Ska bli skönt att få sova ...

Min lille kise - så kär du är!

En underbar känsla när man kommer hem
och blir välkomnad av honom.
Känner man sig nere någon gång,
så är det precis som om han känner det på sig.
Då kommer han och trycker sig intill,
precis som om han vill trösta
eller säga: Jag finns här för dej!

Men ikväll är jag bara trött.

Dansen tar musten ur mej totalt.
Förstår det inte.
Jag tycker inte att jag har
så särskilt dålig kondition,
men de här två veckorna så har jag varit helt slut
när jag har kommit hem efter dansen.
Eller rättare sagt: Jag blir det redan när jag är där.
Kanske är det all stress jag har inom mej
som påverkar.
Tror nästan att det kan vara så.

Det är ju inte så konstigt i och för sig.
Det är fruktansvärt mycket just nu
och kommer att så vara ett antal månader framöver.
Men jag måste försöka tänka på,
att allt detta röriga ger något i slutänden.

Timmarna på dansen ikväll var i alla fall upplyftande
i allra högsta grad.
Vi var så "duktiga" så vi t om lärde oss
nästa veckas dans på nybörjarkursen :-)
Hade mycket tid över,
så han visade nästa veckas dans och stegen
och det slutade med att vi dansade den
till originalmusiken i originalhastigheten:-)

Fortsättningskursen gick också strålande,
så vi hade tid att dansa
några danser från förra terminen.
Det gick väl "så där".
Minnet är vad det är.

Och den nya dansen ikväll
snurrade jag till lite, så nu fick O tillfälle
att ge igen från förra veckan,
då jag kivades med honom
när han inte fick rätt på stegen :-)

När jag kom hem, så hade jag fått mail från P,
som jag lärde känna
på en semesterresa till Thailand för några år sen.
Hon och hennes kille råkade ut för samma
som jag och exet.

Tre veckor innan vi skulle åka,
så hände ju det där fruktansvärda med tsunamin.
Så hotellen vi hade bokat in oss på fanns inte längre.
De var utplånade.

Resebyrån lyckades hitta ett annat hotell till oss
på en ö i närheten av Kambodja
där vi tillbringade två veckor,
istället för att åka runt lite, som planerat.

I alla fall så lärde vi känna P och hennes kille
och jag och P har fortsatt hålla kontakten
med julkort och mail.
Jättekul.

Och ikväll så hade hon skrivit ett mail till mej,
att de hade skaffat skype,
för hennes kille jobbar borta i veckorna
och då håller de kontakten via skype.
Hon undrade om jag hade skype
och gav mej sitt användarnamn.
Jag lyckades i alla fall lägga till henne
och vi fick kontakt.
Jättekul.

Så nu ska vi prova att ringa
till varandra.

Har bokat in en kväll senare i veckan.

Teknikens under :-)

Varför sitta i dyra telefonsamtal
när det finns andra sätt som man redan betalar för?

Men nu kallar sängen.

Klockan ringer ju 05.00 :-(

Natti när det blir dags!