Är orolig för kisen

Jag känner mej så orolig för min lille kise.
Han äter inte mer än en mus.

Jag sitter och trugar, men han bara vänder sig bort.
Vill inte ha.
Inte ens nykokt lax.

Idag har jag fått i honom några räkor
och tillsammans med gårdagen och idag
har han ätit högst 20 st "piller"
av sitt torrfoder.

Han dricker i alla fall.
Men han måste ju ha i sig mat också.

Var ledig från jobb igår
för att vara hemma med honom.
Han följde mej som en skugga
vart jag än gick i lägenheten.
Och hans spinnande hördes
precis hela tiden.

Jag hade en orolig natt bakom mej,
då jag vaknade flera gånger av hans rumlande.
Han slog emot med tratten vart han än gick.
Stackare.

Var uppe ett par gånger för att kolla vad han gjorde
och var han var.
Men han kom inte in till mej i sovrummet.

La mej på soffan på den inglasade balkongen
i två omgångar under dagen igår
och fick sovit lite.
Då kom han.

Jag byggde ihop en liten trappa till honom,
så att han med två mellanstationer
kunde ta sig upp i soffan.
Han verkade inte vilja hoppa.
Sen låg vi där och sov båda två.

Flera gånger tog jag av honom tratten
han har runt halsen
och hade honom under uppsikt,
så han inte började slicka på såret.

Under gårdagen stod eller låg
han mest och "buffade"
på mina händer
under högljutt spinnande,
så det blev klapp och kel
och han visste inte till sig
vart han skulle bli av.

Skönt att han inte nonchalerar mej
efter operationen.
Det är ju jag som tar honom
till det där stället där det gör ont på honom.

Han verkar inte ha ont i alla fall.
Jag har stålsatt mej
och tvingar mej
till att kolla in där han har blivit sydd.
Ett jättelångt ärr.
Och det ser
(peppar, peppar *knackar i bordet*)
"fint" ut.

En vecka till med tratten runt halsen,
sen slipper man kanske hans bedjande blick
som liksom säger:
"Jag vill inte ha det här runt halsen!"

När han kommer och sätter sig kloss intill mej
och vänder upp huvudet,
ja, då känns det i hela mej.

Igår på förmiddagen
hade jag honom under uppsikt
för att kolla om tratten var ett stort hinder
när han skulle äta och dricka.

Kom fram till att jag skulle kapa den en bit
och det blev bra.
Nu kommer han lätt ner till både
vatten- och matskål
utan att den tar emot.
Och redan idag så går han mycket bättre
med den på.

Men han ser så ynklig ut med den på,
den lille stackaren.