Knirr, knarr, knirr, knarr .....
Älskar ljudet när man går i snö.
Idag har det verkligen varit
ett fantastiskt väder.
Denna intensiva blåa himmel,
solen som har lyst på det hela
och så den vita snön till det.
Så här var en som skyndade sig ner till stranden.
Anlände strax före 16.30
Det var några minusgrader,
som kändes ännu kallare,
på grund av den lilla vinden,
så det gjorde att kinder och näsa
blev alldeles avdomnade.
När jag skulle föreviga lite motiv,
så var jag tvungen att ta av vantarna,
vilket resulterade i stelfrusna fingrar!
Det kändes som om de skulle brytas rakt av
om jag försökte böja dem.
Men det var det värt!
Så vacker naturen är i sin vinterskrud!
Och havet till det,
för att inte tala om solnedgången!
Vilka färger!
Så otroligt vackert!
Och så omöjligt att försöka fånga på bild!
Det fullkomligt bubblade i mej av ...
... ja, jag vet inte av vad ...
... glädje? lycka? ...
av att få finnas till
och få uppleva sådant här.
Helt underbart!
Sånt här kan jag leva på länge!
Och jag måste ta tillvara på alla chanser
som bjuds,
till sådana här upplevelser.
Det ger mej så mycket.
Djur och natur - underbart!
Det är lätt att sätta sej på den inglasade balkongen
och sitta där och njuta av skådespelet utanför,
men det är jättekul att vidga sina vyer också,
även om man har tillbringat åtskilliga timmar
på platserna här runtomkring.
Det känns så skönt att det är ljust så länge nu.
Inte förrän strax efter 17.30
började det skymma så smått
och då var genomfrusna tanten
så nöjd med sin lilla utflykt.
Efter en härlig promenad med många intryck,
varvat med tankar och funderingar om allt möjligt,
blev det så dags att styra kosan hemåt,
mot värmen, igen.
Jag kunde ju bara gått ner till vattnet här nedanför,
men det är roligt med omväxling,
även om utsikten är densamma.
Måste ju börja vänja med vid tanken,
på att inte ha sådan här natur,
precis utanför dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar