En stilla promenad

Bestämde mej för att ta en promenad
innan det var dags att krypa i säng.

Kände för lite frisk luft.

Jag pälsade på mej ordentligt, frusen som jag är av mej,
och gav mej ut på en runda.

Så skönt.

Det var vindstilla
och ca minus fem grader.

Kände kylan nypa tag i öronsnibbar, kinder och näsa.

Där lyktorna kom åt att lysa upp,
såg jag att marken var vit av frost.

Jag vände blicken mot skyn
och såg att det var alldeles stjärnklart.

Jag stod stilla
och tittade upp mot himlen och alla stjärnorna.
Wauw!

"Karlavagnen/Stora Björnen"
fanns mitt framför mej
och efter lite letande så hittade jag
"Lilla Björnen" också.

På avstånd hördes emellanåt
smällandet av en och annan raket
och t om tåget,
som kom körandes på Öresundsbron, hördes.

Jag hörde gruset krasa under skosulorna
när jag fortsatte att gå.

En bit framför mej
började konturerna av någon att ta form.
Någon som var på väg mot mej.

En ensam kvällsvandrare till.

Jag tittade ut över vattnet
och bort mot ljusen i Köpenhamn.

Såg strålkastarna på planen
som gick ner för landning på Kastrup.

Blinkande ljus
ute i mörkret - ledljus för båtarna.

Tankarna hade fritt spelrum
och det var en hel del
av årets händelser jag hann gå igenom.

Positivt som negativt
i en salig blandning.

Om ett dygn är det ett nytt år.
Vad ska då hända? Hur ska det året bli?

Ja, den som det visste.
Så mycket man hade kunnat bespara sej
om man bara hade en aning ...