan har fått mej på gott humör många
gånger.

Den är för härlig!

Lägenhetsvisning

Precis hemkommen från en lägenhetsvisning.

Har under så otroligt många år undrat hur utsikten
är från just det huset.
Från huset mitt emot där jag är uppvuxen.

Minns att jag många gånger frågade varför vi inte
kunde bo i huset mitt emot istället, då hade vi haft
utsikt över alla villataken in mot Malmö.

Vi kunde se en pytteliten del av Malmö mellan
gavlarna på huset mitt emot och huset som går
på tvären.

Och nu har jag kunnat stilla min nyfikenhet.
Efter så många år kan jag konstatera att det
HADE varit en mycket bättre utsikt!
Men det var ändå inget för mej.
Det avgörande var att balkongen var alldeles för
liten.
Själva lägenhetens planlösning var helt ok.
Men man hade fått riva ut köket och göra vid
badrummet, men det var inte det som var det
avgörande.

Inte ens att det var tredje våningen utan hiss
störde.
Det som kändes helt fel var balkongen. Jag vill
kunna få plats med mer än två små stolar och ett
minibord.

Så nu gick tankarna tillbaka till en marklägenhet
med uteplats igen ...

Detta kommer inte att bli lätt. Jag måste helt enkelt
släppa några av mina önskningar, jag hittar inte allt
jag önskar här omkring.

Jag kan hitta lägenheter som har allt jag drömmer
om - men då är det i helt fel stadsdelar de ligger.
Läget betyder mer är både hiss och inglasad balkong.
Min högsta dröm är att kunna bo kvar här. Men nu är
det som det är, så jag får njuta av varje minut jag
är kvar här.

Där är ett hus till jag ska titta på lägenhet i.
Av samma anledning. Undrar hur utsikten är därifrån.

Exet och min första lägenhet låg också i hus nummer
två. När de mitt över hade upprullat i sovrummet,
kunde man se rakt igenom deras lägenhet och ut genom
vardagsrumsfönsterna. Och då kunde man se
segelbåtar ute på Öresund. Det var många gånger
jag önskade att vi bodde i det huset istället. Med fri
sikt.

Och nu, efter så många år, ska jag få tillfälle att få
se utsikten. Husen är omgjorda till bostadsrätter
och inte mindra än två lägenheter högst upp på
fjärde våningen är till salu. Men det är inget som är
aktuellt. Anledningen: fyra våningar utan hiss: nej tack!

Men jag ska dit och titta bara precis för att lösa
ytterligare ett frågetecken jag hade under så lång tid.

Morgonstund har guld i mund ...

Började morgonen med att
stå och beundra den vackra soluppgången.
Det såg ut som om hela himlen brann!

Jättevackert!

Sedan gjorde jag något jag inte brukar göra.
Jag började med att uträtta lite ärenden
- INNAN frukosten!

Jag är alltid så hungrig när jag vaknar,
så jag måste börja med frukost.
Men imorse så bestämde jag mej
för att ändra lite på den rutinen.

Så jag fick tvättat mej och klätt på mej
och gav mej sedan iväg
för att hämta företagets lagring av posten
på två ställen
och därefter körde jag en sväng till företaget
för att kolla så allt var ok
och så passade jag på att hämta en såg.
Jag tänkte såga ner granen idag.

Så nu är jag jättehungrig.
Håller på att "baka av" två bullar i ugnen
och så tänkte jag koka mej ett ägg,
tända lite ljus och ha en lång mysig frukost
innan jag tar tag i dagens plikter.

Dans i Landskrona

Då blev det premiär för mej igår.

Första besöket på en annan linedanceklubb.

De sa på nyårsdansen i söndags,
att Landskrona skulle ha dans på Trettondagen.

En hel del av vår klubbs dansare skulle dit,
de brukar åka runt på olika ställen
(Svedala, Lomma, Landskrona, Staffanstorp, Ystad m fl)

så jag tog mej en funderare
och bestämde mej sen för att det hade varit kul
att åka dit och "kolla läget".

Jag tänkte den här terminen
ta mej i kragen och kolla in de andra klubbarna.

Nu kan jag ju några danser,

så då behöver jag ju inte sitta så mycket.

Pratade med O, som också var sugen
på att åka dit,
så vi bestämde att jag skulle
hämta upp honom på vägen.

Det var mycket trevligt!
Fyra timmar bara flög iväg.

Dom är så vänliga
när dom märker att man är "ny".

Hjälper en
när man försöker "ta en dans" på golvet
med att säga vilka steg och visa riktningarna
precis innan det ska utföras.
Och de är så måna
om att man inte ska stå på kanten,
utan inne i ett led,
så att man hela tiden har någon att titta på,
vilket håll man än vänder sig mot.

Och det är inte bara de man "känner"
som visar den omtänksamheten,

så man är aldrig utanför på något vis.

Pratade lite med några
från en Helsingborgsklubb igår.
Både tjejen och killen
samt deras båda barn dansar linedance.
Hela familjen har samma intresse! Kul!

Detta kommer jag helt klart att göra om.

Men jag saknade mina "nybörjarvänner" lite.

Det var många danser jag inte kunde
och hade dom varit med
så hade vi gjort som vi brukar göra på klubben:
ställt oss längst bak och dansat
en av de danser vi kan,

som hade passat till musiken.

Och det gör man kanske inte själv,
även om jag har gjort det på vår klubb.

Det fanns så mycket att titta på
när jag inte dansade.
Alla människor

och alla dessa olika dansstilar.
Jättekul!

Men nu får jag sluta att drömma
och fortsätta att vara flitig.

Har semester tre dagar nu,
sista chansen innan säsongen på jobb
sätter igång,
annars hade jag fått det utbetalt i pengar
och det blir jag inte piggare av.
Ledighet behövs
om man ska "vila".

Och jag börjar min "vila" med att tvätta.
Sen hade jag tänkt packa ner julen,
hinna med en promenad med mamma
när tiden i tvättstugan är över,
äta middag
och klockan 16.00
ska jag träffa min arbetskollega A,
för vi ska på utflykt till Helsingborg ikväll.

Det ser jag fram emot.

Det är härligt att vara "ledig"
så man har tillfälle till att "vila" :-)

Första dagen på resten av mitt liv

Idag,

Första Dagen

På Resten

Av Mitt Liv!

Kylig promenad

Pälsade på mej rejält
för en promenad i - 11 grader.

Tack och lov var vinden
så gott som obefintlig.

Frös gjorde jag inte,
men ansiktet domnade liksom bort,
likaså fingrarna, fast jag hade vantar!

Men det var skönt med frisk luft!
Härligt!

Stod en stund nere vid vattnet
och hörde vågorna skvalpa mot stenarna.

Tvärs över vattnet gick en ljusgata,
månens spegling i det svarta vattnet.

Det glittrade så vackert
men framför allt:
det var så rogivande.

Med en blick mot himlen
kunde jag konstatera att det var
alldeles stjärnklart.

Den bitande kylan
gjorde att jag inte stod kvar så länge.

Tankarna virvlade runt
och speciellt en tanke lämnade mej inte ifred:

Kan man sakna något man aldrig har haft??

Solsken!

Solsken, blå himmel
och minus åtta (- 8) grader
-
då är det ljuvligt med
en inglasad balkong!

Tunisienminnen

Hemkommen från kvällens dans.
Det var en extra danskväll de hade lagt in.
Så kul! Men det känns att det blev
många timmar. Men det gör inget.
Måste ju komma i form
tills kurserna börjar igen.

Fy vad kallt det var ute!
Minus sju grader!!
Brrrrrr!

Då längtar man bort till sol och värme.

Har börjat så smått att rota runt bland fotona
som jag och exet ska dela upp.
Jisses! Det är ett megajobb ju!

Tänkte börja med alla resorna
och ta allt annat sist.

Men man fastnar ju
och drömmer sig bort :-)

Hittade fotona från Tunisienresan
som vi bjöd syrrans "ungar" på.
Deras första utlandsresa
och första gången de flög.

Så roligt vi hade!

Tunisien är så helt annorlunda än här,
därför valde vi det resmålet.

Vi var på en ö som heter Djerba
och allt var så långt ifrån Europeiskt
man kunde komma.

Omgivningarna ...

..... sättet folk är klädda på .....

Vi följde även med på utflykter.
Bl a så besökte vi Matmata,
där folket bodde i grottor.

I omgivningarna runt omkring
spelades en hel del i "Stjärnornas krig" in.

Vi besökte även några bostäder
i de här grottorna.

Mycket intressant.

En annan utflykt innebar en dromedarritt
ut i Sahara.

Sand så långt ögat kunde nå.

Och så klart dromedarer.

Dromedarerna fanns överallt.
Även på stränderna.

Riktigt söta!

Efter besöket i varma Sahara
kändes det extra skönt
att få hoppa i det varma! vattnet.

Härligt, härligt!

Det är skönt att få drömma sej bort en liten stund ...

Mata fåglar

Brrrrr, vilket busväder!

Tur att man pälsar på sig ordentligt.

Vi började med att gå bort till den lilla "dammen"
och mata fåglarna.

En del av dem är inte speciellt skygga
utan tar brödbitarna direkt ur handen.

Denna gången tänkte jag försöka ge mig på
att föreviga matningen.
Men det var inte helt lätt.

Sitta på huk, försöka hålla kameran stilla
och försöka få till någon skärpa
samtidigt som man sträcker ut
andra handen med brödbiten i ...

Som sagt var: Det är inte helt lätt.

Och snabba är de också,
så man hinner inte trycka av i rätt ögonblick.

Då är änderna lite lättare att lyckas fånga
på bild.

Till och med måsarna kommer riktigt nära,
även om de inte äter ur handen på en.

Det blåste rejält, vinden var riktigt bitande,
så det var ingen lång stund
man ville vara utan vantar.

Efter matningen gick vi en lång runda
och letade efter adresser.
Det är dags att ta tag i det här
med lägenhetsletandet igen
nu när helgerna snart är över.

I första hand letar jag här på Limhamn.
Här känner jag mej hemma.
Har gått och spanat lite på en marklägenhet,
men jag är väldigt kluven.

Dels är jag inte intresserad av trädgårdsarbete,
har fått nog av det under alla år
och så känner jag att jag vill bo
så att det inte är möjligt att stå utanför
och titta rakt in.
Helst vill jag högt upp.

Och det är inte lätt att hitta här ute.
Det bör finnas hiss, nämligen.
Man blir ju inte yngre.

Ska i alla fall iväg
och titta på två lägenheter imorgon.

På områden jag inte direkt har tänkt på innan.

Men nu ska jag värma lite soppa till lunch.
Man hinner bli lite kall efter två timmar utomhus.

Det blir middag hos mamma närmare kvällen.
Syrran och hennes sambo kommer också.
Alltid kul att träffas.

Lugn och ro i själen ...

Då var det andra året på raken, som det inte är
någon semester, som står på schemat nu i januari.

Förr om åren åkte exet och jag på långsemester
i början av januari. December månad är den största
månaden i företaget och när dörren stängdes efter
sista kunden på nyårsafton, då var det skönt att
veta att några veckors semester väntade.

Men nu har exet åkt till Thailand på semester med
sin thailändska.

Och det innebär inga fler oönskade möten på ett litet
tag.

Tre och en halv veckas lugn och ro i själen ....
Det ser jag fram emot.

Inga fler funderingar på när jag ska köra till
företaget för att undvika oönskade möten, när jag
ska hämta följesedlar och post och andra papper.

Funderingarna var onödiga, för hela december
innebär mycket jobb i företaget, vilket i sin tur
ledde till att det blev oönskade möten varje gång
jag kom dit.

Och vad finns det att göra åt det? Ingenting. Det är
min "överlevnad" det handlar om, så det är bara till
att "bita ihop" och så snabbt det går hämta det jag
behöver för att kunna göra jobbet och så åka därifrån
igen.

En märklig känsla när det är ett ställe man har varit
med om att bygga upp, både ekonomiskt och med
arbete. Så otroligt många timmar - utöver pappers-
jobbet, som företaget ger mej lön för - man har lagt
ner där - utan ersättning.

Och nu när en annan människa hjälper till - ja, då
ska det vara mot ersättning ...

Jag får fokusera på det jobbet jag har lön för,
pappersjobbet, och plocka fram ur mitt innersta att
tack vare det, så motsvarar min totala inkomst en
heltidslön och det är det som håller mej "flytande".

Att jag för en del år sedan gick ner i arbetstid på
mitt "riktiga" jobb för att ha tid att sköta pappers-
jobbet i vårt företag, det är inget som går att justera
i efterhand, tyvärr. Så det är bara till att "bita ihop"
och tänka på att det är det som får min tillvaro att gå
runt. Det är ju så det är. Ett enkelt konstaterande.

Och jag har ju inte någon aning om hur länge det
kommer att vara på detta sättet. Jag har ju ingen
aning om när han bestämmer sig för att han vill sälja.
DÅ blir det problem med att få saker och ting att
gå runt. Men det får jag ta då.

Nä, nu får jag sätta mej en stund med papperna
som har samlats på hög sen slutet av december,
så hinner jag få undan en liten del, för vid tiotiden
är det promenad som står på schemat.

Det är fortfarande mörkt ute, så jag har ingen
aning om hur det ser ut på väderfronten.
Men det finns kläder för alla vädertyper så egentligen
kvittar det vad det är för väder :-)

Längtar efter en skogspromenad ...

Idag har det varit kallt.

Trodde inte mina ögon imorse,
när termometern i bilen visade minus nio grader!

Men himlen har varit blå och solen har varit framme
och det har sett så härligt ut.

Jag har suttit på mitt rum på jobbet
och längtat ut.

En skogspromenad
som omväxling hade inte varit fel.

Fast igår fick jag lite "skogskänsla".

Inte alla badhytterna nere i Kämpinge
ligger bland sanddynerna.

Går man från vattnet och över dynorna,
så känns det nästan som om man
befinner sig i en skog.

Solen kommer inte åt att värma överallt.

Från en del verandatak
hängde det gott om istappar.

Det blev nästan en lite julig stämning
med istapparna och kottarna.

Nu blev jag riktigt sugen på en lång skogspromenad.

Fast helst skulle det vara snö på marken
så det knarrar när man går.
Grenarna skulle varit snötyngda
och solens strålar skulle letat sig ner
mellan träd och buskar
och fått snön till att glittra som diamanter!

Suck!

Kämpinge Strandbad

Idag, nyårsdagen
den 1 januari 2009,

styrade vi kosan mot
Kämpinge Strandbad.

Det kändes som vindstilla
och det var inte många krusningar
på vattenytan.

En gammal rostig, söndrig
och tångomsluten strandstol
påminde om vad som komma skall.

Badhytterna ligger på rad,
emellanåt i både dubbla och
tredubbla rader.

Det var en härlig promenad längs stranden
och in bland badhytterna,

trots att temperaturen bara låg på ca plus en grad.

Efter två och en halv timme
var det dags att köra hemåt igen
för lite mat.

All den friska luften gjorde att man blev
rejält hungrig.

Det blev Sjötunga Walewska
för både mamma och mej.
Mums!

Något jag måste lära mej att tillaga.
Det också, rättare sagt :-)

Har man bott hemma tills man fyllde arton
och då blev "uppassad" med mat av föräldrarna
och därefter flyttar ihop och är ett par i över 27 år
med en som är utbildad kock
och jobbar på restaurang -
ja, då har man själv
inte stått vid spisen många minuter!

Tyvärr, måste jag säga idag.
Men jag kan säkert lära mej
matlagningens konster.
Jag har ju gott om kokbäcker :-)

Exet, som är proffs på matlagning,
behövde inte alla kokböcker när han flyttade,
så jag har gott om fakta och information
angående det här att laga mat.

Nytt år - nya mål - ett är att ta tag
i det här med matlagning!

Nytt år ...

Vaknar upp till ett nytt år.

År 2009.

Ett nytt år -
som en bok med blanka sidor.

Vad kan jag läsa i den om ett år?

Kommer människor som har det svårt
att få det bättre?

Kommer alla oroligheter ute i världen
att lugna ner sig?

Ska mina nära och kära, vänner,
och jag själv,
få hålla oss friska och krya?

Ska våra dagar fyllas
med glädje
och positiva händelser
och upplevelser?

Ska några av mina drömmar gå i uppfyllelse?
Ska fler drömmar krossas?

Ska jag hitta en lägenhet som jag känner att
jag kommer att trivas i
och som inte gräver ett stort hål i min ekonomi?

Hur går det på jobb?
Ska fler av mina arbetsuppgifter försvinna?
Vad blir kvar?
Ska jag lyckas få ett heltidsjobb?

Kan jag behålla bilen,
som gör att jag känner mej fri,
och lätt kan ta mej till
människor och platser jag vill besöka,
och framföra allt ta mej till jobb på 20 minuter?

Eller blir jag tvungen att sälja bilen
för att klara av den vardagliga ekonomin?
Att istället tillbringa 1,5 timme
med att ta mej till jobb med bussbyte
och en promenad på 1,2 km,
för att bussarna inte går hela vägen
ut till min arbetsplats.
Sen är det samma procedur när jag ska hem.

Ska jag i år få känna att jag äntligen "landar",
"skrapa ihop" allt,
så att jag till slut kan komma till ro
in i minsta vrå,
och känna att nu kan jag börja leva mitt liv?

Hur ska det bli?

Kommer vi att stå varandra nära även i år,
jag och mina vänner?
Kommer jag,
som förra året,
att få lära känna fler fina människor?

Kommer det att bli mycket glädje
eller sorg?

Vad ska hända,
vad ska ske?

Ett nytt år -
som en bok med blanka sidor.

Annorlunda nyårsafton ...

Då var den över - nyårsafton 2008.

Den mest annorlunda nyårsaftonen
för min del.
Det känns som om nyårsafton har passerat
utan att man har känt att det har varit
nyårsafton.

Nyårsafton för min del innebär "normalt":
feststämning, lite tjo och tjim,
musik, sång och dans ...

... och för första gången firade jag den:

hemma - i sällskap av mamma.

Hon sa vid juletid att det såg ut som om
hon för första gången i sitt liv
skulle fira nyårsafton själv.
Och den vetskapen hade jag svårt att ta till mej.

Så jag sa till henne att om hon ville
så kunde hon komma hit, så kunde vi "fira" ihop.
Mina vänner träffar jag så ofta ändå,
så jag kände att jag nog stannade hemma
och firade nyårsafton med mamma.
Hon kunde inte sitta själv en sådan kväll!

Vi åt en god trerättersmiddag,
(beställd mat, matlagning är
ett kapitel jag MÅSTE ta tag i!)
och blev lagom färdiga till
Grevinnan och betjänten började.
Det är nog en 20 år sen jag såg den.

Efter lite skratt,
så började en av mina absoluta favoritfilmer:

Notting Hill,
som vi tittade på
och efter två timmar, med ett lyckligt slut,
blev det dags för lite
svensk underhållning

fram till tolvslaget.

Raketerna började skjutas upp
och vi gick från den ena sidan av vardagsrummet
till den andra och tittade ut över skådespelet.
Jag har en gavellägenhet,
så jag har sikt åt tre håll.

Det var vackert!
Hela Malmö låg för våra fötter
och från Ribersborg och hela vägen
bort till Hyllie vattentorn
var himlen fylld av raketer.

Något nyårslöfte hade jag inte en tanke på.

Tankarna var lite överallt
medan jag stod och tittade ut genom fönstret
och försökte förstå att det faktiskt var ett nytt år
som firades in denna kväll.

Firades och firades ...
Vi hade en mycket lugn och fridfull nyårsafton.
Den mest annorlunda nyårsaftonen
jag har varit med om hittills i mitt liv.

Tänkte på att det säkert finns
hur många som helst som sitter helt ensamma
en kväll som denna.
Och det måste kännas ...

Mamma cyklade hem 00.20
och jag har plockat undan efter oss.

Nu börjar lamporna släckas i vardagsrummet.
Alla går på timer, så det sköter sig själv.
Så då passar det bra att avsluta
och gå och lägga sej.