En veckas väntan till ...

Jaha, då blir det en veckas väntan till då.

Var inne på djursjukhuset med min lille kise idag
för att få värdena kollade.
När han låg inne
så upptäckte dom att han hade förhöjda levervärden,
som måste kollas,
sköldkörtelproblemet måste hållas under uppsikt,
så att det är rätt dosering på hans medicinering,
och i samband med medicineringen,
som han ska ha livet ut,
så är det viktigt att hålla koll på njurarna, tydligen.
Mångas njurar klarar inte av medicineringen,
enligt vetrinären.

Så de svaren får jag reda på senare i veckan.

Tyvärr hade han inte gått upp i vikt
under de här tre veckorna han har varit hemma.
Jag tycker själv att han ser lite rundare ut,
med vågen visade tydligen ingen förändring.

Han vägde 2,8 kilo efter raset,
när jag åkte in med honom
och det vägde han idag med.
Så nu ska han ha specialkost i en veckas tid,
som ska hjälpa till att bygga upp honom lite snabbare,
för han måste opereras.
Men det blir inte nu.
Dom gjorde bedömningen,
att han fortfarande är för svag för att klara av narkosen.
Så vi får se om en vecka.

Den här specialkosten
kan dom både tycka om och inte.
Vill han inte äta självmant,
skulle jag röra ut det i lite ljummet vatten
och mata honom.
Jag skulle sätta honom ner,
suga upp den nästan vattniga maten med en "spruta",
ta tag i nackaskinnet
och trycka ut små mängder i munnen på honom!
Och vi som har en liten pillerfajt
varje morgon, nästan.

Hur i hela fridens namn ska detta gå?

Detta sätt kommer jag verkligen att ta till
i yttersta nödfall.

När det var dags för provtagningen,
så fick matte gå ut från undersökningsrummet,
men tyvärr hörde jag
både kisens och sköterskornas protester
vid två tillfällen,
genom den stängda dörren,
så de var nog inte riktigt överens
om vad som var ok att göra.
Och det var ingen trevlig upplevelse att höra det.
Blev så ledsen.
Det gjorde så ont i mej.
Och det värsta av allt är,
att jag vet ju,
att detta måste upprepas
med jämna mellanrum.

Han var sur när vi kom hem.
Hur jag än lockade med allt möjligt,
så gick han och la sig.
Och inget spinnande när jag klappade honom
eller pratade med honom.

Jag lät honom vara
och körde och handlade.

Men han var fortfarande tjurig
när jag kom hem.

Normalt kommer han och möter mej,
men nu låg han kvar och bara tittade
och fast jag pratade med honom
och lockade,
så brydde han sig inte.
Vände sig bara om och lade sig med ryggen
mot mig istället.

Det kändes.

Jag gick fram och pratade med honom
och klappade honom,
men inte ett enda spinnande ljud
kom ifrån honom.
Han tittade inte ens på mej.

Sen har jag under dagen försökt locka i honom mat.
Men han har bara luktat på det och gått iväg.

Nu när jag kom från dansen,
så började han faktiskt spinna när jag
pratade med honom och klappade honom.

Härligt att höra.

Maten försökte jag lägga upp
i hans matskål, på andra fat och i andra skålar,
men han bara luktar på det och går iväg.
Så det slutade med att jag
lade mej på magen på golvet,
tog lite på fingret och lockade på honom.

Nyfiken som han är,
så kom han fram och luktade,
men vände och gick igen.
Då gick jag ifatt
och tryckte in lite i munnen på honom,
så att han skulle få smaka åtminstone.
Det var nog inte äckligt,
eller så var han hungrig,
för han kom när jag lockade.
Men icke att han åt från skål eller fat.
Nä, jag låg på golvet
och matade honom med fingrarna.
Tog upp lite på fingrarna
som han slickade i sig
och hölt på så, tills maten på fatet
nästan var slut.

Så nu fick han lite i sig.

Jag gör ju hellre detta,
än tvingar i honom det på annat vis.
Det tar en himla tid,
men då får det göra det.
Det fungerade ju.

Få se imorgon bitti hur det går då.

I och med att han har specialkost
mot urinsten, och det är torrfoder,
så har han alltid tillgång till mat,
dygnet runt.
Det finns alltid i hans skål,
så han kan äta precis när han vill.
Och det gör han.
Äter när som.

Men detta kladdiga han ska äta nu
kan ju inte stå framme på det viset,
det torkar ju, och då äter han inte,
så han ska egentligen få det två gånger om dagen.
En halv burk åt gången.
Det innebär att han inte kan äta när han vill
utan när han får.

Och det känns så fel.

Och idag har jag bara lyckats få i honom
en halv burk.
Men han är kanske hungrigare imorgon.
Kan bara hoppas det.
Han måste ha det i sig för sin egen skull.
Och han ska inte ha något annat,
så han äter väl så småningom.
Eller så får jag mata honom.

En vecka och sen får vi se vad de säger.