Varför människor kommer och går ...

Nu när du gått
Lena Philipsson & Orup

”aaaa …
mmmm …

Nu när du gått,
får jag somna utan dig varje kväll.
Och jag vet jag borde klara mig själv,
men jag är så van att du ska va här.

Nu när du gått,
har jag många timmar att slå ihjäl.
Jag försöker hitta vettiga skäl,
till att du inte längre är här.

aaaa
Det finns inget underligt med de.
Jag kan inte hjälpa att jag eeeee …

så förunderligt förlorad som jag aldrig varit förr.

Klockan ringer men jag är vaken.
Jag har vart uppe och tänkt på saken
i flera timmar,
i många nätter,
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån.

Ni kan säga jag är förlorad.
Men saknaden kanske blir förstorad,
av att jag inte förstår,
varför människor kommer och går.

Nu när du gått …

mmmm …

Nu när du gått …

Nu när du gått,
får jag somna utan dig varje kväll.
Och jag vet jag borde klara mig själv,
men jag är så van att du ska va här.

aaaa
Att säga jag klarar mig utan dig,

det är som att självförneka sig.

åååå

Snälla kom in genom min dörr.

Klockan ringer men jag är vaken.
Jag har vart uppe och tänkt på saken
i flera timmar,
i många nätter,
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån.

Ni kan säga jag är förlorad.
Men saknaden kanske blir förstorad,
av att jag inte förstår,
varför människor kommer och går.

Nu när du gått.

Nu när du gått.

Nu när du gått.

Nu när du gått.

Nu när du gått,

får jag somna utan dig varje kväll.

Och jag vet jag borde klara mig själv,

men jag är så van att du ska va här.”