Morgonens alla ljud

När jag börjar vakna till,
så hör jag en ensam koltrast
sitta och sjunga sin sång.

Jag inser,
att ljuset ännu inte
har trängt bort nattens mörker.

Jag ligger kvar och blundar
och väntar på nästa tecken,
som är bevis,
på att nattens mörker har trängts undan.

Det är när koltrasten slutar med sin sång
och fiskmåsarna har vaknat till liv.

Efter ytterligare en liten stund,
så hörs fasanernas läten
upp till mej genom det öppna fönstret.

Det går omkring några fasaner
på gångar, gräsmattor,
trottoarer och gatan
och speglar sig i allt som blänker
och ger ifrån sig sina typiska ljud.

Då, om inte förr,
så vet man att en ny dag har vaknat till liv.

Det avgörande i mitt uppvaknande idag,
är när jag känner rörelser ovanpå täcket
på min högra sida.

Det är min lille kise
som har tagit sig upp till mej,
via kartongen jag har ställt bredvid sängen,
som ett extra trappsteg,
för att göra höjdskillnaden mellan golv och säng
lite mindre.
Han har ju stora problem med att hoppa upp.

Han lägger sig ner
nästan ända uppe vid höger axel
och börjar spinna.

Jag öppnar ögonen och tittar på honom,
klappar honom och småpratar med honom.

Min älskade lille kise.
För lite drygt en vecka sedan
mådde vi inte så bra,
någon av oss.

Jag bestämmer mej för att det är dags att gå upp.
En underbar känsla,
att själv kunna bestämma
och inte bli väckt av klockans ilskna signal.

Jag går ut i köket med Felix tassandes efter.
Ställer mej på den inglasade balkongen
och bara njuter av stillheten där ute.

Vattnet ligger i princip blank som en spegel
och bron,
färgad av den uppgående solen,
speglar sig så fint i vattnet.

Så otroligt vackert!

Känner mej så lyckligt lottad,
att under en kort period i mitt liv,
ha förmånen att kunna starta en ny dag,
med sådana underbara intryck.