Diverse

Usch, vad tråkigt att vara dålig!

Kom till jobb igår och mådde så fruktansvärt illa.
Kände att detta kommer inte att gå.
Men samtidigt så var jag tvungen
att göra vissa saker klara,
innan jag kunde åka hem och lägga mej.

Jag såg suddigt, var darrig
och så detta illamående!

Jag hann kräkas ett par gånger,
innan jag kunde tacka för mej och köra hem,
strax efter 12.30-tiden.

När jag kom hem så blev det soffan.
Först laddade jag CD-spelaren med
lite irländsk musik.
O hade bränt två skivor till mej
som jag fick på dansen i söndags.
Jättesnällt!
Jag älskar irländsk musik.

Hittade lagom hög volym
och kröp ner i soffan
och slocknade efter en stund.

Vaknade till och försökte få i mej lite mat.
Det gick "så där".

Sen blev det mer sova.
Vilket slöseri med tid!
Men, men, kroppen skriker efter det
så det är bara till att ge vika.

Ett par timmar på kvällen,
innan jag gick och la mej för natten,
lyckades jag hålla mej uppe.

Och vad intressant det är,
att höra folks reaktioner på hur man mår.

Jag själv, och faktiskt de allra flesta med mej,
är inne på samma linje.

Att det är viktigt
att försöka fylla upp med trevligheter,
när man har det så här körigt.

Att bara jobba och åka hem och vila,
det piggar inte upp.
Därav anledningen
till att jag pressar in dansen
och en och annan aktivitet med vännerna,
aktiviteter som inte är så många för tillfället,
fast jag är så trött.
Jag piggnar ju till den stunden
det trevliga varar.
Och så blir det ett välbehövligt avbrott
i den annars så tråkiga
"jobba - sova" -tillvaron.

Men där är någon enstaka
som har fällt kommentaren att
det är självförvållat att jag är trött!

Att jag borde hålla mej hemma och vila,
istället för att åka ut på grejor, när jag är så trött.

J A G förstår inte det resonemanget.
Hur tråkigt hade det inte blivit då?
Man behöver något som bryter det enformiga
och tråkiga.

Men, man ser på saker och ting
med olika ögon.

Det viktigast är ju ändå att J A G
mår bra av det.

Det är ett lyft i min vardag
att få göra något mer än bara jobba och sova.
Men jag måste erkänna,

att jag längtar efter "normala" förhållanden igen.
"Normala" arbetstider med "normal" belastning,
så man orkar ta tag i umgänge
och sig själv fullt ut igen.

Jag saknar mer umgänge med nära och kära,
att gå på bio,
att gå ut och äta och andra nöjen,
träffas hemma hos varandra,
att vistas timmar ute i naturen,
gärna med kameran,
cykelturer,
ja, allt det jag inte har fått vara med om nu
på några månader.

För att inte tala om att åka in till stan
och gå och titta i affärer.
Sätta sig på ett caffé
och lyxa till det med en bakelse
och titta på folk som går förbi.

Det finns mycket att längta efter
nu när tiden och orken saknas.

Sen har jag ju en stor omställning som väntar.
Idag, den 24:e, är det exakt två månader sedan
jag skrev på kontraktet på lägenheten,
men mäklaren har fortfarande inte
fått besked från säljarna,
om när de flyttar.
De har tydligen inte hittat
något nytt boende än till den gamle mannen,
som bor där nu.

Det enda jag vet med säkerhet är
att SENAST den 30 september
har jag flyttat härifrån.

Nu har jag maximalt fem månader på mej,
att njuta av allt det jag har utanför fönsterna.

Sen har jag ingen utsikt.
Ingen natur att vila ögonen på.
Inget rogivande "hav"
att varva ner till.
Inga soluppgångar,
inga solnedgångar.

I och för sig är det inte fel att lämna detta,
det finns minnen som sitter "i väggarna"
och som man blir påmind om hela tiden,
när man går här.

Så på så vis ska det bli skönt,
att få "börja om " på riktigt.
Ett helt nytt boende.
En riktig nystart.
M I T T nya liv.

Oh, vad jag längtar tills jag har "landat".
Kanske dröjer det så lång tid,
så resten av detta året går åt till det.
Men då får det göra det.

Om jag flyttar här ifrån till den 1 oktober
så är det faktiskt bara tre månader
kvar på detta året.
Och det går säkert åt
innan jag har fått allt på plats.

121 kvm ska ner på 66 kvm
så där är en hel del att ta tag i.
Och sådant tar tid.

Men det blir säkert bra
och det känns skönt att veta,
att det trots allt finns inom räckhåll nu.

Inte min dröm.

Men

Min Nystart.

Nu ska jag försöka få i mej lite frukost
och hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra.

Kroppen måste komma i balans,
så att man kan gå vidare efter det här avbrottet.

Nästa vecka är en stor vecka på jobb,
så jag skulle behöva börja med förberedelserna
redan i morgon.

Så jag hoppas och önskar,
att jag ska kunna ta mej till jobb imorgon.

Kan nu bara magen komma i balans igen,
så är det ett kliv i rätt riktning.