Årets sista dag

Då var det dags igen - att summera året som gått.

Trodde väl aldrig att det skulle bli ett sådant jobbigt år
på många olika sätt. Men det innebär i sin tur, att det då
bara kan bli bättre. Får jag verkligen hoppas!

Den största förlusten, när min älskade katt Felix lämnade
detta jordeliv den 12 oktober, gör fortfarande otroligt ont
och kommer att göra så länge ännu. Femton år tillsammans
har satt sina spår. Saknaden är enorm!

En annan förlust var att jag till slut var tvungen att lämna
mitt drömboende. Man vill ju mer än bo, även om det boendet
gav så mycket, att man inte kände för att vara hemifrån.
Denna fantastiska utsikt över hela Öresundsbron och
Malmö stad - rena medicinen för en stressad själ. Dessa
fantastiska solnedgångar - och soluppgångar! Har tittat
lite på foton jag har tagit under de 2,5 åren jag tog mej
råd att bo där och kan på så sätt återuppleva det igen,
fast på ett helt annat plan.

Jag har lärt känna en hel del nya människor - mycket
trevligt! Har fått mer kontakt med några av de "gamla"
vännerna, men har också, tyvärr, upplevt att kontakten
i princip har upphört med någon annan. Om inte jag hör av
mej, är det tyst från andra hållet. Hur länge ska man vara
den som tar första kontakten??

Jag har blivit positivt överraskad, när jag har haft det som
jobbigast och mått som sämst det här sista halvåret, av
stöd och uppmuntran från oväntat håll. Sånt värmer alltid
och sånt glömmer man inte med det första.

En hel del trevliga upplevelser har jag fått vara med om
det gångna året. Sånt som lägger sig i minnet. De tråkiga
upplevelserna gör jag allt för att förtränga och mota bort.

Mycket av det jag hade önskat, har inte blivit av, av olika
anledningar, men nu blir det ett nytt år med nya chanser.
Känner att jag har en hel del att "ta igen".

Men först måste jag komma på plats här och landa. Längtar
till den dagen jag inser, att den sista grejen nu är på plats.
Men tills dess är det en hel del som fattas och som ska fixas.
Men det kommer, det kommer!

Ska jag hinna vila en stund sen, får jag fortsätta med mina
sysslor.

Sen är det dags att försöka göra sig "fin" inför nyårsfirandet.

Nu önskas ett riktigt

GOTT SLUT!

Julen är över

Redan måndag och jobbedag igen! Som dessa lediga dagar
har flugit förbi!
Men nu ska jag bara jobba två dagar, sen är jag ledig sju
dagar i ett sträck! Ska bli så skönt! Det värsta är, att sen dröjer
det till slutet av maj, innan det är dags för nästa ledighet. Och
där emellan kommer vårsäsongen på jobb :-(. Oj, oj, oj.

Men så mycket "ledigt" kommer det inte att bli. Har ju en
hel del att göra här, men tyvärr har jag massor av bokföring
att ta tag i, så det får prioritering. Har ju deadline på det :-(.

Blev sugen på att köpa kameran jag har gått och tittat på.
De hade extrapris på den nu på Elgiganten, men jag vet inte ...
Måste ju ha tiden till att lära mej den och de kommande
månaderna blir rätt så tuffa med jobb. Och så får jag ta tag
i dansen igen. Har i princip missat en hel termin :-(, så jag
tror inte tiden räcker till, till nya projekt riktigt.

Imorgon ska jag hämta bänkskivorna till köket, sen kan
jag beställa kaklet och bestämma med muraren när han kan
komma och sätta upp det. Sen väntar jag besked på när mitt
badkar kommer och så måste jag ut och välja ut
skjutdörrarna till sovrummet så jag kan dölja alla kläderna.
Sen måste jag hitta badrumsbelysning och så måste jag ju
snart ta ner julgardinerna, så då måste jag ha något annat
att hänga upp ...

Aldrig ro och aldrig vila :-)

Annandag jul

Precis inkommen från en 45-minuters promenad.
Härligt väder!
Solsken från en blå himmel
och inte speciellt kallt.

Tog med mej kameran
ifall det fanns något motiv att föreviga.
Men det var helt nya vägar jag gick på,
så jag hade inte tid att leta motiv.

På tillbakavägen såg jag dock ett motiv att föreviga.
En nyponbuske i motljus.

Idag fanns inga vintertecken kvar.

Får titta på fotona jag tog när vi hade snö här
innan i veckan,
om jag vill få vinterkänning :-)

Senare idag väntar ett besök hos mamma,
som bjuder oss alla på middag.
Ingen julmat, tack och lov!

Juldagen - en "så-där"-dag

Regn, regn och åter regn. Svårt att tro att det är juldagen
idag.

Vaknade inte förrän strax efter 08.00 idag. Och det är
sent för mej :-). Kom i säng strax efter 01.00 och eftersom
jag absolut inte är någon kvällsmänniska, var det väldigt
sent för min del :-).

Hade en jättefin och trevlig julafton här hos mej med mina
nära och kära. Mamma, syrran och hennes sambo och
syrrans dotter A och son M med sin flickvän R var här.
Syrrans sambos dotter I har flyttat upp till sin pojkvän i
Stockholm och sonen T firade jul hos sin mamma, så vi blev
"bara" 7 personer.

Det var jättetrevligt på alla sätt och vis och mysigt. Tyvärr
springer timmarna iväg rent för fort.

Fick en jättefin smideslykta av dem, på tal om mysigt, som
jag ska ha i köksfönstret. Jättefin!

Kvällen avslutades med midnattsmässan och sedan var det
skönt att få krypa ner i sängen.

Började denna juldag med att röja lite efter gårdagen.
Klockan 11.00 kom mamma och rustade för en promenad
i regn, gav vi oss iväg och var tillbaka två timmar senare.
Det var härligt och inte speciellt kallt, men mycket blött!

Det jag hade inbokat för kvällen blev inställt, så istället
bestämde mamma och jag oss för att gå på bio. Vi valde
"Göta Kanal 3", som hade premiär idag. Den var väl "så-där",
lite smårolig emellanåt.
På väg hem ville mamma bjuda på något att äta, hade
bara hunnit med några mackor mellan promenaden tills vi
gav oss iväg till bion.
Det blev så långt ifrån julmat man kan komma - kom på att
det var ett tag sen jag åt pizza, så det blev det. Det smakade
väl "så-där". Var inte hungrig.

Sedan begav jag mej av hemåt igen, har massor med
pappersjobb som ligger och väntar, men känner att jag inte
orkar ta tag i det i kväll, fast jag borde. Känner mej jättetrött,
så det blir tidig sänggång.

Och det är tur jag har TV:n - jag som aldrig har gillat TV :-).
Det är så tomt och tyst när man är själv. Och i går hjälpte
M mej med att söka upp två kanaler - fyran och femman,
dom försvann när jag flyttade hit och jag hade ingen aning
om hur man gör när man söker kanaler. Och
instruktionsboken? Den ligger säkert i någon av de
ouppackade lådorna.

Men igår kväll så kom de på plats igen! Nu har jag lite mer
att välja mellan :-). TV:n har verkligen blivit mitt sällskap,
ser den t om när jag sitter vid skrivbordet på mitt minikontor,
så nu kan jag vara med lite i TV-programmsdiskussionerna
(oj, vilket långt ord det blev) på jobb :-).

Saknaden efter min älskade lille Felix är så enorm emellanåt,
och då hjälper det inte att ha TV:n igång för att skingra
tankarna. Då är jag glad över att det inte ringer på dörren
så jag måste öppna, tårarna bara forsar.
Det är så tomt här. Ingen som kommer tassande och hoppar
upp i knäet längre. Eller som hoppar upp i sängen när jag har
lagt mej. Ingen att gå och småprata med.
Det är så jättetomt. Och det gör så ont! Men jag har bestämt
mej för att ALDRIG mer skaffa djur. Man blir så fäst vid
dem och det gör så ont om de blir sjuka för att inte tala om
saknaden när dom inte finns mer ...

Lille julafton

Då var den här igen -
lille julafton - da´n före doppareda´n.

Snön vi har fått i massor den senaste veckan
börjar tyvärr försvinna så sakteliga.

Det var en ren skräcksyn som mötte mej i morse
när jag gick upp och skiljde på persiennerna
i sovrummet.

Ve och fasa!
Snön hade smält bort så pass mycket,
så gräset syntes på flera ställen!
Måtte det bara få ligga kvar
så pass mycket snö åtminstone,
så det är lite vitt på marken imorgon, julafton.

Jag som hade tänkt göra en snögubbe
och ställa vid körsbärsträdet
utanför sovrumsfönstret ...

Nåja, det kommer förhoppningsvis mer snö.
Då ska jag verkligen ta mej tiden
att vara ute och njuta så mycket jag kan.

Ska ikväll bjuda in mej själv till mamma
på ett julbad i hennes badkar.
Mitt eget badkar har fortfarande inte kommit,
så jag tänkte byta ut duschen ikväll
mot ett riktigt julbad!

Till sist så önskar Tant D
en riktigt

GOD JUL!

Första snön

Tala om lycka när jag vaknade i morse
och tittade ut genom sovrumsfönstret!

Det hade snöat och det hade kommit mycket!

Är väldigt förtjust i snö,
men då ska man vara ledig,
så man kan gå långpromenader
och helst ska solen skina från en blå himmel
så det gnistrar så vackert i snön.

Istället fick man börja morgonen med att kämpa
med att göra bilen körklar.
Den var helt igenfrusen under det tjocka snötäcket
som täckte hela bilen.

Till sist lyckades jag få upp passagerardörren
så jag kom åt isskrapan
och sedan fick jag upp även förardörren.
Totalt tog det mej ca 30 min
innan jag kunde köra till jobb.

Jag kunde nämligen inte stänga dörrarna.
Men fläkten på fullt ös med värme
gjorde att listerna hade "töat"
så pass mycket efter ca 20 min
att det gick att stänga dörrarna igen.

Under tiden hade jag fullt upp
med att skotta fram bilen
och sedan bearbeta all is.

Lagom morgongymnastik :-)

Nu kallar sängen.
Men först två Alvedon
så huvudvärken kan ge med sig.
Behöver verkligen mina nya glasögon!

Har "klagat" sen i somras
att jag tycker jag ser suddigt.
Men när bokstäverna och siffrorna
på skärmen på jobb en dag
plötsligt fick eget liv och liksom "gled isär",
blev jag riktigt rädd.

Först trodde jag att skärmen var på väg att
gå sönder.
Sen trodde jag att jag kanske var på väg
att svimma eller något,
men så slog det mej,
att det kanske har med min syn att göra.

Så jag ringde optikern och fick tid
till dagen efter.
Och jodå, synen hade försämrats.

Hon sa att sist jag var där
så var skillnaden 0,75
och nu var den 1,75,
så det hade hänt mycket.

Och "fenomenet" jag var med om,
att bokstäver och siffror liksom gled isär,
var en typisk överansträngningssak.
Så det var "helt normalt".

Men det skulle ta ca två veckor
innan jag fick de nya glasögonen,
så det är bara att kämpa på.

Ibland får jag kisa och vinkla det lite,
det jag ska försöka läsa,
och då kan jag tyda det, även om det är suddigt.

Jobbigast är på jobb med alla siffror
på alla papper.
Ibland är det så smått så smått
så jag har stora problem med att se
vad det står.

Men snart är det ett minne blott.
Kan jag få rätt styrka på glasögonen
så kommer jag att se allt
klart och tydligt igen.

Längtar!

Ett "under" har skett ...

..... eller??

Igår ringde jag och avbokade min operationstid jag hade till
måndag. Sköterskan undrade varför och jag sa som det var,
att knutan jag hade på framsidan, ungefär där revbenen går
ihop, slutade att ömma för ett tag sen och den rosa/röda
färgen den har försvunnit och själva knutan har nu minskat
i storlek, så nu syns den knappt när jag tittar i spegeln!
Jag känner att där fortfarande är en knuta, men långt ifrån
den knutan jag visade upp, när de fattade beslutet om
operationen.
Till diametern har den nu krympt ner till ca hälften.
När den var som störst var den ca 3 cm i diameter och
den tryckte på rejält inneifrån, så huden stramade över
bulan.

Och så sa jag att jag håller på att fixa och dona i min nya
lägenhet och det är tunga lyft och mycket sträckande och
så står ju julen för dörren ... så det känns inte som om det
är läge att bli begränsad i min rörlighet just nu. Speciellt
inte nu när knutan har "dragit sig tillbaka". Det känns inte
så akut längre.

Sköterskan förstod mej, men sa också, att de här talgkörtlarna
lever ett eget liv, så rätt vad det är kan de börja växa igen
och till och med samla på sig var och då är det inte så
trevligt. Och det har jag förstått, när jag har följt mammas
resa, med sin talgkörtel, som inflammerade.

Jag fick i alla fall en ny operationstid, men de är så fullbokade,
så jag får vänta till februari.

Det känns som sagt var inte så akut just nu i alla fall, så jag
tackade för den nya tiden, så får tiden utvisa vad det blir av det.

Blev så glad för syrrans skull, ang läkare osv. Hon var på
sin första mammografiundersökning i tisdags och redan i
går, torsdag, hade hon fått ett brev hem där det stod:

"Mammografiundersökningen visade inga tecken på
cancer i dina bröst."

Själv har jag min första undersökning framför mej. Den
21 december har jag blivit kallad och denna gången ska
jag gå. Jag lär knappast få besked så snabbt som syrran,
det är ju precis före jul, så lite nervöst kommer det allt
att vara.

Men just nu måste jag fokusera på att fortsätta ordna upp i
mitt kaos på hemmaplan. Dygnets timmar räcker inte riktigt
till.

Har ändå hunnit med lite avbrott under december. Måste
komma hemifrån emellanåt.

Bl a stod ett besök på tivoli på programmet. En julmarknad
har jag besökt, lunchat med vänner och varit och sett Claes
Malmberg live. Mycket trevligt. Han hade med sig två
musiker, så det blev både sång och musik och mycket skratt.

Men nu kallar plikterna!

Tänkvärda ord...

Fick ett mail av en vän med underbara, tänkvärda ord i.

"Saker är inte alltid sådana som man tror."

Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta.
Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum.
Istället placerades de i ett rum i en kall källare.
När de skulle lägga sig, såg den äldre ängeln ett hål i väggen
och lagade det.
Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade hålet.
Den äldre ängeln svarade:
"Saker är inte alltid sådana som man tror."

Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus.
Den snälla husvärden delade sin middag med dem och de
fick sova i deras sängar, för att vila sig ordentligt.
När de vaknade nästa dag, såg de husvärden och hans fru
gråtande. Deras enda ko låg döende på ängen.

Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre
hur hon kunde tillåta att någonting sådant kunde hända.

"Den elaka husvärden hade allting och du hjälpte honom
ändå. Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det
med oss och du tillät att hans enda ko dör."

Den äldre ängeln svarade:
"Saker är inte alltid sådana som man tror."

"När vi var i den kalla källaren, såg jag att det fanns guld
i hålet, så jag lagade det, för att han inte skulle kunna hitta
guldet, eftersom han var så girig.

Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel,
för att hämta husvärdens fru, så jag gav honom kon istället."
"Saker är inte alltid sådana som man tror".

Någon gång händer det saker som man är olycklig över.
Tro att varje sådan händelse är till din fördel. Med tiden
kommer du att få veta ...

Några människor kommer snabbt in i våra liv och snabbt
försvinner ur våra liv.

Några människor blir våra vänner och stannar länge i
våra liv. De lämnar vackra spår i våra hjärtan. Vi blir aldrig
mera som vi varit, eftersom vi lärde känna en god vän!

Igår är historia.
Imorgon är en gåta.
Idag är en gåva.
Lev och njut i varje ögonblick! "

Så sant så, så sant så!

Längtan ...

Min längtan är så stor efter att få komma i ordning!
Det är ju snart jul!

Dag efter dag kommer jag hem till detta kaos. Men nu har
muraren börjat foga tegelväggen i alla fall. Så den här
veckan ska den bli klar. Och det ska bli så skönt. Som här
ska städas sen!

Det ligger ett fint stoft precis överallt och det luktar murbruk
överallt och var man än tar så får man ett fint stoft på sig.
Detta skulle ju varit gjort innan jag flyttade in!

Har ändå börjat så smått på mina gardiner. Det blir
ombonat med en gång. Det kommer att bli hur mysigt
och hemtrevligt som helst, men det tar tid.

Fick hjälp i lördags med att sätta på handtagen på alla
lådorna i köket, fick satt upp den andra taklampan i hallen
och hållarna till gardinstängerna i kök, sovrum och
vardagsrum kom upp. Härligt! Tack, tack, tack!

Men det fattas en hel del till av sånt "smått" som ska fixas.
Sakta men säkert så blir det ett hem av det. Tavlorna är
en baggis att sätta upp sen när det blir dags. Det är
gipsväggar överallt! Jippie!

En grej som gör mej lite deppig är att jag inte har någon
aning om vart min kamera har tagit vägen ...
Har bara små aningar om att den kan ha hamnat i en
kartong som står ute i förrådet. I så fall kommer den in
till helgen, när jag ska köpa skåpet som ska ut i förrådet
och alla kartongerna som står där nu ska tas in och packas
upp ... nåja, lite mer än hälften i alla fall, i första omgången.

Sen kan jag försöka få in lite julgrejor från stora förrådet.
Har inte ens en ljusstake inne :-(. Men till lucia ska det vara
inne, sen är det operation och efter det kan jag glömma att
rota runt bland kartonger i förrådet ett tag.

Kommer väl inte riktigt lägligt, den här operationen, men
varför ska det inte fortsätta klydda? Det är ju det enda
det har gjort de senaste månaderna. Något annat hade
förvånat mej :-).

Allt på en gång

Nu händer "allt" på en gång ...

Blev jätteglad när jag kom hem från jobb idag!
Äntligen har muraren börjat med min tegelvägg!!
Han har idag satt upp knappt 7 av de 14 kvm och
jag längtar tills hela väggen är klar och framför allt
fogad (!) så jag kan börja få ordning.

Måste tömma förrådet på kartonger och enda lediga
platsen är hallen och det går ju inte så länge han jobbar
med tegelväggen. Sen ska jag ha skåp i hallen så jag kan
tömma klädkammaren och enda lediga platsen att tömma
klädkammaren på är hallen osv osv så jag är så beroende
av att väggen ska bli klar.

Det är lite tidspress också. Har nämligen fått operationstid
ovanpå alltihop. Det var sista veckan de opererade innan jul,
fick jag reda på, annars får jag vänta till januari, men
eftersom jag har ont och är rädd att det kanske ska börja
vara och kanske bli så stort som mammas blev, accepterade
jag tiden jag fick.

Och så sa systern att efteråt får jag absolut inte sträcka mej
eller anstränga mej på 7 - 10 dagar och tyvärr får jag ha
stygnen över jul ...

Så nu var här en som fick lite panik. Jag vill ha upp gardiner,
(= sträcker mej) klara av de tunga lyften med kartongerna
och få skåp osv på plats mm mm (= i allra högsta grad
ansträngning). Blir det inte gjort nu innan operationen,
så är det kört innan jul.

Typiskt, typiskt, typiskt!

Och så låg min kallelse här till svininfluensavaccinationen ...

Tror jag nöjer mej med att få bedövning så de kan operera
bort det som ska tas bort, bli sydd och sedan dit för att ta
stygnen. Helt nya upplevelser i mitt liv som håller på att
göra mej helt skakig bara jag tänker på det. Mer ingrepp
än så vill jag inte ha i min kropp. Det räcker mer än väl!

..........

Och så bet jag förresten av en plomb!

Jippie!

Lite av strulet som har varit

Det är tisdag och redan tre veckor sedan jag vaknade upp
i min nya bostad för första gången.
På madrass på golvet.

Tre hela veckor med l i i i i i i t e mindre kaos ...

De som skulle flytta in efter mej,
eller de och de, det är HON som för talan
i det förhållandet,
framförde till mej ett bra tag innan,
att de hade fixat flytthjälp till lördagen,
så de behövde komma till att ställa grejor i min lägenhet.
De är en "hon" på 62 och han är 61
och de skulle flytta ihop för andra gången.

Men då svarade jag att jag har fått brev
om att jag ska vara ute senast kl 12.00
på måndagen den 2 november
och eftersom min nya lägenhet inte är färdig än,
så vet jag inte om jag kan tömma så mycket
redan till lördagen,
så dom kan komma till då.

Sen nämndes inte det mer förrän ca en vecka innan.
Då fick jag besked om att de hade fixat bärhjälp
till söndagen
och att hyresvärden hade sagt,
att så brukar man göra,
att de nya kan få tillträde och sätta sina grejor
på helgen.

Jag svarade att efter klockan 13
kunde jag ha fått loss ytor till dem,
så de kunde ställa lite grejor.

Och vad händer då på söndagen?

Jag hade tömt allt utom sovrum
och kontor
och de är 6 - 7 personer som invaderar hissen
med grejor och fyller (fortfarande) min lägenhet!

Det enda jag och min flytthjälp gjorde var i princip
att stå och vänta på hissen.

Så tröstlöst.

Och så försenade vi blev.

Och strul in i det sista!

Någon dag innan hade jag planerat
att göra vid kyl och frys, dvs tvätta av
och sätta igång dem,
så jag kunde tömma dom i lägenheten
jag skulle lämna.

Men vad händer?

Jo, det gick inte att öppna
kyl och frysdörrarna!

Dörrarna är välvda,
så när de öppnas, så sticker de ut på sidan,
är inte kant i kant med väggen på skåpet.

Så jag kontaktar snickaren och berättar om problemet.
Det hade han inte upptäckt.

Han kommer dit och fixar till det
genom att ta bort passbiten mellan vägg och skafferi,
flyttar skafferiet och ena överskåpet
och sätter passbit
mellan kyl- /frysskåpen istället
och gör om sockeln.

Jättebra!

Nu kunde man öppna dörrarna till kyl och frys!

De blev rengjorda och igångsatta på söndagen,
men inte kom man till att tömma och rengöra
i gamla lägenheten.

De nya fyllde hela köket, den inglasade balkongen
samt vardagsrummet från sida till sida
med möbler och kartonger
och inte förrän vid 21-tiden söndag kväll
lade sig lugnet.

Då först kom vi till att tömma kyl och frys
men bestämde, att de skulle städas
morgonen därpå.

Mamma hade erbjudit sig att ta det till sin uppgift,
så jag och min flytthjälp
tog med innehållet till den nya lägenheten
och sedan var vi helt slut,
så vi sa hej och god natt
och jag stupade i säng för sista gången
i den lägenheten.

Men strulet i den nya lägenheten var inte över.

När jag skulle packa upp skafferigrejorna,
som var nerpackade i 5 kartonger,
och sätta dit utdragslådorna,
kom nästa överraskning.

Det gick inte att öppna skafferidörren helt
så jag kunde föra in utdragslådorna
(istället för vanliga hyllplan),
för när passbiten mellan vägg och skafferi
nu var borta,
så tog kontakten emot,
så det gick inte att öppna dörren :-(

Jag fick av dörren,
för jag bara SKULLE ha in
grejorna i skåpet,
så det blev lite mindre som stod på golvet i hallen.

Sen fick jag hjälp med att sätta på dörren
på "fel" sida av skåpet,
och det är en milimeter det slår på,
att dörren går att öppna bakvänt.
Men det går
och det är huvudsaken.

Ja, jisses.

Totalt mörbultad vaknar jag så,
tidigt som bara den,
måndagen den 2 november
och det sista ska tömmas
och köras till det nya stället
och annat ska förvaras på annat håll
och så var det ett släp som skulle till tippen.

Tippen skulle tas till sist,
det samlades i garaget.

Jag hade sagt till de nya,
att jag nu inte kom åt att rengöra golven,
som jag skulle göra själv
för de hade ställt grejor där
och fick då beskedet att det skulle hon göra själv.

Mamma kom i alla fall lite över 08.00
och städade kylen.

Frysen hade inte töat klart,
så den kunde inte torkas av då,
men det glömde jag säga åt de nya när de kom
vid 12-tiden.

Vi var inte helt tömda då,
utan satte ut grejor i trappan,
så först vid 12.45
var allt mitt ute från lägenheten.

Men de nya började ta upp lite smågrejor,
för det enda jag hade kvar i sovrummet då
var en tavla och 6 glashyllplan
och på kontoret stod datorn, en vitrindörr
och glashyllor.

Men vid 12.30 hör jag den nya hyresgästen
prata i telefon med hyresvärden.
Bl a säger hon något om att
"Hon är inte utflyttad än!"

Och det var början på nästa "kaos".

Att hon inte skäms!

Så många timmar de hade dagen innan,
att flytta sina grejor från våning fyra
upp till "min" lägenhet på våning sju,
och så försenade jag och min flytthjälp blev
när de, 6 - 7 personer,
ockuperade hissen
och inte ett ljud sa vi om det.
Och så har hon mage att beklaga sig
att jag inte är helt ute klockan12.00!

Vid 13.30,
när jag letade upp dem för att lämna källarnyckeln,
så förstod jag vad som var problemet.

Jag skulle ha skulden för att de själva inte hann tömma
till klockan 14.00.

För när jag hojtade "Hallå?"
på fjärde våningen
och sedan gick in genom den öppna dörren
när jag inte fick svar
och fick se vilket kaos där var i den
trerummaren de lämnade,
då insåg jag,
att de aldrig i livet
skulle hinna tömma till klockan 14.00
och då var det lägligt att skylla på
att jag inte var utflyttad!

Jag hittade henne uppe i min gamla lägenhet,
fick gå från källaren upp,
först till fjärde våningen,
hissen kom aldrig,
och sen vidare från fjärde till sjunde
och väl där uppe
fick jag reda på varför hissen aldrig kom.

De, "hon" och hennes väninna,
hade glömt att ta bort det,
som gjorde att dörrarna inte kunde stängas!

Och när jag hojtade "Hallå?" även där,
hörde jag hennes röst i köket.

Då är hon helt uppstressad
och står och gnuggar som en tok
med en trase i kylen
och säger att det är äckligt att ta andras skit!

Jag bara gapar
och säger att kylen blev rengjord klockan åtta
samma morgon av min mamma,
så den kan verkligen inte vara "äcklig"
på något vis!

Men hon hör inte.
Hon fortsätter att mala och skrubba
och jag får ett par gånger säga
att jag har lite brått,
om vi kan avsluta det vi ska avsluta.

Långt om länge slutar hon sitt skrubbande
men jag hinner inte mer än iväg,
så är hon igång och lever rövare.

Jag hade en städfirma där på fredagen,
för jag hade inte tid eller ork att ta det också.

De var tre stycken som putsade alla fönster
och skulle städa allt utom golv i hall,
sovrum, kontor och vardagsrum.
Det skulle jag ta själv, för jag hade ju inte tömt.
Jag skulle även städa kyl och frys själv.
Jag kunde ju inte öppna dörrarna till de nya
så jag kunde flytta över det jag hade i de gamla.

Och de var där hela fredagen
och städade och putsade fönster.

Men vi fick oss alla en rejäl överraskning!

Hon den nya var inte nöjd med städningen!

Vilka turer det var om det!

Jisses!

Blir helt matt bara jag tänker på det.


Vilka människor det finns!

Lägenheten

Precis hemkommen från en shoppingrunda och känner hur
trött jag är.

Mycket av tröttheten beror på det kaos jag har runt om mej
här hemma precis hela tiden. Börjar bli ordentligt trött på
alla kartonger på golven som skydd. Men så länge inte
hantverksjobbet är klart, tänker jag inte ta bort dem. Har
gått och tittat lite och sett att det ändå har blivit lite skador
på den nya parketten. Trist.

Sen har jag allt som jag inte kan få bort förrän jag har skåp
och skåp kan jag inte få på plats förrän vissa grejor är klara
osv osv.

Ska få hjälp på lördag med att sätta upp gardinstångshållare,
handtag på lådfronterna i köket och få satt på fronterna på
lådorna samt handtag på de sista skåpdörrarna, få kopplat
och satt upp kökslampan och den andra hallampan bl a.

Så nu måste jag handla hem grejor till det.

Började med en tur till det stora tygvaruhuset
"Stoff och Stil".

Var där en kväll förra veckan, fem minuter innan de stängde
och där föll min blick på ett tyg som fick min inre röst att
säga: "Vilket trevligt överkast det kunde varit över julen!"
Och just då hörs en röst ur högtalarna som säger att klockan
är sex och att butiken stänger. Jag tar tygrullen och snabbt
som ögat får jag tag på en tjej som klipper till tyget och glad
i hågen beger jag mej hemåt med en tygbit på 2,80 x 2,5 m.

Det tog max fem minuter och jag kan väl erkänna, att jag
inte hann tänka på saken. Väl hemma la jag ut lite av tyget
på sängen och bestämde mej för att det kan bli charmigt
över jul.

Sen kom ett dilemma. Vad ska jag ha för gardiner?

Så idag bestämde jag mej för att jag skulle göra det enkelt
för mej och skjuta lite beslut på framtiden. Jag bestämde mej
för att ha lite julinspirerade gardiner i kök, sovrum och
vardagsrum och under tiden gå och fundera på vad jag sen
ska ha. De kan ju hänga uppe till mitten av januari. Ska inte
ha något med tomtar på. Det är faktiskt första advent om
... sex dagar!! Hjälp!

Så jag löste sovrumsgardinerna med att köpa en liten bit
av samma tyg, som jag ska ha till överkast och fixa till en
kappa av det.

Till vardagsrummet har jag köpt tyg till längder och till
kappa och omtag, så det blir lite pill med det. Skulle vilja
sätta igång och sy, men har inga gardinhållare eller stänger
än och var ska jag sitta och sy?? Måste röja undan till det.

Till köket hittade jag söta panelgardiner på Hemtex, men
de är för långa, så de måste läggas upp.

I mitt minililla kontorsfönster ska jag inte ha något juligt.
Få se vad jag har i mina gömmor, som jag kan göra om.
Det är så lite tyg som behövs till det lilla fönstret.

Sen måste jag försöka ta mej in i förrådet, där
julkartongerna står och hitta ljusstakarna. Måste först
flytta ut en massa, så jag kommer in. Så lite julstämning
kan det bli i fönsterna så småningom, dock inte till första
advent, trots kaoset runt omkring. Fönsterbänkarna är
inköpta, men de måste sättas fast på något vis.

Det är helt otroligt! Kan inte fatta att jag går i detta!

Ska imorgon meddela den ene snickaren, att han kan
komma när han har tid och fixa till sockeln, så jag kan
öppna och använda diskmaskinen. Har nu röjt så man
kan komma till där.

Sen måste jag iväg och beställa bänkskivor till köket
och välja ut kakel. Har inte plats att husa allt, utan köper
hem det, när det är dags att göra vid det.
Har i och för sig två säckar med det som ska blandas
till fix till teglet och 14 kartonger tegel plus lite av murarens
verktyg, som han var här och lämnade i fredags, stående här,
men det är inte ett dugg roligt!

När fläkten är ditsatt, är det klart att börja kakla i köket.
Han som plockade ner den gamle fläkten vågade sig inte på
att sätta upp den nya. Den passade inte där den gamle satt.
Har väntat ett par veckor på att företaget jag köpte fläkten
av ska höra av sig. De hade så mycket att göra, men skulle
försöka trycka in mej mellan två jobb ...

Och så ska tegelväggen på plats ...

Och det blev ett kapitel för sig ...
Det var ju planerat att han skulle börjat på tegelväggen i
tisdags, men då var jag dålig, så vi sköt på det till fredagen.
Han skulle höra av sig på torsdag kväll ang vilken tid han
skulle komma på fredagen, men jag hörde inget.

På fredagen körde jag till jobb och när jag inte hade hört
av honom vid middagstid, skickade jag ett sms och undrade
hur det gick. Fick till svar att han precis hade fått tag på en
ersättningsbil ... ??? ... så han skulle strax ge sig av, men han
trodde inte han skulle hinna med så mycket. Tydligen hade
han haft problem med bilen, men jag vet inte. Hörde inte mer
av honom den dagen.

När jag kom hem och öppnade dörren, var det precis som jag
trodde: inte något var gjort! Jo, spannar och "verktyg" var
ditsatt i hörnan i vardagsrummet. Jippie.

Sen hade han sagt att han inte hade tid på lördagen och det
blev inget på söndagen heller, för han skulle vaccinera sig.

Så måndag morgon skulle han då fortsätta. Dvs idag.
Men jag hör inget från honom förrän vid 08.30 idag, då jag
får ett sms där han skriver att han hade fått en allergisk
reaktion av sprutan, så hans ögon var nästan helt igensvullna
och att han skulle till läkaren vid 09.30 och att han skulle höra
av sig efter det. Men nu är klockan 17.20 och jag har inte hört
ett ljud ...

Detta är oliiiiiiidligt spännande!
NÄÄÄÄÄÄÄR ska det bli färdigt tro?

Det är så man blir illamående emellanåt ....

ÖRK!

När är "sen"?

Hur lång tid efter att ordet "sen" har uttalats

- muntligt eller skriftligt -
kan man anse,
att tidpunkten,
då det där "sen" skulle infinna sig,
har passerat?

När är "sen" ??

Vad ska mer hända??

Tillbaka från läkaren igen. Var där när de öppnade 07.30
och fick börja med att lista mej. Fick en läkare tilldelad
och hon hade inte tid förrän 08.50, men systern skulle
säga till att jag redan var där, så kanske jag kom in innan.

Men, nej då. Där fick jag sitta med en puls på 300 och ett
innanmäte som betedde sig som en centrifug, allt snurrade
rundor och min stackars mage ... tills klockan blev blev
09.20 :-(.

Efter undersökningen fick jag beskedet, att jag blir kallad
till operation (lokalbedövning) inom de närmaste
veckorna :-(.
Det var samma som mamma hade. En talgkörtel som har
börjat jäklas.

Jippie! Vad kul! Jag ska få både spruta och de ska skära i
mej.
Ska kanske till och med bli sydd?!?!? Det har jag ju aldrig
varit med om innan, så varför inte :-(. Men troligtvis inte.
Så stort är det inte och så blir det ju för mycket på en gång ...

Vad ska mer hända? Känner liksom att det inte är slut än ...

Är så totalt färdig nu av spänningen sen jag bestämde mej
för att ta mej till läkaren och den långa väntetiden när jag
väl satt där och turerna med min stackars mage, så nu är
det ryggläge ovanpå sängen som gäller.

Oh, vad jag saknar soffan på den den inglasade balkongen
i den andra lägenheten!

Känner lite oro ...

... för att jag kommer att åka på samma grej som mamma :-(

Min lilla "bula" har under dagen blivit ännu större och är nu
lika stor som tumnageln. Ser riktigt läskigt ut som den putar
ut under skinnet!

Förhörde mej, när jag var och duschade hos mamma ikväll,
hur hennes hade betett sig - dock utan att berätta om min egen
"bula". Hennes hade varit stor som en kastanj, sa hon, innan
den öppnade sig. Sen fick hon under 10 dagar badda på något
som skulle dra ut varet, innan de opererade bort den. Med
lokalbedöving.

Hu, både spruta och skära ..... Jag blir snurrig bara jag
tänker på det :-(. Men enligt mamma kan de inte göra något
när det bara är en bula. Hon har en till på ryggen, en liten bit
ner och den rör de inte, sa de. Fick se den, men den är bara
pytteliten, som min var innan helgen.

Får väl kolla när de öppnar nere på läkarstationen i morgon
bitti och hänga på låset. Få ett utlåtande i alla fall.

Så då blir det inte mycket till nattasömn nu. Jag har
GIGANTISKA problem med att ta mej till läkare, det är
något av det värsta jag vet, har alltid tyckt så, så det är
tur jag är så frisk som jag är.

Men detta är lite obehagligt, så jag vill iväg och visa upp
bulan i alla fall, så får jag se om någon har tid att ta emot
mej.

Suck!

Är säkert bara någon liten bagatell som dom tycker jag tar
upp värdefull tid för ...

Min goa granne Maja

Mamma kom förbi en stund och skulle kolla om
hantverkaren, som skulle komma i eftermiddag, hade
kommit, men jag hade meddelat honom att det kanske inte
var så lämpligt att han kom idag, när jag är sjuk. Vet ju
inte om det är något smittsamt.

Vi stod i dörren och pratade när min granne Maja kom hem.
Maja undrade om jag hade flyttat in och det har jag, fast det
inte är färdigt, sa jag.

Hon undrade om jag tittade i brevlådan då och då och det
gör jag. Då såg hon litelurig ut och sa att hon skulle in och
hämta något. Mamma och jag tittade frågande på varandra
och Maja kom ut och sa att det hon hade i handen, hade hon
tänkt slå in, men nu när hon äntligen såg mej, så ville hon ge
mej det direkt och önskade mej än en gång välkommen.
Och så sträckte hon fram ett par jättefina grytlappar som
hon själv hade gjort.

Så gulligt av henne!

Hon är så gullig, min granne Maja. Ska försöka ta reda på
hur gammal hon är. Är så nyfiken. Hon verkar jättepigg,
trots sin, vad jag tror, höga ålder.

Man känner sig verkligen välkommen här, de är så rara
alla jag har pratat med.

På "min" gård är vi 16 hushåll och i fyra av dessa 16 bor
det "ensamma" damer, vad jag har förstått. Jag, Maja
och så en med ett barn, en son och ytterligare en i andra
änden, som också har ett barn, också det en son, tror jag.

Övriga hyresgäster är blandat barnfamiljer med äldre par,
som har bott här sen det byggdes 1983.

Får väl mer kontakt när det är fint väder och folk är ute.
Själv gömmer jag mej här i mitt kaos, än så länge. Så
länge jag inte har gardiner, är det persienner som gäller,
tråkigt nog. Vill inte skylta med kaoset i onödan.

Och nu blir jag ytterligare försenad, i och med detta jag
vaknade med. Är helt färdig, så det får bli en liten vilostund
igen.

Blääääää ...

Efter att ha mått lite konstigt i natt, vaknade jag i morse
och mådde riktigt dåligt. Illamåeende, jättekass i magen,
huvudvärk och nu börjar halsen värka också. Det är många
som är förkylda, så det hade varit konstigt om inte någon liten
bacill skulle hitta till mej också ... Hoppas inte!

Egentligen hade jag planerat att ta mej ner till vårdcentralen
idag. Den lilla "bulan" jag under lite drygt ett halvt års tid
har haft fram, ungefär där revbenen går ihop, blev under
helgen dubbelt så stor och är nu ca storleksmässigt som
min pekfingernagel och rödfärgad och har börjat ömma.
Var ordentligt öm igår och under eftermiddagen bestämde
jag mej för att försöka få tid så någon kunde komma med
en lösning på vad det kan vara och kanske ta bort det på
något vis. Där är ingen synlig "topp", så jag vågar mej inte
på att försöka trycka ut något.

Tänker med fasa på vad mamma har gått igenom.
Hon har haft en "bula" på ryggen under många år som nu
för ca 5 - 6 veckor sedan svulnade upp och "sprack" , så
det kom ut var, så hon fick gå iväg till läkare. De
konstaterade att det var en talgkörtel som hade inflammerat
och de kunde inte göra något förrän varet var borta, så hon
skulle ta på något som skulle dra ut varet och sedan fick
hon operationstid, då dom skar ut det som inte skulle
vara där och hon fick ett rejält sår på ryggen som hon fick
gå iväg med varje dag under ca två veckors tid för att få
omlagt. Sedan blev det ett par gånger i veckan och denna
sista gång skulle det tydligen gå en vecka mellan.

Något sådant har jag inte lust att vara med om :-(.

Det är tydligen vanligt att talgkörtlarna kan inflammera.
Har aldrig hört talas om det!

Få se hur jag känner mej imorgon, om jag tar mej till
läkare och visar upp "bulan".

Nu kallar sängen igen och sen ska jag försöka äta lite.
Och hoppas på att jag får behålla det. Jag vill inte gå ner
mer i vikt nu.

För två år sedan vägde jag 68 - 69 kg, före flytten vägde jag
63,8 kg och nu när jag vägde mej för någon vecka sen, så
hade jag gått ner till 60,4 ...

Och det går inte att nonchalera det heller, för "alla"
kommenterar att jag inte får gå ner mer. Jag kan inte hjälpa
det! Jag äter ju som en häst!
Det blir väl bättre när jag har "landat" här i mitt nya boende
och slipper all stress som denna flytt har fört med sig.

Men det är inget kul när kläderna hänger. Och jag känner
liksom inte att jag har råd att förnya min garderob heller,
jag har många fler utgifter här i min nya bostad som väntar.
Bänkskivor och kakel i köket, skjutdörrar i sovrummet och
så badkar, för att nämna de större utgifterna som jag
inte har lagt undan pengar till.

Tillbakablickar och minnen som gör ont

Försöker vara lite flitig här i kaoset, men det tar på
krafterna.

Har nio flyttkartonger som jag ställde ut i vardagsrummet
igår, som jag måste gå igenom och försöka få upp här på
mitt lilla minikontor, så jag kan bli av med lådorna, så jag
kommer åt det andra i vardagsrummet, som måste tas
om hand.

Men jag får hela tiden tag på "fel" lådor. Bl a med alla foton
som inte är insatta i album utan ligger löst i kuvert eller helt
enkelt "löst". Och det är måååååånga foton ... Och jag kan
ju inte låta bli att bläddra igenom dem ... en liten stund, tills
det känns för mycket.

Och oj, vad många jag foton jag helt enkelt river sönder!
Inget att spara helt enkelt. Betyder inget idag och kommer
inte att göra så i framtiden heller.

Alla bilder med exet eller händelser eller situationer där han
på något vis är involverad, lägger jag undan till honom.

Sen dyker det upp bilder på mitt lilla hjärta Felix i alla
möjliga och omöjliga situationer.

Och då forsar tårarna. Oh, vad jag saknar honom!

Detta lilla liv kommer aldrig mer att möta mej i dörren när
jag kommer hem.
Ingen som hoppar upp i knäet så fort jag har satt mej och
spinnande lägger sig tillrätta. Ingen som pockar på
uppmärksamhet och visar med sitt kroppsspråk, att ett litet
smakprov på det jag sitter och äter av hade varit gott, eller
en promenad hade inte varit fel. Ingen som stryker sig mot
mej i tid och otid.
Jag behöver inte se mej omkring på golvet så fort jag har
stått still en stund för att se så jag inte trampar på honom
när jag vänder mej om. Där är ingen som hoppar upp i
sängen och lägger sig tillrätta när jag har lagt mej.

Jag behöver inte längre lämna gluggar på fönsterbrädorna
mellan krukorna, så han har platser att sitta och titta ut på.
Jag behöver inte längre vara på min vakt när jag öppnar
fönster och dörrar, så han inte får för sig att smita ut.
Jag behöver inte längre se till att alltid ha lite räkor i kylen
eller mjölk hemma till honom.

Nu kan jag börja ha snittblommor i vas när jag känner för
det, utan att vara rädd för att han ska hoppa upp och välta
vasen för att komma åt vattnet, fast han alltid hade färskt
vatten i sin skål.

14 års vanor och rutiner som bara har försvunnit.

Nu, när det allra värsta med flytten är över, börjar det hinna
ifatt mej. Jag blir påmind med jämna mellanrum och då
hugger det till i mej.

Emellanåt tycker jag att jag hör hans tassande mot
parkettgolvet, vilket är en omöjlighet.
Dels har han aldrig varit här och här är knappt någon fläck
parkettgolv som syns. Överallt ligger stora bruna kartonger
som skydd på parketten och ska ligga så tills allt
hantverkarjobb är klart och alla kartonger är uppackade.
Och det tar tid.

Så det är bara till att inse att jag har inget annat att göra än
att gråta mej igenom detta. Det har under lång tid varit så
himla mycket röra och strul med flytt och renovering, så
tankarna har varit sysselsatta med det, men nu är det mycket
ensamma stunder och då kommer det ifatt mej.

Jag som aldrig har gillat TV, sätter nu igång TV:n för att
ha sällskap. Jag avböjer alla hjälpande händer, för här är för
tillfället knappt plats för mej själv att gå runt med grejor och
lådor på och så är det rätt skönt att slippa alla frågor som:
"Var vill du ha detta? Var ska jag sätta detta? Ska jag
packa upp detta?" osv osv osv.

Ett tag skulle mamma tvunget hjälpa mej, men det slutade
med att vi sprang på varandra hela tiden så hon fick sitta på
en stol och hålla mej sällskap medan jag packade upp och
fixade, hon insåg att det var precis så som jag sa: Här är för
tillfället inte plats för fler.

Men det är rätt behändigt med små ytor också.

I köket har jag plötsligt bara två steg till allt, t ex. En
annorlunda känsla. Och det kan bli mysigt, när det nu blir
klart.

Mitt lilla kryp in :-). Med betoning på "lilla".

Det kommer att bli hur bra som helst, så småningom.

Söndag kväll

Så fort den här dagen - OCKSÅ - har flugit iväg!
Men så har jag haft fullt upp precis hela dagen.

Jag tog ut alla kartongerna från kontoret och fick
dator och skrivare på sina riktiga platser och fick
kopplat in högtalarna och lagt i grejor i hurtsens lådor,
vilket inte var lätt. Väggen är en liten bit för kort, så
jag fick tyvärr ersätta den 60 cm breda lådhurtsen jag
hade till en 40 cm bred och - ja, just det, allt fick ju inte
plats :-(.

Men nu kan jag sitta på skrivbordsstolen när jag sitter
vid datorn och det känns himla bra. Men jag har massor
med lådor i vardagsrummet som måste packas upp och
jag har ingen aning om var jag ska sätta/lägga allt.
Suck, suck, suck.

Det måste ju märkas att man flyttar från 121 kvm
till 66 kvm, annars hade det varit konstigt.

Men nu tänker jag lämna röran och ta mej hem till
mamma och låna hennes badrum igen. Bad och hårtvätt
väntar :-). Ska bli skönt när jag kan få in badkar och
duschslang i mitt eget badrum så jag slipper åka hem
till mamma stup i kvarten. Det är ju bara toa och vask
som är installerat än så länge i badrummet. Resten av
ytan används att ställa grejor på tills jag får skåp bl a
att sätta grejorna i. Allt går att lösa, men det blir så
omständigt :-(.

Ja, denna flytt och allt strul runt omkring kommer jag
för alltid att ha i mitt minne! Det är ett som är säkert!

Tjejkväll

Efter att ha varit ordentligt flitig under dagen med bl a
inköpsrunda på IKEA och Bauhaus, hann jag vila lite,
innan det var dags att göra sig iordning för tjejkvällen.

Det var ett tag sen vi sågs nu, så jag såg verkligen fram
emot att få träffa dem igen.

Och så skulle jag få ytterligare ett välbehövligt avbrott
från detta kaos jag bor i.

Det blev en supertrevlig kväll.

Och jag klarade av att koppla bort allt jag ev skulle hunnit
om jag hade varit hemma istället :-).

A hade dukat så fint och det var riktigt mysigt att sitta
och äta av den fantastiskt goda fisksoppan hon hade
tillagat och till det fick vi underbart gott bröd och gott
vin, till levande ljus medan regnet öste ner där ute.

Jag har verkligen saknat umgänget med dem, märkte jag,
medan timmarna fullkomligt flög iväg.

Har mycket att ta igen, men det dröjer innan jag kan kasta
mej fullt ut i alla aktiviteter igen. Har inte någon aning om
när denna byggarbetsplats ska ha förvandlas till ett hem :-(.

Upptäckte ytterligare ett "bakslag" i förrgår.

När jag såg disken som hade hopats sig på vasken igen,
så bestämde jag mej för att jag nu fick ställa in vad som
ska ställas in på diskmaskinen, så jag kan börja använda
den och slippa stå och diska för hand.

Jag satte i kontakten och allt som kan blinka i displayen
började blinka och jag öppnade luckan för att komma åt
instruktionsboken, som låg i den övre korgen.

Eller rättare sagt: Det var så det var tänkt.
Att jag skulle öppna luckan för att kunna ta ut
instruktionsboken .....

Luckan gick bara att öppna en liten bit nämligen. Och när
jag började undersöka varför, såg jag att sockeln som är
monterad framför skåpen OCH diskmaskinen, är i vägen
för luckan till diskmaskinen!

Jag släppte allt jag hade för händerna, vände köket ryggen,
kände hur luften gick ur mej och gick in och la mej på sängen
och sa högt: Detta är inte sant! Ska det ALDRIG ta slut!

Vad trött jag är på allt som ska strula precis hela tiden.

Och nu känner jag adrenalinet börja pumpa bara jag nämnde
det, så jag får sätta mej och jobba undan en massa papper,
som har samlats på hög, så jag får annat att tänka på några
timmar .....

Fredagen den 13:e ...

... det är idag det.


Jag hade inte mer än kommit fram till jobb och varit där
i en halvtimmes tid, när smssignalen från mobilen hördes.

"Vem är det som är så morgonpigg?", hann jag tänka
medan jag öppnade inkorgen för att läsa meddelandet.

Och när jag läste, insåg jag,
att för vissa verkar det verkligen vara
otursdagen fredagen den 13:e.

Personen som skulle bjuda mej
på Nöjesteatern ikväll,
där vi skulle se "Svensson Svensson",
vaknade nu på morgonen med 39 graders feber
och var jätteförkyld.

Vilken otur!

Vad skulle jag nu göra?

Samtidigt som det känns fel
att gå på något som jag har blivit bjuden på,
utan den som bjuder,
så är det ju synd att inte använda biljetterna.

Jag bestämde mej för att köpa loss
den andra biljetten,
och det blev under protester,
(jag skulle få den gratis)
men jag är envis :-),
och ringde mamma och hörde om hon
hade tid och lust att göra mej sällskap ikväll.

Och svaret blev ja.
Vad glad jag blev!

Jag blir bjuden
och bjuder i min tur ... som det kan bli :-).

Så det blir trots allt lite underhållning och skratt,
trots fredagen den 13:e.

Oooooooooj ...

Nu har min almanacka "dykt upp"
i kaoset
och efter en blick i den,
inser jag, att jag i allt kaos som har varit,
har glömt bort några födelsedagar ...

Oooooooooj .....

*suckar högt och ljudligt*

Det börjar bli lite jobbigt med alla
bakslag, missflyt osv nu.
Det har varit FÖR mycket
av den varan på bara några månader.

Och så nu detta också .....

Nu måste jag
göra något åt denna stora miss.

Får ta mej en funderare hur,
medan jag plockar fram
vad jag ska ha på mej ikväll.

Vi ska till Landskrona teater med jobb.

De har hyrt hela teatern
och personal från oss, Landskrona
och Falkenberg
ska roas, först med några som heter Estrad,
en showgrupp,
i en timmes tid.

Sedan blir det paus, då de bjuder på
baguette och dricka till det
och efter pausen är det personalchefens son,
Johan Glans, som ska roa oss under en timme,
innan det bär av hemåt igen.

Ser verkligen fram emot denna kväll.

Ett härligt avbrott i all röra,
även om de timmarna hade hjälpt mej rejält,
när det gäller att fortsätta fixa
allt som måste fixas i detta kaos.

Mitt minililla kontor t ex.

Jag har som stol två av flyttlådorna
med ett hyllplan på och på det en kudde ...

Tangentbordet får jag ha i knäet
och fram till skrivbordet har jag ca 25 cm,
det är den lediga ytan här inne ...

Resten av lägenheten går i samma stil.
Hu jeda mej!

Kontakt med omvärlden igen ...

Utan fast telefon och inget internet sen den 1 november
... JAG ÖVERLEVDE!

Men det har varit frustrerande

Det tog mej nästan en timme att få installerat mitt mobila
bredband jag införskaffade idag. Det strulade, men det är
jag van vid, vid det här laget. Inget har gått smärtfritt,
särskilt inte de senaste tre månaderna i alla fall! Usch!
Men så lätt gick det att få internet :-).

Man lär så länge man lever.

Var ju bortskämd med bredband i den gamla lägenheten
och här finns inget ... Hjälp! Vad gör jag nu? Förhörde mej
lite och känner mej jättemodern med mitt mobila bredband.

Och datorn fick jag kopplat ihop!

Fick liv i hårddisken och skärmen började lysa och mus och
tangentbord fungerar och jag kan skriva ut! Känner mej
sååååå nöjd med mej själv :-).

Men nu har jag hur många mail som helst att ta itu med.
Får börja så smått idag och fortsätta dag för dag,
ett skönt avbrott i allt kaos jag har runt mej.

Längtar så tills jag är ifatt med flytt och annat som har släpat
nu dessa månader!

Lagom till nyår kanske .....

Fast när jag ser kaoset här och allt som inte är färdigt så
undrar jag :-(

Längtar efter att få lämna detta kaotiska år bakom mej och
få börja på nytt på alla plan till den 1 januari 2010!

KAOS!

Kaos, kaos, kaos, kaos, kaos, kaos, kaos, kaos,
kaos, kaos, kaos, kaos, kaos, kaos, kaos,
kaos, kaos, kaos, kaos, kaos, kaos,
kaos, kaos, kaos, kaos, kaos,
kaos, kaos, kaos, kaos,
kaos, kaos, kaos,
kaos, kaos,
kaos.

Min tillvaro är ett

FULLSTÄNDIGT KAOS!


Den nya lägenheten är inte klar,
men jag har börjat ta dit grejor,
som inte kan komma på plats
förrän tidigast på fredag,
p g a att det inte blir klart förrän då.
Eller, nästan klart i alla fall.

Så där är ett kaos nu.

Men jag måste tömma här i den gamla.
Det är besiktning på torsdag,
har aldrig någonsin förr hört talas om
att det är besiktning innan man har lämnat och städat ...

Och städat blir det på fredag,
och då måste det vara tömt ju.

Får försöka fylla källaren
och hämta det under helgen.

Och här i den gamla lägenheten,
är det ett fullständigt kaos,
med allt som jag inte vet
var jag ska göra av det
för att det inte är färdigt
i den nya.

Nu är det nattatimmar som offras.

Vaknade 02.30
och var alldeles klarvaken,
så då kan jag lika bra gå upp
och göra lite nytta.

Kommer att däcka om några timmar,
då sover jag gott en stund.

Renoveringen

Då är det lördag - och omkullkastade planer - IGEN!

Förra veckan hette det att hantverkarna skulle komma
torsdag och lördag den här veckan, så att köket skulle vara
klart på lördagen, idag, vad det gäller skåp och lister.

Men så fick jag ett sms att dom kommer först imorgon,
söndag!

Och jag som hade planerat att äntligen börja flytta dit allt
som ska vara i köksskåpen och få ägna hela söndagen åt att
organisera det och se hur mycket jag får plats med och vad
jag måste ha i förråden.

Då sprack den planeringen - IGEN!

Istället får man då koncentrera sig på sånt som verkligen
kommer i sista hand, att fixa skåp till förråden och sätta ihop
och börja tömma källaren, ta upp trallarna jag har på den
inglasade balkongen och annat "oviktigt" just nu, även om
det också ska göras. Tiden måste ju utnyttjas, för timmarna
springer iväg. Men jag hade velat få upp allt inne först, för
att veta vad jag måste försöka få plats med i förråden. Suck!

Alltså, detta känns inte alls bra! Om två veckor ska jag
BO där!

Hade allt flutit på som jag hade hoppats på och det inte
hade legat nere tre veckor i september, då jag var ledig,
och en vecka nu, de var där i söndags och fortsatte med
köket och kommer en vecka senare, imorgon, söndag, och
ska avsluta det dom kan göra, så hade köket varit på plats
vad det gäller det jag ska ha i skåp och lådor. Jag har ju
ingen stans att stapla kartonger, där är grejor överallt.
Jag har ju handlat hem det som behövs för nästa moment,
när jag har vetat att de ska komma, p g a platsbristen.

Så drömmen jag hade om denna flytt, att kunna ta dit
grejor pö om pö och packa upp och ta med tomkartonger
tillbaka, den sprack för många veckor sedan!

Och då har jag ändå haft dubbelt boende i hela fyra
månader! Ja, besvikelsen är enorm ...

Det är 121 kvm boende som ska ner till 66 kvm, det är
inte organiserat så snabbt. Jag vet ju inte hur mycket jag
får plats med, måste ju ta dit allt för att se vad som går in

var.

Och rörmockaren skulle komma i veckan och titta - idag
är det lördag! Jag har inga element någon stans, det är
jättekallt där!

Där är inte så stora ytor att sätta grejor på heller och så
fort vi är några stycken, så blir det trångt. Trängdes med
hantverkaren som satte dit dörrfoder och lister i måndags
och min rygg pallar inta att flytta omkring allt flera gånger
heller för att det är i vägen.

Ja, tradigt är vad det är. Ska idag fortsätta med mer
förråds- och källarjobb. Så imorgon, söndag, blir det till
att ta dit kökskartongerna sen eftermiddag och kväll
istället, så får jag försöka ta kvällarna i veckan till att
försöka på det mesta på plats.

Och jag som skulle få hjälp med att börja flytta dit lite
möbler i veckan ... Jag får väl hoppa över nattasömnen
så tiden räcker.

Jag har haft dubbelt boende i fyra månader och så ska allt
hända de sista två veckorna!

Trist! Mycket trist!

Renoveringen

Sitter här i ljusskenet från datorskärmen
och skrivbordslampan
och tittar ut.

Nattens mörker är kvar
men horisonten börjar färgas orange/rosa av solen,
som ska gå upp så småningom.

Denna vackra vy har jag njutit av många gånger.
Har så svårt att ta in och förstå,
att om 18 dagar ser jag inte detta mer.

Har fått ledigt från jobb idag och imorgon,
så att jag kan ägna mej åt mitt nya boende.
Det är fortfarande en del som behöver köpas hem,
skåp t ex och de ska även sättas ihop
och sen ska allt börja flyttas över.

Har börjat så smått med kontoret.
Alla hyllor är ditflyttade och nästan alla kartonger
med böcker av olika slag och fotoalbum är där.
Men det är bara lite skrap på ytan.

Började packa upp lite av böckerna förra lördagen,
innan hjälpredorna kom.

Det var sanering av badrumskaklet
som stod på programmet.

Syrran med sambo, mamma och en kompis kom
och vi satte igång
med att göra vårt bästa
med att rengöra kakel och fogar
med ett speciellt medel jag hade köpt.

Vi fick ut badkaret så den väggen blev fri,
men vask och toa fick tyvärr vara kvar.
Ingen avstängning för vattnet, tydligen.

Medlet sprayades på, fick verka
och sedan var det skrubba, skrubba som gällde.
Och så rentvättas med vatten.

Det blev sådan skillnad!
Och vad rent det luktade!

Det kändes riktigt skönt när vi var klara.

Sen ska golvet få sig en omgång.

Men det blir när det mesta "skitjobbet" är gjort.
Det är ju enda stället att tvätta av sig på som finns.

Sen blev det hem och vila en stund, äta lite,
duscha av sig "jobbesmutsen"
och så iväg till en kompis
för att titta på fotbollsmatchen mellan

Sverige - Danmark

För Sveriges del var det vinna eller försvinna
som gällde.

Tyvärr slutade matchen 0 - 1,
men vad gör det om 100 år?

Sen hade jag stora planer för söndagen.
Skulle bl a handla hem lister och annat
och packa upp resten av kartongerna
med böcker och fotoalbum,
så jag kunde få med mej kartongerna hem.

Meeeeeen, se det gick inte!
Hade så ont i min rygg, på höger sida, vid svanken,
så det var omöjligt
att lyfta något tungt och böja sig ner.

Himla osis!

Så jag får se till att vara försiktig
de närmaste dagarna så det inte blir värre.
Det hade ju inte varit så lyckat just nu!

Ligger åtminstone två veckor efter
i min tidsplan redan nu.

I och med att inomhusrenoveringen låg nere
i princip tre veckor i september,
så att jag inte fick gjort och flyttat över
det jag hade planerat
under de 2,5 veckorna jag hade fått ledigt från jobb,
så får jag absolut inte bli mer försenad nu.

Jag får hela tiden ha en dialog med J
om när han kommer nästa gång
och då ha handlat hem det han behöver.
Ytorna är verkligen begränsade,
så det finns inte så mycket utrymme
att lagra för mycket grejor på.

Sen fick han sin pappas badrum emellan
och sa när han var där på tisdagen eller onsdagen,
att nästa gång han kom var tisdagen eller onsdagen
veckan efter och att de då skulle vara två stycken.

Då skulle ytterligare en vecka gå till spillo!

Men på söndagen hörde han av sig
och sa att något i hans pappas badrum inte hade torkat,
så han kunde inte göra något där,
så de planerade att åka till mej istället.

Ingen blev ju gladare än jag!

Men köket blev inte klart
och sågen de hade med var tyvärr kass,
så de kunde inte såga till och sätta dit golvlisterna
och foderna invändigt på de ställen
jag inte ska ha dörrar.

Men den andre killen skulle komma dagen efter,
på måndagen, och fortsätta.

Och det gjorde han,
så nu kan man ställa grejor längs väggarna
utan att man blockerar för någon.
Skönt!

På måndagen kom även A & M,
direkt från sina jobb,
och jag fick hjälp med att få på alla handtagen
på köksluckorna, två hål per handtag,
och så sattes spotlightarna upp i kökstaket,
så nu har jag ordentligt med ljus där.

Och nu vill jag bara sätta igång med att ta dit
alla köksgrejor och sätta in så jag kan få reda på
vad jag inte får plats med.
Det kommer att bli ett litet pussel.
Och det kommer att ta tid,
så jag känner att jag vill sätta igång.

Men J har lovat att köket ska vara helt klart
på lördag,
förrutom bänkskivor, kakel och fönsterbänk,
så på söndag måste det hända en hel del i skåpen!

Måste ha dit köksbordet också,
så jag har någon stans att ställa grejorna.

Innerdörrarna till badrum och klädkammare
är också inhandlade likaså alla dörrfoder.
Och kökskran.

Jag börjar hitta på byggvaruhuset nu :-).

Men det fattas mycket ändå.

Alla elementen ska inhandlas och sättas upp,
alla rören i badrummet ska bytas,
badkar, vask och toa ska handlas hem ...
mm mm.

Så det är såååååå mycket kvar.

Sen har jag ju min tegelvägg på 14 kvm.

J tipsade om en murare,
som tar på sig detta gigantiska jobb.
Att sätta upp teglet är det lätta jobbet,
men sen kommer alla timmarnas fogning!
Och det är inte lite fogar!

Men han tar rejält betalt,
så då får han jobba lite också.

Han själv beräknade 10 - 12 timmar per dag
i 4 - 5 - 6 dagar ...

Det har bara dykt upp ett stort problem,
igen.

Teglet jag har valt ut tog slut!
Det fanns gott om det på lagret,
men när jag skulle beställa mina 14 kvm,
så var det någon som hade kommit
och köpt alla 150 kvm de hade hemma!

Och det finns tydligen bara en återförsäljare
i hela Sverige på detta som jag har fastnat för
och fabriken finns i Belgien,
så tidigast inom 3 veckor är teglet här.
Och sen ska det sättas upp ...
Så det verkar inte bli gjort innan jag ska flytta in,
tyvärr!

Jag hade beslutsångest, valde mellan två olika,
men drog åt det mörkare,
men bestämde mej för att få smakråd,
så i lördags lånade jag hem prover på båda
och bad de fyra hjälpredorna säga vad dom tyckte.

Och det gjorde dom!
Två tyckte den ena och de andra två tyckte den andra,
så det blev i alla fall jag själv som fick avgöra :-).

Samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt,
så är det skönt att det är så mycket
med flytt och renovering,
som gör att mina tankar är sysselsatta med det.

Det innebär att jag långa stunder
inte har möjlighet att tänka på
den stora förlusten i mitt liv
i och med att Felix inte finns mer.

Det gör så fruktansvärt ont,
när tankarna på honom hinner ifatt mej.
När jag ser spåren efter honom här i lägenheten.

Och det kommer att göra ont länge.
Det är jag medveten om.

En sorgsen dag

I dag var första dagen
utan mitt lilla hjärta Felix.

Smärtan är enorm! Vad ont det gör!
Vad jag saknar det lilla trollet!
Att en sådan liten varelse
kan lämna ett sådant stort hål efter sig!

Och överallt i lägenheten blir jag påmind om honom.

När jag väl fick ork att stiga ur sängen i morse,
med en rejäl huvudvärk och ögonlock så tjocka,
efter en så gott som sömnlös natt
med många tårar,
så bestämde jag mej
för att ta bort hans mat- och vattenskålar i köket,
medicinen han skulle ha varje dag,
hans mat och godis i kyl och skafferi
och kattsanden och kasta det.

Sen hade jag hans låda i badrummet
och hans båda "klös- och klätterpelare",
som jag fick hjälp med
att få kört till tippen och kastat där.
Jag klarade inte det själv.

Det gjorde så fruktansvärt ont
att ta bort alla dessa synliga spår av honom,
men det hjälper inte att gå och titta på det heller.

Han är borta för all tid
och kommer inte tillbaka,
hur mycket jag än önskar mej det.

Fast två av hans leksaker
ligger fortfarande kvar på vardagsrumsgolvet
och hans sele och koppel
hänger kvar i hallen ...

Det sliter i mej
av en otrolig saknad varje gång
min blick fastnar på sakerna,
men jag förmår mej inte
att göra mej av med dem än.

Vad jag saknar det lilla livet!
Han var så otroligt go!
Mitt lilla hjärta!

Var på kyrkogården i eftermiddags,
på minneslunden.
Det är så vackert och rogivande
med alla blommor och ljus.

Från mitt nya boende sett,
så ligger kyrkogården på andra sidan gatan.
Jag hör tydligt och klart när de
ringer i klockorna.
Ett nytt ljud jag ska vänja mej vid.

Jag hade med mej två ljus,
som jag tände.

Ett för pappa,
som ligger på minneslunden där
och ett för Felix.

Det var jättejobbigt men kändes skönt efteråt.

Att stå på denna rogivande plats
och bara låta tårarna rinna.

Har en känsla av,
att det kommer att bli många besök där för min del.
Det är något jag har haft svårt
att tackla känslomässigt innan.
Det har känts FÖR mycket, helt enkelt.

Men idag gav det mej en sådan inre frid.
Ett behagligt lugn,
trots all ledsamhet platsen framkallar.

Min älskade Felix är borta

Efter nästan 14 år tillsammans,
det slår på 2 månader,
ska jag försöka förstå,
att mitt lilla hjärta, mitt lilla troll, min lilla "gubbe",
min älskade katt

FELIX

är borta för alltid.

Beslutet man ska fatta,
när man har fått vetrinärens utlåtande,
är som att slita ut sitt eget hjärta ur kroppen.

Att säga högt,
så man själv hör orden,
att man håller med om
att det bästa är,
att låta något av det käraste man har,
få somna in för alltid.

Att sitta och hålla om,
tills det lilla hjärtat har slutat att slå,
sliter hela ens inre i miljarder bitar.

Sen kommer hemfärden,
då man vet, att när man kommer hem,
kommer man att mötas
av ett tomt hem,
men fullt med synliga spår
efter det allra käraste
man har fått ha i sitt liv under så många år.

Detta lilla liv,
denna lilla guldklimp,
som jag hade äran
att få 14 år tillsammans med,
är nu borta för alltid.

Att stiga ur bilen här hemma på parkeringen
sent igår kväll
och så småningom
ta mig upp i den tomma lägenheten,
var något av det tyngsta jag har varit med om.

Söndersliten invärtes,
förgråten, illamående
och med en huvudvärk som inte är av denna dag,
inser man när man går omkring
i lägenheten,
att saknaden kommer att bli enorm.

Överallt spår.

Den hastiga färden till djursjukhuset,
hans låda i badrummet,
hans mat- och vattenskålar,
leksakerna,
spåren efter hans lilla kropp på hans favoritplatser,
som han har legat på under dagen,
mat och godis i skåp och kyl ...

Hur många sömnlösa nätter klarar man av?
Hur mycket tårar kan man producera?
Blir man någonsin hel igen invärtes?

Det fattas en gigantiskt stor bit av mitt hjärta.

My Fair Music

Oh, vilken trevlig kväll!

Det började med ett restaurangbesök med jättegod mat
och därefter begav vi sju oss till den lilla scenen "Verkstan"
på Malmö Opera, där vi mötte upp den åttonde personen
och där nästa aktivitet denna kväll väntade.

Det var Sing A Long som stod på programmet.
Första gången jag är på något sådant. Himla kul!

Alla fick vars ett sånghäfte och alla sångerna hade svensk
text. Det var två personer som ledde allsången varvat med
information om vad som utspelar sig i "Sound of Music"
och "My Fair Lady", som sångerna var hämtade från. ´

Ett mycket trevligt koncept! Det kommer jag att hålla
ögonen öppna efter hädanefter!

Till vänster om mej hade jag B.S med sin kraftiga sångröst
och till höger om mej satt B och tog i så det hördes rejält
och det var en fröjd för örat att höra sådan skönsång.

Musik och sång är bara så ..... välgörande för själen!

När det hela var slut, så hoppade B in i min bil och fick
skjuts bort till sin - nya! Var så nyfiken och ville gärna se
den.

Och den var jättefin!

Färgen var svår att se i gatubelysningen, men det kommer
kanske tillfälle att få se den i dagsljus.

Kul att det till slut blev av, bilköpet. Under ett års tid har
divers bilmodeller provkörts och tittats på och valet har inte
varit lätt, har jag förstått, men nu så blev det äntligen av!
Jättekul!

Tyrolerafton på Dannero

Lördagen började med några timmars jobb
i min nya lägenhet.

J kom och la golvet i sovrummet
och fortsatte med köksinredningen
efter det.

Hörnskåpet och vaskskåpet
skulle pusslas ihop och så skulle det sågas ut
till rören.

L och jag fortsatte skruva ihop de sista skåpen
och satte på gångjärn på skåp och dörrar.

Det börjar kännas i knäna nu
efter allt krypande på golvet.

Mamma kom förbi med fika
och vi satte oss alla på golvet
och hade skafferiskåpet,
som precis hade blivit hopsatt
och låg på golvet,
som bord.

Sedan blev det dags att bege sig av hemåt.
Jag hade tänkt försöka vila en stund
innan det var dags att göra sig i ordning
för kvällens nöje.

Vi var sju personer som skulle
tillbringa kvällen på "Dannero",
Danne Stråheds eget ställe.

Han är bara bäst!
Så är det!

Det var "Tyrolerafton" som stod på programmet
denna kväll.

Vi fick platser precis vid dansgolvet
och kvällen började med
underhållning av ett tyrolerband
medan vi åt.
Det låg sånghäften på borden,
så det var bara till att klämma i
mellan tuggorna.

Sedan började dansen till Danne
och hans orkester.

Och då börjar den här skruva på sig lite.
Inte min favorit, precis,
det här att dansa foxtrot.
Man ska ju försöka slappna av och följa med.
Hu jeda mej!
Tacka vet jag line dans!
Där sköter man sig själv.

Vår sällskap bestod av sju personer,
varav två herrar.
Den ena herren gillar inte heller det här
med dans, men han var uppe med sin fru i alla fall.

Den andra herren gillar att dansa,
men med fem damer i sällskapet,
blev det inte så mycket dansande med var och en.
Han var ju tvungen att vila emellanåt.

Själv blev jag uppbjuden en gång
och bjöd tillbaka en gång.

Sedan kom det andra dansanta herrar
och bjöd upp.
Egentligen ville jag säga nej tack,
men tänkte att,
två danser kan jag väl ge
de modiga herrarna som bjuder upp.

Den förste som bjöd upp var inte helt lätt
att följa.
Lite småhoppig stil,
men jag trampade honom inte på tårna i alla fall.

Sen dök min kusins man upp
och vi dansade två danser.

Därefter kom det ytterligare en herre
och det gick också över förväntan,
fast det var väldigt trångt på golvet.

Vi tjejer "shakade" till några låtar,
som discjokeyn spelade,
medan Danne och hans band hade en liten paus.

Sen började Danne igen
och då hände det grejor!

Blev uppbjuden
och följde, som vanligt nervöst, med upp,
men sen vette katten vad det var som hände!

Denna dansanta herre tog med mej på en tur
jag aldrig hade varit med om!

Jisses vad det gick undan.
Det var snurrar till höger och till vänster
och det kändes som om vi alltid hade dansat ihop!

Vilken upplevelse!

När de två danserna var slut
och orkestern tog en minipaus
så folk hann lämna dansgolvet
innan de började på nästa två,
så sa mitt danssällskap:
"Vad kul detta var! Vad bra du dansar!"
"Va??????", fick jag hojtat fram.
"Får jag dansa med dej igen?", fortsatte han.
"J -j -j -ja visst", stammade jag fram
utan att begripa vad jag hade varit med om.
Jag hade klarat av att slappna av
och bara följde med och det var inga problem!

Han följde mej till bordet
och jag satte mej, tog en klunk vatten
samtidigt som A sa:
"Vad då du kan inte dansa!?"
"Det såg hur proffsigt ut som helst!"
"Jag fattar ingenting", svarade jag
samtidigt som Danne och orkestern sätter igång igen
och det tar inte mer än tio sekunder,
så står min danskavaljer framför mej igen
med utsträckt hand och ett leende
och jag följde mer än gärna med upp.
Det var det roligaste jag hade varit med om.

"Hoppas du ursäktar att jag bjuder upp dej
så direkt igen", sa han när vi började dansa,
"men det var så kul att dansa med dej,
du följer så bra, så jag bara måste få dansa
mer med dej! Är det OK?"

Jag bara skrattade och sa att jag också tyckte
att det gick himla bra.

Så vi dansade på.
Högersvängar, vänstersvängar
och tempot var rejält,
för det var en bugglåt.
Men han kunde inte bugga sa han
och det kan inte jag heller,
så det var en snabb foxtrot.

Så kul!

Det blev fyra danser istället för två,
men sen fick vi vilat.
Jag satte mej vid vårt bord igen
och drack massor med vatten
och försökte varva ner.

Efter ett par dansers paus,
så kom han igen med ett stort leende
och bjöd upp.

Och än en gång blev det fyra danser,
två snabba och två i "normalt" tempo
och sen var det dags för paus.

Så varm och törstig man blir!

Efter några minuters sittande,
frågade vår chaufför och även G,
om det var OK att vi åkte hem.

Varken A eller jag hade lust att bryta upp,
men åker man så får man ju följa med.

J & M åkte i deras bil
och G, B, A och jag hoppade in i B:s bil
och vi styrde kosan tillbaka till Malmö.

Femtio minuter senare var jag hemma igen
och det hade varit en supertrevlig kväll!

Ett härligt avbrott i allt jobb med lägenheten.

Fredag

Tillbaka till jobb efter en dags ledigt där ifrån, blev det strul
direkt. Fick veta att från och med nu skulle vi (läs jag) skriva
ut de tyska packsedlarna från det nya systemet. Ok, jättebra!
Men HUR?????

Ingen visste det hos oss, så jag skickar ett "HELP!" -mail till
Holland och väntar på svar. Efter en stund ringer en annan
person från Holland, B.T, som brukar skicka filerna med de
svenska leveranserna till mej och säger att vi numera ska
skriva ut även det som ska gå till Tyskland. Jag sa att jag
precis hade fått reda på de nya rutinerna och frågar hur jag
ska komma åt den informationen, men inte heller han vet
något, men han lovar att försöka få tag på någon som kan
svara på det. Han ber mej även skicka honom en kopia av
help-mailet jag hade skickat.

Sen får jag tag på telefonnumret till transportföretaget i
Holland och ringer upp och frågar om någon där kan hjälpa
mej.
Han som är ansvarig, S, har själv precis fått reda på de nya
rutinerna och efter en stund kommer han fram till att han
först sent på eftermiddagen kan skicka mej filerna jag behöver
ha in i vårt system, så att jag kan komma åt att skriva ut
packsedlarna. Han har annat som måste göras först.
Då är jag inte kvar på jobbet, säger jag och vi båda inser
att vi har fått ett problem.

Medan vi pratar så kommer A och ger mej en lapp, där
det står att jag ska ringa upp B.T i Holland.

Jag får åter kontakt med B.T och vi kommer överrens om
att vi ska skriva ut packsedlarna från det gamla systemet
även denna veckan, så får jag på måndag, när jag har fått
filerna, testa att göra det i det nya systemet.

När vi har pratat klart kommer P.L och säger att Tyskland
har sökt mej ang det nya sättet att skriva ut packsedlarna
på. Hur många är egentligen inblandade i detta??

Tyskarna ringer och säger att de har två frågor till mej.
Hur mitt för- och efternamn är, de kan inte hitta mej i
mail-listan, som är gigantisk. Alla ländernas anställda,
vi är ca 25 000 anställda i 90 länder, är nog med i den. Den
andra frågan är om jag inte är på jobbet sent på
eftermiddagen och då måste jag ju svara att jag inte är det.

Det var allt de ville veta ..... ???

Sen kommer ett svar på mitt "HELP!"-mail från i morse.
Hela korrespondensen från mitt "Help" och sedan allas
svar från höger och vänster. Vi var 9 personer inblandade
i detta nu. Jag i Sverige, några i Tyskland och resterande
personer sitter i Holland.

Ja, jisses! Jag fick i alla fall veta hur jag skulle gå till väga
och det tänker jag testa på måndag.

På eftermiddagen åkte jag iväg och hämtade min bil innan
jag körde hem. Det var kortslutning (!!!) i batteriet som
orsakade stillaståendet i går, ett vanligt fel bland nyare
bilar, sa de.

What ever, mer pengar åt skogen :-(.

Väl hemma var det dags att göra sig iordning för festen i
Lund. En på line dansen hade bjudit in för att fira sin
födelsedag. Jag och Y fick skjuts dit och det innebar att
undertecknad faktiskt kunde dricka både drink och sedan
vin till maten. Det är minsann inte ofta det händer, för jag
brukar alltid vara chaufför.

Mycket god mat bjöds det på och glada och trevliga
personer var där och mycket dans blev det. När det var
dags för hemfärden blev vi en extra, som också skulle till
Malmö, men det var ingen omväg, utan det var på väg till
Y, som bilen stannade en extra gång för att släppa av
extrapassageraren. Så jag kom i säng rätt snabbt.

Trött och nöjd med dagen, trots en del strul på jobb, var
det skönt att få krypa ner och ladda för lördagen.

Först blir det lägenheten på förmiddagen och sedan
trevligheter på kvällen.

Vilken jäkla dag!

Nu är jag riktigt lack! Vilken dag! Det här är bara inte sant!

Hade tagit en ledig dag från jobb för att fixa och dona både
till och i lägenheten.

Bl a stod en tur till IKEA på programmet. Men först efter min
tvättid.

Jag hade äntligen fått en tvättid, det var flera veckor sedan.
Mellan klockan 08.00 och 12.00 var tvättstugan min och det
kändes härligt att äntligen få undan en del i alla fall. Jag
hinner tvätta fyra maskiner och få allt torrt på ett tvättpass.

Även om jag har mer tvätt som ligger, så är det härligt att få
undan det jag hann med.

När jag var klar i tvättstugan skulle jag köra till IKEA och
få en plocklista på det sista jag hade planerat att handla
idag, så skulle L möta upp klockan 13.00 med sin kombi,
hade vi bestämt.

På väg dit ringer L och säger att han blir lite försenad för
när han skulle hämta ut pengar så klyddade automaten
och han fick inte ut några sedlar, men väl en lapp, där det
stod att han skulle kontakta sin bank.

Sen behövde några grannar hjälp till en mack, det var något
med deras bil.

"Gör vad du måste", sa jag, "och stressa inte, för det tar en
stund att plocka ihop det jag ska handla."

Medan jag höllt på att plocka ihop på "tag själv lagret",
så kom L, rejält blöt. Himlen hade öppnat sig och de
svarta molnen, som hade hängt så hotfullt på himlen när
jag körde iväg, släppte nu ifrån sig en rejäl mängd vatten.

Vi hjälptes åt att plocka ihop det som fanns, något får jag
vänta med tills de öppnar det nya stället på Svågertorp
och sedan gick vi ut och fyllde L:s bil.

Vi hoppar in i vars en bil och ska köra iväg - trodde vi!

Min bil var fullkomligt död! Inte ens en gnista ström var
där.

Ringde bilfirman jag har terrat en gång i veckan de senaste
tre veckorna och de rekommenderade att försöka med
startkablar.

Problemet var bara att L:s bil var fullkomligt fullproppad
med många och tunga grejor och för att komma åt start-
kablarna, var vi tvugna att tömma bilen, så vi kom överens
om att köra hem och få in grejorna i lägenheten, så slipper
vi asa allt ut och in två gånger och sen köra tillbaka och
försöka få igång min bil.
Jag hittade alltså inga kablar i min bil! Måste kolla igen!

Vi gjorde som vi hade bestämt och det funkade perfekt
- tills jag lade in ettan och skulle köra efter L. Då dog bilen
igen! Det fick inte vara sant!

Så det var bara till att parera med bilarna igen, ta fram
startkablarna igen och sedan, medan L packade ner allt igen,
så skulle jag ta upp fönsterrutorna, men då dog bilen igen.
Strömmen räckte inte ens till, till att ta upp rutorna med.

Mycket märkligt!

Ringde bilfirman igen och de sa att de skulle skicka en
bärgare, men jag sa att jag skulle ringa assistansen jag
går och betalar för, så skulle jag höra av mej igen.

Och så blev det. En ny erfarenhet.

De lovade att max en timme senare så skulle bärgningsbilen
vara framme och så fick de mitt telenummer, så jag gick att
nå.

L var tvungen att ge sig av hemåt och fixa det här med
banken bl a, så jag gick in på IKEA, som de håller på att
tömma inför flytten, och fördrev tiden där tills de ringde.

Killen med bärgningsbilen anlände, fick igång bilen och körde
en lång runda på parkeringen utan problem, men när han
gick av och såg jättenöjd ut, så sa jag att han kunde väl
försöka få upp fönsterrutorna, för regnmolnen tornade upp
sig igen och då dog bilen. Då såg JAG plötsligt nöjd ut. Bilen
betedde sig precis så som jag hade sagt. Så då fanns det
bara ett alternativ kvar, bärgning till verkstad.

Suck, pust och stön!

Jag ringde bilfirman och sa att vi var på väg.

De kom ut och mötte upp medan bilen hissades ner i gatunivå
igen, tittade på mej och sa att de tyckte synd om mej. Det är
fjärde gången på fyra veckor som bilen lämnas in till dem.

Jag är så trött på det nu så jag mår illa!

De skulle titta på den och höra av sig i morgon. Jag fick
samma lånebil som sist och nu frågade jag om man fick sätta
igång ljuset manuellt och det fick man. För förra veckan,
när jag var på väg för att hämta min egen bil, så mötte jag
en polisbil som blinkade, jag var ensam mötande bil, och
när vi körde förbi varandra så såg jag att de pekade mot
bilen och inte förrän då slog det mej, att ljuset kanske inte
var tänt.

Jag körde rakt till lägenheten och anlände klockan 16.40
istället för som beräknat kl 14.00 , för jag hade lovat J att
tömma sovrummet på allt som låg där nu, rummet hade
använts som verkstad nu när han la golvet, och det skulle
vara röjt till imorgon, så han kunde komma till.

Men det kändes hemskt olustigt, för jag visste att någonstans
fanns det här monstret - spindeln från i går. Men var?

Jag började samla ihop all plast och papper som golvet
hade varit förpackat i plus resterna av underlagsplast
och foam och plötsligt visste jag var spindeln befann sig.

Jag vände mej om och tittade på högen med de planade
kartongerna, som skåpstommar och dörrar hade varit
förpackat i och sa till mej själv: "Spindeln är där!"

Jag släpper det jag håller i, går bort till kartongerna och tar
tag i den översta och rör lite och jodå, ut kommer monstret!

Jag far ut i vardagsrummet med ett illvrål och en puls på
373 slag i sekunden!, men väl där, så tvärvänder jag och
med tårarna rinnandes över kinderna och ett hjärta som
bultar, så att det håller på att hoppa ur bröstkorgen, tittar
jag in i rummet lagom för att se monstret styra kosan rakt
mot den öppna lådan J har sin såg och sågklingor i och
krypa ner i den.

Jag mår illa och har ont i bröstkorgen som hjärtat bultar och
ovanpå det känner jag mej helt svimfärdig, men jag bara
MÅSTE veta om den är i lådan!

Så jag tassar så sakteliga in i rummet och tittar försiktigt
ner i lådan och jodå, där ligger monstret!

Snabbt backar jag och bestämmer mej för att nu är det
röjning i 190 som gäller, för nu har jag den under uppsikt.

Jag fortsätter fylla svarta sopsäckar och börjar sopa upp
sågspånet, men då ser jag den gå ur lådan och ner på
golvet!

Pulsen ökar i takt med att hjärtat börjar bulta för fullt och
jag riktigt flås-andas och blir kallsvettig och yr!

Sablar också!

Plötsligt ser jag den pinna på mot säcken jag höllt på att
fylla.

Jag känner mej rent svimfärdig, men är överens med mitt
inre, att det är bättre att jag ser och vet var den är, än att
den ska försvinna. Så med ett jätteskutt är jag framme vid
säcken och rycker bort den och då tvärstannar monstret
plötsligt.

"Nu går den till anfall!" tänker jag samtidigt som jag hör
orden "Fånga den! Fånga den! Fånga den!" i huvudet.

Jag far runt med blicken och få syn på en röd spann, tar ett
skutt dit, häller ut det som finns i den, ingen vätska i alla fall
och går på mycket darriga ben sakta fram mot monstret,
hör inga andra ljud än mina pulsslag som låter: "dunk-dunk-
dunk- dunk- dunk" i ett rasande tempo, märker att jag
glömmer andas, drar ett ljupt andetag, ber till alla högre
makter jag kan komma på medan jag sakta sänker spannen
ner mot monstret, känner hur allt blod lämnar huvudet
på mej och tror nästan jag ska trilla omkull samtidigt som
jag får ner den upp- och nedvända spannen över monstret.
Fångad! DEN ÄR FÅNGAD!

Jag tar ett skutt bakåt och sen står jag som förstenad och
tittar ner på spannen, som om jag väntar på att den ska
börja röra på sig. Men inget händer och jag känner
försteningen släppa och börjar kämpa med att få tillbaka en
normal andning.

Jag är så uppstressad invärtes av hela den här grejen så
jag nästan skakar. Medan jag i rasande tempo röjer undan
på golvet, så känner jag en kraftig huvudvärk växa sig
starkare och starkare. Till sist mår jag så illa, så jag
bestämmer mej för att åka hem och skriver en lapp till J
och förklarar vad som finns under spannen, sen flyr jag där
ifrån.

Klockan 17.20, 40 minuter efter att jag har anlänt, beger jag
mej hemåt igen.

Är vrålhungrig, har inte ätit sen frukosten vid 09-tiden. Och det
var gudagott med mat!

Känner mej helt färdig, så det blir tidig sänggång i kväll. Dags
att jobba imorgon igen. Det har blivit varannan dag den här
veckan. Känns precis lagom :-)

Som ett välbehövligt avbrott i all röran, så väntar trevligheter
i helgen och fast jag känner att jag egentligen hade haft mer
nytta av att vara hemma och fixa inför flytten, så ser jag fram
emot några timmar, då jag har möjligheten att fokusera på
annat än flytt och renovering och SPINDLAR! :-(