Sista dagen i november

Då var den här, den sista dagen i november.

Finns det någon som kan få ner hastigheten på tiden
lite grand? Man hinner ju inte med! Det går så fort, fort,
fort, fort, fort ......

En månad kvar på det här året. En sista intensiv månad.
Mycket aktiviteter inplanerat innan julafton. Många upplevelser.
Ska bli jättekul, men man hinner knappt andas mellan varven.

Emellanåt så känner man att man är tvungen att göra för
många val.
Ska man göra det eller det? Eller ska man till och med
hoppa över allt för att ha tid till att hinna andas?

Så har det varit för mej nu ett tag. Man kan ju bara vara på
ett ställe åt gången, så man är tvungen att välja.
För min del så har jag varit tvungen att välja bort dansen.
Dansen som jag tycker så mycket om! Men är man tvungen,
så är man. Man kan ju inte köra sej själv i botten heller, bara
för att man vill hinna allt.

Som igår t ex. E och jag gick ut och käkade lite god mat
och drack gott vin till och satt och snackade om allt möjligt.
Det har det inte funnits tid till på väldigt länge.

Hennes man mötte upp och vi gick bort till vårt "stamställe".
Väl uppe frågade han oss om vi inte skulle gå på
brandmansjakt. Vi nickade och log med hela ansiktet.

E frågade en av vakterna var brandmännen var någonstans.
Vi fick svar och gick dit. Gick ett varv och "kollade läget"
och kunde nog gissa oss till vem som tillhörde gruppen
brandmän, fast de inte hade sina orange kläder på sig :-)

Sen gick vi tillbaka till E:s man och fortsatte att vänta på
B, som hade antytt att han skulle dyka upp. När jag begav
mej av hemåt, tidigt, hade B fortfarande inte dykt upp och
idag fick jag veta varför. Han hade suttit och somnat och inte
vaknat förrän 01.30! Jag skrattade gott och sa, att vid den
tidpunkten var tanten på väg hem.

Jag kände mej i alla fall jättenöjd med de timmarna jag
"var ute".
Vi hade hunnit träffas och umgås lite och det var ju mycket
som väntade idag, så jag ville inte komma i säng för sent. Då är
man ju så trött dagen efter. I normala fall, när vi är ute,
kommer jag inte hem förrän några timmar senare.

Dagen startade i alla fall med lägenhetstittande. Både mamma
och B ville gärna följa med och titta och det är ju kul med
sällskap.

Tittandet idag resulterade i att jag har börjat omvärdera lite
grand. Jag skulle kanske inte ha något emot att flytta lite
längre bort än vad jag först hade för mej. Nu vet jag i alla fall
hur lägenheterna ser ut på ett ungefär. Och kan man spara
några tusenlappar i månaden (!) på boendekostnaden, som man
kan ha till annat, så är det ju inte något man ska vifta bort.
Det tål att tänkas på och så får man väga för och nackdelar.
Malmö är ju rätt stort ändå.

Efter lägenhetstittandet blev det hem och käka middag och
därefter åkte mamma och jag in till stan och tittade på
Adventsstämningen där. Mycket folk och mysigt med all
julmusik och alla lampor och marchaller överallt.

På vägen tillbaka hoppade vi av bussen två hållplatser längre
bort, så vi kunde titta på julstämningen på "hemmaplan"
- Limhamn - också. Mycket folk här med och lite aktiviteter.
Det är så mysigt att stå och lyssna på julsånger och ha
fladdrande marchaller omkring sig.

Väl hemma i värmen, det var kyligt idag, så man fick pälsa
på sig ordentligt, kunde jag från min inglasade balkong stå
och njuta av fyrverkeriet över Limhamn, som ligger för mina
fötter. Fyrverkeriet var avslutningen på Första Adventsfirandet.

Rena nyårsafton ju! Jättefint. Första fyrverkeriet jag skulle
försöka föreviga med min lilla digitalkamera.
Vad tycks??

Det var jättefint! Det var ett "Gott slut" på november och så
hoppas jag att det blir ett "Gott december".

Nu tänkte jag hålla lite Första Adventskväll.
Värma lite glögg, ta fram pepparkakor, tända lite ljus, lyssna på
julskivan jag köpte i veckan och packa upp de sista kartongerna
med julpynt.

Och jag ska njuta dubbelt upp för jag slipper gå upp tidigt
imorgon, måndag, för jag är L E D I G!

H Ä Ä Ä R L I G T!

Första Advent

Första Advent

Första ljuset är tänt ...

Lördag

Då har det blivit lördag.

Får ta mej en titt i garderoben
och välja ut något för kvällen.

E och jag ska ut och göra stan osäker.

Förlåt E, jag menar inte att jämställa dej
med någon av damerna på bilden :-)

Kvällen börjar som en "tjejkväll",
då vi ska ut och äta
och dricka lite gott vin till.

Sen möter vi upp de andra på vårt "stamställe",

där tydligen brandmännen
från Malmö Brandkår
ska presentera / sälja sin nya almanacka!

Wauw! Lite tittgodis!

Man kanske skulle ta på sig glasögonen ikväll :-)

Snart första advent

Så fort tiden går!

Till helgen är det
första advent.

Har så svårt att inse att det snart är jul
..... igen.

Har man känt sig lite stressad innan,
så är det ingenting
mot hur det börjar kännas nu.

Så det är skönt att jag har lite ledigt nu.

Det blev ju ingen tre veckors sommarsemester
för min del i år på grund av jobbet,
jag fick så snällt nöja mej med två,
som inte ens inföll
när man kallar det sommar,
utan först i september,
men nu känns det helt ok att kunna ha
ledigt lite längre.

Tänkte vara flitig
och julpynta till helgen,
så man hinner njuta lite sen.

Men det känns så konstigt
att det redan är dags.

Får ut och köpa lite julstjärnor i veckan.

Har följt framstegen lite på jobb.
Där har vi mini-julstjärnor i all mass!

Hade med mej kameran en dag
och tog några bilder för att kunna visa
en liten, liten del
av detta, mest röda,
hav av julstjärnor
som brer ut sig i växthusen.

Vi har många flera växthus på jobb
där det är lika färgglatt.

Helt fantastiskt!

Julstjärnan, denna populära blomma
som finns i många olika färger,
kom till Europa från Mexiko,
i början av 1800-talet.

Där kan den bli en buske på upp till fyra meter hög!

Den säljs i över 9 miljoner exemplar!

Själva "blomman"
är de små knopparna i mitten,
vilket inte många känner till.

En gammal legend bland Aztekerna
berättar att julstjärnan växte fram
ur en tragisk kärlekshistoria.

Det var bloddropparna
från en aztetisk gudinnas brustna hjärta
som gav upphov till julstjärnan .....

Julfest - Tomas Pettersson

Då var man hemma igen efter att ha tränat upp
skrattmusklerna i kinderna.

Vi hade lite tidig "julfest" med jobbet. Det började med
buffé - ingen julmat tack och lov - och sedan blev det
stand up med Tomas Pettersson.

Han är ju bara för härlig, den där
Tomas Pettersson.

Bara dialekten är ju halva grejen, så han har lite gratis
där.
Emellanåt fick man knappt luft, som man skrattade!

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Efter den här
kvällen får man öka på sitt pensionssparande!

José Carreras

Vad härligt med en riktig slappedag!

Men nu får jag snart börja tänka på att
göra mej i ordning.

Vi ska ut med jobb ikväll - ett tidigt "julfirande".

Vi ska äta buffé, ingen julmat tack och lov,
och sedan blir det stand up med

Tomas Pettersson.

Lite annan typ av underhållning,
om man jämför med
lördagens musikkväll.

Det var pampigt.

Vi var på Malmö Arena
där vi började med en tre rätters meny
i en av restaurangerna.

Det var fullsatt och så fint dukat
med levande ljus på alla bord,
mest 5-armade kalendabrar.

Man kan utan att överdriva säga att:
I det utrymmet behövde man då inte frysa!
Men tjusigt var det.

Och underhållning var där.
Det satt en man och spelade på en flygel
under måltiden.

Vi träffade på M och B,
som också skulle äta innan,
så vi frågade,
när vi skulle bli visade till vårt bord,
om vi kunde få sitta tillsammans.

Och det var inga problem,
det skulle de ordna.

Och mycket riktigt,
de dukade om så vi kunde äta middagen
i varandras sällskap.

Sen kom då kvällens höjdpunkt:

Den lille mannen
med den stora rösten!

En av de tre legendariska tenorerna.

Så pampigt, så pampigt.

Malmö symfoniorkester
stod för musiken.

Men det var inte bara José Carreras
som stod för sången denna kväll.

Denna kväll fick vi även höra
Celine Byrnes fantastiska stämma.
En sopran som kommer från Irland.
Hon sjöng fantastiskt vackert!

Barytonen Carry Persson
från Beddinge (!)
bidrog också till att höja stämningen
på Malmö Arena.

Det var pampigt värre när han tog i med
" Till havs".

Men de största, stående, aplåderna
och mesta jublet fick ändå
José Carreras efter
"Granada".

Kan fortfarande få gåshud
bara jag tänker på det!

Resan till Holland 5

Dag två hos våra kolleger började med att vi blev hämtade
kl. 08.15 på hotellet.
Klockan 08.30 var vi så på plats och fortsatte med
"utbildningen" och vi fick svar på våra frågor och hade tid att
sitta ner och jobba. Det var en hel del saker som klarnade
och det är en härlig känsla när pusselbitarna börjar falla
på plats.

Taxi till Rotterdams central beställdes till kl. 15.45 men inte
förrän kl. 16.40 kom bilen! Han hade kört till fel ställe.
"Vårt" företag finns på två ställen med ca 10 min bilfärd
emellan .....

Femtio fem minuter för sent sätter vi oss i bilen och han
tog oss på orden att "Nu får du köra fort, för du är femtio fem
minuter försenad".

Det var skönt att sitta och halvslumra men plötsligt säger
A: "Varför kör han av mot flygplatsen?" "Va?", säger jag
och tittar mej omkring. Det som susar förbi utanför fönsterna
känns inte alls igen. Flygplan på andra sidan staketet??

Jag lutar mej fram och frågar: "Where are you taking us?"
"To Rotterdams airport", svarar han och vi börjar protestera.
Vi ska till Rotterdams central för vi flyger från Amsterdam.
Men enligt honom är taxin beställd till Rotterdams flygplats.

Han ringer upp sin central och vi förstår lite av holländskan.
De påstår att taxin är beställd till Rotterdams flygplats.
I alla fall så säger chauffören att det inte är någon bra idé
att köra in till Rotterdams central nu i rusningstrafiken,
utan han föreslår att vi tar tåget från Haag istället.

Och så blir det.

Hela resan slutar på 920 kr men efter ett samtal med sin
central kommer de fram till att 750 kr är ok för resan.

Med fem minuter tillgodo kommer vi upp på tåget till
Amsterdam.

På flygplatsen får vi lite mat i oss och hinner handla lite
innan vi går och checkar in. Vi struntade i att stressa.
Jag sa till A att "Någon måste ju vara sist".

Vid säkerhetskontrollen tar det lite extra tid. Bagage,
ytterkläder och skärp lägges i backarna på bandet. Sen
får jag tillsägelse att ta av mej jackan. "Vilken jacka?
Jag har ju lagt min kappa där!", svarar jag och pekar.
Då pekar han på min kofta och säger att jag ska ta av den.
"Va?", säger jag. "Det måste vara ett skämt. Det är ju rena
stripteasen i så fall" och så skrattar jag och går igenom
bågen och ber till högre makter att det inte ska pipa den
här gången. Vilket det inte gör.

Istället hör jag att han som ville att jag skulle ta av mej koftan
säger något till den som står på andra sidan "bågen" man
ska gå igenom och när jag kommer igenom kallar hon som
står på andra sidan på mej. Hon frågar varför jag inte
gjorde som hennes kollega bad mej om, att ta av mej koftan.
Då bad jag om ursäkt och sa att jag trodde det var ett skämt
för det har jag aldrig någonsin behövt innan.

Sen pep det när A skulle gå igenom och hon skyndade dit.
Medan jag tog på mej skärpet och samlade ihop mina saker
så hör jag A säga: "Oh, nej, inte mina stövlar", så jag vänder
mej om och ser att hon får gå tillbaka och ta av sig stövlarna
och lägga på bandet. Men när hon går igenom igen och det
piper, så blir hon "visiterad".

Sen får hon kämpa med att ta på sig stövlarna och det kan
jag tänka mej, att det inte är det lättaste, när man har haft dem
på hela dagen. Ben och fötter har ju en tendens att öka i omfång
efter hand som timmarna går. Men till slut så var stövlarna
på och vi gick till gaten.

Och för första gången i mitt liv, igen, så blev det faktiskt så,
att vi var de sista som gick på planet! Efter oss i gången,
medan vi gick bak till våra platser, gick en i flygbesättningen
och stängde alla bagageluckorna.

Flyget hem var bara 10 minuter försenat. Men det berodde inte
på oss. Det var det redan när vi checkade in.
Efter halva flygresan så kommer A på att de här säkerhets-
kontrollerna inte är mycket att hurra för. Hon kom då på att
hon hade en flaska vatten i sin ryggsäck. Den hade hon helt
glömt bort.

Och när vi landade och kaptenen säger att vi inte får sätta
igång våra mobiler förrän säkerhetsbältes-skyltarna har
släckts, så säger A: "Oj, jag glömde visst stänga av min!".

Strax efter klockan 23.00 stod man så äntligen i sin egen hall
och möttes av en saknad liten kise. Och det var nog ömsesidigt,
för han vek högst 30 cm från min sida tills jag kom i säng.
Då rullade han ihop sig, som alltid, ovanpå täcket på min
högra sida.

Hem ljuva hem!

Resan till Holland 4

Vi lastar in våra väskor i bagaget på en taxi och hoppar in.

Chauffören frågar vart vi ska och han får adressen och börjar
köra. Sen börjar röran.

Han frågar hur många gånger som helst efter adressen så
han kan skriva in den i GPS:en. Men han fixar inte stavningen.
Färden blir lite vinglig när han inte har koll på sin körning
så det känns inte så kul. Vi försöker förklara vart vi ska,
vad orten heter och själva gatuadressen men han får inte
rätt på det.

Till slut ringer han upp en kollega och det blir bokstaverat
hur många gånger som helst och inte får han rätt på det.

Till sist frågar han om vi kan lotsa honom! "Nooooo!",
svarar vi. Detta är ju inte sant!

Han kör i alla fall och kör och kör och kör och vi tycker
oss känna igen lite men sen passerar han stället där vi tror
att han skulle svängt av och då är vi själva helt vilse.
Vi frågar om han hittar och han säger att han vet var
det är nu, men att vi kommer att komma från ett annat håll.

Jodå, visst kom vi från ett annat håll!

Det som kostade 600 kr förra gången kostade 700 kr den
här gången, så sträckan blev väl liiiiiite längre än de
ca tre milen som det är.
Och visitkortet han gav oss när vi gick av hamnade i första
"runda arkiv" vi såg = papperskorg.

Men nu var vi framme. Klockan hann bli 14:20 istället för
beräknat 13:00.

Det var trevligt att träffa de holländska kollegerna igen.

Och nu fick vi löst en hel del av våra problem och fick en del
tips på genvägar och liknande, så när vi gav upp 17.30,
kände vi oss jättenöjda.

Efter att ha satt in bagaget på våra rum på hotellet blev vi
körda till en restaurang av en av de båda som hade haft
utbildningen med oss. Där satt vi och pratade och åt en god
middag och efter en promenad tillbaka till hotelllet och en
pratstund i hotellets restaurang med vår "gamle chef", som
sedan några år är stationerad på företaget i Tyskland, men
reser runt rätt mycket och som kom ur hissen när vi kom
tillbaka till hotellet, (ibland är världen liten) kom man så i
säng ca 22.00.

Det var en ljuvlig känsla att få lägga huvudet på kudden och
så sakteliga bleknade minnena från dagens eskapader!

Resan till Holland 3

Vi hittade en restaurang på andra våningen som såg
trevlig ut.

Vi bestämde oss för att gå i omgångar, så kunde vi turas
om att vakta bordet och vårt bagage.

Jag bestämde mej för en wokad rätt med kyckling och
plockar ihop i en skål det jag vill ha av grönsakerna och
räcker sen över skålen till tjejen som ska fixa till maten.

Hon lägger till kycklingbitar och nudlar och frågar om jag
vill ha maten mild eller spicy. "Mild", svarade jag och hon
tar av den mörka såsen och häller ner i wokgrytan och
rör om och sedan får jag över det på en tallrik. Jag tar
dricka och går och betalar och går bort till vårt bord
så A kan gå och köpa mat.

A går iväg och jag tar en rejäl portion på gaffeln och stoppar
in i munnen - och håller på att skrika rakt ut!
Tungan och läpparna domnar bort och det känns som om jag
håller på att brinna upp i munnen. Jisses!

Jag går fram till A och säger till henne att jag måste säga till
om maten - den är jättestark!

Då säger A att hon gillar stark mat, så hon kan ta min portion,
så kan hon beställe en ny utan sås, så kan jag ta den.

Ok, sagt och gjort. A kommer tillbaka och sätter sig och ska
börja äta när jag går upp och ska hämta den nya tallriken
utan sås.

När jag kommer tillbaka till vårt bord ser jag på A:s min att
något inte är OK.

"Det här går ju inte att äta", säger hon. "Det är ju jättestarkt!"
"Oh, vad skönt att höra att det inte är jag som är pipig",
svarar jag.

Jag ger henne tallriken utan sås och säger att jag ska gå upp
och fråga om jag verkligen fick av den milda såsen.

Jag kommer fram och frågar tjejen om hon verkligen har
gjort en mild, för det går inte att äta, så starkt som det är.
En kollega till henne kommer fram och hör det och de pratar
med varandra på holländska och hon pekar på skålarna och
säger "Mild" när hon pekar på skålen med såsen jag fick av
och "Spicy" när hon pekar på den andra skålen.

Då säger hennes kollega till mej att han kan blanda i lite söt
sås och lite kokosmjölk så blir det mildare.

Ok, säger jag. När han har blandat klart och lagt upp maten
på en ny tallrik så säger han att om jag fortfarande tycker
att det är starkt så kan A och jag ju ta hälften av portionen
utan sås och blanda med hälften av den här portionen så blir
det ännu mildare.

Jag går tillbaka till A och berättar vad som har sagts och ska
ta en tugga och testa. Jag stoppar in maten i munnen och
börjar tugga - och ve och fasa! Det är fortfarande starkt!
Då delar A upp sin mat utan sås i två halvor och vi skyfflar
över på tallrikarna, så det blir hälften av sås - icke sås och
blandar och sen tar vi vars en omgång mat på gafflarna och
stoppar in i munnen och tittar på varandras reaktion ...

Båda spärrar upp ögonen och det börjar nästan ryka ur näsorna
och öronen på oss. Fruktansvärt stark - FORTFARANDE!

Det kan inte ha varit en stark sås heller - den måste ha varit
E X T R A stark!!

Nu känner jag att hela jag fullkomligt kokar av ilska när jag tar
min tallrik och med M Y C K E T bestämda steg styr stegen
tillbaka till disken där wokrätterna tillreds.

Jag säger till killen att nu har vi blandat som han sa och inte
ens det hjälper och jag tror mina ögon var stora som tefat, när
jag med en min, som tydligt sa vad jag nästan var i stånd till att
göra, stirrade på honom.

Tror han fattade att han låg illa till, för han sträcker fram
handen och tar tallriken med orden: "You will get a new one".

Har man gått upp 04.40 och suttit fast i ett plan i 3 timmar
när själva turen ska ta max 1,5 timme och man är stressad
för att man inte kommer i tid och framför allt hungrig - ja, då
är det inte långt ifrån att man häller tallrikens innehåll över
huvudet på någon som inte fattar att de måste ha gjort fel!

Medan jag, för tredje gången, står och väntar på att maten
ska bli klar, så lägger jag märke till att skålarna med såserna
inte står på samma platser längre.

Mild och stark har bytt plats. Det räckte för mej som bevis
på att hon hade gjort fel, så när jag fick min nya tallrik med
mat och gick bort till A, så berättade jag det, så hon gick
fram och sa att inte heller hon kunde äta det, så killen sa att
hon kunde ta vad hon ville av det andra, för hon ville inte
ha någon wokad rätt.

Till sist fick vi så lunch i oss och när vi hade ätit så tog vi
oss ner till taxibilarna för att åka de sista tre milen till
kontoret, där våra kolleger väntade på oss.

A hade ringt och meddelat att vi var försenade, så de vissste
att vi var på väg.

Resan till Holland 2

Att flyga är en härlig upplevelse. Naturligtvis beroende
på väder och vind, flygsträcka och siktförhållanden.

Det var inte bara vi här uppe i Skandinavien som hade
fått snö, såg vi.

Långt ner i Tyskland och Holland var det vitt på marken.

Molntäcket blev tjockare och tjockare ju närmare
Amsterdam vi kom.

Till sist var det dags för piloten att ta planet ner genom allt det
vita. Det ser ut som ett jättehav med bomull!


En timme och tjugo minuter efter beräknad tid kunde vi så
landa på Amsterdams gigantiska flygplats Schiphol.

Vi kände oss lite stressade, för vi hade meddelat våra kolleger
att vi beräknade vara framme vid 13-tiden.

Men vi var tvugna att få i oss lite lunch och bestämde oss
för att ordna det på tågstationen i Rotterdam.

Det var ca två månader sen vi var där senast och vi mindes
ungefär hur flygplatsen var uppbyggd. Men den här gången
åkte vi med ett annat flygbolag och kom inte av i samma
hörna som sist, så det tog en stund att hitta biljettluckan
till tåget.

Men vi hittade rätt, fick köpt våra tågbiljetter till tåget
som skulle ta oss till Rotterdam.

Tåget kom och vi lyckades hitta två sittplatser. Ca 50 minuter
senare stiger vi av på Rotterdams station och ska leta
upp ett ställe vi kan äta lunch på. Och det var bra tajmat för
nu började våra magar kurra.

Resan till Holland 1

Den här Hollandsresan har strulat ett tag så vi, dvs min
arbetskollega A och jag, var helt inställda på att den inte
skulle komma att gå smärtfritt. Så rätt vi hade!

Tåget över till Kastrup var inte så mycket försenat. Vi klarade
av att få ut våra boardingkort via automaterna. Ingen av oss
hade provat på det innan. Det var ju superenkelt. Men vi kunde
lika gärna ställt oss vid en av luckorna och checkat in - där var
inga köer.

När vi ska gå igenom sista kontrollen innan vi är inne i
"det heligaste", så råkar jag ut för något som kanske har
hänt en enda gång i hela mitt liv innan. Eller kanske två.
Det tutar när jag går igenom. Kan inte förstå vad det var som
larmade. Skärpet var av och jag hade inget i fickorna och allt
annat rullade iväg på bandet för genomlysning ... Nåja, det
tog inte många sekunder för den kvinnliga kontrollanten att
"känna över mej", där jag stod uppflugen med armarna rakt
ut åt sidorna.

Medan vi väntar på att få stiga ombord, så är där en röst
ur högtalarna, som talar om att vi ska åka med ett annat
plan än det som var planerat, så en del kom att få andra
sittplatser. Men vi blev inte drabbade.

Vi går ombord och hittar våra platser och väntar och väntar.

Då hör vi pilotens röst som säger att vi är lite försenade för
de som ska leverera maten har inte kommit än, de har
fastnat i nån kontroll.

Ok. Vi fortsätter att vänta och efter en stund får vi även
veta att vi saknar fem passagerare som vi ska invänta
och att de har hittat is på bladen i ena motorn så vi får vänta
på bilen med värmaren och när de har fått bort isen i motorn
så ska vi rulla ut på en annan platta där vingarna ska spolas
av med något som tar bort isbeläggningen som finns på dem.

Vi bara skrattar. Det har gått troll i den här Hollandsresan,
så vi är inte ett dugg förvånade.

Maten anländer, de sista fem passagerarna lika så, bilen med
värmaren kommer och till sist börjar vi rulla bort mot plattan
där vingarna ska bli avspolade.

På var sida om planet står en stor tankbil med en lång arm
med en spruta på, som åker fram och tillbaka över vingarna,
som blir avspolade med någon rödaktig vätska.

Men till slut, ca 1,5 timmar försenade, lyfter vi så mot vår
destination Amsterdam.

Hemma igen

Vad skönt att vakna upp på hemmaplan i sin egen säng!

Det blir så intensivt när man åker iväg på så kort tid.
Men oj, vad det ger mycket! Det är ju inte helt lätt att sitta
och förklara saker och ting via telefonen som har med ett
sådant "omständigt" datorprogram att göra.
SAP har fått många att slita sig i håret, har vi förstått.

Vi skulle egentligen åkt för några veckor sedan.
Flygbiljetterna var köpta och hotellet var bokat
M E N så går flygbolaget och kursar (!) och det gick inte att
få tag på nya flygbiljetter så vi fick skjuta på resan.

Och eftersom jag skulle vara lite längre sammanhängande
ledig nu, så blir det ju så klart just denna veckan, då jag
skulle börjat min ledighet, som Hollandsresan blir inbokad!!!
Så klart!! Men jag kunde skjuta på min ledighet, som börjar
idag istället.

Var enda gång jag skulle försöka få ledigt, så har något
med Holland kommit emellan. Min tre veckors sommar-
semester slutade med två veckor i september (!) p g a
utbildningen i SAP och sen åkte vi ner för att kunna jobba
bredvid våra kolleger, som har jobbat med det i ett antal år
redan. Och nu detta med det kursade flygbolaget som gjorde
att resan inte blev av förrän nu, då jag skulle vara ledig.
Nåja, jag hade inget inbokat, så det var bara en "omställnings-
procedur" för min del. Har ju varit med om det förr :-)

Fast det var ju värre i somras. På torsdags kvällen får jag
reda på att vi ska ha utbildning i SAP som gör att de tre
efterlängtade semesterveckorna som skulle börjat på
måndagen, fick skjutas upp två veckor till september och
kortas av med en vecka. Tur man är flexibel :-)

Precis hemkommen ...

Har precis kommit hem efter två dagar i Holland.

Det kan hända rätt mycket på så kort tid :-)
Det kan jag och min arbetskollega A verkligen
skriva under på!

Men nu kallar sängen så man får väl krypa ner
och försöka få sig en god natts sömn och smälta all
"input". Både det jobbrelaterade och annat runt omkring.

Natti natti :-)

Jiu Jitsu - var då?

* Frrrryyyyysssseeeerrrrr *

Har precis kommit hem igen. Mamma och jag skulle
ta oss till lokalen där syrran och ett jättegäng idag
tränar tekniker i Jiu Jitsu.

Glad i hågen hämtar jag mamma och kör till adressen med
nr 53, som syrran skickade till mej i ett mail. Men vi går
rundor och hittar absolut ingenting som har med Jiu Jitsu
att göra på den adressen.

Provar ringa syrrans mobil - inget svar - så klart, de håller
ju på att träna. Hennes sambos mobilnr har jag inte lagt
in i min mobil än. Finns kvar i den gamla. Då provar
jag att ringa syrrans tös Anna, mobilen avstängd!

Jaha, vad gör vi nu? In i en tobaksaffär och frågar om
någon där känner till var Jiu Jitsuklubben håller till, men
det var idel fågelholkar som tittade tillbaka på oss tills någon
sa: "Kanske borta på skolan?"

Så vi tillbaka till bilen och kör bort till skolan istället och
springer rundor och hittar ingenting. Jo, en basketmatch
och en brottningsklubb och fler fågelholkar, för alla vi frågar
har samma svar: "Vet inte, vi är inte här ifrån."

Jaha, och nu då?? Jo, jag ringer 118 118, sa jag till mamma.
Dom vet ju allt! Sagt och gjort. Frågar efter adressen
till Limhamns jiu jitsu-klubb och får svaret att de håller till på
Bergaskolan, dvs där vi är!

Då är jag ordentligt genomkyld! Har inga promenadkläder
på mej direkt. Och bara tunna skor, så tårna börjar domna
bort så sakteliga.

Nu ger jag upp, säger jag till mamma. Fingrarna är alldeles
stela av kylan, tempen låg på noll grader, men som en sista
utväg ska jag ringa till min kompis B och se om han kan
komma någon vart.

Han kollar läget och får fram en adress. Samma gata som vi
hade varit på från början - fast med numret 35 och inte 53!!

Det är syrran i ett nötskal :-) När hon skriver är hon som
bilarna på Autobahn - det går i 300 - MINST!

Och när hon skriver i 300 - MINST- då går det undan och hon
kastar om bokstäver så de mest konstiga ord uppstår och hon
kastar även om siffror! Så 53, som hon hade skrivit till mej
skulle vara 35 istället :-)

40 minuter efter att vi steg av bilen första gången, sitter vi
i bilen på väg till nr 35 istället, när min mobil ringer. Det är
syrran som undrar var vi är.
Vi är framme om 2 minuter, sa jag. Vi har letat efter er i
40 minuter nu, först vid nummer 53, som du skrev i mailet
"Oooooj", hör jag svagt från andra sidan av linjen,
och sen ringde jag 118 118 och fick Bergaskolan som lokaladress
till Limhamns Jiu Jitsu förening.

"Ja, men det är MALMÖS Jiu Jitsu förening vi är på", svarar
syrran då! Jisses! MALMÖS Jiu Jitsu förening ligger ute på
Limhamn! Där var inte många rätt på denna jakt :-)

Men, men, till slut så kom vi då fram. Det var bara det att
syrrans träningspass på en timme precis var slut och hon
skulle nu pausa i en timme innan deras gäng skulle upp igen ...

Men vi gick upp en trappa så vi hade fin utsikt över vad som
hände nere på golvet och syrran, i sin dräkt med det gula bältet,
det första bältet man graderar till och hennes sambo, som har
svart bälte med en grad, eller vad det heter, förklarade och
berättade vad de gjorde en våning ner.

Mycket intressant. Allt handlar om teknik. Man behöver inte
vara stark. De få tjejerna där var lyckades välta större killar!

Imponerande!

En och en halv timme efter att jag hade hämtat mamma så
körde vi iväg igen - utan att ha sett syrran i action! Vi hade
ingen möjlighet att stanna längre. Det var 30 minuter kvar
tills det var deras tur. Lite synd, men det finns fler chanser.
Kul att ha sett det live. De har pratat så mycket om sin Jiu Jitsu.

I december ska syrran troligen gradera till nästa bälte: det
orangefärgade. Få se om det finns någon möjlighet att närvara
då. Fast december brukar betyda många aktiviteter, så vi
får se.

Ska jag eller ska jag inte?

JA ELLER NEJ?

Jag har så svårt för att bestämma mej.

Ska jag göra det eller inte?

Ja eller nej .....

Att det ska vara så svårt!

I normala fall
hade jag svarat
med ett rungande
"Jaaaaa, självklart!"
på frågan om jag ska göra det.

Men detta är inget "normalt fall",
så svaret är inte givet.

Ska jag bry mej och göra det
eller
ska jag inte bry mej och inte göra det?

Ska jag bete mej som jag själv har blivit "behandlad"
eller ska jag vara mej själv
och göra det som känns naturligt för mej?

Men det är inte mej det ska kännas "naturligt" för,
det är för mottagaren .....

Och i det här fallet har man ingen aning.
Verkligen ingen aning .....

Jag får sova på saken.

Att kommentera en blogg

Precis hemkommen efter en underbar musikupplevelse!

Ska samla intrycken innan jag sammanfattar :-)


Nu en liten lektion:

ATT KOMMENTERA EN BLOGG

Nej, man behöver INTE registrera sig för att
kommentera en blogg!

Gå in på kommentarer. Skriv texten och gå sen ner
på sidan under rubriken "Välj en identitet" och klicka
i anonym eller namn, tror jag också ska gå bra.

Sen är det bara att trycka på "Publicera" - färdigt :-)

Is

Idag är det isande kallt!

Brrrrrr.

Var precis ute på balkongen
och fångade lite is på bild.

Hela balkonggolvet är istäckt.
Man skulle kunna åka skridskor där.

Glasräcket som går runt hela balkongen
är täckt med is.

Bordet, stolarna, pallarna och solsängen
är täckta med is.

Precis allting är översållat med små mini isberg.

Och vinden är så fruktansvärt
isande!

Jag undrar så hur många grader det är idag.

Den enda termometern jag hade har gått sönder.

Temperaturen plus vinden på det
blir en hel del minusgrader.

Men nu tittar solen upp över horisonten,
så det blir väl någon grad varmare,
så småningom.

Brrrrrrr!

Den första snön

Idag fick vi den första snön!

Blev så glad när jag tittade ut i morse,
innan jag skulle köra till jobb,
och såg att det snöade.

Ja, inte med stora vita flingor som sakta dalade ner,
utan så som det snöar här i södra Skåne:

På tvären - i 190

med små minimala vattenfyllda så kallade
snöflingor - läs isnålar -
som piskar en i ansiktet!

Och på tvären i 190 betyder

* * * * *
* brrrrrrrrr! *
* * * * *

Vinden går genom märg och ben
och man ser ingenting i all yran.

Såg en bild som beskriver precis så
som man känner sig idag.

Man vill krypa in och burra in sig
i något varmt och mjukt.

Få se om det blir mer snö
eller om vi får nöja oss med detta lilla vita puder
som har kommit idag.

Skönt när vägarna är fria i alla fall.

Ett oanvänt spår ...

Ett oanvänt spår.

Övergivet.

Vad var tanken en gång i tiden,
med det här spåret?

Vart skulle det leda?

Vart leder det idag?

Hur långt kan man följa det?

Vad kommer man att träffa på
längs vägen?

Ska nyfikenheten ta över
eller ska det förbli en hemlighet??

Ljuset i tunnelns ände

Inte konstigt
att man inte alltid
ser ljuset
i andra änden av tunneln .....

..... för det är ju väldigt
vad vägen igenom
kan vara kurvig och krokig!

Tisdag kväll

Här sitter jag, en tisdag kväll, när det är dans .....

Körde till ett shoppingcenter direkt efter jobb, kände
för att "göra något", och gå och "fönstershoppa" piggade
alltid upp mej förr.

Nu råkade det bli mer än fönstershopping :-)

Det är ett märkligt fenomen det där. Åker man iväg för att
försöka få tag på något speciellt - kommer man ofta hem
tomhänt.

Och åker man iväg för att "titta" - ja, då hittar man grejor!

Som idag :-) Idag fick jag köpt min kappa jag har varit
på jakt efter länge. Och ärligt talat är det inte bara i år som
jag har pratat om en .....

Inte exakt det jag hade tänkt mej - men den är helt ok
och så gick den att lösa, så jag slog till efter att ha
kompromissat med mej själv.

Det kommer att bli många samtal med mej själv framöver,
många kompromisser.

Anledning: Lägenhetsköpet!

Mäklaren till den där lägenheten som var såååååå fin
ringde idag och sa att det hade kommit ett nytt högsta bud.

Så jag tackade för mej, för det var min gräns som var nådd.
Det är hur lätt som helst att höja "bara lite till " men
"bara lite till" gång på gång kan ju sluta med för mycket totalt.

Var och tittade på två lägenheter till idag. De hade bara legat
till försäljning ca 1,5 vecka och jag blev så förälskad i den ena!

Såg mitt namn på väggarna när jag klev in i hallen. Så söt och
charmig! Meeeeeeeen ......

..... jag hade inte fått plats :-(

Köket var t ex bara en tredjedel av vad jag har här, i
förvaringsutrymmen. Så jag hade fått sålla bort hur mycket
som helst. Men det överlever man, trots allt. Och så hade man
bara fått plats med ett minibord och två stolar.

Badrummet var minimalt och med dusch, jag som älskar
att bada! fast mäklaren sa att där hade varit ett badkar från
början .... Jag tyckte väggen såg kort ut ... Nåja.

Sovrummet hade kanske räckt - jag behöver ju ingen
dubbelsäng, så jag hade fått in skrivbord och någon extra
garderob. Så även bland kläderna hade jag verkligen fått
sålla rejält. Igen :-(

Vardagsrummet, inte så stort, men ljust och luftigt på grund av
det stora fönsterpartiet med fri utsikt, var urcharmigt.

Kunde se mig själv sitta där och verkligen känna mej som
hemma! Där kände jag att jag hade trivts!

Balkongen är ok - på sommaren - för den hade varken tak eller
inglasning. Fyra stolar och ett bord hade fått plats - adjöss
till solsängen :-)

Trots allt detta som "fattades", så föll jag pladask!! De skulle
annonsera om den för första gången nu till helgen så jag kan
tänka mej att alla penningstarka kommer att slåss om den här
godbiten!

Den andra lägenheten andades också värme och gemyt.
Fast på ett helt annat plan. Jättefräsch. En gavellägenhet med
ett extra fönster i vardagsrummet på kortsidan som gjorde
rummet så ljust! Balkongen var smal :-( och den låg på andra
våningen bara - tredje hade varit snäppet bättre - och enligt
mäklaren så var det tre stycket som hölt på med budgivning
för tillfället, så kvällens visning var den sista.

Båda lägenheterna hade bara legat ute till försäljning ca
1,5 vecka, men de kommer att gå snabbt, tror jag.

Åååååååh, nu blir jag gnällig! Jättefina båda två på vars
sitt sätt! Åååååh!

Mina planer är att flytta till våren, så jag har fortfarande tid
på mej att leta, men det känns som om man missar något
bra med båda dessa sista jag har tittat på .....

Livet Ä R inte lätt alltid ...

Sjukdomar

Sjukdomar ...

Så många olika sorters
"sjukdomar" det finns.

Och som inte är synliga för andra.

Då menar jag inte inte
"riktiga" sjukdomar
som ger fysisk smärta m m,
utan sådana "sjukdomar"

som pågår inuti en del människor
och som inte blir "synliga" förrän efter ett tag.

En av dem heter

svartsjuka.

Namnet är så passande.

Svart sjuka.

Sinnet blir alldeles svart
på den som är drabbad.

Svartsjuka - misstänksamhet,
usch och fy!

* * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * * * * * * *

Suspicious Minds
Elvis Presley

"We're caught in a trap.
I can't walk out.
Because I love you too much baby.

Why can't you see,
what you're doing to me.
When you don't believe a word I say?

We can't go on together,
with suspicious minds.
And we can't build our dreams,
on suspicious minds.

So, if an old friend I know,
drops by to say hello.
Would I still see suspicion in your eyes?

Here we go again.
Asking where I've been.
You can't see these tears are real I'm crying.

We can't go on together,
with suspicious minds.
And be can't build our dreams,
on suspicious minds.

Oh, let our love survive,
or dry the tears from your eyes.
Let's don't let a good thing die,
when honey, you know, I've never lied to you.

Oooooh, yeah, yeah.

We're caught in a trap.
I can't walk out.
Because I love you too much baby.

Why can't you see,
what you're doing to me.
When you don't believe a word I say?

We're caught in a trap .....

Why can't you see ....."


* * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * * * * * * * * * *

Elvis forever

Var på konserthuset i kväll

och såg föreställningen

"Elvis forever"

med

bl a Henrik Åberg

och

Jack Baymoore

samt ett band som kallar sig

SWE TCB Band.

Mamma hade fått det bl a

i födelsedagspresent av mej

och i kväll var det så dags.

I nästan två timmar

fick vi njuta av många, många kända låtar

och några mindre kända.

Det var jättetrevligt

och rejält med "gung",

märkte vi ända ner till rad 5, där vi satt.

Så många bra låtar!

Lägenhetsjakt

Var och tittade på lägenheter idag.

Det är minsann inte helt lätt.
Mamma och min kompis B följde med som smakråd.

Den ena var ett stolpskott - hade missat att balkongen
var i öster :-(, så den bortsållningen klarade jag utan
mitt "smakråd". Trevligt var dock att man såg
Turning Torso :-)

Den andra lägenheten hade rent för litet sovrum. Jag måste
ju få plats till både garderober och skrivbord ...

Den tredje lägenheten var bara jag och B och tittade på.
Det var inte planerat - körde bara förbi när jag kom på att
där skulle vara visning.
Och det skulle visa sig vara livsfarligt - med tanke på
ekonomin :-)

Den var såååååååååå fin! Nytt, men lite problematisk
att möblera. Helt öppen planlösning mellan kök och
vardagsrum och som sagt var, svårt att möblera.
Det är inte mycket i möbelväg man kan ha där inte.

Men köksdelen var så superfin och badrummet: wauw!
Och den inglasade balkongen bara smälte man när man såg.
Sovrummet var ok, men dilemmat var som sagt var att
kunna möblera vardagsrumsdelen.
Det kan man i och för sig alltid lösa - man får göra sig av
med det mesta man har :-).

Det största problemet var det ekonomiska, så klart :-(.
Man vill ju helst mer än bo.

Ska ringa på två lägenheter till imorgon, som jag ska försöka
få titta på.

I princip alla mina önskemål får jag ge upp. Jag har ingen
möjlighet att kunna lösa det rent ekonomiskt.
Den lägenheten jag önskar mej finss, men det kostar därefter.
Så den drömmen måste jag också försöka stoppa undan .....

De lägenheter jag har råd med, ja där behöver antingen köket
eller badrummet rivas ut och göras om , för det mesta både
och :-( och så ligger de inte där jag innerst inne vill bo.
Eller så är balkongen i fel väderstreck och så liten så liten ...

Nåja, önskemål om läge, standard, tillbehör, planlösning
och allt vad det är, är sådant som man kan övertala sig
själv till att: "Jag hittar inget till det priset jag har råd med".
Punkt slut. Så det är bara till att fortsätta leta, så kanske man
hittar något som "duger", fast det inte är i närheten av det
man drömmer om.

Men, men. Drömmar är drömmar och verkligheten är
den man lever i, så vad har man för val?
Leva i en drömvärld och gå och vara besviken eller försöka
komma tillrätta i verkligheten??

Hold On Be Strong

"Hold On Be Strong"

Maria Haukaas

"Love can be hard sometimes.
Yes it can
catch you off guard
like bad crimes.
Yes it can make you depressed
and angry.
Make you say
why me,
why won't anybody try me.

You might be saying ooh,
I don't wanna be lonely.
Ooh, I don't wanna be by myself.
Ooh, don't wanna be lonely.
Why ain't anybody lovin´ me.

But there's always someone out there
who'll be there for you.
There is always someone out there
who'll care for you.
There's always someone out there
who'll be true, true, true.
Hold on, hold on, be strong.

Love can go away
forever if you push it.
And you have to remember
don't rush it.
If it ain't right it is wrong.
And you'll be crying why me,
why won't anybody try me.

You might be saying ooh,
I don't wanna be lonely.
Ooh, I don't wanna be by myself.
Ooh, don't wanna be lonely - no, no.
Why ain't anybody lovin' me.

But there's always someone out there
who'll be there for you.
And there is always someone out there
who'll care for you.
There's always someone out there
who'll be true, true, true.
Hold on, hold on, be strong.

Yes, there's always someone out there
who'll be there for you.
And there is always someone out there
who'll care for you.
There's always someone out there
who'll be true, true, true.

Hold on, hold on, be strong.
Hold on, hold on, be strong.
My child hold on, hold on, be strong.”

Gäääääääsp!

Fredag kväll
och som vanligt är man helt slut.

Felix gäspningar
smittar verkligen av sig ...

Tur man inte har ett sådant gap :-)

Premiärmatchen i hockey på Arenan

Hockeymatchen på Malmö Arena
mellan
Malmö Redhawks
och
Leksand
var verkligen en upplevelse!

När vi kom in till våra platser
så hängde där vita T-shirts
över alla stolsryggar.

På framsidan står det Malmö på diagonalen
och uppe till vänster finns
Malmö Arena-loggan.

På ryggen står siffran 6
och antingen fick man en tröja
med reklam för Sibylla
eller Strängbetong.

Det sistnämnda fick vi.

Stolarna hade stoppade sitsar och ryggstöd,
så sköna att sitta i.
Inga plaststolar här inte :-)

Lyckades hitta syrrans tös Anna,
en riktig MIF-fan,
bland alla 13 200.
Längst fram vid plexiglaset
på ståplats i klacken.

Dom lyckades förresten
komma över en av de första puckarna
som kom över plexiglaset.
Vilken souvenir!!

Och klacken kunde hålla liv!
Hela matchen igenom sjöngs
och ropades det
och spelarna fick massor med applåder.

Malmöspelarna
"värmer" (??) upp :-)

Sen blev det blev många
"första gången"-upplevelser
denna kväll.

Första gången det blev nedsläpp ...

Första gången Malmö gjorde mål ...
(Jonas Höglund, efter 3:07.
Syrrans tös Anna som gav mej upplysningen).

Det andra målet kom efter 3:25
och gjordes av Marcus Paulsson.
Även denna information
fick jag av Anna :-)

Hela matchen slutade
2 - 1 till Malmö.

Spelarna var glada
efter sin första match ...

... och publiken jublade
och flaggorna vajade
över den första segern
på nya
Malmö Arena.

Ytterligare en minnesvärd
och
historisk kväll
man har fått vara med om!

Höstens olika ansikten

Med höstrusket utanför fönsterna,
är det lätt att glömma,
att hösten
har så många olika "ansikten".

Det är de här minnena
man får plocka fram
när vinden viner,
regnet det öser ner
och det är grått och trist.

Malmö Redhawks - Leksands IF

Oj, oj,oj!!!

Biljetterna till
premiärmatchen i hockey

på Malmö Arena
nu på onsdag, den 12 november,
tog slut på 15 minuter,
sägs det.

Men nu har
det otroliga inträffat!!

Vi har fått tag på biljetter
(till ordinarie pris)
till matchen mellan

Malmö Redhawks

-

Leksands IF

Tjoho!!

Hur mås det?

Halloweenfesten

Hur gick då Halloweenfesten igår, lördag?

Jodå, det var jättekul.
Det var många linedansare
man inte kände igen.
Vissa hade lagt ner rejält med jobb
på sin kostymering.

Det blev först mat ...

... och sedan dans ...

Det roligaste av allt var att
svarta kläder, svart läppstift
och några svarta plastspindlar
var så effektfullt,
så det slutade med första pris!

Jättekul!

"Min" sång

Jag lyssnar väldigt mycket på sångtexter
och fastnar för en hel del.

Vissa är vackra, vissa är sorgliga.
Ibland lyssnar man med ett leende
och ibland kan man känna tårarna tränga på.

Många gånger får man sig en tankeställare.

Vissa säger väldigt mycket om livet.

En del speglar hur många kan ha det
och några är som tagna ur ens eget liv.

Den här sången är M I N!
Min, min, min. Den går rakt in i hjärtat!

"Gabriellas Sång"
Helen Sjöholm

"Det är nu som livet är mitt.
Jag har fått en stund här på jorden.
Och min längtan har fört mig hit.
Det jag saknat och det jag fått.

Det är ändå vägen jag valt.
Min förtröstan långt bortom orden.
Som har visat en liten bit,
av den himmel jag aldrig nått.

Jag vill känna att jag lever.
All den tid jag har,
ska jag leva som jag vill.
Jag vill känna att jag lever,
veta att jag räcker till.

Jag har aldrig glömt vem jag var.
Jag har bara låtit det sova,
kanske hade jag inget val.
Bara viljan att finnas kvar.

Jag vill leva lycklig för att jag är jag.
Kunna vara stark och fri.
Se hur natten går mot dag.

Jag är här och mitt liv är bara mitt.
Och den himmel jag trodde fanns,
ska jag hitta där nånstans.

Jag vill känna att jag levt mitt liv."

Galainvigningen av Malmö Arena

Ja, då har man hunnit smälta lite intryck från den pampiga
galainvigningen av Malmö Arena igår kväll.

Det var en upplevelse att få vara "en i mängden" på plats.
Den här typen av tillställningar brukar man annars sitta och
titta på på TV:n.

Malmö Arena är en en pampig byggnad och när allt är klart
är det tänkt att entrésidan ska se ut på det här sättet.

Byggstarten var den 10 januari 2007. Hela bygget är
51 000 kvm stort.
12 500 personer ska få plats vid idrottsarrangemang
och vid nöjesarrangemang ska ca 15 000 personer få plats.
Det finns 72 st loger.

Den invändiga takhöjden är 22,5 meter fördelat på sju plan.
De sa något om att det finns 20 000 meter ventilationsrör
(stackars råttor!).

Annat onödigt vetande är att det finns 20 stycken kiosker
och snabbmatsställen. Totalt i alla restauranger och barer ska
det finnas plats för ca 3 200 personer.

Och så lär det finnas 800 dörrar och inte mindre än
370 toaletter!

Det viktigaste av allt: Plaststolar finns inte.
Stolarna har klädda sitsar och ryggstöd!

I dagens Sydsvenskan kan vi se oss själva på första sidan :-)

Vi hade fått
kanon-
platser
på rad 15.

Vi satt med
catwalken
precis framför
oss.
(Se bilden bredvid).
Tanten själv
är den i rött ...


Det var en pampig föreställning med namnet:
"Det svenska musikundret" som vi, ca 10 200 personer,
fick njuta av med artister som: Helen Sjöholm, Jill Johnson,
Andreas Johnsson, Fredrik Lycke, Kalle Moraeus,
Erika Sunnegård, Bröderna Olsen, Malmö symfoniorkester,
en jättekör, barnkör, Malmöflickorna ..... och så den mycket
trevlige Björn Kjellman, som var konferencier.

Huvudartisten var Robyn.

Naturligtvis var byggherren själv, Percy Nilsson,
också uppe och sa några ord.

Det knöts även svensk - danska band.


Denna kväll, med feststämning, musik, skratt, jubel
och applåder på våran egen .....


... lägges nu till minnena.

Usch och fy!

Usch och fy!

Det här var tuffare än jag trodde!
Jag får gå i terapi efter detta.
Det kryper i hela kroppen.

Det bästa med Halloweenfesten
är att jag inte ser mej själv under kvällen,
om jag inte tittar mej i en spegel förstås.

Hur jag än försöker intala mej att
"Det är plast, de lever inte!"
så tar det emot!

Jag har svårt för spindlar.

Men jag SKA fixa det!

Jag SKA ta mej igenom det!

Men jag ska inte göra det fullt ut,
som jag hade planerat.
Jag ska skära ner på lite av min "kostymering".
Detta jag har testat ikväll räcker mer än väl!

Och nu ska jag befria mej från olustkänslorna
och försöka sysselsätta hjärnan
med något annat än spindlar
innan jag ska lägga mej.

Annars har man väl mardrömmar hela natten.
Och sånt har jag inte tid med.

Måste ju vara pigg imorgon kväll :-)

Varför människor kommer och går ...

Nu när du gått
Lena Philipsson & Orup

”aaaa …
mmmm …

Nu när du gått,
får jag somna utan dig varje kväll.
Och jag vet jag borde klara mig själv,
men jag är så van att du ska va här.

Nu när du gått,
har jag många timmar att slå ihjäl.
Jag försöker hitta vettiga skäl,
till att du inte längre är här.

aaaa
Det finns inget underligt med de.
Jag kan inte hjälpa att jag eeeee …

så förunderligt förlorad som jag aldrig varit förr.

Klockan ringer men jag är vaken.
Jag har vart uppe och tänkt på saken
i flera timmar,
i många nätter,
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån.

Ni kan säga jag är förlorad.
Men saknaden kanske blir förstorad,
av att jag inte förstår,
varför människor kommer och går.

Nu när du gått …

mmmm …

Nu när du gått …

Nu när du gått,
får jag somna utan dig varje kväll.
Och jag vet jag borde klara mig själv,
men jag är så van att du ska va här.

aaaa
Att säga jag klarar mig utan dig,

det är som att självförneka sig.

åååå

Snälla kom in genom min dörr.

Klockan ringer men jag är vaken.
Jag har vart uppe och tänkt på saken
i flera timmar,
i många nätter,
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån.

Ni kan säga jag är förlorad.
Men saknaden kanske blir förstorad,
av att jag inte förstår,
varför människor kommer och går.

Nu när du gått.

Nu när du gått.

Nu när du gått.

Nu när du gått.

Nu när du gått,

får jag somna utan dig varje kväll.

Och jag vet jag borde klara mig själv,

men jag är så van att du ska va här.”

Hem ljuva hem

Oh, vad skönt att få komma hem och byta ut stövlar, kjol
och strumpbyxor mot joggingbyxor!

Känner för att krypa upp i soffan med en underbart ljuvlig
"slutar lyckligt"- bok, en stoooooor påse med mitt favoritgodis
och bara drömma mej bort .....

* poff *

Tillbaka till verkligheten!

Något godis har jag inte hemma och inte har jag packat upp
några lådor med böcker heller.

Ser mej omkring och inser att jag har sysselsättning för
måååånga timmar framöver.

Högen med papper som måste åtgärdas bara ligger och
väntar.

Det 16 ouppackade flyttkartongerna borde jag börja gå
igenom.

Den stundande Halloweenfesten, som jag ska förbereda min
klädsel till, så jag slipper stressa in i det sista, hänger så fint
och påminner mej.

Får väl ta tag i det sistnämnda först.

Och det blir en liten "prövning" för min del. Utan att avslöja
för mycket så kan jag nämna att något av det värsta jag
vet är:
SPINDLAR.

Jag har fått en idé till min utklädsel och det gör att jag behöver
övervinna en hel del obehag. Men, jag är stenbock = envis,
så jag bara SKA fixa det!

Har börjat så smått att förbereda mej och testa om jag tror jag
fixar det och jag har en liten förhoppning om att det ska kunna
gå vägen, om än med mycket obehag.

Imorgon kväll har jag ingen tid till något. Då är jag på den
stora "Galainvigningen" av den nya arenan vid Hyllie. Så då får
man väl klä sig lite "fint".

Får ta mej en titt i garderoben och se om jag kan trolla fram
något som skulle kunna passa till en sådan tillställning.

Det innebär att jag inte kan sitta här längre,
lika bra att sätta fart!

Toarulle + katt

Om man håller en toarulle
mellan framtassarna
och sprätter allt man kan
på den med baktassarna .....

..... så blir det väldigt mycket papper
av det!

I Believe I can fly

I Believe I Can Fly
R Kelly

"I used to think that I could not go on.
And life was nothing but an awful song.
But now I know the meaning of true love.
I'm leaning on the everlasting arms.

If I can see it,
then I can do it.
If I just believe it,
there's nothing to it.

I believe I can fly.
I believe I can touch the sky.
I think about it every night and day.

Spread my wings and fly away.

I believe I can soar.
I see me running through that open door.

I believe I can fly.
I believe I can fly.
I believe I can fly.

See I was on the verge of breaking down.
Sometimes silence can seem so loud.

There are miracles in life I must achieve.
But first I know it starts inside of me, oh.

If I can see it,
then I can be it.
If I just believe it,
there's nothing to it.

I believe I can fly.
I believe I can touch the sky.
I think about it every night and day.
Spread my wings and fly away.

I believe I can soar.
I see me running through that open door.

I believe I can fly.
I believe I can fly.
Oh, I believe I can fly.

Hey, cuz I believe in me, oh.

If I can see it,
then I can do it.
If I just believe it,
there's nothing to it.

I believe I can fly.
I believe I can touch the sky.
I think about it every night and day.
Spread my wings and fly away.

I believe I can soar.
I see me running through that open door.

I believe I can fly.
I believe I can fly.
I believe I can fly.

Hey, if I just spread my wings.

I can fly.
I can fly.
I can fly, hey.

If I just spread my wings.

I can fly-eye-eye-eye-eye-eye .......

Fly, fly, flyyyyy"

Alla Helgon 2008

Precis hemkommen från
Minneslunden.

Idag, i dagsljuset, såg man verkligen vilket
jättehav av blommor och ljus där är.

Så otroligt vackert egentligen,
fast det är en sorglig plats.

Syrran hade skrivit på sitt ljus
och vi, mamma och jag,
hittade det efter en stund.

Det är många minnen
som kommer upp till ytan.

Klumpen i halsen är så stor, så stor.

The Rat Pack

Kvällens "aktivitet" på Konserthuset
förde oss tillbaka i tiden.
Till tiden då Frank Sinatra, Sammy Davis Jr
och charmknutten Dean Martin hade sin
legendariska show på
Sand´s Nightclub i Las Vegas.

The Rat Pack

Även om man är född lite "för sent"
för att ha varit med på den tiden,
så har man sett mycket av dem
på TV och hört alla låtarna.

De som gjorde dessa tre herrars kopior
var suveräna!

Det blev mycket musik, dans,
skoj, mycket whiskey (!)
och många kända låtar som t ex:
New York, New York, Fly Me to the Moon,
That´s Amore, My Way, Sway
och många, många fler!

Den absoluta favoriten är
Dean Martin!
Vilka underbara låtar!!

I morgon när jag vaknar
ska jag rota runt i lådan
med ouppackade CD-skivor,
tror nämligen att jag har en
med honom.

Kopiorna Sammy Davis Jr, Frank Sinatra
och Dean Martin

Alla Helgons dag

Alla Helgons Dag

Var en runda med mamma på kyrkogården
innan i kväll.

Även syrran, hennes sambo
och en av deras fyra ungdomar
var där.

Vi tände vars ett ljus
i minneslunden.

Så mycket folk och vilket hav av ljus
och blommor!

Så otroligt vackert,
det man kunde urskilja i mörkret.

Har bestämt mej för att cykla dit i morgon
på dagen
och titta på allt det fina folk har
lagt och ställt där.

Man kunde bara urskilja det svagt ikväll.