Vilken utsikt!

Något som också är som balsam
för en stressad själ,
är att komma hem i kvällningen,
titta ut
och mötas av en sådan här syn.

Det här hade jag förmånen
att få uppleva när jag kom hem ikväll.

Det slår undan benen på mej totalt!

Det är så vackert, så vackert, så vackert
så det gör ont i mej.

Vid sådana här ögonblick
önskade jag,
att jag kunde stoppa tiden ett tag,
så att jag kunde stå och njuta länge,
av det jag har mitt framför ögonen!

Det är så fantastiskt vackert!

Jag känner hur det bubblar till i mitt inre
när jag står, gapandes, och tittar och tittar.

Sen får jag gåshud.

Det finns inte ord att beskriva en sådan här syn
och inga bilder i världen
kan återge det ögat ser.

Men det är rätt nära.

Och vad svårt det är att hålla tårarna tillbaka!