Ljuset återvänder!

Oh, vad mysigt det var imorse,
när jag gick ner till bilen.

Klockan var bara 06.20,
men det var så gott som ljust!

Härligt!

Så fort jag kom ut från porten,
så hörde jag en koltrast på håll,
som satt och sjöng.

När jag hade gått en liten bit,
så att jag närmade mej gången,
som leder till parkeringsplatserna,
så dök det snurrade Turning Torso upp
i synfältet framför mej.

Om det blåser ute från Öresund mot land,
så kan man höra vågorna.
Men så var inte fallet i morse.

Istället var det ett annat välbekant ljud
som fångade min uppmärksamhet.

Vid "kanalen" en bit bort till höger
flög några måsar över vattnet och skrek.

Oh, vad jag kommer att sakna allt detta
när jag har flyttat!

Vattnet, måsarna, utsikten,
alla soluppgångar och solnedgångar,
bron vid alla tänkbara tider på dygnet,
glödande av soluppgången
eller belyst av
alla lamporna på kvällar och nätter.

All aktivitet ute på vattnet.
Tysklandsfärjorna, segelbåtar,
motorbåtar med vattenskidåkare efter sig,
små jollar, svanarna som brukar simma
längs stenarna,
alla som promenerar, rastar hundar, joggar,
har picknick på sommarhalvåret.

Att från första parkett kunna se
ett oväder närma sig, dimma välla in.
Se vågornas spel,
som små krusningar
eller stora brusande som slår mot land.

Solens lek på vattenytan
eller månens glittrande sken
som en gata över vattnet.

Jag har verkligen ingen anledning
till att ge mej ut,
allt detta har jag framför ögonen,
dygnet runt, sju dagar i veckan.

Så det är väldigt lätt att det blir,
som det har varit de snart två åren,
som jag har bott här.

Att jag stannar hemma helt enkelt.
Känner inte något behov av att ta mej ut.
Är vädret fint kan jag sitta på
utebalkongen och njuta av allt detta
och är det sämre väder,
så har jag den inglasade balkongen bredvid.

Men det har inte stört mej att jag har blivit
en sådan "hemmasittare".
Varför egentligen slösa en massa tid
på att förflytta sig till platser,
för att få se och uppleva allt detta,
när man har det utanför fönsterna?

Men denna lyxtillvaro är över om ett halvår.

Så jag kommer att suga ut mesta möjliga
av allt detta och verkligen ta tillvara
på varje timme, minut och sekund
jag har kvar här i mitt drömboende.
För "snart" är det ett minne blott.

Det kommer att gräva
ett stort hål i hjärtat på mej.
Saknaden kommer att vara enorm.
Det är som balsam för själen
att bara stå eller sitta
och titta och titta.

Undrar om man någon gång
hade kunnat se sig mätt?
Det är ju skiftningar hela tiden.

Den frågan lär jag inte få svar på,
så istället för att undra,
så ska jag verkligen njuta allt jag kan
medan nedräkningen är igång.

Känner mej så sorgsen bara,
vid tanken på att ännu en dröm gick i kras.

Jag fick skrapat lite på ytan på något
jag har drömt om
och fick i alla fall upplevt det ett kort ögonblick
i mitt liv.

Ytterligare ett minne att lägga till samlingen
och plocka fram sen,
när det inte gör så ont.

Jag har i alla fall fått uppleva och vara i
yterligare en dröm
ett litet tag,
så jag fick chansen,
att smaka på den goda karamellen,
så jag behöver aldrig mer undra,
hur det hade varit om ...

Nu kommer jag istället att sakna det enormt ...

Vilket är bäst?
Att inte veta och gå och undra och fantisera
eller ha fått uppleva ett litet tag
och sedan sakna?