Måkläppen

Dagens utflykt gick till ett ställe jag under
väldigt många år har haft högt upp på min
önske-"att göra lista".

Äntligen skulle jag ta mej ut på Måkläppen,
naturreservatet utanför Falsterbo,
sälarnas paradis,
som det bara är tillåtet att besöka
mellan 1 nov - 31 jan.

Måkläppen var från början en ö,
men sitter sedan 15 - 20 år ihop med fastlandet.

Hela sträckan ut är ca 6 km
och det kan vara rätt så tungt i sanden,
så det gäller att hitta välpackad sand
att gå på.

Jag hämtade mamma
och vi lämnade den tjocka dimman bakom oss
och anlände till - 2 grader,
små luckor i molntäcket
och det var nästan vindstilla,
när vi påbörjade vår långa promenad.

Rätt märkligt att till höger rullade Öresunds
knappt märkbara vågor in mot sandremsan
medan det på vänster sida
var Östersjöns vatten som kom rullande.

Efter bara en liten stunds gående
upptäckte vi att dimman var ifatt oss
och rätt vad det var
befann vi oss i en tjock vit massa.

Det blev en väldigt speciell stämning
med all dimman och solen,
som kämpade på för att ta sig igenom.

Så vackert!

Närmast strandremsan
låg ett tunt lager med is.

Efter en och en halv timmes promenerande,
bestämde vi oss för att vända och gå tillbaka.

Vi hade inte gått någon lång stund
när plötsligt dimman försvann bakom oss,
som genom ett trollslag.

Vi vände oss om och tittade
och det var en vacker syn.

Dimman liksom sögs ner vid horisonten.

Och när vi tittade i den riktiningen vi skulle gå
så hade vi helt fri sikt!

Långt där borta,
vid det ljusa partiet till höger,
stod bilen.

Så det var en lång promenad tillbaka.

Vi har i alla fall bestämt oss för att vi ska hinna ut en runda till
innan den 1 februari.
Och då ska vi gå så långt vi kan.
Dagens promenad fram och tillbaka tog tre timmar.
Går man hela vägen ut
kan jag tänka mej att det tar
ca fyra och en halv timme fram och tillbaka.

Då får vi försöka pricka in en dimfri dag,
så vi kan hålla utkik efter sälar.