Mina vänner!

Du och jag ...

Det blev ju riktigt fint väder
nu på eftermiddagen.

Men tittar man ut
och låter blicken svepa längs horisonten,
så är det väldigt mörkt runt omkring.

Mer regn eller kanske lite snö?

Hoppas att fåglarna också passar på
att njuta
av det fina vädret.

Det ser så ut i alla fall.

I´m Dreaming Of A White Christmas .....

Då var julkorten inhandlade. Nu ska man bara bli
färdig till att skriva dem. Jag hoppas inte alla har
blivit så moderna så dom skickar sms- eller mail-
julhälsningar. Jag är lite gammeldags av mej, så
jag vill gärna komma hem från jobb och hitta
julhälsningar innanför dörren. Jag sätter alltid upp
korten på insidan av ytterdörren, tycker det blir
så fint!

Men man kan ju undra om det verkligen är jul vi
är på väg mot. Vädret får en ju definitivt inte på
något julhumör! Det är ganska varmt ute och grått
och disigt och jättetråkigt!

Mer än någonsin längtar jag efter snö som kan
lysa upp allt det gråa.

"I´m dreaming of a white christmas.
With every christmas card I write ... "

Få se om jag kan komma i lite mer julstämning
efter kvällens julkonsert. Kyrkan är kanske lite
julsmyckad. Sen kan man bara hoppas det blir många
traditionella julsånger!

Mmmmmmmm :-)

Andra Advent .....

... och ljus nummer två
jag nu har tänt.

Närstudie

Här en närstudie av fågeln på stenen från igår.

Undrar vad det är för sorts fågel??

Speglingar

På promenaden innan idag,

som varade lite över två timmar,
var det riktigt njutningsfullt.

Det var alldeles,
alldeles vindstilla.
Vattnet låg bokstavligt talat
som en spegel.

Julfest igen :-)

December månad - som sagt var, en månad full av
aktiviteter. Jättekul!

Igår var jag på julfest - igen. Min kompis B frågade om jag
hade lust att följa med när hans jobb skulle ha julfest.
I år skulle de vara på Glasklart, denna mycket speciella
lokal med hela 38 meters takhöjd och en hel glasvägg.
Det lät trevligt och jag tackade ja.

Och det blev trevligt! Bara från B:s jobb blev vi ett "litet"
gäng på 59 personer. Och vilket gäng! Så trevliga!

Det började med välkomstdrink och så hälsandet på alla
"främlingar". Helt omöjligt att memorera så många namn!

Sen blev det dags att sätta sig till bords och jag hamnade
bredvid den ene ägaren, som jag hade träffat en gång innan.
Det var han som hade biljetterna till hockeypremiären
på Malmö Arena. En jätteglad och trevlig "prick". Hans fru
likaså. Vilka härliga människor!

Det var julbord som stod på menyn, inte min passion precis,
men man kan ju själv välja vad man vill äta av, så man blir
nöjd.

När snapsarna kom in så var det inte bara till att skåla och
dricka - nej, "den glade pricken" startade upp små visor som
vi hängde med i, så stämningen var verkligen på topp när
showen sedan började.


Det blev en härlig blandning av schlagerhits, julvisor och gamla
discolåtar. Jättetrevligt.

Sen framförde Fredrik Kempe några hårresande nummer.
Fantastiskt vackert!

Bl a "Time to say goodbye", "Ave Maria" och så något känt
operanummer så B, som älskar opera, satt och njöt för fullt.
Det var t om hans absoluta operafavorit, berättade han.
Och det var verkligen mycket vackert. Men jag och italienska
operatitlar - nej, ingen bra kombination.

Varvat med musik och sång med Fredrik Kempe och tjejerna
Three D, så var det luftakrobatik av Jimmy & Anna, som de
kallar sig. Jättefint!

Hela kvällen avslutades med disco. Några bord plockades bort
så dansgolvet blev större och det var många gamla godingar vi
hörde och dansade till. Kavajerna åkte av och gammal som ung
stod där och "hoppade". Det var disco för hela slanten!

Morsgrisar e vi allihopa .....

"Morsgrisar e vi allihopa, allihopa, allihopa.
Morsgrisar e vi allihopa, allihopa o ja´ me´.

Ja´ me´ o du me´.
Ja´ me´ o du me´."

Nu börjar det likna nå´t :-)

Nu får jag skynda på och göra mej iordning.
Mamma ska ut och rasta mej idag.

Det verkar inte blåsa direkt
och det är säkert en 5 - 6 plusgrader
så jag kan tänka mej att det blir
en sådan där tvåtimmes promenad.

Kan behövas efter all julmaten igår :-)

Tomten och renarna

Fick en rolig grej av syrran på mailen imorse
som jag bara måste använda här!

"Både rentjurar och renkor får horn på sommaren.

Hanarna fäller sina horn i början av vintern.
Honorna behåller sina horn
tills de har kalvat på våren.

Det betyder ju att tomtens alla renar är honor!

Det borde man ju ha begripit.

Det måste vara en kvinna
som klarar av att dra en fet karl
till rätt adresser, runt hela jorden,
på en enda natt,
utan att fara vilse!"

Hoo Hoo Hoo!

P.S Jag har ingen aning om det där med hornen stämmer!

En lite rundare snögubbe i alla fall .....

Då var det sista lediga dagen för den här omgången.

Så fort tiden går! Iväg och jobba på måndag.
Jag undrar hur jag ska klara av att gå upp tidigt?

Jag har varit så fruktansvärt trött under så lång tid nu
och den här veckan, eller till och med en och en halv vecka,
jag har varit ledig, har jag inte vaknat förrän runt kl. 08.00.
Närmare halv nio några mornar.
Och det har varit så skönt!

Normalt vaknar jag halv sju - sju när jag är ledig.

Men den här gången har jag verkligen slagit personligt
rekord. Så det ska bli spännande på måndag morgon när
klockan ringer halv sex!

Men det är några dagar kvar.

Igår kände jag mej så flitig!

Jag lyckades få tid i tvättstugan, så fyra maskiner tvätt
blev avklarade. Skönt!

Sen fick jag bl a jobbat undan en hel del pappersjobb.
Härlig känsla när man "är ifatt" med det "vardagliga".

Och sen tog jag mej i kragen och körde till dansen.
Det var två veckor sen jag var där och jag har verkligen
saknat det. Om inget annat så märkte jag det när jag kom dit!

Det är så kul! Men man hinner glömma en del.

Fortsättningskursen struntar jag i nu. Jag har missat de tre
sista danserna och kommer inte göra något för att försöka
lära mej dem heller.

Förra veckans nybörjardans repeterades igår och jag har
aldrig lärt mej en dans så snabbt!

Dansen som lärdes ut igår hade vi förra terminen, så det var
bara en repetition för min del, för jag kom ihåg den.

Och så är dom så gulliga! Att mötas av orden:

"Hej! Vad kul att se dej!
Hur är det?
Vi har saknat dej!"

är alltid upplyftande!

Men sen hade jag inte tid att stanna på fridansen.
Hem och fortsatte med diverse grejor. Bl a så pratade jag
med en väninna. Hon hade ringt när jag var på dansen,
så jag ringde upp och vi pratade länge. Det var ett tag sen vi
pratades vid, så det var trevligt.

I jakten på en gammeldags, rund, röd jul så har jag kommit
en bit på vägen.

En rundare snögubbe, om än i väldigt modernt utförande,
stötte jag på i alla fall.

Rätt så söt ändå :-)

Men nu är det

FRUKOSTDAGS!

På jakt efter den traditionella runda, röda julen .....

Så fort jag vaknade
gick jag fram till fönstret
för att se
om snön från igår kväll låg kvar.

Men nej, allt var borta.

Synd, för jag är så förtjust i snö.
Allt blir så ljust och alla ljud blir dämpade.
Och så blir det riktig julstämning också,
fast vi inte är där riktigt än.
Tjugo dagar kvar till julafton.

För att få riktigt mycket julstämning
är ett tips att ge sig ut i affärerna.

Och det gjorde jag.

Men på jakt efter den
gammeldags, traditionella, röda julen.
Som J A G har lärt mej tycka om.

Och vad hittar jag?

Jo, en mycket M O D E R N jul
som har smugit sig in lite överallt.
Både färgmässigt
(det finns hur mycket svarta
julprydnader som helst t ex)
och även formen har blivit
så väldigt "modern".

Långt och smalt.

För mej ska både tomten och snögubben
vara runda och trinda t ex!

Jakten fortsätter!

Tvåsamhet - ensamhet

Då har man sett det första avsnittet av "Bonde söker fru".

Det är ett program jag aldrig har varit nyfiken på.
Men varje gång mamma och jag träffas så pratar hon om det,
så jag har b l i v i t nyfiken.
Hon sa idag att av tre så skulle en väljas bort och hon hade sina
favoriter hos alla "bönderna".

Jag parkerade mej framför TV:n för att se vad det egentligen
var för ett program och nu, en timme senare, så kommer jag
ihåg ..... två scener.
I den ena scenen är det två som paddlar kanot och det ser så
vackert ut runt omkring.
I den andra scenen är det två stycken som som cyklar iväg och
har picnic. Så mysigt!!

Det är sådant jag har på min långa "önskelista" om hur jag skulle
vilja ha det i mitt liv. Det är ju så det ska vara i en tvåsamhet.
Hitta på grejor ihop. Men bara för att man är två så innebär
inte det automatiskt att man hittar på en massa tillsammans.
Man kan faktiskt vara väldigt ensam i en tvåsamhet!

Och nu när jag tittar ut och ser hur vitt det har blivit där ute
efter kvällens snöande, så skulle jag mycket väl kunna tänka mej
att klä mej varmt och ge mej ut på en snöpromenad! Men hur
roligt är det att göra det ensam?
Det har till och med kommit så pass mycket att man skulle kunna ha
ett litet minisnöbollskrig!

När jag har kommit på hur jag ska ha snöbollskrig med mej själv
en onsdagkväll vid 21.15-tiden - ja då ska jag skynda mej ut :-)

Julstämning

Oh, vad jag nu under hösten har längtat
efter den här tiden på året!

Det är sån mysig stämning överallt.

Alla dessa lampor som lyser upp!

Det är en fröjd för sinnena
att gå omkring i sådan här miljö!

Lilla Torg i Malmö

Att bara stå still, se sig omkring
och ta till sig
av detta harmoniska lugn,
som sådan här miljö utstrålar,
gör gott ända in i själen!

Gradering i ju jutsu

Var nere i Trelleborg ikväll
och skulle kolla in när syrran
skulle gradera i ju jutsu.

Wauw! Häftigt värre.

De hade testat 40 olika tekniker,
tyckte jag mej höra efteråt.

Mycket intressant att se.

Min lilla lillasyaster,
bara 1.58 hög ... hm, "låg" :-)
och ett år
yngre än mej,
visade minsann att även liten kan.

Kom igen då!

Där åkte han i golvet!

Hur det gick?
Jodå, det gula bältet
blev till orange
efter ca 1 timme och 20 minuter.
(man börjar med vitt och sen gult ... )

GRATTIS!

Tisdag

Vaknar och hör hur regnet smattrar mot fönsterrutan.

Öppnar ögonen och tittar bort mot fönstret. Svagt genom
det gråa halvmörka urskiljer jag vågorna på Öresund.

Hör hur Felix börjar spinna när han märker att jag har
vaknat. Han ligger jämte mitt vänstra knä. Sträcker ut
handen och klappar honom några gånger.

Vänder på huvudet och ser att klockan är 07:54.

Lika bra att gå upp. Har ju en del att stå i. Bl a ska
jag på två lägenhetsvisningar.

Mamma ville gärna följa med men hon har sin gympa då.
B, som tycker det är jättekul att titta på lägenheter (han
åker runt med sin dotter, som letar större lägenhet och
så har han börjat titta till sej själv också) ville gärna
följa med, om det var ok för mej. Och det är alltid kul att
få sällskap och höra andras åsikter. Dom kanske ser sådant
man själv missar. Så B har bestämt sej för att ta långlunch
idag och följer med och tittar på lägenheterna.

Men innan dess är det frukost som står på programmet.
Nu när jag är ledig så skämmer jag bort mej lite. Jag pressar
apelsiner varje morgon och den juicen är så mycket godare
än den man köper!

Kom Min Älskade! Kom!

Kom Min Älskade! Kom!

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss vandra
genom livet tillsammans.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss vara lyckliga tillsammans.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss visa varandra
det vi inte har fått se.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss tillsammans få uppleva,
det vi inte har fått uppleva.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss ge varandra,
det vi aldrig har fått.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss torka varandras tårar.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand och låt oss
skratta tillsammans.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss skydda varandra
från allt ont.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss ge varandra trygghet.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss vara ett stöd för varandra.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss alltid
finnas där för varandra.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss ge varandra
den närhet vi så väl behöver.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss samla
på minnen tillsammans.

Kom Min Älskade! Kom!
Ta min hand
och låt oss åldras tillsammans.

Kom Min Älskade! Kom!

DK december 2008

Julen kommer så sakteliga

Så sakteliga börjar julen ta form i min lägenhet.

Emellanåt tar det emot lite, men så tänker jag som så att,
antingen så är allting jobbigt eller så försöker jag göra det
bästa av det.
Så jag gör det sistnämnda. Jag försöker göra det bästa av det.

Julen har i så många år varit den tiden på året som jag har
älskat. Och den känslan vill jag försöka få tillbaka igen.
För det är en underbar tid med all värme, allt pynt och alla ljus.

Allt julpynt är upplockat nu i alla fall och nästan alla tomma
kartonger har förpassats ner i källaren igen. Nu ska jag bara
välja ut var jag ska ställa pyntet. Det är ju bara andra året
jag ska fira jul i den här lägenheten - och förmodligen den
sista, om min önskan ska gå i uppfyllelse - så jag har inte
hunnit få några traditioner som att den tomten ska stå här
och den ljusstaken där.

Jag hade köpt jultyg som jag skulle sy köksgardiner av förra
året, men med tanke på att jag vet att jag måste flytta, så har
jag inte brytt mej om att sy något till de här fönsterna.
Onödigt om det sen inte passar på nästa ställe.

Förra året var det nära på att jag bojkottade julen helt och
hållet. Jag hade ju bara knappt en och en halv månad innan
jul helt plötsligt, efter över 27 år, blivit singel, så något glatt
julfirande var inte det första jag tänkte på precis.

Men jag kämpade mej igenom veckorna och när julaftonen
kom så hade jag både julpyntat och köpt hem gran och klätt
den. Det satt långt inne men till slut så lyckades jag ta mej
igenom förberedelserna.

Men det var den konstigaste julaftonen i mitt liv hittills.
Jag skulle sitta själv med min mamma. På julafton. Bara
hon och jag på julafton.

Men det gick jättebra. Vi åt gott och hade så trevligt vi
kunde och avslutade med en stämningsfull midnattsmässa.
Ett lugnt, behagligt och stressfritt julfirande. Definitivt
helt annorlunda mot någonsin i mitt liv hittills.

Jag har några skivor med julmusik som jag lyssnar på medan
jag håller på och fixar med pyntet. Min lille kise är så nyfiken
och ska kolla bland silkespappret och i kartongerna.

Så annorlunda det hade varit att ha någon att dela sådana här
tillfällen med. Någon som har idéer och kommer med förslag på
var vi skulle kunna ställa prydnader och ljusstakar. Någon som
sätter i röda ljus och ljusmanchetter i ljusstakarna medan jag
stryker juldukarna. Så annorlunda det hade varit.

Jag kan inte säga att jag saknar det, för jag har aldrig haft det
så. Men det är en dröm jag har - att jag skulle vilja ha det så.
I alla år var det jag som pyntade och fixade. Oftast var jag
hemma själv när det gjordes också, så jag är van vid att göra
det själv.

Men i tanken, i mina drömmar, finns det någon som står
bredvid mej och delar den gemenskapen med mej. Någon
som visar intresse av att vilja göra saker tillsammans, t ex att
julpynta ett gemensamt hem.

Det är mer än en tår som tränger sej fram i ögonvrån så nu får
jag gå och stänga av julmusiken och släcka ljusen.

Det är dags att gå och lägga sej innan man blir för sentimental.

Juletid är en glädjens tid och då ska man inte vara ledsen.

Julens alla färger

VILKEN FÄRG ÄR JULEN?

Är julen grön?

Eller är julen blå?

Är julen kanske cerise?

För mej är julen röd!

Olika färgsättningar av ett hus
på Stortorget i Malmö.

Sista dagen i november

Då var den här, den sista dagen i november.

Finns det någon som kan få ner hastigheten på tiden
lite grand? Man hinner ju inte med! Det går så fort, fort,
fort, fort, fort ......

En månad kvar på det här året. En sista intensiv månad.
Mycket aktiviteter inplanerat innan julafton. Många upplevelser.
Ska bli jättekul, men man hinner knappt andas mellan varven.

Emellanåt så känner man att man är tvungen att göra för
många val.
Ska man göra det eller det? Eller ska man till och med
hoppa över allt för att ha tid till att hinna andas?

Så har det varit för mej nu ett tag. Man kan ju bara vara på
ett ställe åt gången, så man är tvungen att välja.
För min del så har jag varit tvungen att välja bort dansen.
Dansen som jag tycker så mycket om! Men är man tvungen,
så är man. Man kan ju inte köra sej själv i botten heller, bara
för att man vill hinna allt.

Som igår t ex. E och jag gick ut och käkade lite god mat
och drack gott vin till och satt och snackade om allt möjligt.
Det har det inte funnits tid till på väldigt länge.

Hennes man mötte upp och vi gick bort till vårt "stamställe".
Väl uppe frågade han oss om vi inte skulle gå på
brandmansjakt. Vi nickade och log med hela ansiktet.

E frågade en av vakterna var brandmännen var någonstans.
Vi fick svar och gick dit. Gick ett varv och "kollade läget"
och kunde nog gissa oss till vem som tillhörde gruppen
brandmän, fast de inte hade sina orange kläder på sig :-)

Sen gick vi tillbaka till E:s man och fortsatte att vänta på
B, som hade antytt att han skulle dyka upp. När jag begav
mej av hemåt, tidigt, hade B fortfarande inte dykt upp och
idag fick jag veta varför. Han hade suttit och somnat och inte
vaknat förrän 01.30! Jag skrattade gott och sa, att vid den
tidpunkten var tanten på väg hem.

Jag kände mej i alla fall jättenöjd med de timmarna jag
"var ute".
Vi hade hunnit träffas och umgås lite och det var ju mycket
som väntade idag, så jag ville inte komma i säng för sent. Då är
man ju så trött dagen efter. I normala fall, när vi är ute,
kommer jag inte hem förrän några timmar senare.

Dagen startade i alla fall med lägenhetstittande. Både mamma
och B ville gärna följa med och titta och det är ju kul med
sällskap.

Tittandet idag resulterade i att jag har börjat omvärdera lite
grand. Jag skulle kanske inte ha något emot att flytta lite
längre bort än vad jag först hade för mej. Nu vet jag i alla fall
hur lägenheterna ser ut på ett ungefär. Och kan man spara
några tusenlappar i månaden (!) på boendekostnaden, som man
kan ha till annat, så är det ju inte något man ska vifta bort.
Det tål att tänkas på och så får man väga för och nackdelar.
Malmö är ju rätt stort ändå.

Efter lägenhetstittandet blev det hem och käka middag och
därefter åkte mamma och jag in till stan och tittade på
Adventsstämningen där. Mycket folk och mysigt med all
julmusik och alla lampor och marchaller överallt.

På vägen tillbaka hoppade vi av bussen två hållplatser längre
bort, så vi kunde titta på julstämningen på "hemmaplan"
- Limhamn - också. Mycket folk här med och lite aktiviteter.
Det är så mysigt att stå och lyssna på julsånger och ha
fladdrande marchaller omkring sig.

Väl hemma i värmen, det var kyligt idag, så man fick pälsa
på sig ordentligt, kunde jag från min inglasade balkong stå
och njuta av fyrverkeriet över Limhamn, som ligger för mina
fötter. Fyrverkeriet var avslutningen på Första Adventsfirandet.

Rena nyårsafton ju! Jättefint. Första fyrverkeriet jag skulle
försöka föreviga med min lilla digitalkamera.
Vad tycks??

Det var jättefint! Det var ett "Gott slut" på november och så
hoppas jag att det blir ett "Gott december".

Nu tänkte jag hålla lite Första Adventskväll.
Värma lite glögg, ta fram pepparkakor, tända lite ljus, lyssna på
julskivan jag köpte i veckan och packa upp de sista kartongerna
med julpynt.

Och jag ska njuta dubbelt upp för jag slipper gå upp tidigt
imorgon, måndag, för jag är L E D I G!

H Ä Ä Ä R L I G T!

Första Advent

Första Advent

Första ljuset är tänt ...

Lördag

Då har det blivit lördag.

Får ta mej en titt i garderoben
och välja ut något för kvällen.

E och jag ska ut och göra stan osäker.

Förlåt E, jag menar inte att jämställa dej
med någon av damerna på bilden :-)

Kvällen börjar som en "tjejkväll",
då vi ska ut och äta
och dricka lite gott vin till.

Sen möter vi upp de andra på vårt "stamställe",

där tydligen brandmännen
från Malmö Brandkår
ska presentera / sälja sin nya almanacka!

Wauw! Lite tittgodis!

Man kanske skulle ta på sig glasögonen ikväll :-)

Snart första advent

Så fort tiden går!

Till helgen är det
första advent.

Har så svårt att inse att det snart är jul
..... igen.

Har man känt sig lite stressad innan,
så är det ingenting
mot hur det börjar kännas nu.

Så det är skönt att jag har lite ledigt nu.

Det blev ju ingen tre veckors sommarsemester
för min del i år på grund av jobbet,
jag fick så snällt nöja mej med två,
som inte ens inföll
när man kallar det sommar,
utan först i september,
men nu känns det helt ok att kunna ha
ledigt lite längre.

Tänkte vara flitig
och julpynta till helgen,
så man hinner njuta lite sen.

Men det känns så konstigt
att det redan är dags.

Får ut och köpa lite julstjärnor i veckan.

Har följt framstegen lite på jobb.
Där har vi mini-julstjärnor i all mass!

Hade med mej kameran en dag
och tog några bilder för att kunna visa
en liten, liten del
av detta, mest röda,
hav av julstjärnor
som brer ut sig i växthusen.

Vi har många flera växthus på jobb
där det är lika färgglatt.

Helt fantastiskt!

Julstjärnan, denna populära blomma
som finns i många olika färger,
kom till Europa från Mexiko,
i början av 1800-talet.

Där kan den bli en buske på upp till fyra meter hög!

Den säljs i över 9 miljoner exemplar!

Själva "blomman"
är de små knopparna i mitten,
vilket inte många känner till.

En gammal legend bland Aztekerna
berättar att julstjärnan växte fram
ur en tragisk kärlekshistoria.

Det var bloddropparna
från en aztetisk gudinnas brustna hjärta
som gav upphov till julstjärnan .....

Julfest - Tomas Pettersson

Då var man hemma igen efter att ha tränat upp
skrattmusklerna i kinderna.

Vi hade lite tidig "julfest" med jobbet. Det började med
buffé - ingen julmat tack och lov - och sedan blev det
stand up med Tomas Pettersson.

Han är ju bara för härlig, den där
Tomas Pettersson.

Bara dialekten är ju halva grejen, så han har lite gratis
där.
Emellanåt fick man knappt luft, som man skrattade!

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Efter den här
kvällen får man öka på sitt pensionssparande!

José Carreras

Vad härligt med en riktig slappedag!

Men nu får jag snart börja tänka på att
göra mej i ordning.

Vi ska ut med jobb ikväll - ett tidigt "julfirande".

Vi ska äta buffé, ingen julmat tack och lov,
och sedan blir det stand up med

Tomas Pettersson.

Lite annan typ av underhållning,
om man jämför med
lördagens musikkväll.

Det var pampigt.

Vi var på Malmö Arena
där vi började med en tre rätters meny
i en av restaurangerna.

Det var fullsatt och så fint dukat
med levande ljus på alla bord,
mest 5-armade kalendabrar.

Man kan utan att överdriva säga att:
I det utrymmet behövde man då inte frysa!
Men tjusigt var det.

Och underhållning var där.
Det satt en man och spelade på en flygel
under måltiden.

Vi träffade på M och B,
som också skulle äta innan,
så vi frågade,
när vi skulle bli visade till vårt bord,
om vi kunde få sitta tillsammans.

Och det var inga problem,
det skulle de ordna.

Och mycket riktigt,
de dukade om så vi kunde äta middagen
i varandras sällskap.

Sen kom då kvällens höjdpunkt:

Den lille mannen
med den stora rösten!

En av de tre legendariska tenorerna.

Så pampigt, så pampigt.

Malmö symfoniorkester
stod för musiken.

Men det var inte bara José Carreras
som stod för sången denna kväll.

Denna kväll fick vi även höra
Celine Byrnes fantastiska stämma.
En sopran som kommer från Irland.
Hon sjöng fantastiskt vackert!

Barytonen Carry Persson
från Beddinge (!)
bidrog också till att höja stämningen
på Malmö Arena.

Det var pampigt värre när han tog i med
" Till havs".

Men de största, stående, aplåderna
och mesta jublet fick ändå
José Carreras efter
"Granada".

Kan fortfarande få gåshud
bara jag tänker på det!

Resan till Holland 5

Dag två hos våra kolleger började med att vi blev hämtade
kl. 08.15 på hotellet.
Klockan 08.30 var vi så på plats och fortsatte med
"utbildningen" och vi fick svar på våra frågor och hade tid att
sitta ner och jobba. Det var en hel del saker som klarnade
och det är en härlig känsla när pusselbitarna börjar falla
på plats.

Taxi till Rotterdams central beställdes till kl. 15.45 men inte
förrän kl. 16.40 kom bilen! Han hade kört till fel ställe.
"Vårt" företag finns på två ställen med ca 10 min bilfärd
emellan .....

Femtio fem minuter för sent sätter vi oss i bilen och han
tog oss på orden att "Nu får du köra fort, för du är femtio fem
minuter försenad".

Det var skönt att sitta och halvslumra men plötsligt säger
A: "Varför kör han av mot flygplatsen?" "Va?", säger jag
och tittar mej omkring. Det som susar förbi utanför fönsterna
känns inte alls igen. Flygplan på andra sidan staketet??

Jag lutar mej fram och frågar: "Where are you taking us?"
"To Rotterdams airport", svarar han och vi börjar protestera.
Vi ska till Rotterdams central för vi flyger från Amsterdam.
Men enligt honom är taxin beställd till Rotterdams flygplats.

Han ringer upp sin central och vi förstår lite av holländskan.
De påstår att taxin är beställd till Rotterdams flygplats.
I alla fall så säger chauffören att det inte är någon bra idé
att köra in till Rotterdams central nu i rusningstrafiken,
utan han föreslår att vi tar tåget från Haag istället.

Och så blir det.

Hela resan slutar på 920 kr men efter ett samtal med sin
central kommer de fram till att 750 kr är ok för resan.

Med fem minuter tillgodo kommer vi upp på tåget till
Amsterdam.

På flygplatsen får vi lite mat i oss och hinner handla lite
innan vi går och checkar in. Vi struntade i att stressa.
Jag sa till A att "Någon måste ju vara sist".

Vid säkerhetskontrollen tar det lite extra tid. Bagage,
ytterkläder och skärp lägges i backarna på bandet. Sen
får jag tillsägelse att ta av mej jackan. "Vilken jacka?
Jag har ju lagt min kappa där!", svarar jag och pekar.
Då pekar han på min kofta och säger att jag ska ta av den.
"Va?", säger jag. "Det måste vara ett skämt. Det är ju rena
stripteasen i så fall" och så skrattar jag och går igenom
bågen och ber till högre makter att det inte ska pipa den
här gången. Vilket det inte gör.

Istället hör jag att han som ville att jag skulle ta av mej koftan
säger något till den som står på andra sidan "bågen" man
ska gå igenom och när jag kommer igenom kallar hon som
står på andra sidan på mej. Hon frågar varför jag inte
gjorde som hennes kollega bad mej om, att ta av mej koftan.
Då bad jag om ursäkt och sa att jag trodde det var ett skämt
för det har jag aldrig någonsin behövt innan.

Sen pep det när A skulle gå igenom och hon skyndade dit.
Medan jag tog på mej skärpet och samlade ihop mina saker
så hör jag A säga: "Oh, nej, inte mina stövlar", så jag vänder
mej om och ser att hon får gå tillbaka och ta av sig stövlarna
och lägga på bandet. Men när hon går igenom igen och det
piper, så blir hon "visiterad".

Sen får hon kämpa med att ta på sig stövlarna och det kan
jag tänka mej, att det inte är det lättaste, när man har haft dem
på hela dagen. Ben och fötter har ju en tendens att öka i omfång
efter hand som timmarna går. Men till slut så var stövlarna
på och vi gick till gaten.

Och för första gången i mitt liv, igen, så blev det faktiskt så,
att vi var de sista som gick på planet! Efter oss i gången,
medan vi gick bak till våra platser, gick en i flygbesättningen
och stängde alla bagageluckorna.

Flyget hem var bara 10 minuter försenat. Men det berodde inte
på oss. Det var det redan när vi checkade in.
Efter halva flygresan så kommer A på att de här säkerhets-
kontrollerna inte är mycket att hurra för. Hon kom då på att
hon hade en flaska vatten i sin ryggsäck. Den hade hon helt
glömt bort.

Och när vi landade och kaptenen säger att vi inte får sätta
igång våra mobiler förrän säkerhetsbältes-skyltarna har
släckts, så säger A: "Oj, jag glömde visst stänga av min!".

Strax efter klockan 23.00 stod man så äntligen i sin egen hall
och möttes av en saknad liten kise. Och det var nog ömsesidigt,
för han vek högst 30 cm från min sida tills jag kom i säng.
Då rullade han ihop sig, som alltid, ovanpå täcket på min
högra sida.

Hem ljuva hem!

Resan till Holland 4

Vi lastar in våra väskor i bagaget på en taxi och hoppar in.

Chauffören frågar vart vi ska och han får adressen och börjar
köra. Sen börjar röran.

Han frågar hur många gånger som helst efter adressen så
han kan skriva in den i GPS:en. Men han fixar inte stavningen.
Färden blir lite vinglig när han inte har koll på sin körning
så det känns inte så kul. Vi försöker förklara vart vi ska,
vad orten heter och själva gatuadressen men han får inte
rätt på det.

Till slut ringer han upp en kollega och det blir bokstaverat
hur många gånger som helst och inte får han rätt på det.

Till sist frågar han om vi kan lotsa honom! "Nooooo!",
svarar vi. Detta är ju inte sant!

Han kör i alla fall och kör och kör och kör och vi tycker
oss känna igen lite men sen passerar han stället där vi tror
att han skulle svängt av och då är vi själva helt vilse.
Vi frågar om han hittar och han säger att han vet var
det är nu, men att vi kommer att komma från ett annat håll.

Jodå, visst kom vi från ett annat håll!

Det som kostade 600 kr förra gången kostade 700 kr den
här gången, så sträckan blev väl liiiiiite längre än de
ca tre milen som det är.
Och visitkortet han gav oss när vi gick av hamnade i första
"runda arkiv" vi såg = papperskorg.

Men nu var vi framme. Klockan hann bli 14:20 istället för
beräknat 13:00.

Det var trevligt att träffa de holländska kollegerna igen.

Och nu fick vi löst en hel del av våra problem och fick en del
tips på genvägar och liknande, så när vi gav upp 17.30,
kände vi oss jättenöjda.

Efter att ha satt in bagaget på våra rum på hotellet blev vi
körda till en restaurang av en av de båda som hade haft
utbildningen med oss. Där satt vi och pratade och åt en god
middag och efter en promenad tillbaka till hotelllet och en
pratstund i hotellets restaurang med vår "gamle chef", som
sedan några år är stationerad på företaget i Tyskland, men
reser runt rätt mycket och som kom ur hissen när vi kom
tillbaka till hotellet, (ibland är världen liten) kom man så i
säng ca 22.00.

Det var en ljuvlig känsla att få lägga huvudet på kudden och
så sakteliga bleknade minnena från dagens eskapader!

Resan till Holland 3

Vi hittade en restaurang på andra våningen som såg
trevlig ut.

Vi bestämde oss för att gå i omgångar, så kunde vi turas
om att vakta bordet och vårt bagage.

Jag bestämde mej för en wokad rätt med kyckling och
plockar ihop i en skål det jag vill ha av grönsakerna och
räcker sen över skålen till tjejen som ska fixa till maten.

Hon lägger till kycklingbitar och nudlar och frågar om jag
vill ha maten mild eller spicy. "Mild", svarade jag och hon
tar av den mörka såsen och häller ner i wokgrytan och
rör om och sedan får jag över det på en tallrik. Jag tar
dricka och går och betalar och går bort till vårt bord
så A kan gå och köpa mat.

A går iväg och jag tar en rejäl portion på gaffeln och stoppar
in i munnen - och håller på att skrika rakt ut!
Tungan och läpparna domnar bort och det känns som om jag
håller på att brinna upp i munnen. Jisses!

Jag går fram till A och säger till henne att jag måste säga till
om maten - den är jättestark!

Då säger A att hon gillar stark mat, så hon kan ta min portion,
så kan hon beställe en ny utan sås, så kan jag ta den.

Ok, sagt och gjort. A kommer tillbaka och sätter sig och ska
börja äta när jag går upp och ska hämta den nya tallriken
utan sås.

När jag kommer tillbaka till vårt bord ser jag på A:s min att
något inte är OK.

"Det här går ju inte att äta", säger hon. "Det är ju jättestarkt!"
"Oh, vad skönt att höra att det inte är jag som är pipig",
svarar jag.

Jag ger henne tallriken utan sås och säger att jag ska gå upp
och fråga om jag verkligen fick av den milda såsen.

Jag kommer fram och frågar tjejen om hon verkligen har
gjort en mild, för det går inte att äta, så starkt som det är.
En kollega till henne kommer fram och hör det och de pratar
med varandra på holländska och hon pekar på skålarna och
säger "Mild" när hon pekar på skålen med såsen jag fick av
och "Spicy" när hon pekar på den andra skålen.

Då säger hennes kollega till mej att han kan blanda i lite söt
sås och lite kokosmjölk så blir det mildare.

Ok, säger jag. När han har blandat klart och lagt upp maten
på en ny tallrik så säger han att om jag fortfarande tycker
att det är starkt så kan A och jag ju ta hälften av portionen
utan sås och blanda med hälften av den här portionen så blir
det ännu mildare.

Jag går tillbaka till A och berättar vad som har sagts och ska
ta en tugga och testa. Jag stoppar in maten i munnen och
börjar tugga - och ve och fasa! Det är fortfarande starkt!
Då delar A upp sin mat utan sås i två halvor och vi skyfflar
över på tallrikarna, så det blir hälften av sås - icke sås och
blandar och sen tar vi vars en omgång mat på gafflarna och
stoppar in i munnen och tittar på varandras reaktion ...

Båda spärrar upp ögonen och det börjar nästan ryka ur näsorna
och öronen på oss. Fruktansvärt stark - FORTFARANDE!

Det kan inte ha varit en stark sås heller - den måste ha varit
E X T R A stark!!

Nu känner jag att hela jag fullkomligt kokar av ilska när jag tar
min tallrik och med M Y C K E T bestämda steg styr stegen
tillbaka till disken där wokrätterna tillreds.

Jag säger till killen att nu har vi blandat som han sa och inte
ens det hjälper och jag tror mina ögon var stora som tefat, när
jag med en min, som tydligt sa vad jag nästan var i stånd till att
göra, stirrade på honom.

Tror han fattade att han låg illa till, för han sträcker fram
handen och tar tallriken med orden: "You will get a new one".

Har man gått upp 04.40 och suttit fast i ett plan i 3 timmar
när själva turen ska ta max 1,5 timme och man är stressad
för att man inte kommer i tid och framför allt hungrig - ja, då
är det inte långt ifrån att man häller tallrikens innehåll över
huvudet på någon som inte fattar att de måste ha gjort fel!

Medan jag, för tredje gången, står och väntar på att maten
ska bli klar, så lägger jag märke till att skålarna med såserna
inte står på samma platser längre.

Mild och stark har bytt plats. Det räckte för mej som bevis
på att hon hade gjort fel, så när jag fick min nya tallrik med
mat och gick bort till A, så berättade jag det, så hon gick
fram och sa att inte heller hon kunde äta det, så killen sa att
hon kunde ta vad hon ville av det andra, för hon ville inte
ha någon wokad rätt.

Till sist fick vi så lunch i oss och när vi hade ätit så tog vi
oss ner till taxibilarna för att åka de sista tre milen till
kontoret, där våra kolleger väntade på oss.

A hade ringt och meddelat att vi var försenade, så de vissste
att vi var på väg.

Resan till Holland 2

Att flyga är en härlig upplevelse. Naturligtvis beroende
på väder och vind, flygsträcka och siktförhållanden.

Det var inte bara vi här uppe i Skandinavien som hade
fått snö, såg vi.

Långt ner i Tyskland och Holland var det vitt på marken.

Molntäcket blev tjockare och tjockare ju närmare
Amsterdam vi kom.

Till sist var det dags för piloten att ta planet ner genom allt det
vita. Det ser ut som ett jättehav med bomull!


En timme och tjugo minuter efter beräknad tid kunde vi så
landa på Amsterdams gigantiska flygplats Schiphol.

Vi kände oss lite stressade, för vi hade meddelat våra kolleger
att vi beräknade vara framme vid 13-tiden.

Men vi var tvugna att få i oss lite lunch och bestämde oss
för att ordna det på tågstationen i Rotterdam.

Det var ca två månader sen vi var där senast och vi mindes
ungefär hur flygplatsen var uppbyggd. Men den här gången
åkte vi med ett annat flygbolag och kom inte av i samma
hörna som sist, så det tog en stund att hitta biljettluckan
till tåget.

Men vi hittade rätt, fick köpt våra tågbiljetter till tåget
som skulle ta oss till Rotterdam.

Tåget kom och vi lyckades hitta två sittplatser. Ca 50 minuter
senare stiger vi av på Rotterdams station och ska leta
upp ett ställe vi kan äta lunch på. Och det var bra tajmat för
nu började våra magar kurra.

Resan till Holland 1

Den här Hollandsresan har strulat ett tag så vi, dvs min
arbetskollega A och jag, var helt inställda på att den inte
skulle komma att gå smärtfritt. Så rätt vi hade!

Tåget över till Kastrup var inte så mycket försenat. Vi klarade
av att få ut våra boardingkort via automaterna. Ingen av oss
hade provat på det innan. Det var ju superenkelt. Men vi kunde
lika gärna ställt oss vid en av luckorna och checkat in - där var
inga köer.

När vi ska gå igenom sista kontrollen innan vi är inne i
"det heligaste", så råkar jag ut för något som kanske har
hänt en enda gång i hela mitt liv innan. Eller kanske två.
Det tutar när jag går igenom. Kan inte förstå vad det var som
larmade. Skärpet var av och jag hade inget i fickorna och allt
annat rullade iväg på bandet för genomlysning ... Nåja, det
tog inte många sekunder för den kvinnliga kontrollanten att
"känna över mej", där jag stod uppflugen med armarna rakt
ut åt sidorna.

Medan vi väntar på att få stiga ombord, så är där en röst
ur högtalarna, som talar om att vi ska åka med ett annat
plan än det som var planerat, så en del kom att få andra
sittplatser. Men vi blev inte drabbade.

Vi går ombord och hittar våra platser och väntar och väntar.

Då hör vi pilotens röst som säger att vi är lite försenade för
de som ska leverera maten har inte kommit än, de har
fastnat i nån kontroll.

Ok. Vi fortsätter att vänta och efter en stund får vi även
veta att vi saknar fem passagerare som vi ska invänta
och att de har hittat is på bladen i ena motorn så vi får vänta
på bilen med värmaren och när de har fått bort isen i motorn
så ska vi rulla ut på en annan platta där vingarna ska spolas
av med något som tar bort isbeläggningen som finns på dem.

Vi bara skrattar. Det har gått troll i den här Hollandsresan,
så vi är inte ett dugg förvånade.

Maten anländer, de sista fem passagerarna lika så, bilen med
värmaren kommer och till sist börjar vi rulla bort mot plattan
där vingarna ska bli avspolade.

På var sida om planet står en stor tankbil med en lång arm
med en spruta på, som åker fram och tillbaka över vingarna,
som blir avspolade med någon rödaktig vätska.

Men till slut, ca 1,5 timmar försenade, lyfter vi så mot vår
destination Amsterdam.

Hemma igen

Vad skönt att vakna upp på hemmaplan i sin egen säng!

Det blir så intensivt när man åker iväg på så kort tid.
Men oj, vad det ger mycket! Det är ju inte helt lätt att sitta
och förklara saker och ting via telefonen som har med ett
sådant "omständigt" datorprogram att göra.
SAP har fått många att slita sig i håret, har vi förstått.

Vi skulle egentligen åkt för några veckor sedan.
Flygbiljetterna var köpta och hotellet var bokat
M E N så går flygbolaget och kursar (!) och det gick inte att
få tag på nya flygbiljetter så vi fick skjuta på resan.

Och eftersom jag skulle vara lite längre sammanhängande
ledig nu, så blir det ju så klart just denna veckan, då jag
skulle börjat min ledighet, som Hollandsresan blir inbokad!!!
Så klart!! Men jag kunde skjuta på min ledighet, som börjar
idag istället.

Var enda gång jag skulle försöka få ledigt, så har något
med Holland kommit emellan. Min tre veckors sommar-
semester slutade med två veckor i september (!) p g a
utbildningen i SAP och sen åkte vi ner för att kunna jobba
bredvid våra kolleger, som har jobbat med det i ett antal år
redan. Och nu detta med det kursade flygbolaget som gjorde
att resan inte blev av förrän nu, då jag skulle vara ledig.
Nåja, jag hade inget inbokat, så det var bara en "omställnings-
procedur" för min del. Har ju varit med om det förr :-)

Fast det var ju värre i somras. På torsdags kvällen får jag
reda på att vi ska ha utbildning i SAP som gör att de tre
efterlängtade semesterveckorna som skulle börjat på
måndagen, fick skjutas upp två veckor till september och
kortas av med en vecka. Tur man är flexibel :-)