Måste sova!

La mej tidigt igår kväll.

Redan kl. 21.40 släckte jag ljuset och kröp ner i sängen.
Helt slut kände jag mej.
Och då kan jag inte skylla på dansen,
för det blev mycket prat
och inte så mycket kroppslig ansträngning.

Hörde grannen där nere sitta och öva på sitt piano.
Det brukar inte störa, men plötsligt var ljudet jättehögt!

Han övade och övade och det kändes som en evighet
innan jag tittade på klockan, som bara visade 22.05.

"Nu borde han ju sluta", tänkte jag
och i samma ögonblick hördes det som om
någon slog några slag i ett element.
Det var bara det att jag flög upp,
så skrämd jag blev, det hördes som om det var
i MITT element denne någon bankade!

Men han fortsatta sitt övande
och jag kände hur det kröp i hela kroppen.

Jag ville bara sova!

Till slut blev det tyst och då var klockan 22.15.
Jag drog en suck av lättnad och började vänta in
den välkända känslan när sömnen börjar ta över.

Men det hände inget!

Jag vände och vred på mej och snurrade rundor i sängen.
"Jag måste ju somna nu!
Klockan ringer tidigt, ska ju upp och jobba imorgon!"

Men det var som förgjort.

På avstånd hörde jag raketer smälla.
Varför kan de inte vänta till nyårsafton
med sitt smällande?
Det borde vara förbjudet för privatpersoner
att smälla raketer!

Jag kände hur det kröp i hela kroppen
samtidigt som jag inte kom till ro.
Jag vände och vred på mej
och suckarna var många och djupa.

Sen började tankar och bilder fylla huvudet.
Jag tyckte jag hörde lösryckta meningar
ur samtal jag hade haft med olika personer,
både nyligen och långt tillbaka.

Det blev en salig röra av alltihop
så jag kom inte till ro alls.

Inte alls likt mej.
Jag brukar sova inom 10 minuter från det
att jag har lagt huvudet på kudden.
Sen vaknar jag i och för sig efter några timmar
och kan inte somna om,
men jag somnar i alla fall.

Men igår var det som förgjort!

Jag tittade på klockan stup i kvarten
och försökte intala mej själv att:

"Jag måste sova! Jag behöver min sömn
annars är jag helt slut imorgon.
Släpp allt som snurrar rundor i huvudet
och försök somna istället!"

Men det var helt omöjligt!

Så när klockan ringde var jag så trött
så jag inte visste var jag var.
Hemskt!
Och inte blev det bättre när jag insåg att jag
skulle köra till jobb :-(

Hu jeda mej!

Tack och lov, i detta sammanhang,
jobbar jag inte heltid utan måndagar bl a
slutar jag tidigt.
Av oss sex inne på kontotet
så hade fyra fått / tagit ledigt

och den femte gick innan 12.00
och jag strax efter 12.00
så hela eftermiddagen är kontoret obemannat.
Inte min huvudvärk,
men där är ingen som svarar i telefonen
om det ringer.

Och nu är det ljuvligt att vara hemma.
Ska lägga mej på soffan en stund
annars orkar jag inte sitta och jobba så länge
med alla papper som måste göras vid.

Exet och jag äger 50 % var i ett företag vi startade ihop
och det är jag som sköter pappersarbetet.

Och det tar mycket tid i anspråk.

Mycket mer än jag någonsin trodde.

Men jag får ju lön för arbetet
och det är det som håller mej flytande,
så det sporrar mej.

På mina 80 % på mitt "riktiga jobb"
kan jag inte klara mej.
Så det är bara till att bita ihop
och ta tag i allt som hopar sig.

Fördelen är att jag kan sätta mej med det
lite när det passar mej.
Jag har inga bestämda tider.
Jag hämtar post och alla papper varje dag
i princip och på kvällar och helger sitter jag och jobbar
med det.

Men nu har det samlats på hög.
Har inte gjort någonting över julhelgen
- bestämde mej för att jag skulle hålla helg,
för en gång skull.
Men nu får jag det i nacken.
Smällar man får räkna med.

Men först behöver jag en tupplur!
Känner hur ögonen ramlar ihop.