Fredagen den 13:e

Paraskavedekatriafobi,
dvs sjuklig skräck för fredagen den 13:e,
lider jag inte av.
Men efter den här dagen,
så kan jag lugnt säga,
att det INTE har varit en dag med flyt i alla fall.

Idag var det verkligen en hårsmån
från att jag tog mina privata saker
och gav mej av från min arbetsplats,
utan planer på att återvända igen.

Det var såååååå nära att det brast.

När jag hade slängt på mej min kappa
så var det med mycket stora steg
jag susade förbi min arbetskollega A
med orden:

"Jag behöver lite frisk luft,
jag är strax tillbaka igen!"

och så går jag ut på parkeringen
och styr stegen mot grindarna
och ut på vägen
och går med mycket raska steg bort från jobb,
samtidigt som jag drar djupa andetag.

Det var underbart väder.
Himlen var blå
och solen gjorde att det glittrade i snön
och det var några minusgrader.

Efter en liten stund vände jag och gick tillbaka
och hela tiden malde orden

"Fredagen den 13:e, fredagen den 13:e,
fredagen den 13:e ... "

När jag kom in på kontoret igen
sa jag till min arbetskollega A
att det var så häääär nära,
och så visade jag ett mikroskopiskt litet avstånd
mellan tumme och pekfinger,
att jag tog mina grejor och gick.
För gott!

Sen gick jag in på mitt rum,
drog några djupa andetag,
satte mej vid skrivbordet och fortsatte
med att försöka reda ut all röran.

Detta är bara inte klokt!
Det finns absolut inget annat att säga om det.
Helt vansinnigt!
Det går knappt att reda ut all röran.

Systemet hänger sig, siffrorna stämmer inte,
ingen kan svara på frågor eller vet något,
och man kommer ingen vart.

Jag fick bara nog helt enkelt!

Satt där till lite över 18.00
och då kände jag att det inte var lönt att fortsätta.
Emellanåt satt jag bara och tittade och kunde inte
bestämma mej för vad jag skulle börja med.

Så jag avslutade,
med vetskapen att jag måste köra till jobb
imorgon, lördag, och slutföra.

Fy för!

Nio veckor kvar på den här säsongen!