Vilken utsikt!

Något som också är som balsam
för en stressad själ,
är att komma hem i kvällningen,
titta ut
och mötas av en sådan här syn.

Det här hade jag förmånen
att få uppleva när jag kom hem ikväll.

Det slår undan benen på mej totalt!

Det är så vackert, så vackert, så vackert
så det gör ont i mej.

Vid sådana här ögonblick
önskade jag,
att jag kunde stoppa tiden ett tag,
så att jag kunde stå och njuta länge,
av det jag har mitt framför ögonen!

Det är så fantastiskt vackert!

Jag känner hur det bubblar till i mitt inre
när jag står, gapandes, och tittar och tittar.

Sen får jag gåshud.

Det finns inte ord att beskriva en sådan här syn
och inga bilder i världen
kan återge det ögat ser.

Men det är rätt nära.

Och vad svårt det är att hålla tårarna tillbaka!

Amame

Med rätt sorts musik kan man verkligen varva ner.


Fast det spritter lite i bena
när jag ser tjejerna dansa :-)


Jag måste helt enkelt lära mej den till 100 %!

Den nya fortsättningsdansen

"AMAME".

http://www.youtube.com/watch?v=NaSr0a-HHyc&feature=related

Underbar musik!

Vilken start på veckan och lite annat

I dag var det som om själve f-n
var på besök på jobb.

OCH DET ÄR BARA MÅNDAG!!

Anlände 05.50 till jobb
och det var fullt ös direkt.

Vid 10.30-tiden sa jag till min kollega A
att nu tar jag 10 min och isolerar mej
från telefonen.
Måste varva ner lite.

Så jag tog min macka,
(äter som en häst hela tiden,
är alltid vrålhungrig när jag är stressad)

och gick över till andra lunchrummet,
där det inte finns några telefoner
i närheten.

Och det var ljuvligt.

Det var bara suset i öronen jag hörde,
väldigt irriterande för övrigt,
och när jag blundade hade jag
nästan känslan av att åka karusell.

Läskigt!

Sen brakade det loss ordentligt!
Ja, inte med mej, men med våra "hjälpmedel".

Vid 11.30-tiden hände det som inte får hända:

Skrivaren/kopieringsmaskinen
la av!

Ett papper hade fastnat längst ner
och vi kom inte åt.

Jag ringde servicen
och fick en sur en på tråden.
Jag sa att vi var helt strandade
och att det var akut
men fick tillbaka ett surt:

"Jag kan inte trolla.
Jag kan bara skriva in att det är brådskande.
Troligtvis hinner ingen ut till er idag
utan det blir först i morgon."

Jag kunde riktigt känna hur all min ork
rann genom hela kroppen
och ut genom fötterna.

Detta får inte vara sant!

Men visst tusan var det sant!

Vi har en annan skrivare/kopieringsmaskin
på ett annat kontor,
en gammal jättelångsam en,
men dock bättre än ingen,
så där fick jag parkera mej resten av dagen.

Med hjälp av mail från min dator
till datorn på det andra kontoret,
så lyckades jag komma åt en del
av det jag skulle jobba med.

Och stressen satte igång
sin karusell invärtes.
Hur skulle jag kunna få ihop det,
som måste vara klart tills imorgon
inom rimlig tid?

Men vad var där att göra?
Det var bara
till att finna sig i situationen.

Och jag hann,
även om det var omständigt
och tog en himla massa tid,
med det allra mesta,
innan ögonen började dala på mej.

Lite över 18.00 gav jag upp.
Tröttheten slog ner i mej som en bomb.
Hade jag lagt huvudet på skrivbordet,
så hade jag somnat på studs!

Och drömt en massa härliga drömmar.
Jisses, vad man kan röra ihop det
när man är så slutkörd :-)

Nåja, nu är jag hemma
och ska bara äta nån macka
och gå igenom mina mail lite snabbt.
Har inte hunnit med det ordentligt på ett tag.

Och sen blir det faktiskt sängen.

Skulle kunna gå in och lägga mej direkt,
fullt påklädd.

Det är samma visa varje kväll.

Jag börjar frysa vid 19 - 19.30-tiden,
som om kroppen signalerar
att den nu går in i viloläge
och riktigt hemsk är det att krypa ner i sängen.
DÅÅÅÅÅ fryser jag!

Men fönstret öppnar jag ändå.
Sover alltid med öppet fönster,
året runt.

Får jag inte sova i frisk luft
så vaknar jag så tung i huvudet.

På vinterhalvåret har jag både tjockt täcke
och ovanpå det överkastet,
så det är bara kinder och näsa som blir kalla.

Men det allra bästa är värmedynan!

Den älskar jag!

Fick den i "överraskningsjulklapp"
för två jular sedan.
En present som bokstavligt talat värmer :-)

Hade lånat en när jag hade ont i ryggen
och det kändes bra,
så när jag lämnade tillbaka den,
så tackade jag för lånet
och sa att en sådan måste jag köpa.

Men julen kom
och inte hade jag fått tummarna loss
till att fixa en.

Men på julaftonen fick jag ett paket
(ett väldigt originellt sätt
att överlämna ett paket på,
men det är en annan historia)
och i paketet låg den här värmedynan.

Och den har jag använt flitigt
under vinterhalvåret.

Lägger den under svanken
så den når upp på ryggen
och det går jättesnabbt att den blir varm.

Sen det bästa med den är
att där är en timer.
Tror jag ställde in den på 45 min
så det är ingen risk att jag
har den på hela natten.

Men jag somnar alltid ifrån den,
så det hade egentligen räckt med 10 min.

Men den är guld värd när jag är så frusen.

Helgen som bara passerade ...

Jaha, då var det söndagkväll
och timmarna jag har varit hemma

den här helgen är lätträknade.

Tror det blev ca 1,5 timmar igår
och två timmar idag,
mitt på dagen.

Suck!

Var på jobb 07.40 i morse
och var hemma igen 13.30.
Var ju tvungen att käka middag
innan dansen bl a.

Körde till dansen 15.30

och efter dansen direkt till jobb igen
och fortsatte 1,5 timmar,
så jag var inte hemma förrän 21.40.

Och imorgon måste jag vara på jobb 06.00 ...

En sak är säker,
det här kommer inte att hålla
så himla länge till.

Börjar få en del "besvär" som jag känner igen.
Varningssignaler.
Och då är det hög tid att lägga i backen.
Förstår bara inte hur det ska gå till.

Jobbet måste göras
och om inte jag gör det - vem ska då göra det??

Timmarna på dansen var så läkande
för mitt stressade inre.

Det är underbart med musik och dans.

Den nya dansen på fortsättningskursen
var hur mysig som!
Lite rörig, men till slut så satt den.

Man blev peppad hela tiden
av de som stod runt om.
När jag kom av mej hörde jag:

"Kom igen nu D, in igen."

Så det var bara till att snabbt som ögat
hitta ett parti man kände igen
och hoppa in i dansen igen.

Och när jag inte fick riktigt rätt på snurrarna,
så var det en av dem
som pekade ut hållen till mej.

Och som hölt koll på mina fötter
när vi skulle göra en "full turn"
och mina fötter slutade korsade
istället för bredvid varandra.

Vi har bara snurrat 3/4-dels varv
med den tekniken innan
och nu skulle det vara ett helt varv.

Han visade mej att jag skulle sätta
det benet jag korsar,
lite längre bak
och vrida kroppen lite innan.

Gissa om jag blev glad när det lyckades??

Dom är så jättesnälla och hjälpsamma
allihopa. Himla kul.
Och roligt har vi.
Det är mycket skratt.

Musiken till den nya dansen är bara så underbar.
Lite åt det latinamerikanska hållet.
Supermysig.

Nu måste man bara försöka
bli mer "mjuk" i sina rörelser,
så det ser lika "svepande" ut
som när de som kan den, dansar den!

Man är stel som en pinne.
All fokusen går åt
till att få rätt på stegen
i takt till musiken.

Men det kommer väl.
Kanske.

Sen avslutade vi med
"Sha-la-la"-dansen,
extradansen som vi lärde oss igår.
Jättekul.
Den måste vi komma ihåg.
Också en härlig låt till den dansen.

Musik som gör en riktigt glad.

En dag kvar på helgen

Då var det redan lördag kväll
och en dag kvar på den här helgen.

Men jag har hunnit med mycket redan :-)

I går, fredag, kom jag hem tio i fem.
Vid fem ringde B och sa:
"Panik! Har du en stor gryta?"

Jag kollade i skåpet och sa
att jag hade en femliters.
B undrade om jag kunde ta med den,
för han hade bara 3 liters
och den var för liten.

Ca 17.45 - 15 minuter försenad,
klev jag in hos B med gryta
och annat som jag skulle fixa
till middagen vi skulle bjuda E och P på.

Vi hade ju äntligen fått till det
och skulle slå våra (o)kloka
matlagningshuvuden ihop.

Sagt och gjort.

Jag satte igång med potatisskalning
och B hade redan skurit ner alla grönsakerna
och skulle fixa till fisken mm mm.

E och P kom som avtalat kl 19.00
och det var jättekul att träffas igen.
Det är ända sen slutet av december.

Tala om att tiden springer iväg!

Det blev mycket att prata igenom
och mat fick vi i oss.

Först blev det
små crepes med olika fyllning och lite sallad.

Sedan blev det en fiskgryta med grönsaker
och till det pressad potatis.

Det hela avslutades med
vaniljglass och fruktspett
toppat med hyvlad choklad.

Vi kände oss mycket nöjda
och kommer helt klart att göra om detta.

E och P, som är jätteduktiga
på matlagning,
överlevde vår premiär,
så vi fick "blodad tand".

När det efter att ha suttit och pratats ett tag
konstaterades att jag såg helt färdig ut,
dvs jag såg tydligen ut som jag kände mej,
så bestämde vi oss
för att skjuta på vår "utekväll".

Och det blev jag sååååå glad över!
Jag var så trött så jag nästan såg dubbelt.
Och suddigt.

Så jag var en riktig trafikfara
när jag körde hem.
Tur det var lite bilar ute.

Kom hem så jag låg i min säng
ganska så exakt kl. 01.00
och det var en ljuuuuuuvlig känsla
att få sluta ögonen
och känna sömnen ta över.

När jag vaknade i morse
blev det en snabbfrukost
och så iväg till jobb.

Var där ca 08.15
och fick jobbat undan en hel del
men det fattas massor,
så jag måste jobba imorgon också :-(.

Kom hem 15.10 från jobb idag och fick 1,5 timmar
innan jag skulle köra igen.

A skulle bjuda mej på middag kl. 17.00.
Sådan lyx!

Vilken fin lägenhet hon har!
Och vilken stor inglasad balkong!
Jättefint.

Och jättegod mat bjöd hon på!
Någon kyckling i apelsinsås,
ska tigga receptet :-)

Sen satt vi och snackade
tills det var dags att bege sig till dansen.

Det var årsmöte kl. 16
och från 18.30 - 21.00
skulle det vara fridans.

Så vi anlände ca 18.45
och fick dansat av oss.
Två nya danser lärde vi oss också.

Instruktören J drog upp mej på golvet,
när jag stod bredvid och tittade på en dans
och till slut fick jag rätt på stegen :-)

Men den som fortfarande sitter i huvudet
är "Sha-la-la".

Jättekul dans!

Innan vi gick, så fick vi bestämt med M,
att hon åker med A och mej till Tågarp
den 4 april på ett evenemang där.
O frågade om det fanns mer plats i bilen
och vi sa att vi var tre så en till fick plats.
Han undrade om han kunde åka med,
och det var ju klart att han fick.

Mitt baksäte tar bara två personer,
så vi kan vara max 4 i min bil,
så nu blev jag "full".

Det evenemanget ser jag fram emot.
Ska bli trevligt!

Men först är det jobb, jobb, jobb ...

Ska dit imorgon så fort jag vaknar,
för jag måste vara hemma till 13.30.

Sen är det till dansen,
som jag kör till 15.30,
som gäller.

Det går verkligen i ett!

Hur trött man än är,
så är det ett himla lyft att träffa vänner
och att gå på dansen.

Rena medicinen i min tillvaro för tillfället.

En lång dag

Idag har det verkligen varit en lång dag.

Jobbade hela dagen + en timme övertid
innan jag bröt upp
för att köra till dansen.
En och en halv timme med annat
att tänka på är rena rama medicinen.

Jag körde från jobb 17.00
för att hinna i tid till 17.30,
då dansen börjar.

Kul att träffa alla igen.
B sa:
"Du är med på YouTube när ni dansar
This Is The Life".
Hon kunde själv inte stanna den kvällen
de spelade in det.

Men det skulle dröja några timmar
tills jag kom hem och kunde titta på det.

Jag fick nämligen köra tillbaka till jobb
efter dansen och fortsätta
lite till,
så det blev ingen fridans för min del.
Jag har ingen möjlighet att jobba över imorgon
utan måste gå kl. 16.00.

Klockan 19.20 var jag tillbaka på jobb igen
och fortsatte.
Klockan 20.50 orkade jag inte längre,
då ramlade ögonen igen av trötthet,
så jag gav upp och körde hem.
Körde in om och hämtade företagets post
innan jag kom hem.

Hemma 21.30
och skulle kunnat gå och lägga mej direkt,
men nyfikenheten tog över,
så jag startade datorn.

Dels var där en länk från klubbens hemsida,
men jag kunde hitta klippet direkt på YouTube.
Jag sökte på Countrobic club
och fick upp ett klipp där.
Dansen heter "This Is The Life"
och den som har gjort koreografin heter
Ulla Engström.
Vår ordförande i klubbens styrelse.

Kul att se klubblokalen
och en del av dansarna på film.
Och vad glad jag är att jag bytte bort
min plats i första raden!

Nu blir det hopp i säng.
Det blir en ännu längre dag imorgon.
Är överens med några vänner om att vi bara
MÅSTE träffas nu! Har inte setts sen i december!

Alternativet var i slutet av april,
när säsongen på jobb är över,
men vi tyckte alla att det var för länge att vänta.
Då är det lika bra att slå till nu,
innan jag blir ännu tröttare.
Så är tyvärr fallet
efter hand som veckorna går.
Har ju varit med några år nu.

Så vi bestämde imorgon, fredag.
Ska bli riktigt kul att ses igen.

Men det blir stressigt.
Hemma vid 16.30,
duscha och byta om och iväg.
Ska vara där ca 17.30.

Först ska vi käka middag
och efteråt blir det en runda på vårt "stamställe"
några timmar.
Få se hur länge jag orkar.

Trots att jag är så trött,
så ser jag verkligen fram emot fredagkvällen!
Med folk och liv och rörelse och musik
runt omkring,
så har man kanske ingen chans att "dega ihop".

Jag tänkte t o m köra en alkoholfri kväll,
så jag tar bilen, så jag kommer hem snabbt sen.
Måste jobba på lördag :-(

Ingen bra kombination för min del
med trötthet och alkohol.

Så det blir inget vin till maten för min del.
Och inga drinkar sen heller.
Men eftersom jag brukar köra,
så är jag "van" vid det.

Jag har lika trevligt ändå.

Men nu måste jag hoppa isäng
så jag får vilat lite.

Natti när det blir dags.

Längtan

"Nu kom den där känslan över honom igen.
Den där känslan av längtan. Längtan efter att ha
någon vid sin sida. Någon att dela sitt liv med.
Någon som vill dela sitt liv med honom.

Som han längtar efter detta. Han har många tankar
och funderingar på hur det skulle vara att ha någon
vid sin sida. Varje dag. Alltid.

Att slippa gå och lägga sig ensam. Att slippa
vakna upp till en ny dag ensam. Att slippa äta
frukost ensam, de få gångerna han äter hemma.
Han brukar äta på jobbet. Att slippa att alltid vara
ensam hemma. Förutom när vännerna hälsar på.

Fast han har sina vänner att umgås med, så
känner han sig ändå så ensam emellanåt.
Han har inga syskon och föräldrarna bor i en annan
stad, flera timmars bilfärd bort, så han har bara
sina vänner.

Och dom träffas. Men han är den ende som inte
har en partner. Han tycker alltid det är kul att
träffa dem, men när han sen är på väg hemåt, eller
om de har hälsat på honom och sedan tackar för sig
och ger sig av hemåt, så känner han hur ensam han
egentligen är.

Han har inte varit ensam i hela sitt liv. En handfull
förhållanden har han varit med om, men inga har
varat så särskilt länge. Det har helt enkelt bara
runnit ut i sanden. Vännerna kan inte förstå det.
Han som är så go och snäll och har ett jättestort
hjärta, varför kan inte han träffa någon som det
bara känns så "rätt" med? Någon han kan ha vid
sin sida för resten av livet. Förmodligen har han
inte träffat "den rätta" än, resonerar dom.

Riktigt förälskad har han bara varit någon enstaka
gång. När det sedan har tagit slut, så har han blivit
så knäckt. Så han vill inte utsätta sig för det igen.
Kanske det är en av anledningarna till att han inte
"hittar" någon? Av rädsla för hur dåligt han mår om
det tar slut. Det blir en ond cirkel av det.

Fast "hittar" någon gör han. Men han behåller
det för sig själv. Och längtar och hoppas. Allra
längst där inne så finns det ett hopp om att kanske ...

Som nu sen ett år tillbaka, t ex.

Han ser henne i princip varje dag. Ibland flera
gånger om dagen och ibland får han bara en liten
skymt av henne. Men även om det bara är en liten
skymt han får, så gör det honom så glad invärtes.
Det riktigt bubblar i honom och det kan lysa upp
hela hans dag.

Han är förälskad. På avstånd. Han vet inget om
henne, mer än att han tycker att hon är det
vackraste som finns.

Ibland står hon och pratar med någon och på
avstånd ser han att hon ler och ibland kan han
höra hennes skratt. Är han tillräckligt nära så kan
han se hur hennes ögon glittrar.

Som han har drömt om att hennes leende och
glittrande ögon ska riktas mot honom. Att det är
han som får henne till att le. Att det är han som
får hennes ögon att glittra.

Någon gång har han varit så nära, så hade han
sträckt ut sin arm, så hade han kunnat röra vid
henne. De gångerna det har inträffat, så har han
nästan haft svårt för att andas. Att få vara så
nära och inte betyda något för henne. Det gör
så ont.

Någon enstaka gång har de mötts i en korridor.
Då har hon som hastigast tittat rakt på honom
och nickat med ett litet leende på läpparna. Vid
de tillfällena har han känt det som om hjärtat har
slagit en volt i bröstet på honom.

Han tycker om att studera henne. Han har noga
koll på hennes sätt att gå. Om hon är jäktad och
går med snabba steg eller om hennes gång är mer
långsam. Då brukar hon se lite bekymrad eller
fundersam ut.

Han har ungefär koll på hennes tider. Vet ungefär
när hon kommer på morgonen och ungefär när hon
åker hem. Han vet på ett ungefär när hon brukar gå
och äta i personalrestaurangen. Han har koll på när
hon går sin postvagnsrunda. In och ut ur alla
rummen, korridor efter korridor.

Han tycker om att studera henne på håll. Hon är
inte medveten om att han finns till. Att han
iakttar henne.

Och så drömmer han och längtar. Längtar efter
henne. Eller efter någon. Det bara råkar bli hon
som är föremålet för hans drömmar. Just nu.

För något år sedan var det en annan han drömde
om. Men hon slutade på företaget och ersattes av
den här tjejen, som han lade märke till direkt och
från den dagen har han inte släppt tanken på henne.

Det är något visst med henne. Han kan inte ta på
vad det är hos henne som han är så fascinerad av.
Det är hela hon på något vis. Hela hennes
uppenbarelse.

Och han drömmer och längtar.

Längtar efter att ha någon vid sin sida."

Jag hade inte passat som politiker :-)

Nu har jag det svart på vitt:

Min intelligens är över normal :-)

Fick ett intelligenstest på mailen av en kompis,
som jag blev så frestad att göra.
Jag måste få veta.
Emellanåt undrar jag nämligen,
hur det egentligen står till i hjärnkontoret.
Hur jag kan vara så dum
och utsätta mej för detta vansinniga på jobbet?
Finns det verkligen inget annat man kan göra?

Men att leta jobb nu är ingen hit,

så det är bara till att knipa ihop
och vara glad över att man har ett jobb.

Testet jag gjorde bestod av 11 frågor.

Till saken hör förresten,
att jag pratade med mamma i telefon,
samtidigt som jag svarade på frågorna ...

Efteråt kom jag på,
att jag kunde läst upp frågorna för henne
och låtit henne också svara.
Men det är alltid lättare att själv läsa frågorna.

Nåja, när jag var klar med mina svar
så fick jag följande utlåtande:

"Intelligenstest, bättre än ett IQ-test.

Du hade 9 rätt av 11 möjliga.

Det är bra svarat, över normal intelligens.

Du har orsak att vara nöjd. Få klarar detta bättre.
Du är reflekterande, grundlig
och tänker noga igenom saker innan du gör något.

Svenska politiker som har gjort liknande tester
får vanligtvis sämre resultat."

Nu vet jag varför jag har det jobbet jag har:
Jag hade tydligen inte passat som politiker :-),
alltså har jag hamnat rätt.

Med vetskapen,
om varför jag passar för det jobbet jag har,
kommer jag nu att sova utomordentligt gott i natt.
Kanske till och med
med ett leende på läpparna :-)

Och nu kallar sängen redan
på den här utslitna tanten.

Natti när det blir dags!

Helt slut en måndagkväll!

Helt slut redan ... och det är bara måndag ...

Var på jobb ca 06.10 och sen gick det i ett.
Full rulle!
Inte förrän 14.45 fick jag tillfälle att sätta mej ner
och äta något.
Då var det lunch som stod på programmet.
Bättre sent än aldrig.

Frukost hemma ca 05.30
och nästa måltid kl. 14.45,
- nja, kanske inte att rekommendera.
Jag hade i och för sig inte tid att känna efter
om jag var hungrig,
men det smakade himla bra när jag väl

började äta.

Körde från jobb ca 18.50.
Kände att jag inte orkade mer.
Hela kroppen skriker efter vila
- i horisontalt läge.

Och mina stackars fötter.
Har nog avverkat
ett halvt maratonlopp idag.

Dags för vila nu,
så man inte slänger ut väckarklockan
genom fönstret,
när den ringer imorgon bitti ca 04.30.

Helgen är över

Då var den här helgen slut.
Det gick undan.

Och som vanligt var det trevligt på dansen.
Alltid lika kul att träffa alla.

Men det var segt.
Jag var så trött, så trött.
Det kändes att jag hade varit uppe sen 05.00.

Den första kursen (1,5 timmar) gick ok.
Men en bit in i den andra,
så blev jag riktigt knockad av trötthet.
Benen ville inte åt det hållet jag ville.

Mot slutet blev det lite manfall på första raden
och instruktören J försökte locka fram folk
från raderna bakom.

Rätt vad det var sa hon:

"D, du kan väl komma fram och ställa dej?"

Ja, vad gör man?

Som man blir "tillsagd" så klart.
Muttrande orden:
"Varför ska JAG gå längst fram?"

så gjorde jag precis det,
gick från rad fem där jag stod
bland dem i "vårt gäng",
fram till rad ett.

Jag gillar inte att stå där framme.
Man liksom känner allas blickar i ryggen
och så är det så starkt ljus över scenen
där instruktören står.

Vi dansade en dans
och när vi hölt på med den andra,
så kommer den andre instruktören fram
och sätter sig på scenkanten,
med en videokamera i handen!

Då började den här ana ugglor i mossen.
Så när dansen var slut
och innan nästa hann börja,
så var här en som var snabb tillbaka
till rad fem, där jag hade stått.

Men det hände inget.
Inte förrän de sista 1,5 timmarna var slut.

Då sa J, att de hade tänkt lägga ut
en snutt på dansen,
som vår ordförande har gjort koreografin till,

på YouTube.
Så de ville gärna att många hjälpte till
att fylla dansgolvet.

Det var tomt på folk och A sa till mej:
"Ska vi inte ställa upp
och hjälpa dem med det?"
"OK", sa jag, så vi gick i sakta mak fram
och ställde oss i rad två.

Då sa J att vi kunde väl ställa oss längst fram.
Så pekade hon på mej igen och sa:
"D, du kan väl ställa dej där?"
Jag tittade på A och gick fram,
och när J frågade A
om inte hon också kunde gå fram,
så skakade A på huvudet.

Jag vände mej om
för att se vem som stod i raden bakom
och fick en idé.

Jag gick bak till B och sa:
"Kan inte vi byta plats så det finns en karl
också i första raden?"
Och lycklig blev jag när det var OK för honom.

Så jag hamnade i andra raden istället,
kändes MYCKET bättre.

Men när musiken började spela
och vi började med de första stegen i dansen,
så kände jag igen hur trött jag var.
Fruktansvärt trött.

Benen var sega och jag orkade knappt röra mej.
Emellanåt sjöng jag med i några ord i låten
men jag var helt slut.

När B slutade filma och de tackade för hjälpen,
råkade jag kasta en blick i spegeln.

Hu jeda mej!
Vilken syn!

Jag såg precis lika trött ut som jag kände mej!
Till och med håret "hängde"!

Men det är klart,
efter tre timmars dans kan man inte vara pigg.
Speciellt inte om man har varit uppe sen 05.00
och haft det rejält stressigt.

Så det ska bli intressant
att få se den där lilla filmsnutten.
Ser man ut och rör sig som man kände sig,
helt färdig,
om man nu syns,
ja, då är det svårt att prata FÖR dansen.
Att det piggar upp
och man känner sig kanonbra efteråt.

Egentligen skulle de filmat
innan vi hann bli trötta.

Nu ska jag faktiskt ta och hoppa i säng.
Tänkte försöka vara på jobb vid 06-tiden imorgon,
för att hinna med så mycket som möjligt
på förmiddagen.

Tisdagen är en maffig dag
och det kommer att ta tid att förbereda den.

Sju veckor kvar på säsongen .....

Natti när det blir dags!

Rivstart!

Tala om att rivstarta en dag!

Klockan ringde 05.00
och jag kan väl säga som så,
att det osade hett i sovrummet,
när jag skulle asa mej ur sängen.

Det var många svordomar som kom ur min mun.

Inte för att det ändrar situationen,
men det lättade lite.

Klockan 05.30 satt jag i bilen på väg till jobb.

Såg en och annan fotgängare
som hade problem med balansen.
På väg hem från en festlördag,
kan jag tänka mej :-)

När jag kom ut på motorvägen
som tar mej runt Malmö
till andra sidan av stan,
där min arbetsplats ligger,
så hörde jag en underbar låt på radion.

Låten heter

"Hjärtat vet mer än vi"

och den framförs av
Patrik Isaksson och Helen Sjöholm.

Tyckte den var så mysig.

Så fort jag har tid,
ska jag ut på nätet och leta efter den.
Både låten och texten.

Men nu är det lite körigt.

Var på jobb strax före 06.00
och där gick det undan,
för jag hade ju en tvättid att passa.

Min arbetskollega,
som hölt på att förbereda sin bit,
och jag,
var rörande överens om att
så som vi har det på jobb,
det är inte riktigt klokt.

Måtte vi hålla oss upprätta säsongen ut.

Efter två intensiva timmar på jobb,
då jag fick fram allt produktionen behöver
för att kunna utföra sitt jobb idag,
så stressade jag vidare hemåt.
Körde in om företaget för att hämta
det jag behöver,
så jag kan avsluta den här veckan
och sen fort som bara den
upp och hämta tvätten
och ner till tvättstugan
och fick igång de två första maskinerna.

Tala om att starta dagen i 190!!!

När de två första maskinerna är klara,
så ska jag hänga upp tvätten
och ladda två nya maskiner
och sen blir det frukost!
Känner nu att jag är hungrig.
Men det är ju inte så konstigt
med den rivstarten på den här dagen.

Pust, pust, pust.

Har för mej att det någon stans står skrivet
att söndagen är en vilodag .....

Det borde vara straffbart att tvingas bryta mot det :-)

:-(

Nä, fy för vilken lördag!

Var på jobb strax efter 08.00
och körde där ifrån ca 12.30
för att återvända ca 15.30.

Sen satt jag och försökte få rätsida
på all röran och kände bara
att detta är inte riktigt klokt!

Hur i hela fridens namn ska man kunna reda ut
och hålla reda på allt det här?????

Det jag gjorde på A4 sidor innan
behöver jag nu A3 sidor till
- dubbelt så stort papper -
för att få plats med allt
som jag måste ha koll på och reda ut
inför nästa veckas leveranser.

Och rätt vad det var när jag satt där,
så gick larmet igång och jag for upp
och ut till dörren där det sitter
och försökte trycka av det.

Gick inte.

Ringde Securitas
och frågade vad jag skulle göra.
Hörde knappt vad han sa i luren
som larmet tjöt,
men till slut så tystnade det
och det var en befrielse för öronen.
Det var det värsta jag har varit med om!

Länge efteråt så kändes det jättekonstigt
i öronen.
Precis som om
... det rann någon varm vätska ...
i öronen.
Men det kom inget.
Jätteobehagligt!

Fortsatte med jobbet
men kände till sist att jag orkar inte mer.

Så jag gav upp ca 20.50
och körde hem.

Kom på att jag hade tvättid imorgon bitti
så det var bara till att börja sortera tvätten
så att det är klart tills jag kommer hem
imorgon efter att ha varit på jobb.

Kom ju även på
att produktionen ska jobba imorgon
och de behöver packsedlar och andra underlag
för att kunna sammanställa orderna,
så jag måste vara på jobb vid 06-tiden (!!!)
så jag hinner hem till 08.00
då min tvättid börjar.

Och tvättiden MÅSTE jag ha,
för jag har inte tvättat på flera veckor,
så det är hög tid att börja beta av högen.

Nu ska jag käka upp mackan jag bredde
och sen blir det sängen.
Klockan ringer ju tidigt imorgon :-(

Alltså, hur trött kommer jag inte att vara?
Och inte har jag hunnit något av allt det
jag hade hoppats på att hinna idag.

Grrrrrrrrrr för säsongen på jobb!!!

Bra kämpat!

Oj, oj, oj ,oj ,oj .....

Hemma igen
och nerverna har snart krupit in i kroppen igen.

Vilken match!

Var så uppskruvad,
så när Malmö kvitterade till 1 - 1,
ja, då blev det inte mer godisätande!

Klarade inte av det helt enkelt.

Efter slutresultatet 2 - 2
och ingen förändring efter förlängningen
och 1 - 1 i första straffläggningsomgången,
så blev det vars en straff till,
där Leksand avgjorde.

Att förlora på straffar
är lite som ett tärningsspel.

Men, grabbarna har visat vad de är kapabla till,
så vi ser fram emot nästa säsong!

Bra kämpat!

Oliiiiiidligt spännande kväll!

Spänningen börjar kännas så smått nu.
Har hittat ett vardagsrum med en TV,
som har kanalen,
som sänder hockeymatchen
MIF - Leksand -
och det vardagsrummet våldgästar jag
och mina godispåsar
tills matchen är slut - sen blir det hem och sova,
för jag måste jobba imorgon :-(

Inte oväntat.
Det är ju som sagt var säsong.

Som det ser ut nu,
så hinner jag inte klart i första rundan imorgon.
Ska vara där så tidigt jag kan,
för jag måste iväg mitt på dagen.
Och eftersom jag inte hinner jobba på söndag,
får jag köra dit igen imorgon eftermiddag
och fortsätta.

Inte precis så
man hade tänkt sig att helgen skulle passera.

Men nu ska jag lägga energin
på hockeymatchen.
Måste ju hjälpa till att heja fram dem!
Det ska ju höras och märkas ända upp till Leksand,
så vi alla får verkligen ta i för kung och fosterland :-)

De har varit otroliga, de unga grabbarna,
som har varit med och tagit laget så här långt.

Jättekul!

"Inga pengar - bara hjärta"

Det stämmer verkligen i detta fallet.

Nu kan vi bara hålla tummarna
under kvällens match
och hoppas på det bästa.

I vilket fall som, så har jag fått reda på,
att dom kommer att bli mottagna som hjältar
när dom kommer hem igen -
så kvittar det vad det blir för resultat.

Härligt!

Är nästan lite sugen på att ansluta mej till
välkomstkommitén ...

Nåja, nu väntar först en massa godis
och en massa nervositet.

Det kan ju gå precis hur som.

HEJA MALMÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!

Drömmen om sol och värme

Ikväll är jag riktigt ordentligt trött.
Och inte bara jag.
A var också rejält trött när hon kom till dansen.

Dom har också stressigt och rörigt på hennes jobb
och det tar rejält på krafterna.
Så när hon sa,
att hon nog inte stannade på fridansen
efter kursen,
då sken jag upp som en sol
och sa att jag egentligen inte heller orkar.

Så skönt att vi var "på samma våglängd".
Tråkigt om en vill stanna
och den andre inte orkar.

Den svåra dansen vi skulle lära oss i söndags
och som vi hade en ny chans på ikväll,
den "satte vi" ikväll, kan man nog säga.
Men det var en rörig en!

Kul när det till slut lyckas i alla fall.

Det är repetition på söndag och nästa torsdag,
på de tre senaste danserna,
så efter det så ska den väl sitta riktigt ordentligt.

När jag kom hem efter dansen vid 20-tiden
och gick ur bilen nere på parkeringen,
så hörde jag vågorna slå mot stenarna.
Ett underbart ljud.

Jag älskar det ljudet.

Men då ska man helst befinna sej söderut
där det är varmt och skönt
och man kan gå barfota i mjuk vit sand
och bara njuta av att finnas till.

Jag försökte drömma mej bort
ett kort ögonblick
genom att blunda
och lyssna till ljudet av vågorna,
men den kalla vinden som piskade i ansiktet
och ryckte i kläderna
gjorde det helt omöjligt.

Istället ringde jag ett samtal när jag kom upp,
fick klartecken och gick jag bort till grannhuset,
där jag köpte några poletter till solariet.

I mittrappan i alla husen
finns både bastu och solarium
och det var länge sedan jag var nere och solade,
så nu kände jag att det hade suttit bra,
med en halvtimme i värmen.

Man kan ju alltid fantisera sig bort
medan man ligger där och känner
hur man långsamt värms upp.

Någon resa söderut
kan jag bara drömma om,

så det här .....

..... några poletter till soloariet .....

..... får bli min lösning på drömmen om
"en resa till sol och värme söderut" .....

En halvtimme lördag och en halvtimme söndag,
med drömmar om att man befinner
sig någon annan stans,
det ska jag minsann unna mej:-)

Det känns som det är mycket "Alternativ B"
jag får ta till i mitt liv,
när jag inser,
att det inte kommer att bli,
så som jag innerst inne önskar.

Men, "Alternativ B"
är ju bättre än inget alternativ alls.

Jag försöker plocka ut
de guldkorn jag hittar i tillvaron
och njuta av det så länge det går,
även om det bara är lite skrap på ytan,
av det jag innerst inne drömmer om
och bara varar "korta ögonblick".

Men även det lilla
kan göra så mycket för ens välbefinnande.
Det gäller att ta tillvara på de små ögonblicken
som dyker upp,
så man kan förgylla sin tillvaro lite.

Hellre lite än inget alls.

Tekniska problem och "jag borde"

Tala om att ha tekniska problem!

Jag vill lägga över några bilder på datorn
som jag har tagit med mobilen,
men kan inte hitta kabeln.
Fick låna en kabel av en kompis
som har en nästan lika dan telefon - men -
kabeln passar inte i min mobil!!!

Suck, pust och stön!

Så går det när man glömmer ta med kameran,
och får för sig,
att försöka föreviga något med kameran i mobilen.

Om jag på något vis lyckas få över bilderna till datorn,
så har jag nu fått för mej att de säkert är dåliga!
Skulle inte förvåna mej.
Svårt att se i den lilla displayen på mobilen.

Ska se om jag kan höra med "någon"
om jag kan skicka över bilderna till "någons" mobil
och att "någon" sen kan lägga över bilderna på sin dator
och sedan skicka dem till min mail .....

Ett alternativ i alla fall.

Ska bara hitta "någon"
som kan och har lust att hjälpa mej.

Hm, jag ville kommit åt bilderna i helgen som gick.
Det var en grej mamma och jag var på i fredags kväll,
men, jag får väl avvakta och se om jag kan lösa det.

Nu får jag ta tag i lite "måsten".
Det är så många "måsten" jag har hängande över mej nu,
så jag vet inte var jag ska börja.

Det jag känner för är att gå och lägga mej.
Är så otroligt trött.
Det är sådant kaos och sådan röra på jobb
och tempot är högt,
så man är helt slut när man väl kommer hem.

Men lyxen att vila när man kommer hem
kan man inte unna sig
hur många dagar som i veckan.
Det är förlorad tid som aldrig kommer igen.

I morgon blir det en lång dag.
Direkt efter jobb blir det dansen
och den ska jag tvinga mej till,
hur trött jag än må vara.
Det är härligt att röra på sig
och tvingas tänka på något annat.

Väl hemma är det dags att gå och lägga sig,
så torsdagarna bara försvinner.

På fredag har jag inte heller tid att vara nyttig.
Ska se om hockeymatchen MIF - Leksand
visas på någon TV-kanal.

Men ikväll har jag chans att vara lite nyttig.

Jag borde röja upp på vasken i köket
och jag borde sortera reklam, tidningar och post.

Jag borde hänga upp och lägga in kläderna
efter senaste tvätten
och jag borde sätta upp en ny tvättid i tvättstugan.

Jag borde göra ett rejält ryck
med pappersarbetet till företaget
och jag borde ta tag i bokföringen.

Jag borde börja samla på mej flyttlådor
och jag borde börja sortera bort i lådor och skåp
innan jag ska flytta - när nu det blir - I ÅR.

Jag borde tänka mer på min hälsa
nu när det är så rörigt och stressigt.

Jag borde ta mej tid att gå ut och få frisk luft.

Jag borde tänka mej för
innan jag stoppar i mej massor med godis
och försöka äta något nyttigt istället.

Jag borde ringa alla samtal jag har hängande över mej
och jag borde besvara alla mail som väntar.

Jag borde "städa" i mailen
- där är ett par hundra icke öppnade mail!
"Roliga" mail från vänner om bekanta,
som jag inte har hunnit gå igenom.

Jag borde få loss tid,
så jag kan träffa nära och kära "helt apropå"
och inte bara när vi har någon aktivitet inbokad.
Allt det ligger i princip nere.
Man orkar bara tänka på att komma hem och få vila ...

Jag borde så mycket .....

och det jag längtar efter är .....

Lite svårt att koppla av med allt som "surrar"
för tillfället.

När säsongen på jobb är över
och man kan gå ner i normal arbetstid igen,
ja, då är det totalfokus på en flytt,
som kommer att ta all ens tid och ork, som gäller.

Det känns som om hela detta året kommer att gå
innan jag har "landat" och kommit till ro
med mitt nya liv.

I min nya bostad.

Oh, vad jag längtar tills jag har kommit dit!

"Den som väntar på något gott ..."

Vart man än tittar i tidningar
och på löpsedlar idag,
så ser man dessa två lyckliga ungdomar,
som nu ska starta sitt liv tillsammans.
Victoria och hennes Daniel.

Varje dag, överallt på detta jordklot,
inträffar detta "mirakel"
och nu har det äntligen blivit
det svenska Kungahusets tur.

Vad underbart det måste vara,
att ha den möjligheten att
"i lugn och ro"
lära känna någon riktigt ordentligt,
innan man satsar på det som ska

"vara livet ut" ...

För det heter ju:

"Den som väntar på något gott ..."

Fast, hade det varit "vanliga" ungdomar
så hade det kanske inte dröjt i sju år?!?!?

Lycka i livet

Idag kunde jag inte förhindra en tår
att tränga fram i ögonvrån.

En glädjetår.

Hörde på radion
om Victorias och Daniels
förlovning och bröllop nästa år.

Äntligen kan de "lagligt" bli ett par!

Det måste kännas helt underbart,
att nu öppet kunna visa sej som ett par.
Så mycket smygande och hysch hysch
under så lång tid.
Så påfrestande!

Men vad som väntar
är nog ännu mer påfrestande.

Jag hoppas av hela mitt hjärta,
att de klarar av den pressen som väntar nu.
Att de kan finna stöd hos varandra
när det blir för tufft.

Kan inte vara helt lätt,
att alltid vara bevakad
och ha en massa ögon på sig.

Måtte dom lyckliga
på Livets Väg
tillsammans
få vandra.

Blått och vitt

Jag hann med några vintermotiv
innan snön försvann helt.

Titeln på den här bilden blir

"Blått och vitt"

och det blev väldigt effektfullt
att sätta sig på huk
med Limhamnsfältet framför sig,
så det dolde Öresunds vatten ...

Sådana här vita vidder i Malmö
är nu ett minne blott.
Snön har försvunnit
helt och hållet igen.

Det började snöa lagom till sportlovet
och hölt sig kvar under veckan
och nu när skolorna har börjat igen,
ja, då har snön försvunnit!

Perfekt timing!

A Night At The Oscars

Då var denna veckan också slut.

Tiden går så fort,
speciellt när man hittar på en massa.

Igår, lördag, blev jag bjuden på en jättetrevlig tillställning.

Det var på Grand Hotel i Lund
och jippot hette

"A Night At The Oscars"

Det var en
"Dinner show"
i filmens tecken
med filmsnuttar, sång, musik och underhållning.

Det var en hel damer som kom i festklänning
och män som kom klädda i smoking.

Riktigt festligt.

Vi fick kanonplatser allra längst fram
(se bilden).

Kvällen började med en drink
till accompanjemang av musik,
som kom från flygeln,
som en herre satt och spelade på.

Sedan blev det dags
att bli visade in till våra platser i Stora Salen.

Riktigt tjusigt.

Det visades små filmsnuttar ur kända filmer
på filmduken mitt på scenen.
Sedan framfördes det en låt ur filmen,
varav de flesta hade blivit hitar.

Orkestern satt i det bortre vänstra hörnet
och de som sjöng solo / duett var helt fantastiska!

Dansarna som var med i några nummer
var också kanonbra!

Efter några filmsnuttar
och framförandet av låtar ur filmerna,
blev det dags att börja avnjuta middagen.

Till förrätt fick vi

"The Godfather"
dvs

Kalvcarpaccio
med parmesanost och ruccolasallad

Därefter blev det dags för huvudrätten
som de hade döpt till

"Gone With The Wind"

och den bestod av

Tupp med majsplättar
och sötpotatis

Jättegott alltihop.
Och gott vin till.

Sedan fortsatte showen
och det blev fler filmsnuttar
och underbart framförda låtar ur filmerna.

Till efterrätt fick vi sedan

"La Dolce Vita"
dvs

Pannacotta med bär

Det var verkligen hel helfestlig kväll
min kompis B bjöd mej på.

Jag bjöd på restaurang i november
som födelsedagspresent
och nu skulle jag bli bjuden på något,
som födelsedagspresent.

Och det var mycket trevligt.
Verkligen en kväll att minnas!

Årstider

Vintervy i februari.

Så här såg samma plats ut i ...

... oktober.

Ett annat träd närmare vattnet ...

I morse var det - 10 grader när jag körde till jobb.
Dagen började med blå himmel och sol
men sedan mulnade det på
och snöflingor började stilla singla ner mot marken.

Kämpade på på jobb
tills klockan blev nästan 18.30
och då var det skönt att stänga av datorn
och få avsluta dagen, som hade övergått i kväll,
och bege sig av hemåt - till jobbet som väntade där.

Har gårdagens härliga promenad i minnet
och önskar att jag hade kunnat göra om den idag.

Ett annat träd närmare vattnet ...

Det hade varit skönt att få
"lufta hjärnan" lite,
men jag har så mycket som måste jobbas undan,
och jag vill komma isäng i tid,
så jag bör hålla mej inne.
Bör nämligen komma i säng tidigt
för jag behöver vara utvilad till imorgon,
som blir en lång dag.

Det var glashalt när jag körde hem,
så det gällde att köra så försiktigt.

Det är så mysigt med snön,
det lyser upp så fint!

Hade hoppats bara att det kunde lysa upp så bra,
så allt det tunga och mörka i en skulle skingras
så att man kunde bli lite "ljusare" och lättare
invärtes också ...

Vinterstämning i skymningen

Knirr, knarr, knirr, knarr .....
Älskar ljudet när man går i snö.

Idag har det verkligen varit
ett fantastiskt väder.

Denna intensiva blåa himmel,
solen som har lyst på det hela
och så den vita snön till det.

Så här var en som skyndade sig ner till stranden.
Anlände strax före 16.30
Det var några minusgrader,
som kändes ännu kallare,
på grund av den lilla vinden,
så det gjorde att kinder och näsa
blev alldeles avdomnade.

När jag skulle föreviga lite motiv,
så var jag tvungen att ta av vantarna,
vilket resulterade i stelfrusna fingrar!
Det kändes som om de skulle brytas rakt av
om jag försökte böja dem.

Men det var det värt!

Så vacker naturen är i sin vinterskrud!
Och havet till det,
för att inte tala om solnedgången!
Vilka färger!

Så otroligt vackert!

Och så omöjligt att försöka fånga på bild!

Det fullkomligt bubblade i mej av ...
... ja, jag vet inte av vad ...
... glädje? lycka? ...
av att få finnas till
och få uppleva sådant här.

Helt underbart!

Sånt här kan jag leva på länge!
Och jag måste ta tillvara på alla chanser
som bjuds,
till sådana här upplevelser.
Det ger mej så mycket.

Djur och natur - underbart!

Det är lätt att sätta sej på den inglasade balkongen
och sitta där och njuta av skådespelet utanför,
men det är jättekul att vidga sina vyer också,
även om man har tillbringat åtskilliga timmar
på platserna här runtomkring.

Det känns så skönt att det är ljust så länge nu.
Inte förrän strax efter 17.30
började det skymma så smått
och då var genomfrusna tanten
så nöjd med sin lilla utflykt.

Efter en härlig promenad med många intryck,
varvat med tankar och funderingar om allt möjligt,
blev det så dags att styra kosan hemåt,
mot värmen, igen.

Jag kunde ju bara gått ner till vattnet här nedanför,
men det är roligt med omväxling,
även om utsikten är densamma.

Måste ju börja vänja med vid tanken,
på att inte ha sådan här natur,
precis utanför dörren.

Håll ut

Hörde en låt på radion idag,
där en bit av refrängen ska bli min "arbetslåt".

Det är Tomas Ledin som framför

"Håll ut"

och följande ur refrängen ska jag sjunga
varje dag
tills vårsäsongen är över.

--------------------

"Håll ut, tiden är vår vän.
Håll ut, kommer snart med solen.
Håll ut, vi ska klara det här tillsammans.

Håll ut, några veckor till.
Håll ut, livet vänder i april ..."

--------------------

Nio veckor till.

Det finns en anledning ...

Det finns en anledning
till varför vissa människor inte finns i ens framtid.

Man kommer nämligen till en tidpunkt i livet
när man inser

vem som betyder något,

***

vem som INTE kommer att göra det,

***

vem som ALDRIG gjorde det

***

och vem som ALLTID kommer att göra det.

"SOPA!"

Igår var det dags för vår
"Skrapa Trisslotter-kväll".

M och B hade bjudit in hela gänget till sig,
så vi blev totalt 15 personer som var ordentligt laddade.

Vi hade en nykomling i gänget, min kompis B,
som för första gången skulle vara med om denna upplevelse
med detta gäng.

Det är ett härligt "familjegäng".
Och det är mycket som är på gång
i detta gäng, som består av två familjer.

Familjerna är riktigt tajta i sitt umgänge.
Det är två syskonpar som fann varandra en gång i tiden.
Två bröder som är gifta med två systrar.

Ena familjen består av S och U och deras två döttrar.
Den äldsta är på väg att flytta till sitt första
egna boende. Spännande!

Den yngsta har förvandlats till
en mycket modemedveten,
jättesöt, "tuff", elegant, tjusig och stilig "skapelse"
i en och samma förpackning.
Jag bara gapade och sa "Wauw" när jag såg henne igår.
Denna förvandlingen var ny för mej.
Det hinner hända mycket på några månader!

Den andra familjen består av M och B
och deras två döttrar och son med respektive.
Och där var också massor på gång.

Ena paret var nyförlovade.
Sen väntar flytt ner till Malmö och nya jobb
samt bröllop senare i år för ett annat av paren.
Planeringen för bröllopet är i full gång.
Vatten och roddbåt är med i planerna bl a
och klänningen är varje bruds högsta önskan.
Idag skulle vigselplatsen ses ut.
Suck, suck, suck!

Det tredje paret är helt fantastiska på vad de kan
"trolla fram" med sina talanger och "skaparkänsla".
Det skulle de tagit tag i och utvecklat.
De hade kommit hur långt som helst med det.

Bl a så hade de målat en vägg på ovanvåningen
hemma hos M och B,
som var helt fantastisk.
De använder inga mallar eller liknande
utan det är helt på fri hand.

Sen berättades det hur inbjudningarna till bröllopet
skulle se ut, också deras skapelser.
M visade även vad de hade åstadkommit
till hennes stora fest för några år sedan.
Både meny och visor rymdes i detta
verkligen originella häfte.

Helt fantastiskt!

Pricken över i:et i detta härliga gäng
är mormor I.
En riktig fena på att starta vågen!
Och lika bra som hela gänget på att ropa

"SOPA!"

när någon lyckades skrapa fram en lott utan vinst!

Jag lovar att det är en speciell känsla
när man måste erkänna,
att lotten man precis har skrapat, gav noll i vinst
och man hör hela gänget ladda för ett unisont

"Sssssoooooooopaaaaaaaaa!"

Effekten när 14 personer gör detta samtidigt
är otrolig!

Och det fick vi verkligen känna på allihop
i flera omgångar.
Sen finns det t om någon som ALDRIG
har mötts av jubel och aplåder på grund av att
lotten personen har skrapat har visat vinst.
Inte på en enda av alla våra skrapträffar
har det blivit vinst för den stackaren.
Det är minsann en bedrift i sig!

För vinstlotterna löser vi ut nya lotter.
Problemet blev bara att lotterna tog slut,
där några i gänget skulle hämta nya,
så vi har fler att lösa ut.

Och på de nya lotterna blev det också vinst,
så nu har vi en ny liten hög att hämta ut.
Men de kommer att bli "bonuslotter"
nästa gång vi träffas,
för klockan blev mycket.

Körde mormor I hem,
lämnade av min kompis B
och kom så slutligen hem
och kunde stupa i säng.

Det hade varit en lång dag.

Vaknade 03.30 och kunde inte somna om.
Blir så,
när det är så mycket som snurrar runt i huvudet.

Gav upp kl 05.00,
då jag gick upp och käkade en lång frukost
och begav mej iväg till jobb,
där jag var 07.15.
Fick jobbat undan en del, men ändå inte allt
jag hade hoppats på.

Tittade ut genom fönstret på jobb
och längtade ut.

Vädret var helt fantastiskt.
Blå himmel och solsken,
som gjorde att det glittrade som diamanter i snön.

Var hemma kl. 12 och träffade mamma 12.30.

Fåglarna blev glada över vårt matbidrag
och en promenad stod så klart på programmet.
Hemma 14.30, åt något lätt
och hann vila en timme,
sen var det dags att göra sig iordning
för att köra och hämta B
och sen vidare hem till M och B.

Så det var en lång och händelserik dag.

Och vilken härlig kväll,
som startade med gott att äta och dricka,
bland goa och glada människor!

Rena medicinen efter veckan på jobb!

Alla Hjärtans Dag

EN HÄLSNING PÅ

ALLA HJÄRTANS DAG!

Fredagen den 13:e

Paraskavedekatriafobi,
dvs sjuklig skräck för fredagen den 13:e,
lider jag inte av.
Men efter den här dagen,
så kan jag lugnt säga,
att det INTE har varit en dag med flyt i alla fall.

Idag var det verkligen en hårsmån
från att jag tog mina privata saker
och gav mej av från min arbetsplats,
utan planer på att återvända igen.

Det var såååååå nära att det brast.

När jag hade slängt på mej min kappa
så var det med mycket stora steg
jag susade förbi min arbetskollega A
med orden:

"Jag behöver lite frisk luft,
jag är strax tillbaka igen!"

och så går jag ut på parkeringen
och styr stegen mot grindarna
och ut på vägen
och går med mycket raska steg bort från jobb,
samtidigt som jag drar djupa andetag.

Det var underbart väder.
Himlen var blå
och solen gjorde att det glittrade i snön
och det var några minusgrader.

Efter en liten stund vände jag och gick tillbaka
och hela tiden malde orden

"Fredagen den 13:e, fredagen den 13:e,
fredagen den 13:e ... "

När jag kom in på kontoret igen
sa jag till min arbetskollega A
att det var så häääär nära,
och så visade jag ett mikroskopiskt litet avstånd
mellan tumme och pekfinger,
att jag tog mina grejor och gick.
För gott!

Sen gick jag in på mitt rum,
drog några djupa andetag,
satte mej vid skrivbordet och fortsatte
med att försöka reda ut all röran.

Detta är bara inte klokt!
Det finns absolut inget annat att säga om det.
Helt vansinnigt!
Det går knappt att reda ut all röran.

Systemet hänger sig, siffrorna stämmer inte,
ingen kan svara på frågor eller vet något,
och man kommer ingen vart.

Jag fick bara nog helt enkelt!

Satt där till lite över 18.00
och då kände jag att det inte var lönt att fortsätta.
Emellanåt satt jag bara och tittade och kunde inte
bestämma mej för vad jag skulle börja med.

Så jag avslutade,
med vetskapen att jag måste köra till jobb
imorgon, lördag, och slutföra.

Fy för!

Nio veckor kvar på den här säsongen!