Fredagen den 13:e ... igen

Då var det fredagen den 13:e
för andra gången i år!

Det har redan gått en hel månad
sen det var såååååå nära
att jag tog mitt pick och pack på jobb
och tackade för mej.

Och idag gick luften ur mej totalt.

Jag funderade på att köra in om ICA MAXI
och höra om de behöver en kassörska
eller någon som packar upp varor
ja, jag hade till och med kunnat
skura deras golv med en tandborste!!!

Och det har inget med datumet att göra.

Jag har ju inget liv!
Inget privatliv förrutom timmarna på dansen!

Jag vill ha tillbaka mitt liv!

De få stunderna jag är hemma
så sover jag bara.

Är helt slut.

Lägger jag mej vid 22.00
så kan jag vakna mellan 01.00 och 02.00
och vara pigg som en lärka
och känna att det är dags att gå upp.

Efter tre till fyra timmars sömn!

Jag, menar, hur normalt är det?

Sen när klockan ringer 04.30 - 05.00,
beroende på vilken veckodag det är,
så är man så slut,
så man vet inte vilket ben man ska flytta först
när man går.
Tack och lov behöver jag inte bry mej om kroppen,
den följer automatiskt med.

När jag står i hallen och tar på mej ytterkläderna
på morgonen,
så riktigt susar det i öronen
och gäspningarna är så stora ,
så man hade kunnat trycka in en familjepizza
i gapet ... ok, om man viker den ...
... några gånger i alla fall ...

(hur stor är en sådan där pizza egentligen?)

Mat ja.

Minns mina härliga frukostar
innan säsongen började.
Yoghurt, musli (hmmm, hur får man dit
prickarna över u:et?)
mackor och tidningen.
Vilken härlig start på dagen!

Och nu?

Trycker i mej en halv bulle
samtidigt som jag plockar fram mat
till lunchen på jobb och klär mej.

Jag vet, det är vansinne!

Men ju fortare jag kommer till jobb,
desto fortare kan jag ta itu med allt.

Och sen är jag inte hungrig heller,
för den delen.
Härom morgonen
fick jag ta med mej frukosten till jobb,
klarade inte av att äta.
Var så illamående.

Utan överdrift så kan jag säga att
min vandring just nu är
brant nedför
på en smal stig
som är full med småsten som rullar
varje gång jag sätter ner fötterna,
så det är så gott som omöjligt
att hålla balansen
och ännu mindre möjligt att få fotfäste.

Och efter en hel del strul och klydd
och alla dessa "kom ihåg-lappar"
som regnar över mej,
så blev droppen
när jag fick filerna från Holland
med alla korrekta siffror
först 15.41.

Siffror jag behöver för att kunna göra
korrekta transportbokningar,
siffror jag behöver
så att vi får ut rätt info på packsedlar
och till min kollega,
så han kan planera för packningen.

Speditörerna har satt sin deadline till kl. 14.00
och ringer och jagar mej
och idag fick jag improvisera
så att de hade något att gå efter.

Sen har jag en härlig helg till framför mej.

Gissa var jag ska vara lördag och söndag?

Såg mina timmar från förra veckan.

Normalt jobbar jag 32 timmar i veckan,
när det inte är säsong.
Förra veckan kom jag upp i 62 timmar och 4 minuter!

Det är härligt!

Trettio timmar av mitt privatliv,
MITT
privatliv,
som jag har förlorat.
Tid som aldrig kommer igen.

Jag är så uppspeedad hela tiden.
Det går i ett.
Hinner inte ta reda på en grej
förrän telefonen ringer igen
och nästa kund har frågor.

Börjar hata den där telefonsignalen.

Undrar om det finns ringsignaler
som låter som fågelkvitter?

Nu ska jag byta om.
L övertalade mej
att komma till dansen i Svedala ikväll.
Så det ska jag faktiskt.

Har för övrigt aldrig varit där,
så det ska bli kul att se.
En hel del av folket från den klubben
brukar komma till oss,
så man känner igen många
och har pratat med några stycken.

Nu ska jag koppla bort "dårhuset", jobbet,
några timmar
och det ska bli sååååå skönt.

Sen blir det direkt hem och i säng.