Felix hemma igen!

Oh, vilken underbar känsla
att ha min lille kise hemma igen!

Han verkar helt slut, den lille stackaren.

Körde från jobb till djursjukhuset
och hämtade honom.
Därefter tillbaka till jobb vid 16.30-tiden
och fortsatte
med det jag höllt på med.
Felix fick vandra fritt i korridoren
och då och då kom han in till mej
på mitt rum och la sig och vilade.
Ett par gånger ville han upp i mitt knä
och låg där en stund,
men jag fick lyfta ner honom efter ett tag,
för jag hade svårt att jobba.


Det var en vinglig upptäcksfärd i korridoren,
men han verkade inte speciellt brydd,
nyfiken som han är.

Jag hade med både kisselådan
och mat och vattenskål.
Efter en timmes tid så satte han sig faktiskt
och åt lite.

Vid 18.15-tiden orkade jag inte mer,
utan packade in mej själv, kisen
och alla attiraljer
och körde in om apoteket,
för att lösa ut medicinen han nu ska ha.
En pilla varje dag i resten av sitt liv!

Oj!

Vi har haft pillerfajter förr,
den lille och jag.
Och han har alltid utgått som segrare
efter andra dagen.
Så vi får se hur det går.
Men detta är livsnödvändigt för honom,
så jag måste helt enkelt vinna kampen.

De kunde på djursjukhuset
inte med säkerhet säga
vad som har drabbat honom.

Bara att han är jättepigg nu,
trots att han vinglar när han går
och han både äter och dricker
och gör sina behov.

Så nu ska han få vila ut på hemmaplan.

Proverna de har skickat iväg
ska de ringa om när de har fått svaren.
Så får vi se om det är något
som behöver åtgärdas.

Om tre veckor ska vi in igen,
så de får kollat värdena,
för att se om det är rätt dos
på medicinen han ska ha.
Sköldkörteln producerar för mycket
av det den ska producera,
så det måste justeras.

När jag kom till kassan så sa tjejen:

"Kvar att betala blir 5 348 kr."

Oooooops!

Och när jag sen såg kvittot,
så såg jag att hela kalaset gick på 14 566 kr,
så försäkringen tog det andra.

När vi kom hem,
så gick han en runda ut i köket,
sen sovrummet, vardagsrummet
och så tillbka mot ytterdörren
och in på kontoret,
där han la sig på en av sina favoritplatser
och rullade ihop sig där
och så har han legat sen vi kom hem.

Med nosen nerborrad mellan framtassarna.

Jag tittar och tittar
och kan inte se mej mätt på honom.

Mitt lilla troll är äntligen hemma igen!